Att kalla Don King för en legend är nästan en underdrift. Han är boxningspromotorn som är känd för att locka de största stjärnorna till sina evenemang och det mesta i hans professionella liv har på senare år gått vägen (jag blundar för privatlivet; en mordanklagelse och en morddom talar sitt tydliga språk). I princip varje proffsboxare värd namnet har deltagit i hans tävlingar och pengarna har rullat in ett bra tag. Dags att skörda frukterna och släppa ett tv-spel? Vi får väl se.
Vägen mot toppen
- känns som att ha nått botten
Men nog om Don King. Du spelar ”The Kid”, en boxare som har väldigt lite att komma med men allt att bevisa. Allt börjar med några lättare övningar på gymmet och en kort introduktion till kontrollerna (som för övrigt är alldeles för avancerade, men mer om det senare). Så småningom är tanken att du ska spöa de största och göra en riktig superkarriär – och därmed fylla Don Kings feta plånbok med ännu mer pengar.
Storyn är minst sagt banal och kryddas i ren desperation med korta dokumentärliknande filmklipp där berömdheter i boxningsvärlden kommenterar din fortlöpande framgång. Vid sidan om fighterna är tanken att du ska vara en intressant medieprofil, varför du skickas på dejter, filmjobb och andra ”glamourösa uppdrag”. Eller snarare mödor, då det inte framgår tillräckligt tydligt varför en tuff medieframtoning är så önskvärd.
När det är dags att puckla på motståndarna blir det tydligt vilket bottennapp det här är. Kontrollerna beksrev jag som för avancerade, och det kan inte poängteras nog. Det finns sammanlagt 31 slag, med lika många knappkombinationer. Klyschan kvantitet är inte kvalitet har sällan känts mer passande.
Det hela känns blekt. Förutom presentationen och storyn är grafiken kraftlös (om epitetet nu kan användas i åsyftande till grafik). Den drygt tvååriga konkurrenten #Fight Night Round 3 känns fortfarande fräschare och mer spännande. Knockout med andra ord.
Ett slag i luften
- bokstavligt talat
Men här slutar inte känslan av kraftlöshet. Boxning ska osa av adrenalin och endorfin, varje slag ska kännas som om det hotar medvetandet, varje attack ska kännas. Det gör det inte. Boxarna känns i princip rädda, rör sig långsamt och – just det – kraftlöst. Animationerna sviker också, exempelvis är det inte helt ovanligt att vissa slag går rakt igenom motståndarens huvud. Det behöver egentligen inte sägas, men Don King Presents: Prizefighter är inget bra spel. Letar du efter ett bra boxningsspel är det fortfarande Fight Night Round 3 som regerar. Så om du funderade på att hjälpa Don King med lite extra fickpengar så är det lika bra att tänka om.
