När den mytomspunna kontinenten Pandaria blev tillgänglig för allmänheten satt jag ombord på den zeppelinare som senare skulle kraschlanda rakt ner i den grönskande Jade Forest. Jag slog mig fram genom horder av meningsmotståndare, träffade den märkliga pandaren-rasen och krattade runt i ett alldeles eget grönsaksland. Men så fort jag slog i nivåtaket med min magiker så lämnade jag #World of Warcraft bakom mig.

Inte för att Mists of Pandaria var en särskilt dålig expansion. Tvärtom uppskattade jag verkligen de personliga miljöerna och de små finjusteringar #Blizzard skänkt sitt åldrade universum. Snarare var det så att jag helt enkelt kände mig färdig. Efter sju år av mer eller mindre oavbrutet spelande blir även de bästa av spel utslitna, och den långa romansen med mitt livs mmo tog slut.

Mists of Pandaria var ett färggrant avslut - för många.

Att återvända när expansionen Warlords of Draenor slog upp portarna var därför nervöst. Var jag fortfarande färdig med WoW? Skulle jag avsky alltihop? Eller skulle de gamla härliga känslorna vakna till liv igen och reparera den sargade relationen? Sanningen har visat sig ligga närmast det sistnämnda. Men det handlar inte om någon villkorslös kärlek.

Vi har levt i Azeroth - nu kan vi bo där

Warlords of Draenor är inte en expansion som förändrar allting i grunden. Men den stuvar om en hel del i utförandet, polerar upp allting rejält och låter dig fördjupa dina äventyr inom de områden du tycker är mest givande. Det mesta av den framgången kan vi tillskriva garnison-systemet.

Det är en viktig utgångspunkt både sett till berättande och spelmekanik. Storymässigt är du, jag och alla andra spelare högt uppsatta ledare i vår fraktions armé. Våra garnisoner behövs för att få ett ordentligt fotfäste i Draenor och på sikt kunna krossa Garrosh Hellscreams Iron Horde som hotar att invadera Azeroth.

Spelmässigt är det ett nav för uppdrag och aktiviteter, där du kan konstruera byggnader som passar din personliga spelstil. Är du en sann grottkravlare som inte ger dig förrän varenda boss ligger död på marken? Föredrar du att fördjupa kunskaperna inom dina tradeskills? Kanske är mount-samlande och pet battles din melodi?

Om det luktade illa i lumpenbarracken vågar vi inte tänka på orchditot.

Oavsett hur du spelar så finns det byggnader för dig att snickra ihop. De går att uppgradera och ger dig olika fördelar, och parallellt samlar du följeslagare som bosätter sig i din barrack. Du skickar sedan ut dem på uppdrag för att levla och hämta belöningar. Eller så placerar du dem i någon av dina andra byggnader för att få ytterligare bonusar.

Hela konceptet fungerar som en väldigt effektiv förstärkare som tar det du vill få ut av spelet och gör det ännu bättre än förut. Att sköta om garnisonen är en stor uppgift som sträcker sig långt in i end game-upplevelsen, där det krävs resurser för att bygga och uppgradera det du vill ha, och planering krävs för att få ut så mycket som möjligt av bygget. Men en nackdel med det annars så lysande systemet är att det sänker mycket av mmo-känslan.