När Colin McRae omkom i en tragisk helikopterolycka för två år sedan trodde många att det var slutet för #Codemasters rallyserie, eller åtminstone för hans medverkan. Men så icke. På samma sätt som Tom Clancys namn kränger krigsspel från #Ubisoft hänger skottens namn kvar. #Colin McRae: Dirt 2 är en naturlig utveckling av #föregångaren, alltså fart- och innehållsspäckade rallydiscipliner kryddade med bisarra mängder attityd.
Uppkäftigt
Rallyess som Ken Block, Travis Pastrana och Dave Mirra (jodå, han kan annat än att cykla) bidrar med förklarande kommentarer, käftande och tävlingsmotstånd och kronan på Dirt 2-verket är X Games, ett arrangemang för extremsporter där diverse rallydiscipliner sedan ett par år tillbaka ingår. Evenemangen körs i Nordamerika, Asien och Europa och består av kvartsfinal, semifinal och final, var och en med olika spelformer och åtta deltagare. I de två första måste du vara som sämst fyra i mål för att ta dig vidare.
Men för att få delta i X Games krävs erfarenhetspoäng och det skaffas genom att köra det mindre glamorösa (men lika hårda) karriärläget. Det är uppdelat i ett gäng discipliner som i stora drag handlar om antingen sträckkörning (med eller utan kartläsare) eller rallycross på slutna banor. Variationer kan innebära traditionell rallykörning fast utan kartläsare och med väldigt korta perioder mellan de startande. Jag lovar, omkörningar i 150 blås på kroatiska bergsvägar får adrenalinet att sprinta ifrån självaste Bolt.
Efter loppen belönas du också med pengar och extraprylar. Pengarna används för att köpa bättre bilar och de dekorativa grunkorna piggar upp tillvaron för dig som inte kan leva utan tygtärningar och annat skräp i backspegeln. Bilparken utgörs av exempelvis rallykärror i olika klasser, beach buggys och muskulösa minilastbilar och den som så önskar kan kränga på sig blåstället och justera inställningarna, men det är inget krav.
Finpoleringen funkade
När vi provkörde spelet nyligen var körkänslan en aning spattig. Den oron visar sig vara obefogad, utvecklarna har rätat ut frågetecknen och levererar styrning och fysik som smiskar såväl föregångaren som det i grunden bättre #Grid. Nu svänger bilen vid framhjulen istället för i mittaxeln, den tvärstannar inte vid inbromsning och fysiken känns överlag mer polerad. Nyheten vattenpölar fungerar annars som högeffektiv bromspedal, vilket förstås kan vara både bra och dåligt.
Fast vi ska inte sträcka oss så långt att vi kallar Dirt 2 verklighetstroget. Det är fortfarande fråga om arkadkörning, om än mindre tydligt än innan. Fysik och körkänsla har ibland vissa egenheter för sig (bilarna är väl flaxiga) och fartkänslan ligger i mitt tycke inte alltid i fas med vad som står på hastighetsmätaren. Apropå arkad: flashback-funktionen från Grid gör entré. Det betyder att du har ett antal möjligheter att backa tiden; mycket lämpligt om gasfoten är lite för tung och du råkar krascha. Antalet flashbacks beror på svårighetsgraden, som mest har du fem chanser.
För dig som vill tävla mot kött och blod finns ett onlineläge där upp till åtta personer gasar sig fördärvade tillsammans. Spelformer, bilmodeller och evenemang kan väljas utifrån egna önskemål: spännande oortodoxa kombinationer är att vänta. Men splitscreen saknas även denna gång, ett beslut jag beklagar djupt.
Amerikanskt som äppelpaj
Dirt 2 må vara sprunget ur brittiska utvecklares händer, men det känns lika amerikanskt som äppelpaj och öl som inte smakar öl. Det vibrerar av attityd, är ruskigt snyggt och ger gott om högklassig bilkörning. Men formen får lite för mycket utrymme: menyerna må vara grafiska mästerverk men det är en klen tröst när snyggt blir viktigare än användbart och när laddtiderna blir löjligt långa. Samma sak med karriären: upplägget må vara snyggt men sammanhållningen saknas. Varför säger Dave Mirra att han är min vän? Finns det någon tanke bakom att jag måste leta aktivt för att se vilka lopp jag kört? Jag vill ha mer styrning, tydligare logik i varför det plötsligt går att köra i ytterligare fem lopp. Spelet misslyckas med att berätta flera såna här saker.
Bakom den läckra och delvis röriga ytan finns ett spel som förtjänar mycket beröm. Jämfört med föregångaren har det förbättrats på många områden, men ändå finns själen kvar. Gillar du attitydarkad vet du därmed vilket som blir ditt nästa spelköp.
