Xbox One kämpar vidare i den uppförsbacke som tornade upp sig redan vid avtäckandet. Sedan dess har de gjort om och rätt gällande de flesta av sina klavertramp, men inte utan att Playstation 4 hunnit få ett ordentligt försprång. Vad #Microsoft behöver för att ta igen det är bra, formatexklusiva spel. Något otippat kan det mycket väl bli #Insomniac Games och deras #Sunset Overdrive som kommer till undsättning.
Allt är frid och fröjd i Sunset City tills det ondskefulla företaget Fizzco slarvar med kontrollen av sin nya energidryck. Konsekvensen blir att alla som dricker förvandlas till aggressiva mutanter, och som ett brev på posten kommer så ännu en spelmässig apokalyps. Men den är inte riktigt som andra digitala domedagstolkningar. Istället för tung tematik och ångestfylld död väntar något så märkligt som ett skateboardspel med vapen. Och utan skateboards.
Tänk Tony Hawk med vapen. Med andra ord – rör på dig!
Det udda konceptet tar avstamp i ett spelsystem som uppmanar mig att vara i ständig rörelse. Faktum är att jag snabbt drabbas av det akuta tillståndet “stendöd” om jag springer runt på asfalten bland mutanter, robotar och gängmedlemmar. För att överleva ännu en dag blickar jag uppåt för att i bästa Tony Hawk-stil grinda runt längs rör, elledningar och balkongräcken.
Genom att röra mig så här, samt kedja ihop attacker med en arsenal av galna vapen, ökar en mätare. När den når höga nivåer förstärks attacker och vapen i ett belönande system som uppmuntrar till att spela kreativt. Striderna får därför ett angenämt flyt som blir direkt svindlande när man befinner sig högt uppe bland skyskrapor, bergochdalbanor och andra konstruktioner som sträcker sig mot molnen. Och jag upplever alltihop med en väldigt trevlig följeslagare: Det goda skrattet.
Humorn som vapen
Är det någonstans där Sunset Overdrive verkligen lyckats överraska mig så är det med manuset. Överdrivet och tramsigt? Absolut! Men ofta också träffsäkra meta-referenser till allt från sparpunkter, Game of Thrones och det populära spelforumet Neogaf. Framförallt är det små fyndiga nyanser i dialogerna och omsorgsfullt utmejslade karaktärer som får mig på fall. Narrativet är välskrivet, lekfullt och dessutom väl implementerat i själva spelmekaniken.
I apokalypsens Sunset City finns fraktioner med överlevare som jag måste bli vän med under resans gång. En av dessa är ett gäng lajvare som har en kung jag behöver prata med för att utföra ett uppdrag. Problemet är att han är dödligt sjuk, så tillsammans med fejk-alver, barder och smeder ger jag mig ut för att leta bark att bota honom med. Mina skyddslingar gråter över förlorade erfarenhetspoäng och annat rollspelsdravel samtidigt som jag försvarar dem från horder av anfallande mutanter (eller goblins, som de envisas med att kalla dem).
I dessa stunder kan man säga att humorn fångar upp spelmekaniken när den faller. Jag är ingen vän av dessa horde-lägen där fiender väller fram mot mig i vågor. Sunset Overdrive förlitar sig lite väl ofta på just det greppet, men lyckligtvis kliver rolig dialog med knasiga figurer fram och räddar tillställningen.
Hon ser ut att mena allvar med "sista beställningen".
En personlig favorit är Fizzie, Fizzcos sjukt dryga maskot. Den lilla skiten retas, kallar mig för rövhål och raljerar om både det ena och det andra. Att jag “mördar massor av människor” undgår honom inte, men han förlåter mig – förutsatt att jag dricker kopiösa mängder av deras energidryck. Varför dricka gratis vatten när du kan betala för energidryck!?
Några skojfriska räddare i nöden finns dessvärre inte i multiplayer-läget som saknar i princip all den personlighet som präglar kampanjen. Det är inte någon katastrof, online-festligheterna dukar upp några olika typer av uppdrag som gruppen röstar på att genomföra. Efter ett pärlband av konflikter avslutas kalaset med ett horde-läge som varierar i svårighetsgrad och belöningar beroende på hur ni bra ni presterat innan.
Och någonstans i USA filar Village Peoples jurister på en stämningsansökan.
Det funkar, kort och gott, men jag saknar de lustiga vitsarna och de konstiga telefonsamtalen med udda typer som snackar massa strunt. Så det är inte särskilt konstigt att det är under mitt multiplayer-pass som jag kommer till insikten att spelet står och faller mycket på om man gillar humorn. Precis som komedifilm.
För att verkligen uppskatta Sunset Overdrive behöver du dela min förmåga att skratta åt dråpliga vitsar, larviga personligheter och skämt om nördkultur. För det är dessa som i symbios med de fartfyllda striderna lyfter hela upplevelsen till något utöver det vanliga, till just vad Microsoft behöver: en god anledning för dig att skaffa en Xbox One.
