- Vet du vad som hänt? Du kan aldrig gissa!
- Nej, berätta!
- Jag har också blivit en gamer!

Livet är fullt av överraskande samtal och det här var ett. En av mina redaktörer på Gomorron Sverige hade trillat dit. Hon är någonstans runt 60 år, har varit en av redaktörerna som skött mina spelinslag sedan de började för tio år sedan. Att just hon skulle börja spela var så väldigt osannolikt, inte för att hon inte gillar spel av princip utan för att hon tillhör fel generation och aldrig testat dataspel. Hon är av dem som brukar poängtera att hon inte vet något om spel, att det inte är något för henne.

Eller brukade borde jag väl säga. Nu vet hon bättre.

Jag önskar att jag kunde säga att det är mina inspirerande inslag som till slut gett resultat, att hon insett att det här med dataspel är kul, givande och spännande. Men tyvärr. Det var någon annan som gjorde jobbet.

Hennes mobil.

Och ett free2playspel.

Snacka om att svära i kyrkan.

Du ser ju själv, alldeles för gulligt för att vara ett bra spel

Jag har numera inte samma komplicerade förhållande till fenomenet som många andra verkar ha. För det första har jag skrivit mycket om free2play, jag har inte bara kritiserat fenomenet, jag har även idkat lite undersökande journalistik om free2plays värsta avarter. De finns, sannerligen. De allra flesta av free2play-spelen är skräp, men å andra sidan är det inte världens största bekymmer - för skräpspel blir aldrig värst populära. Folk är inte helt dumma i huvudet, faktiskt; de kanske inte gillar samma saker som du, men de kan skilja total skräp från viss kvalitet. Även när det gäller spel, och även om de aldrig ens rört ett spela förut.

Spel kan vara ett heltidsjobb

Min redaktör hade börjat spela #Hay Day, finska #Supercells långkörare där man sköter en bondgård. Det tillhör skaran bra free2play-spel, och därför parkerar det också på mobilspelens topplistor år efter år. Redaktören hade börjat med en stor dos skepticism, bara för att några månader senare upptäcka att hon var tvärfast. Hon har spelat utan att köpa en enda sak i spelet och haft roligt hela tiden. Hennes enda problem är att spelet tar så mycket tid, för hon måste hela tiden se till sin gård, måste skörda, baka, fiska och allt annat som Hay Day kräver.

När min redaktör kallar sig gamer må gammelgamern i mig fnysa; mobiler och free2play har ju föga med spelkonsoler och speldatorer att göra, inget alls med #Destiny, #Cities: Skylines eller #Shovel Knight. Väl?

"Casualspelare beter sig nästan exakt som gruppen som kallas core gamers"

Kanske mer än många av oss tror, för när danske spelforskaren Jesper Juul undersökte saken i sin bok Casual revolution fann han följande smått häpnadsväckande sak: Casualspelare beter sig nästan exakt som gruppen som kallas core gamers, alltså de flesta av oss som tillbringar tid på sajter som FZ. Förutom att spelen ser lite annorlunda ut beroende på vilken grupp spelaren tillhör, har båda grupperna samma inställning till sina spel, samma krav på svårighetsgrad och utvecklingskurva - och lägger ungefär lika mycket tid på spelen.

Men de ideologiska striderna om mobilspel kontra "riktiga" spel lär inte vara över än, men frågan är vem som bryr sig? Min redaktör gör det inte. Hon spelar spel och är numera en gamer. Det känns en smula dumt att börja argumentera mot.