5. Ori and the Will of the Wisps

Ibland funkar precis allting. Andra Ori spelar på precis rätt hjärtesträngar med stora, naiva uggleögon och en saga om vänskap som övervinner precis alla hinder. Samtidigt är Will of the Wisps ett fenomenalt metroidvania med klassiska grundpelare som dubbelskutt och väggklättrande, med mer kreativa inslag av att borra sig genom jorden som en mullvad.

Minns du den inledande tekniska klådan? Nej, knappt vi heller. Teamet fick snabbt revansch och fortsatte triumffärden med att göra en omöjligt välpolerad Switch-version, och sedan en Series X-variant som fick oss att gapa. En fullträff både tekniskt och känslomässigt. Orimligt.

4. Cyberpunk 2077

Ett rollspel som är svart cyberpunkmagi för en del är samtidigt en teknisk rävsax för andra. CD Projekt tillät inledningsvis bara recensioner på pc, och belönades med skyhöga betyg. Haken? På gammelkonsolerna är det närmast ospelbart. Det är oförlåtligt. Det är rent ut sagt en skandal.

Särskilt som spelet bortom krascher och bugghärvor är en bombastisk show. En cynisk saga med mycket hjärta och Keanu Reeves på hjärnan. Sömlösa Night City gör oss sömnlösa och vi hackar, skjuter och ljuger oss fram i nästa mästerverk från CD Projekt Red. För vissa alltså. För andra är det ett fuskbygge och en svårsmält lögn. Magin och tragedin vandrar hand i hand.

3. Ghost of Tsushima

Efter sex års PS4-tystnad återvände Sucker Punch för att sätta en perfekt tajmad slutpunkt för konsolen. Playstation 4 har varit en guldgruva för storslagna soloäventyr – Spider-Man, The Last of Us Part II, God of War, Horizon Zero Dawn, Uncharted 4 – och Ghost of Tsushima avrundade detta narrativ i en tid när olyckskorpar kraxat om att singleplayern är dödende.

Nej, nu är det onlinespelande och games as a service som gäller. Ha! Jin Sakai behöver bara ett resolut katanahugg för att döda den teorin. Sedan galopperar han över en verklig men också sagolik japansk ö med gyllene skogar och blomsterängar. Tsushima är mjukt och vackert, samtidigt som det är vasst och blodigt. Att fortsättning följer på Playstation 5 tar vi för givet.

2. The Last of Us Part II

Trots vissa storysprickor i den magnifika fasaden lyckades Naughty Dog ge oss en bländande Last of Us-final. Om föregångaren var PS3:ans svanesång, är det här ett testamente över en konsolgeneration som åtminstone på PS4 har levererat långt över vad man trodde var möjligt.

Skyhöga produktionsvärden, briljant skådespeleri och tekniska landvinningar som kommer att vara rättesnöre för många studior framöver – The Last of Us Part II måste till och med erkännas av de som inte för fem öre köpte de val som manusförfattarna gjorde. Grattis, Joel och Ellie. Oavsett allt var det här också er saga, rakt igenom.

1. Half-Life: Alyx

Det blev inte den fortsättning vi hade hoppats på. När Valve väckte Half-Life ur ett drygt decenniums dvala saknades kofot, Freeman och trean i titeln. Och de hade fräckheten att göra det vr-exklusivt. Trots det... nej, tack vara det skriver Half-Life: Alyx in sig i spelhistorien med samma självklarhet som sina storasyskon.

Half-Life revolutionerade fps-genren med sin ai och sitt berättande. I tvåan fick fysiken oss att tappa andan. Och i ett pandemityngt mars 2020 stakade Valve ut framtiden för vr med ett spel som ligger år framför konkurrenterna. För tredje gången i seriens historia bemästrar de sitt gebit till fullo, och det gör Half-Life: Alyx till det enda argument du behöver för att skaffa vr.