Diskutera – Det bästa japanska rollspelet heter...
Jo, Poké-samlandet var en nice touch. Minns inte exakt varför striderna inte fångade mitt intresse, men har för mig att jag tyckte karaktärsdesignen på monstren var lite småtråkig. Var kanske därför Spelade aldrig tvåan, fått höra att den fick rätt ljummen kritik om jag inte missminner mig?
Borde egentligen spela om NnK... Eller titta på när grabbarna kör det därhemma, de skulle nog älska det!
Att introducera grabbarna till denna pärla och samtidigt proxy-uppleva det själv låter ju som en förträfflig idé, lövet-approved! 🥰
Allmän Japan-konnässör och smått besatt av allt som heter JRPG och Metroid.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Plattformar: PC, PS5, PS4 Pro, Nintendo Switch, N3DS, PS Vita, IOS/Android.
Håller med om stridssystemen i NnK. När tvåan var nytt så var det dessutom för lätt. Svåraste svårighetsgraden då var så lätt att det nämnda urvattnade action strider inte hade någon utmaning. Man tog i fiender so dog dem.
Det patchades senare genom att man lade till ännu en svårighetsgrad om jag mins rätt, men då hade spelet redan floppat jämfört med ettan.
Oh ja, visst var det så, NnK II var aldrig särskilt utmanande, inte ens slutbossarna var något att skriva hem om. I första spelet var slutbossen lite halvtuff även om man hade levlat upp sig hyggligt mycket och samlat på sig en bra uppställning monster i ens team.
Jag spelade klart tvåan innan patchen kom, men även med bättre balans i striderna hade det inte kommit i närheten av ettan. Strategi-striderna man tvingades in i lite då och då under handlingens gång var bara ett irriterande avbrott i JRPG-upplevelsen.
Allmän Japan-konnässör och smått besatt av allt som heter JRPG och Metroid.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Plattformar: PC, PS5, PS4 Pro, Nintendo Switch, N3DS, PS Vita, IOS/Android.
Svårt att välja, men Chrono Trigger är svårt att slå.
Några andra favoriter är:
Alundra
Atelier Ryza
FF7
Sea of Stars (Är värd att få hänga med de stora namnen också)
Alundra <3
Som många andra skrivit såhåller jag Chrono trigger och Secret of mana högt.
Vill också slå ett slag för "Tales of Phantasia". Tyckte det var fantastiskt snyggt för sin tid och gameplayet var lite annorlunda än de andra spelen. Hade ett spännande skillsystem och man kunde få riktigt "mäktiga" egenskaper.
Jag är hyfsat ny inom den här genren, vilket till viss del är en fördel då jag saknar de här nostalgiska glasögonen som många JRPG-fantaster verkar sitta med. Tror ni alla känner till typen, den här snubben som hatar när steget till 3D togs och menar på att inget riktigt fantastiskt JRPG har kommit ut sedan typ....PS1 eran?
Problemet med när steget till 3D togs så blev JRPGs rätt så snabbt väldigt mycket mer anime-influerad. Det är i stort sett omöjligt idag att spela ett JRPG utan att stöta på diverse animekaraktärsarketyper. Äldre JRPGs är också väldigt fokuserade på huvudberättelen där berättelsen hela tiden går framåt, medan nyare spel ofta inte bryr sig så mycket om huvudberättelsen utan är mer av en ursäkt för att göra sidouppdrag, sidoaktiviteter och samlande av olika slag.
Jag saknar verkligen renodlade engagerande episka äventyr i JRPGs som vi brukade få med spel som FF6, FF7, Chrono Trigger och Suikoden-serien bara för att nämna några. Men kvalitén på berättarkonsten i JRPGs dom senaste 15 åren har i mitt tycke sjunkit rätt så rejält och många moderna JRPGs sällan har några berättelser värda att berätta och är fulla med tröttsamma animeklychor och fanservice (med Time and Eternity till PS3 som ett rejält skräckexempel på hur dåligt det kan bli).
Ser dock fram emot Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes väldigt mycket (och Dragon Quest 12), så jag har fortfarande inte gett upp helt på genren.
Problemet med när steget till 3D togs så blev JRPGs rätt så snabbt väldigt mycket mer anime-influerad. Det är i stort sett omöjligt idag att spela ett JRPG utan att stöta på diverse animekaraktärsarketyper. Äldre JRPGs är också väldigt fokuserade på huvudberättelen där berättelsen hela tiden går framåt, medan nyare spel ofta inte bryr sig så mycket om huvudberättelsen utan är mer av en ursäkt för att göra sidouppdrag, sidoaktiviteter och samlande av olika slag.
Jag saknar verkligen renodlade engagerande episka äventyr i JRPGs som vi brukade få med spel som FF6, FF7, Chrono Trigger och Suikoden-serien bara för att nämna några. Men kvalitén på berättarkonsten i JRPGs dom senaste 15 åren har i mitt tycke sjunkit rätt så rejält och många moderna JRPGs sällan har några berättelser värda att berätta och är fulla med tröttsamma animeklychor och fanservice (med Time and Eternity till PS3 som ett rejält skräckexempel på hur dåligt det kan bli).
Ser dock fram emot Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes väldigt mycket (och Dragon Quest 12), så jag har fortfarande inte gett upp helt på genren.
Aha! I see, tack för en trevlig förklaring. Då förstår jag lite bättre varför de kan ha problem med genren, för egen del så tog just den där aspekten lite tid att vänja sig vid men idag så har jag ärligt talat inte några större problem med det. Anime-estetiken har någonstans vuxit på mig ganska så mycket och nu gillar jag verkligen att "vila" ögonen på den.
Förstår det du menar i att huvudstoryn får stå tillbaka, spelar just nu "Atelier Ryza: Ever Darkness & the Secret Hideout" och nu är det visserligen tidigt in i spelet men jag gillar inte riktigt att man kastas på så himla massa annat istället för att liksom sätta berättelsen. Får se om det blir enklare att gå lite mer fokuserat längre fram.
Problemet med när steget till 3D togs så blev JRPGs rätt så snabbt väldigt mycket mer anime-influerad. Det är i stort sett omöjligt idag att spela ett JRPG utan att stöta på diverse animekaraktärsarketyper. Äldre JRPGs är också väldigt fokuserade på huvudberättelen där berättelsen hela tiden går framåt, medan nyare spel ofta inte bryr sig så mycket om huvudberättelsen utan är mer av en ursäkt för att göra sidouppdrag, sidoaktiviteter och samlande av olika slag.
Jag saknar verkligen renodlade engagerande episka äventyr i JRPGs som vi brukade få med spel som FF6, FF7, Chrono Trigger och Suikoden-serien bara för att nämna några. Men kvalitén på berättarkonsten i JRPGs dom senaste 15 åren har i mitt tycke sjunkit rätt så rejält och många moderna JRPGs sällan har några berättelser värda att berätta och är fulla med tröttsamma animeklychor och fanservice (med Time and Eternity till PS3 som ett rejält skräckexempel på hur dåligt det kan bli).
Ser dock fram emot Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes väldigt mycket (och Dragon Quest 12), så jag har fortfarande inte gett upp helt på genren.
Medhåll här.
Jag skulle säga att spelen nog alltid varit väldigt anime-influerade, men med den sämre grafiska tekniken så "doldes" vissa grejer som vissa kanske annars hade stört sig på. Jag tänker på saker som exempelvis sexualisering av minderåriga/tonåringar och att de mest utsvävande anime-karaktärsdragen kanske stannade vid spelets artwork och inte följde med hela vägen in i spelet.
Sen, en annan sak som ofta inte belyses, är ju att klimatet för jrpg är något helt annat idag än på 90-talet. På 90-talet och början av 2000-talet var ju jrpg-genrens guldålder och spelen låg högt på topplistorna och var mainstream på ett helt annat sätt än de är idag. I och med FF7 och PSX CGI-möjligheter så exploderade genren i väst och alla ville ha en FF-dödare, på samma sätt som folk idag tävlar om att göra nästa Call of Duty eller Fortnite. På den tiden var jrpg-spelen dåtidens motsvarigheter till AAA-spel och var bland de bäst säljande, men det är knappast så nuförtiden. Det är ont om AAA-produktioner när det kommer till jrpg idag och det säger något att även flaggskeppsbärare som Final Fantasy tvingas bli mer action-influerade för att det kommersiella intresset för jrpg:s inte längre tillhör mainstream. I Japan där genren också nischats så har den nischats mycket mot otaku-stereotypen med allt vad det innebär...
Tror mycket av de här sakerna också spelar in i att det för många finns ett nostalgiskt skimmer kring jrpg från förr. Märk väl att jag bara pratar om jrpg-genren generellt nu. Självklart finns det alltid undantag och exempel på serier som lyckas behålla sin essens och ändå vara framgångsrika (se DQ XI, Shin Megami Tensei, t ex) och det släpps självklart fortfarande bra jrpg. Men den tiden då jrpg-genren var populär på samma sätt som typ FPS-spelen är idag var så klart en väldigt rolig tid att vara jrpg-älskare på.