Brinnande klot far genom luften och slår ner mot stadens murar som spricker. Trupper faller mot sin död, som bara Aserai-bågskyttar kan. Trebucheterna slungar även de stora klot mot staden Quayz, samtidigt som femhundra imperietrupper marscherar mot den hårt belägrade staden. Några tafatta försök från försvararna att sänka belägringstornen, men utan att lyckas. Gatorna fylls av lik och vrålen från imperietrupper fyllda med segerrus.
Calradia befinner sig i fred, med ett starkt imperium vid rodret som släckt all glöd innan den hunnit växa sig till en eld. Men det sägs att underbart är kort, och så även freden. En blomstrande tid byts mot inbördeskrig och nya fraktioner slåss om makten. Det är under dessa omständigheter du kliver in i världen, men först finns det en hel del val att göra.
Fotboll var tuffare förr.
Världen befolkas av ett antal folkslag och fraktioner. Sturgia (vikingar), Khuzait (mongoler), Battania (kelter), Aserai (saracener), Vlandia (normander) och Empire (romerska imperiet). Redan här ställs du inför svåra val, då de olika fraktionerna, eller länderna, har sina för- och nackdelar. Aserai ger dig fördel vid skapande av karavaner för handel och Battania rör sig lätt genom skog och snår, för att ta två exempel.
"Min plan är långsiktig och målet är att nästla mig in ordentligt."
För egen del väljer jag Empire, då de har många strategiskt viktiga städer och bra ekonomi. Min plan är långsiktig och målet är att nästla mig in ordentligt. Men först är det dags att designa min karaktär Annatar – den som vet, den vet. Karaktärsbyggandet är detaljerat och låter dig ändra allt från ansiktets symmetri till storlek på öronen. När du väl är nöjd med designen är det dags att välja färdigheter. Det gör du genom att med frågor och val berätta om din karaktärs uppväxt fram till spelets start. Senare tjänar du ihop erfarenhetspoäng i de olika grenarna, i stil med level-systemet i Elder Scrolls.
Annatar är högrest och stark, svingar ett svärd som ingen annan och kan ta stryk utan att reagera. Han är även en riktig charmör, något han har nytta av vid handel med de olika städerna som finns runtom Calradia.
Det är värt att nämna att mina otaliga timmar i Bannerlord inte gjort det lättare att bestämma vilken väg jag vill att min karaktär ska gå. Färdighetsträdet är rimligt, men detaljerat och du får försöka föreställa dig vem din kämpe ska vara flera timmar fram. Något som alltid är i fokus för mig är handel. Att skapa karavaner som mina följare får leda är något jag gör så fort som det bara är möjligt. För detta krävs det pengar och det fås lättast genom att delta i turneringar och vadslagning i desamma. Man kan även själv leda en karavan, och med den handla billigt i en stad för att sälja dyrt i en annan. I kapitalismens namn brukar jag alltid sälja i en stad som varit under belägring, för då är efterfrågan stor.
Bannerlords ekonomi är ungefär som i riktiga världen. En stad som är omgiven av byar där det odlas vete, betalar förstås inte dyrt för det. Dock är den en perfekt plats för inköp. Pengar blir viktigare ju längre du spelar och helt avgörande om du själv vill bli kung.
Det finns inte många lagar och ramar att förhålla sig till, kampanjen är därför en bra början för att slussas ut i det oroliga Calradia. Den börjar med att din familj blivit kidnappad av stråtrövare. Dina föräldrar är mördade och dina syskon tillfångatagna. Du har fått tag i en del av en mystisk banér. För att ta dig vidare måste du rekrytera trupper och följare. Din klan behöver även den bli välkänd, något den blir genom dina handlingar. Uppdragen är få, men ger en bra fingervisning om vad som behöver göras. Hur du ska göra detta är dock upp till dig. Ett tips är att fokusera på att vinna turneringar och ta uppdrag där du rensar banditnästen. Genom att ha fötterna på marken istället för rumpan på hästryggen får du erfarenhetspoäng i athleticism, vilket gör din karaktär mer tålig och rörlig – även med tung rustning.
För recensionens skull valde jag kampanjläget, men egentligen föredrar jag total frihet och brukar spela sandbox-läget. Då är det jag och ingen jävel som säger åt mig vad jag ska göra. Detta är för mig vad som gör Taleworlds skapelser till vad de är - valfriheten att kunna bli kung, handelsman eller bandit. Eller varför inte nöja sig med en karriär som mäktig vasall under någon kung eller kejsare?
"Allt är lite bättre och snyggare"
Bannerlord är allt vad jag hade hoppats på. Friheten från Warband finns där, men allt är lite bättre och snyggare. Att belägra en stad blir lite trevligare med katapulter, ballistor och belägringstorn. Det är en fröjd att se murar raseras och se mina meningsmotståndare krossas av ett stort block smärta. Det ska även nämnas att slag där tusen trupper deltar gör ögonen glada och att se sitt kavalleri på tvåhundra man skära igenom fiendens mediokert rustade trupper skänker mig värme och glädje. Det finns dock många andra taktiska drag att göra än ett starkt kavalleri. En personlig favorit är att ha Vlandias tunga armborsttrupper placerade på en kulle, med starkt infanteri nedanför som stoppar fiendens framryckning och fångar dem i en storm av pilar och stål.
Mount & Blade II: Bannerlord är inte utan problem, men med ett fåtal moddar är det topp tre på min lista. För det är lite störigt att hålla koll på sina städer, där lojalitet och framgång påverkas av småproblem i kringliggande byar eller banditer som slagit läger i närheten. Särskilt om du basar över fler än en stad och extra mycket om städerna inte har samma kultur som du själv. “We don't take kindly to your types around here”, kan man nästan höra pöbeln skrika. Detta problem löser dock moddarna och ger dina tillsatta guvernörer lite extra makt. För där Taleworlds inte riktigt når ända fram, finns det alltid en mod. Det gör också recensionsarbetet svårare, för visst finns det saker som stör mig med Bannerlord, men jag vet att efter recensionen finns det en hel hög att installera som förhöjer spelupplevelsen ytterligare.
Jag slits i betygsättandet. Det är svårt att sätta en siffra på Bannerlord. Är jag förblindad i min kärlek? Är jag orimligt sur på att AI:n verkar kunna skicka sändebud, medan jag själv måste leta upp den person jag behöver prata med? Det finns mycket att säga och smågnissel emellanåt. Samtidigt vill jag inget hellre än att återvända till Calradia, trots småtjall och att end game lämnar en del att önska. Taleworlds är nära att nå ända fram, men de snubblar till på mållinjen.
Fotnot: Testat på pc. Bannerlord släpps den 25/10 till pc, PS5, PS4, Xbox Series och Xbox One.
