Regnet står som ett halvgenomskinligt duschdraperi framför huven. Leran sprutar, trädstammar flaxar förbi lyktornas sken genom den nattsvarta skogen. Det går skrämmande fort, är överjävligt svårt. Precis som det ska vara i ett realismsträvande rallyspel.

Rally ställer helt andra krav än bilkörning på bana. Det är total koncentration, vilket visserligen också gäller snabb asfaltsracing som F1, men skillnaden är att rally helt saknar balans mellan bansträckningen och bilarnas kapacitet. Bara att färdas rakt fram kräver konstant vaksamhet när grus och gupp försöker skicka bilen till skroten och dig till sjukhus. Kartläsarens ord måste processas till beslut om nästa manöver medan du är mitt uppe i nuvarande. Som att köra Nürburgrings nordslinga strax efter ett jordskalv på 8,7.

Nya Zeeland är en av de nya skådeplatserna.

Grafik och menyer ser bättre ut i Dirt Rally, även om spelvärlden har sett snyggare.

Men Dirt Rally 2.0 börjar otippat snällt. Karriärens första delsträckor går på torra spanska asfaltsvägar, och den största ansträngningen är att inte gapa käken ur led över att ha vunnit med tio sekunder. Sånt förekom inte i 2015 års föregångare. Några delsträckor senare har regnet fallit och vi är tillbaka i den skoningslösa Dirt Rally-traditionen, där balanserad körning ger tvåsiffrig placering.

Den här skyhöga svårighetsgraden har blivit något av Dirt Rallys signum. Man får absolut ingenting gratis, vill man ha bra placeringar är det bara att nöta, nöta, nöta. Köra lite snabbare än man behärskar, med otryggheten som skavande ryggsäck. Nerverna på utsidan, såväl jublet som avgrundsvrålet finns på ett par rattvridningars avstånd. När det är som bäst – underbart!

"Bara att färdas rakt fram kräver konstant vaksamhet"

Men samtidigt onödigt frustrerande. För vid sidan av någon form av prestige för talanger och nötare – varför inte bjuda in fler till rallyfesten? Klart en rallysimulator ska vara svår, men Codemasters närmast motarbetar tillgänglighet: karriärläget ger ingen möjlighet att justera hur snabbt datorn kör. Om man är långsam kan man förenkla med antisladd, antispinn, ABS och liknande, och man får fem chanser att starta om event när det går åt skogen. Men man får alltså inte ändra hur fort AI:n kör. Det tvingar långsammare förare som inte vill hamna sist att att ta till hjälpmedlen som förändrar bilens betende, även om de hellre hade kört den utan kryckor. Till det ska läggas att svårighetsgraden varierar kraftigt beroende på väder och underlag: jag har vunnit torra delsträckor, men halkat långt ner i resultatlistan när regnet fallit.

Även om det var samma sak i Dirt Rally är beslutet märkligt, för övriga hjälpmedel är ju inte heller rally-kosher. Och i custom-lopp finns ett reglage för att reglera datorns skicklighet. Där kan den som vill slänga ihop egna events, korta som långa. Fast då förlorar man karriärens möjlighet att hyra in och betala mekaniker för snabbare reparationer och liknande. Och när jag ändå klagar: Sverige finns inte med, och därmed blir det ingen körning på snö och is. Svenska rallyt läggs till under våren som betalt dlc. Det känns lite sniket i ett banutbud som bara är sex länder stort, och där en del ganska snabbt känns bekanta. Framåt sommaren tillkommer också VR-stöd till Oculus Rift (oklart om Vive och PSVR). Förhoppningsvis utan prislapp.

Men åter till karriären. Den är rätt okomplicerad, och spelet följer föregångarens avskalade upplägg. Inga rallyskolor, enklare bilbeteenden och liknande à la Dirt 4. Enda egentliga avstickaren är en bilklass med muskliga jänkare som Mustang, annars är det idel klassiska rallybilar, gamla som nya, i en handfull klasser.

Väder och vind, dag och natt.

Jo, vi har förstås rallycrossen också, den smutsiga kusinen med nerviga sammandrabbningar på slutna banor. Även detta spelläge är rätt rakt, men har växt till åtta banor och rediga karriär-events med fyra kval innan eventuell semi och final. Ej heller i denna karriär får du justera motståndets svårighetsgrad, vilket hade varit välkommet av omvänd anledning – det är för lätt. På bekanta banor vinner jag utan större ansträngning samtliga lopp i den långsammaste bilklassen. Åter får jag kliva ut till custom-avdelningen för att få justera AI-förarnas kapacitet. Alternativt köra mot andra över nätet, vilket lätt kan ge adrenalinvulkanen ett utbrott modell större. Rallycrossen lämpar sig klart bättre för multiplayer än rally, som är en asynkron historia där du kör mot klockan. Jag ser fram mot spelhelg med några kompisar, ett par spelstationer och ett språkbruk som får grannarna att stoppa bomull i sina barns öron. *Uppdatering:* man kör inte direkt mot varandra i rallycrossen online, bara mot varandras tider.

"Den bästa rallysimulator som pengar kan köpa"

Körmässigt tar Dirt Rally 2.0 inga stora kliv i ny riktning: det både är och känns som en naturligt fortsättning på den fenomenala föregångaren. Den urstabila grunden lämnas med försiktiga justeringar, medan gränssnitt och grafik ges välkomna lyft och resultatet är ganska exakt det anhängarna vill ha. Nämligen den bästa rallysimulator som pengar kan köpa. Även om du får stå ut med Codemasters rigida tänk kring svårighetsgrad och en del inte fullt ut fantastiska beslut.

Fotnot: pc-versionen testad med Core I5-5600K, RTX 2060, 16 GB RAM och Thrustmaster T-GT. Spelet släpps till pc, PS4 och Xbox One den 26 februari.

Dirt Rally 2.0
4
Mycket bra
+
Körkänsla att dö för
+
Vågar ta sporten på allvar
+
Saker har snyggats till från förra spelet
+
Spelbart med gamepad
-
Ojämn svårighetsgrad
-
Inget splitscreen
-
Sniken dlc-filosofi
Det här betyder betygen på FZ