Stora segrar i spel

Medlem

Alltid varit lite av ett Battlefield fan, trots detta hade jag aldrig nått max rank 140 i något BF spel tidigare.

Lyckades till slut i Battlefield 1 vilket kändes otroligt, men sen blev Battlefield V försenat och man höjde max rank till 150 i Battlefield 1 för att ge BF spelarna att göra unde tiden XD
Kändes snopet men han ändå kämpa upp till 150 innan BFV släpptes

Gen
Medlem

@Ariath: Tack Hjälpte lite att jag haft den sen vanilla så fick med vissa factions som inte längre är aktiva.

Medlem
Skrivet av Gregermeister:

Kränkt av ett 15 år gammalt spelminne? Lätta på blodtrycket. Det där var ett extremt exempel, och såhär i efterhand rätt roligt tyckte jag.

Jag spelar alltid schysst nu sedan många år tillbaka.

Gammalt eller ej. Riktigt rövhattigt beteende.
Skönt att du mognat iaf så det är ju positivt!

Medlem
Skrivet av sandmanman:

Platinum i Vanquish, höll på 2 veckor om jag minns rätt med Challenge 6. Jag kom till den punkt att jag undrade va f*n jag håller på med.

Aaaaaah...Vanquish! Det måste jag spela igen!

Skrivet av MrU:

(Mitt första inlägg här)
En av mina största segrar var från Xcom: Enemy within. Jag är på sista 5% av spelet, min armé har tagit mycket skada. Jag har bara en spelare kvar innan min turn är över, och tar jag inte kål på fienden nu så kommer majoriteten av mina gubbar dö. Tar mig 5-10 minuter innan jag inser att det enda sättet att vinna är att min spelare, som är döpt till Hofva efter en kär vän IRL, kastar en granat och hoppas på att alla fienden dör i smällen. Problemet är att Hofva (som varit med från början) till 100% kommer dö av sin egen granat.

Som i en blockbuster-film: Hofva tittar på sin granat, därefter på sina kamrater. Han sätter fingrarna runt granaten, kamraterna skriker "neeeej". Han ler, släpper på sprinten, säger valfri cool kommentar, slänger granaten.
Han tar kål på sig själv OCH alla fiender. Vännerna tar en kort stund till att sörja Hofva, innan ledaren säger att nu måste vi fortsätta. För Hofvas skull.

Ja i Xcom: Enemy Within hade jag också ett liknande ögonblick. Jag var i en mycket prekär situation med en som låg med ansiktet neråt, en satt i panik, en som blödde ut på marken, andra hade skjutit slut på ammo eller missat och jag hade bara min bästa, mest erfarna ranger kvar och en sån där gigantisk robot som skulle typ mörda alla i nästa omgång om han fick skjuta igen. Ett skott med dålig träffchans kvar för mig och roboten hade ganska mycket hälsa kvar så jag suckade, konstaterade att nu fanns ingen möjlighet att reträtta, att det var kört för alla, tog dystert farväl och sen sprang jag ut för en sista självmordsattack som gjorde att hon var tvungen att stå mitt i det öppna efter skottet som hon hade typ 30% på att ens träffa... och hon sätter en critical och fäller honom!! Känslan var som från att ligga under med två mål med ett par minuter kvar av matchen, och man har gett upp, till att sätta två snabba stänkare och precis få till förlängning.

Den rangern pensionerades efter det uppdraget och användes aldrig mer.


signatur

Har jag drabbats av PMA? Positiv Mental Attityd.

Inaktiv

När Starcraft 2 var stort.

Aldrig gillat såna där tävlingsinriktade spel. Brydde mig inte nämnvärt.

En polare hade snöat in på spelet rejält och kollat på hundratals tutorials, tips, livestreams med proffs som spelar och kört flera matcher varje dag i nån månad.
Han utmanade mig på en 1v1.
Han var Protoss och jag körde Terran.
Jag, som var van att spela Company of Heroes, Generals och Red Alert och sånt på ett väldigt casual sätt tyckte han låg på lite väl mycket i början. Så jag tänkte att "aja, då bajsar jag väl ut lite extra enheter och kör på då".

Jag drog rätt över hans pro-build klump av väl utvalda enheter och gick rätt in i hans bas och avslutade matchen direkt.

Sen spelade han aldrig mer vad jag vet.

Inaktiv

Att trycka på majonäsburken i "My Name is Mayo" 10000 gånger kändes oövervinnerligt, men det gick rätt bra. På vägen låste man upp kostymer till burken, gav lite extra energi varje gång.

Medlem

Jag klarade för inte alls längesedan, den för jävliga vattenbanan i Turtles 1 på nes.. en gammal nemesis som hemsökt mina minnen som en omöjlig bana

Medlem

M'uru i TBC - Vi inväntade 30% nerfen, sen dödade vi M'uru. EZ!

Medlem

Sigma i MegaMan X. Av någon anledning tog det mig säkert ett hundratal försök. Nu i efterhand förstår jag inte varför jag hade så jädra svårt för honom. Annars är vinsten av sista kuppen i Gran Turismo 2 med sju (7!) tusendelar(!!!) himla skön. Vilket adrenalin!

Medlem

Ragnaros heroic under cataclym tiden.
Den bossen gav mig mardrömmar på riktigt och jag la WoW på hyllan efteråt.
500 tries innan han gick ner, på en boss som är runt 15min lång.
Vi sluta top 20, men det var inte värt det...

USCH!!!!!

Vunnit en del turneringar i olika FPS spel också, men just den bossen tappa jag verkligen livslusten ifrån.

Medlem

När jag var ca 7-8 år så klarade jag av Wizpig 2 i Diddy Kong Racing, helvete vad glad jag var när jag ÄNTLIGEN lyckades efter hundratals försök.

Medlem

För länge sedan spelade jag på Everquetsts rollspelserver Firiona Vie, när den var ny hade den väldigt strikta specialregler som redan från början gjorde spelet svårare, man kunde tex. inte förstå andra raser utan att lära sig deras språk mm.

Jag anslöt mig till ett 'hardcore RP' guild som var strikt för goda och neutrala karaktärer, vilket innebar att vi inte kunde associera oss med onda klasser förutom om det var för att döda dem.

Det ansågs omöjligt för guilds av den typen att raida, dels för att vi gjorde allt 'in character' och dels eftersom vissa onda klasser var essentiella för raids men vi anslöt oss till en allians av andra likasinnade guilds och lyckades mot alla odds genomföra alla raids vi tog oss an, skaffade epics mm.
Om jag minns rätt så var jag var till och med den andra Gnome Paladin som fick en epic i Everquest och den första Paladinen som fick en på vår server (Paladin hade den i särklass svåraste epic questen på den tiden).

Allt 'in character' och allt utan onda klassers medverkan. Det var väldigt svårt och tidskrävande men extremt belönande när man lyckades.

Medlem

Kändes ju en gång i tiden rätt omöjligt att få fram fusket där man ska klara Facility 00 Agent på 2.05 i GoldenEye, men det gick till slut det också!

Medlem

Lich King 25 Man Heroic

Så många wipes att man inte kunde hålla räkningen... Jag hade varit med på mer eller mindre varje försök, men just den dagen då det skedde, den första och enda gången guilden lyckades få ner honom, så var jag var jag inte hemma. Och det kanske låter konstigt, men jag kände mig faktiskt inte bitter för det. Utan jag kände bara glädje, lättnad och stolthet. Det hela var en stor team-effort från början och det spelade mindre roll vem som satt bakom skärmarna just den kvällen. Ser det som min största spelseger med vetskapen vad jag bidragit under tidigare försök.

phi
Medlem

Jag har fortfarande inte lyckats besegra mitt eget ego. Jag tror på fullaste allvar att jag är bäst i världen på allt jag spelar.

Medlem

Kirrade iallafall 100% completion på gran turismo 1 & 2 på ps1 (vilket även innebar guld på alla license tests).

Försökte på 3:an men fastnade på några test i super license och gav till slut upp efter flera månaders försök.

Plockade även guld på alla test och circuits i gran turismo sport, men upplevde inte det som i närheten samma utmaning som de klassiska spelen.


signatur

🖥️ Sony Bravia KDL49-WD753| 🎮 PS4 Slim 1TB CUH-2216b| 🔊 Sony HT-CT180 Soundbar

Medlem
Skrivet av phi:

Jag har fortfarande inte lyckats besegra mitt eget ego. Jag tror på fullaste allvar att jag är bäst i världen på allt jag spelar.

Padawan, a great disturbance,felt I have, balance of the force, grown has the dark side, abandoned rule of 2 the sith must have, force is my spy, phi that sith is, who a jedi was. And soon, only a sith was. 😉

Min bästa Yoda för dom som inte vet bättre eller inser hur grym imitation det är. Översättning av skämtet, ingen sarkasm är behövd för att vissa tycker om att kunna prata om sina större erfarenheter i spelen, vi alla vet vi är bara gamers, det är inte på riktigt, så inte behöver man känna sig så trängd, det ser inte ut som vara en större mindre Narcistisk och mer jordnära, hippie gamer, även om det var det på riktigt, tar nog många det mer, så här:jag gör mig rolig på deras uppblåsta Egon, så ingen ser hur jag fuskar I alla spel för jag är så dålig på trycka knappar? Låt oss ha våra stund, det är sällan vi skryter om en grej som hände för länge sedan, det finns sund självförtroende som blir starkare av andras bekräftelse, sen finns det dom som måste trycka ner andra för att må bra, dom har två namn, mobbare, narcissist. Säger inte du är nåt av det, men det är så du kan komma genom som med den lite självgoda hånet?


signatur

Asus Prime B550-PLUS|AMD Ryzen 3600@4200mhz (DIY Vattenkylning)|Asus Geforce RTX 2070 Super Dual EVO|16GB CORSAIR DDR4 3200mhz|Creative SB-Z|
HP-OMEN Laptop med Core I7 8750-GTX1070-16GB ram-17" 120hz IPS|PS5 Dual Sense (ingen ps5, använder på pc)

Medlem
Skrivet av Paddington:

Aaaaaah...Vanquish! Det måste jag spela igen!

Ja i Xcom: Enemy Within hade jag också ett liknande ögonblick. Jag var i en mycket prekär situation med en som låg med ansiktet neråt, en satt i panik, en som blödde ut på marken, andra hade skjutit slut på ammo eller missat och jag hade bara min bästa, mest erfarna ranger kvar och en sån där gigantisk robot som skulle typ mörda alla i nästa omgång om han fick skjuta igen. Ett skott med dålig träffchans kvar för mig och roboten hade ganska mycket hälsa kvar så jag suckade, konstaterade att nu fanns ingen möjlighet att reträtta, att det var kört för alla, tog dystert farväl och sen sprang jag ut för en sista självmordsattack som gjorde att hon var tvungen att stå mitt i det öppna efter skottet som hon hade typ 30% på att ens träffa... och hon sätter en critical och fäller honom!! Känslan var som från att ligga under med två mål med ett par minuter kvar av matchen, och man har gett upp, till att sätta två snabba stänkare och precis få till förlängning.

Den rangern pensionerades efter det uppdraget och användes aldrig mer.

Jag har också haft två liknande upplevelser i X-Com! När det kändes som allt var kört men någon gjorde en hjälteinsats. Båda var sista striden i X-Com 2 respektive enemy within. X-com känns som gjort för player created stories.

Moderator | Testpilot

Frågade polaren vad hans största seger var och han påminde mig om detta race han och jag hade. Han vann alltså med 0.01 sekunder.


signatur

Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Medlem

Vet inte om det räknas men jag lyckades döda Iudex Gundyr (Dark Souls 3) på första försöket.

Moderator | Testpilot
Skrivet av Lex Lutfisk:

Vet inte om det räknas men jag lyckades döda Iudex Gundyr (Dark Souls 3) på första försöket.

Klart det räknas! Vad än för seger man är stolt över får man dela med sig av


signatur

Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Medlem

Klarat Life Force till NES utan att dö

Skriv svar