Det såg ändå rätt bra ut när den första trailern släpptes, även om den tecknade stilen kändes lite märklig. Det såg ut som att den klassiska trilogin fått sig en ordentlig dos kärlek, men skenet kan bedra, även om det inte är lika bedrägligt som internet kanske vill få det till.
Alla karaktärsmodeller håller inte måttet.
Många ser nästan ut som plastiga dockor.
Ljussättningen kan se riktigt bra ut.
Vi kan direkt konstatera att GTA: The Trilogy - The Definitive Edition inte borde ha släppts i det här skicket. Det är på sin höjd en betaversion som hade behövt ett antal månaders polering innan det var redo för skarp release. Bara det faktum att de lyckades släppa spelet med diverse filer som spelarna inte skulle se säger rätt mycket. Men jag kan inte hålla med om att det är den über-värdelösa smädelse av originalspelen som många vill få det till.
Visst finns det en del muppiga omdesigner av karaktärer som aldrig borde ha släppts igenom kvalitetskontrollen, men det rör sig om ögonblick av irritation snarare än något som förstör spelen. Jag kan även köpa den mer tecknade vision som de uppenbarligen haft, eftersom GTA alltid har varit en karikatyr av USA, överdrivet till komiska nivåer.
Missförstå mig rätt – jag rekommenderar inte att man springer ut och köper GTA: The Trilogy - The Definitive Edition idag, men det är inte bortom räddning. Det kommer att krävas en hel del handpåläggning för att fixa alla problem. AI-uppskalning har uppenbarligen använts för en stor del av jobbet, och det är direkt skamligt att de inte ens kunnat korrekturläsa skyltar för att säkerställa att ”O” inte blivit till ”D” och vice versa.
Som vi sett är även regnet under all kritik. Istället för en subtil stämningshöjare blir man istället bombarderad av pyttesmå ljussablar som gör det extremt svårt att se när det är mörkt, och som dessutom renderas bakom andra vattendrag istället för framför. Det ser rent ut sagt förjävligt ut, och det är en gåta hur de inte upptäckte detta innan släppet.
Det finns även en del buggar, som när jag mitt i en eldstrid under ett uppdrag får ett telefonsamtal, och sedan bara kan kuta omkring med telefonen i handen, utan att varken kunna skjuta eller hoppa in i bilar. Det kanske hänger kvar från originalet, men oavsett är det jäkligt irriterande.
Men allt är inte negativt. Den största ändringen i själva spelmekaniken är tveklöst kontrollerna. Borta är det styltiga auto-siktet som kunde reta gallfeber på en genom att välja fel mål (det går att använda om man vill), och istället får vi ett fritt sikte som påminner mer om de senare GTA-spelen. Innan jag spelade igenom remastern oroade jag mig över att den här förändringen skulle göra spelet för enkelt. Många äldre spel får ju trots allt en viss del av sin svårighet av bökiga kontroller, trilskande kameravinklar och andra brister.
Glädjande nog är spelen fortfarande tillräckligt utmanande för att man inte ska tröttna eller valsa igenom vartenda uppdrag utan problem. Jag dör och misslyckas då och då, men det är ytterst sällan jag får lust att hiva in kontrollen i väggen, även om mus och tangentbord i vanlig ordning är betydligt enklare att sikta med. När man väl dör under ett uppdrag får man dessutom alternativet att starta om direkt, vilket är väldigt välkommet. Vissa uppdrag har till och med berikats med checkpoints.
I slutänden ser jag potentialen i The Definitive Edition, men det kommer behövas några rediga patchar innan jag skulle rekommendera någon att köpa den. Moddar har redan börjat komma ut, och med tiden tror jag att detta faktiskt kan bli den definitiva utgåva som den borde ha varit redan vid släppet.
Fotnot: Spelet har testats på PC.
