Teaser från The Witcher: Blood Origin, premiär juldagen
Mycket matnyttigt där. Tror definitivt på att man ska vara försiktig med hur långt ner i kulturkrigets kaninhål man vill gå. Och att försöka hålla kritiken så jordnära man kan, med en tanke om att man själv har inte alla svar. Eller kanske några svar.
Det blir i viss mån självuppfyllande att gå och tänka på sånt här, men det är lite av en Pandoras ask. Man kan tvinga sig att titta på saker ändå. Särskilt när det rekommenderas av någon man respekterar. Det är nog därför folk hittar youtubers eller annat vars smak de delar och litar på deras omdöme istället för kritiker-kåren, vars största oro är fortsatt access.
Håller med om att hon svarta dvärginnan i RoP var överraskande MVP för mig med, särskilt med tanke på hur mycket luft hon tog i intervjuer och hur mycket strunt hon pratade där, istället för att prata om serien. Det var frontloadar med en massa snack om hur serien ska ändra på världen och hur progressivt det var. Det fick liksom mina ögon att rulla tillbaka i mitt huvud.
Entertainment är inte alltid propaganda, men att det skulle vara så omöjligt som du målar upp är... lite blåögt i min mening.
Det är skådisar, producenter, och skaparna själva som erkänner att det är politiken står i centrum för varför ändringar görs. Jag tror det som irriterar mig mer än att det finns politik i min entertainment (le gasp) är den kollektiva gaslighting kring hela debatten.
Med det sagt är inte allt som är kasst propaganda. Allt som är propaganda är inte kasst.
Top Gun är en populär film, men också propaganda åt Amerkanska flygvapnet.
Även Casablanca, som anses vara en sjuhelvetes klassiker, är propaganda gjordes i en tid för att måla upp deltagandet i andravärldskriget som en positiv grej.
Jag antar att tills vi hittar hemliga Amazon/Netflix document som visar på ett uppsåt att manipulera folks politiska åsikt så kommer vi inte veta.
Kalla mig cynisk, men jag tror att även i drömscenariot om vi skulle hitta dom dokumenten och läcka dom till rätt kanal/forum så skulle hälften fortfarande begrava huvudet i sanden och säga "Nä. Fake news. Erkänn bara att du hatar x och y, din jävla z." och den andra hälften skulle säga "Ser du! Det här bevisar att reptoids finns!"
Oavsett vem som vinner debatten (IE. Ingen) blir OG fansen besvikna.
På tal om Voyager. Det var definitivt en av de svagare gamla serierna, där potentialen eller koncepten på avsnitten ofta var intressantare än vad utförande blev. Men några juveler till avsnitt finns, ofta med Doktorn.
Men gillade du inte en säsong eller ett avsnitt av gamla trek så kanske nästa var bättre. Dessutom har Voyager ett särskilt rum i mitt hjärta för jag och farsan tittade på det tillsammans och pratade lite om avsnitten efteråt.
Det var styrkan i att gamla Trek var en ensemble serie. I nya Trek är det inte så.
Main karaktären är ett karisma vakuum och serien placerar henne som protagonisten. Det ändrar ganska mycket. Gillar du inte henne, ja. Då är du fast med henne. GG WP, liksom.
Menar inte att säga att det är omöjligt, snarare bara att det inte automatiskt måste vara så. Finns någon tumregel som kallas "Hanlon's Razor" som går något i stil med "Never attribute to malice what can adequately be explained by incompetence", och tycker det passar väldigt väl in. Det är så många som direkt tror det värsta och sämsta möjliga, ingen nyans eller reflektion (varken inåt eller utåt), och det är väl det som skapar större delen av klyftan.
Utöver så är det lätt att jämföra det bästa förut med det nuvarande och på så vis ignorera alla bortglömda kassa serier och filmer som gjorts i historien. Det har gjorts riktigt många riktigt dåliga filmer och serier.
Sen antar jag från dina svar att du läser mycket olika intervjuer och artiklar, det skapar ju en sorts fördom eller förstärkning av en åsikt, som i sin tur hindrar en semi-objektiv upplevelse av materialet (så gott som det går). Rent spontant känns det ju bättre att göra sånt endast i efterhand när materialet redan gjort ett intryck.
Men ja, oavsett vad som händer så är fans de absolut svåraste någonsin att tillfredställa. Oftast inte värt att prova. Jag menar, Witcher Säsong 2 hade ju Netflixs högsta tittarsiffror någonsin, så i deras syn var det en succé och serien har fans också (som kanske inte nödvändigtvis överlappar med bok- eller spelfans). Som någon som läst böcker och allt möjligt om Witcher så hade en 1:1 kopia av böckerna i serieformat varit tråkigt, avvikelser är att premiera tycker jag, annars vet man ju exakt vad som kommer hända alltid. Blev genuint förvånad när Eskel dog i serien, och det var faktiskt uppfriskande.
Voyager var min första Star Trek-serie och min favorit, inte minst just pga. Robert Picardo som doktorn. Men som du säger, serien faller platt emellanåt. Men angående de nya serierna gentemot de gamla, de är mycket tajtare i storyn, inte mycket "filler"-avsnitt alls, och jag tycker att de kunde vara något långtråkiga och nya "standarden" med 10-12 avsnitt per säsong är bättre än 24 avsnitt. Och det är säkert det som tar bort ensemblekänslan du pratar om för det är övergripande storyn som har fokus.