E3 var länge den där pojkdrömmen som kändes ouppnåelig. Att få vara på plats när hemliga projekt får sitt allra första rampljus, få träffa utvecklarna och testa de hetaste nya spelen före alla andra.

Det skulle dröja tio år efter att jag skrev min första nyhet här på FZ innan jag fick chansen. Mina första år på redaktionen klaffade perfekt med mässans förra kris, där evemanget gick in i ett förpuppat tillstånd i en annan stad och bara bjöd den innersta branschkretsen.

Men 2013 kom jag äntligen dit, med veteranerna Christer Engström och Victor Leijonhufvud. Samma år som både Playstation 4 och Xbox One stod för dörren och den ikoniska allén mellan deras montrar lystes upp av blått och grönt.

Sista dagen på E3 för sju år sedan (foto: Marie Mejervall)

Årets evenemang skulle ha blivit mitt fjärde och ärligt talat var jag kluven. Tanken var att jag skulle stå över, låta andra ta chansen, men logistiken satte käppar i hjulen och vi ville inte tappa det otroliga momentum vi fått med våra senaste E3-bevakningar. Det kändes dock inte lika självklart att vara borta en vecka från familjen och missa både barnens skolavslutning och min mors 65-årsdag.

Så personligen är det lite skönt att evenemanget ställs in, samtidigt som det i ett bredare perspektiv finns både konsekvenser och möjligheter. Och det är så vi måste förhålla oss. Ta ett steg tillbaka från vår egen bubbla.

Jag har sett en hel del kommentarer som ”vad spelar det för roll, kör allt digitalt istället”. Det är ett snävt tankesätt. Självklart kan presskonferenser och trailers rulla ut till en bred massa via Twitch, Youtube och Mixer och självklart kommer du att se oss i vår E3-studio om så blir fallet. Den stora delen av bevakningen är just det, att tillsammans med er uppleva det senaste från Microsoft, Ubisoft, Nintendo och de andra. Och de hundratals nyheter som skrivs under juni – både inför, under och efter eventet. Nu finns det såklart en risk att det blir mer splittrat, vilket på sitt sätt är bra men man ska inte underskatta värdet av spektakeleffekten hos en stor internationell mässa. Att alla ögon är riktade åt samma håll. Att vi under ett par dagar vältrar oss i annonseringar och nya insikter.

Visst, vi kan gå all in och REAGERA på det som händer men det är också den grundaste formen av kritik.

Och på tal om insikter: den stora faran jag ser med ett helt digitalt E3 är att kommunikationen blir så enkelriktad. Sure, det är upp till var och en att ha ett kritiskt öga men utan att vi själva får “känna och klämma” på spel tappar också eventuell kritik udden. Visst, vi kan gå all in och REAGERA på det som händer men det är också den grundaste formen av kritik.

Men även ur detta kan det komma något gott – tänk om spelutvecklare äntligen vågar ta steget att skicka ut fler digitala förhandskoder så att vi slipper åka till London för femtioelfte gången för några timmars hands-on. Kanske kringgår man medier helt och hållet och blir ännu bättre på att köra betatester für alle. En demokratisering av förhandstittskulturen. Då blir det ju snarare vår roll som medium att kurera bland alla upplevelser snarare än att förmedla förhandsinformation.

Man ska heller inte underskatta vikten av personliga möten i ett allt mer digital värld. Och då snackar jag inte bara intervjuer och paneler, utan det där spontana snacket i en bar ett stenkast från mässan. För även om en E3-resa kan låta glammigt så är det i slutändan hårt jobb från morgon till sen kväll, oavsett om du sitter och klipper video eller har stått i en monter. Samtidigt som det är värt det. Inte bara för spelen utan för gemenskapen i branschen.

En gemenskap som behövs.