Vilka är era fula ankungespel?
Många av oss har nog låtar och filmer som vi gillar men som vi kanske inte berättar för alla om. Själv gillar jag exempelvis Jönssonligan (de gamla filmerna). Det handlar inte bara om nostalgi utan jag tycker att de är underhållande och roliga på riktigt. Något de flesta i dag skulle fnysa åt, i alla fall personer under 40.
Samma är det rimligen med spel. Att säga att man gillar Assassin's Creed Valhalla eller GTA V är ganska riskfritt. Men så finns ju de där B-spelen som ibland förtjänar vår tid. Som vi faktiskt gillar på riktigt, även om de inte kan mäta sig med de bästa i genren har de något som fångar oss.
Jag har några stycken. Zombi U är ett. Det har rätt mycket som talar emot det. Striderna är ruskigt enahanda och spelet ser ut som något bara en mor kan älska. Men systemet med permadeath gör att jag sitter lite extra på spänn och atmosfären håller mig i ett järngrepp. Ja, till och med musiken är bitvis rätt medryckande.
Det senaste B-spelet jag hade överraskande roligt med var Terminator: Resistance. Jag var nyfiken på det men visste inte riktigt vad jag hade att vänta mer än att det inte direkt var ett nytt Titanfall. Så jag slog till i början av året. Spelet har emellanåt skrattretande röstskådespeleri och känns som en riktig B-filmsupplevelse. Men på ett bra sätt. Det märks att utvecklarna har gjort detta med kärlek, som Pågen skulle säga. Att de har respekt för originalmaterialet. Det hade tjänat på att innehålla mer utsatthet och mindre action, men för vad det är hade jag riktigt roligt med det. Det kan mycket väl bli en genomspelning till framöver.
Vilka är era fula ankungespel?
Är ett stort fan av Way of the Samurai 3 som för tillfället har 58 på metacritic. Gillar 1an och 2an också, men 4an föll mig inte riktigt i smaken.
Jag gillade båda Naughty Bear spelen... :T
Wow!
Hej, jag heter Jonny, och jag hade faktiskt väldigt roligt med Unreal II: The Awakening.
Samma här faktiskt, gillade det väldigt mycket på sin tid. Inte kört sedan dess dock.
Förövrigt så hade jag rätt roligt med Legendary och Alone In The Dark från 2008 som är hatat av nästan alla.
Samma här faktiskt, gillade det väldigt mycket på sin tid. Inte kört sedan dess dock.
Förövrigt så hade jag rätt roligt med Legendary och Alone In The Dark från 2008 som är hatat av nästan alla.
Tyckte också Alone In The Dark var helt okej
Jag gillade (vissa bitar iaf) av det universiellt hatade och ökända "Too Human" (rättstvist med Epic, dödade utvecklaren Silicon Knights m.m. borttaget från marketplace och osålda kopior förstördes.)
Älskade lore:en och settingen. Vissa gameplaybeslut var.... tveksamma.
Build a man a fire, and he'll be warm for a day. Set a man on fire, and he'll be warm for the rest of his life.
- Sir Terry Pratchett
Infinite Undiscovery. Det kanske inte är direkt dåligt, men de flesta var överens om att det var ett väldigt mediokert försök till differentiering.
Som inbitet tri-Ace fan och någon som uppskattar karaktärsdrivet berättande så hade jag dock sjukt kul med spelet flera gånger om. Att stridssystemet var realtid och på världskartan dämpade dessutom mitt suktande efter en västerländsk Seiken Densetsu 3-release, något som ju inte skedde förrän elva år senare.
H-How can she slap, kupo!?
bloodrayne, känner man till spelet så är förklaring överflödig.
😃
Vilket äkta skitspel men ändå hade de nåt men de e svårt att komma ihåg vad?
När det gäller spel kan jag nog inte på rak arm komma på några i allmänhet ouppskattade titlar som jag är ett fan av. Filmer däremot, ojoj... Det närmaste till trådämnet jag kan komma på i spelvärlden är nog typ The Age of Decadence, kanske? Har förvisso 81% positiva recensioner på Steam vilket förstås är hyfsat, men bara drygt 2 000 till antalet samtidigt som jag skulle gå några steg längre och säga att det är ett av de bästa rollspelen jag spelat över huvud taget. Varför? Just eftersom det tar begreppet ("rollspel", alltså) på allvar.
"Your choices matter" och dylikt är ett vanligt mantra i spelvärlden, men i Age of Decadence är det snarare en underdrift än den sedvanliga överdriften. Player agency är allt, och man behöver spela igenom spelet flera gånger för att få hela bilden av narrativet etc, på grund av hur olika genomspelningar ter sig baserat på vilken sorts karaktär man spelar. Därtill är det ett intressant världsbygge och i allmänhet välskrivet. Tyvärr är det ju även ganska lågbudget och "janky" vilket tenderar att skrämma bort folk.
Älskade lore:en och settingen. Vissa gameplaybeslut var.... tveksamma.
Den där ***la valkyrian... Få spel som jag hatat så mycket. Men jo, lore var fin.
"It is by caffeine alone I set my mind in motion. It is by the beans of Java that thoughts acquire speed, the hands acquire shakes, the shakes become a warning. It is by caffeine alone I set my mind in motion."
bloodrayne, känner man till spelet så är förklaring överflödig.
Att slakta nazister som en blodtörstig vampyr är väldigt skoj. Men kom aldrig in i någon av uppföljarna.
Förövrigt så hade jag rätt roligt med Legendary och Alone In The Dark från 2008 som är hatat av nästan alla.
Ett av mina första spel till PS3an, och jag har fortfarande inte spelat det. Borde göra det någon gång, speciellt med tanke på att jag var ett så himla stort fan av Alone in the Dark 1-3 i mitten av 90-talet.
https://i.imgur.com/O2no6Qz.png
Många av oss har nog låtar och filmer som vi gillar men som vi kanske inte berättar för alla om. Själv gillar jag exempelvis Jönssonligan (de gamla filmerna). Det handlar inte bara om nostalgi utan jag tycker att de är underhållande och roliga på riktigt. Något de flesta i dag skulle fnysa åt, i alla fall personer under 40.
Jag gillar också de gamla Jönssonligan filmerna!
Har som tradition att kolla på de varje år kring påsk.
"Do. Or do not. There is no try." - Yoda
The Settlers: Rise of an Empire har en sån otrolig mysfaktor för mig.
Ett betyg på 66 hos Metacritic tyder på att andra inte håller med mig.
Acer Predator Helios 300 PH315-54 | i7 11800H | Geforce RTX 3070 | 32GB RAM | 1TB SSD
PlayStation 4 | Nintendo Switch OLED | Samsung Galaxy S21
Jag har varit en stor DayZ-fanboy genom hela standalone-resan. Har man en kompis eller två att spela med är det världens bästa skitspel. Nuförtiden är det i riktigt bra skick med jämna FPS och modstöd, men vi hade minst lika roligt när vi spenderade timmar på att få igång en lastbil och körde en liten bit bara för att glitcha en halv kilometer upp i luften, explodera och dö.
Ryzen 9 5900x & RTX 3070 Ti | Nintendo Switch | PlayStation 5
PSN: DocPjotor | Steam: Gorrsnus
Lost Dutchman Mine på Amiga 500.
Inget vidare egentligen, men hade riktigt kul med det, alldeles för länge
https://youtu.be/gyOpdNCfNwo
Jag med! Ljuva minnen av detta när jag låg hemma som barn i feber. Kom dock aldrig förbi spindelgrottan!
The Saboteur är ett spel jag återvänder till väldigt ofta. Jag gillar designen, även den svartvita funktionen som många klagade över och jag finner det väldigt rogivande att smyga runt och spränga grejer.
På senare tid har det varit Captain Tsubasa Rise of New Champions. Ett anime fotbolls spel som mer eller mindre är Shaolin Soccer the game. Det är väldigt B, svårt och buggigt men det är skapligt beroendeframkallande, jag är inget fotbolls fan över huvud taget och jag tycker detta är idiotroligt, antagligen för att det inte är riktig fotboll.
Jag gillade verkligen Haze på ps3.. det floppade så hårt att Free radical design gick i graven, men spelet var ju fasen bra, med en skön story med en bra twist
Ett annat är Twisted metal på ps3, bitvis så ger det spelet dig en mental ohälsa på alla plan, men... Det finns något i det spelet som tilltalar mig och gör stundtals fruktansvärt roligt Spelade nyss igenom storyn i det, och sista banan tog mig utan att överdriva 50+ försök... Jag var på gränsen till mental förvirring och vansinne, men så klara jag det