Recension – CivCity: Rome

CivCity: Rome är precis som sin konkurrent en stadssimulator med romerskt tema. Man tar sig an ett flertal olika städer och utmaningar i det romerska imperiet. I grund och botten handlar det om att ge bostäder, jobb och mat till sina invånare. För att försvåra situationen får man krav att uppfylla från senaten och tillfälliga visiter av fientliga arméer.

Början till en by

En stad börjar ofta med några enkla hyddor. En brunn ger invånarna vatten och uppgraderar bostäderna ett steg. Härnäst behövs mat för att nå nästa nivå, vilket framställs genom en slaktare och uppfödning av getter. Därefter är behovet kläder vilket man får med en linodling och vävare. Men vänta lite, är inte Glory of the Roman Empire precis likadant? Jo faktiskt så är det inte bara samma struktur med bostäder som uppgraderas beroende på vilka behov de får uppfyllda, det är exakt samma behov och precis samma byggnader. Vatten, kött, tunikor, olivolja, tempel och bröd är bara några av de produktionskedjor och behov som finns i båda spelen.

Likaså har båda spelen en del städer som inte ligger i fredliga territorier. För att stävja eventuella invasioner måste man bygga baracker och sedan se till att utrusta sina män. Detta görs i båda spelen genom järnmalmsgruvor och vapensmedjor. Här hittar vi i alla fall en skillnad på spelen. Glory of the Roman Empire har barbarbyar på själva kartan, medan fienden kommer från avlägsna städer i CivCity: Rome. Antingen kan man vänta på dem i staden, eller så kan man skicka ut sina legioner och möta dem på en översiktskarta. Förvänta er inga Total War-liknande bataljer, striderna i staden är väldigt enkla och de på kartan genomförs bara med statistik.

Välgödda invånare betalar bättre

Inkomsten i CivCity: Rome kommer från skatt alla invånare betalar. Ju större bostad de har, desto mer betalar de i skatt. Även om det ibland kan vara lockande att endast ge de centralt liggande villorna alla bekvämligheterna måste man kanske ändå se till att hålla en viss standard på hela staden för att få in de efterlängtade slantarna.

Ombyggnation

Det som däremot är mer ovanligt i stadssimulatorer är möjligheten att förändra staden i efterhand. Om man bygger något fel är det oftast svårt att åtgärda det i efterhand utan att rasera stora delar av staden. Men i CivCity: Rome är det inte bara möjligt utan även en del i spelet att flytta runt på bostäderna. Skulle en arbetare hamna långt från sitt arbete riskerar man mycket förlorad tid på att ha honom springande fram och tillbaka. Antingen kan man enkelt sätta honom på ett annat jobb närmare hem, eller så flyttar man helt enkelt hemmet till jobbet.

Bostäderna ändrar dessutom storlek efter hand som de ökar i nivå och oftast måste man rumstera om i stadslayouten för att få plats. En bostadstyp kan dessutom byggas ovanpå existerande affärer vilket både frigör utrymme och ger en känsla av en kompakt stadskärna.

Oslipat

CivCity: Rome har dock en del beklagliga brister som visserligen är små, men som i värsta fall kan reta gallfeber på en. Har man exempelvis fel upplösning riskerar man att pekaren inte riktigt stämmer och man selekterar byggnader som ligger en bra bit från markören. Antingen kan man byta upplösning, eller lära sig leva med det, men det är en bugg som aldrig borde ha funnits.

Slutord

CivCity: Rome och Glory of the Roman Empire är utan tvekan två spel som liknar varandra väldigt mycket. Spelstilen är i grunden lik, men det finns ändå skillnader. Medan man i CivCity: Rome sällan blir alltför stressad och har tid på sig att ta hand om eventuella problem, blir Glory of the Roman Empire lätt övermäktigt om man gör misstag. Samtidigt är CivCity: Rome inte lika välpolerat eller vackert som Glory of the Roman Empire och man får känslan av att det senare står på en något stabilare grund. Men CivCity: Rome får faktiskt samma betyg som sin konkurrent, trots sina små problem, på grund av att det faktiskt är snäppet roligare. Men är man en riktig skrivbordsborgmästare så är det faktiskt inte helt fel att införskaffa båda titlarna.