DCS: A-10C Warthog

#DCS: A-10C Warthog, spelets fullständiga namn, är ett slags uppföljare till Eagle Dynamics förra simulator, #DCS: Black Shark. Föregångaren handlade om en rysk helikopter och det här handlar om ett amerikanskt attackflygplan. Men båda har några saker gemensamma. Bägge “huvudpersonerna” är gamla och mekaniska flygetyg utan många moderna finesser. Båda har system som verkar ha knåpats ihop under deras aktiva liv för att fylla uppgifter ingen hade tänkt på från början. Och båda är så hardcore att det nästan är löjligt, till och med för en gammal simulatorräv som jag (kom igen, fråga mig hur Flight Simulator 2 på kassettband var till Commodore 64. I dare you!).

Det finns ett arkadläge. Det är väl gömt i inställningsmenyn, men det finns där. Jag har faktiskt provat att sätta igång det en gång bara för att se hur det var, och det var mycket riktigt ”arkadigt”. Planet betedde sig som i vilket actionspel som helst, alla fiender var markerade med prydliga ikoner och allt var plötsligt väldigt, väldigt mycket mindre intressant än innan. Om du är den sortens spelare som tänker slå på arkadläget kan du lika gärna spara pengarna och låta bli att köpa Warthog.

Det här är ett spel som har en manual modell telefonkatalog. Har du tur så jobbar du på ett ställe där ingen håller så noga koll på färgskrivaren, annars lär du få lägga ut några spänn på bläck och papper för att skriva ut den, eftersom spelet än så länge bara säljs som nedladdning via Direct2Drive (senare även Steam). Och det rekommenderar jag faktiskt att du gör. Att starta en A-10C tar kanske ett par minuter – om du vet hur man gör och har drillat det i några veckor. Om inte så sitter du där som ett fån och flippar strömbrytare fram och tillbaka utan att något händer. Men det är det här som är det stora med en simulator av den här magnituden: om du lär dig startproceduren i spelet, så kan du med största sannolikhet också starta en riktig A-10:a. Något att tänka på om du tänker åka på flyguppvisningar i USA i sommar.

Knappologi

Även med den mest realistiska spak, pedaler och diverse huvud-trackers är det förstås inte samma sak som att flyga ett riktigt flygplan. Men det är så nära man överhuvud taget kan komma på dagens datorer. När jag efter en lång stunds flippande i manualen och många knapptryckningar (inte för att starta motorerna, de sköter sig själva, men planet har högvis med underordnade system som måste sättas igång i rätt ordning om det ska må bra) äntligen taxar ut mot startbanan är jag nästan lite nervös. Kommer jag att kunna få upp planet överhuvud taget? Kommer jag att stalla och krascha medan jag letar efter handtaget till landningsstället i den kärleksfullt detaljerade 3D-cockpiten?

Det gör jag inte. Allt går bra, och efter några minuters flygning kan jag konstatera att Eagle Dynamics har gjort det igen. DCS: A-10C Warthog är så nära du någonsin kan komma att flyga det brutala vårtsvinet genom trånga floddalar, eller över vidsträckta slätter. Och det är på samma gång skrämmande och underbart. Underbart för att det känns så bra att bara flyga omkring och titta på saker, känna på kontrollerna och försöka landa utan att ha sönder något. Skrämmande för att du åtminstone i teorin ska klara ett par uppdrag i kampanjen också.

Jag klarar faktiskt något av de där uppdragen utan att dö. Inte utan att komma hem med diverse saker hängande löst på flygplanet och mängder av kulhål, men utan att dö. Fast då har jag förstås tillbringat så mycket tid i övningsuppdragen och med näsan i manualen eller över DCS forum att det känns som om jag genomgått en riktig pilotutbildning. Och jag är inte så lite stolt!

Warthog är inte ett spel för alla. Det är ett spel för dig som, liksom jag, har en rejäl flygspak med gasreglage och pedaler, en TrackIR för att se dig omkring och ett flygintresse som gränsar till ren galenskap. Om du är som jag kommer du att älska det av hela ditt hjärta, när du väl tagit dig över den höga inlärningströskeln. Och då ses vi på lågan över slätten; du tar stridsvagnarna till höger, så tar jag luftvärnet till vänster. Break!