Jag vill tycka om mörka själar, men jag kan inte

Sida 2 av 2
2020-07-29 19:10

Bra inlägg.

Livet är för kort och backloggen för lång för att ha tålamod med spel som DS.

employed
2020-07-29 19:47

OP och många andra här är eller är på gränsen att bli hollows. (Människor som ger upp i Dark Souls)

Jag upplever att de flesta som inte kommer någonstans i spelet är folk som skyndar sig igenom spelet som ett mainstreamspel och därför dör om och om igen. Själv började jag spela spelet tidigt på min X360 för att ragequita för att jag inte kom förbi den första draken. När jag några år senare gav spelet en chans så gick allt mycket bättre. Lite mer tålamod med fienden. Läsa av hur de attackerar och hur snabbt. Storyn öppnar upp sig mer ju längre spelet går. Och de är värt de i slutet. Känslan av att klara ett From Software spel är den känslan man hade när man var en grabb och klarade ett spel på sin NES.

Rwaat
2020-07-29 19:51

Intressant tråd. Tänkte dela med mig av min erfarenhet kring Souls spelen.
Passande nu när "originalet" fyllt 10. (För sin EU release)

Så jag hittade Demon's Souls någon månad innan det hade sin release här i EU. Det här var väl typ under den tiden då Quick time events blev ett ganska vanligt förekommande och jag som i tonåren inte gjorde mycket annat än att spela, var ganska trött på det generella handhållande som de flesta spel höll på med. Få spel gav någon riktigt form av utmaning och jag som dessutom var(/är) en riktig RPG nörd föll direkt för spelet. Någon enstaka video på youtube och det bara klickade.

Jag beställde hem ett PS3 samt Demon's Souls Black phantom edition(!!) och började plöja, ganska lagom till sommarlovet vill jag minnas. Efter Demon's souls så började ett ordentligt plöj av alla "souls" spel from software släppte, fram tills Dark souls 3 under 2016. Jag spelade knappt något annat, (bortsett från diverse multiplayer spel) så jag har i princip "missat" varenda storspel [som är singleplayer] under de 6 åren.

Däremot så efter Souls har jag insett att det jag gillar med RPGs; är att få skapa min egna karaktär, skaffa/bygga/uppgradera vapen och rustningar, helst i en medievel fantasy värld och det faktum att jag egentligen inte bryr mig om story eller att integrera med NPCer. Jag vill ha ett grymt strids system och gedigna bossar som inte dör på 20 sekunder. (Även om många i Souls spelen gör detta när man spelar någon lite starkare build) Så efter Souls, som jag spelat igenom otaliga gånger och som går att spela med så olika typer av karaktärer så har jag väldigt svårt att uppskatta "vanliga" RPGs.

Jag har varken lyckats ta mig igenom The witcher 2 eller 3, eller något utav de nu många grymt bra "cRPG"s som släppts de senaste åren, (Pillar's of eternity, Divinity, Torment etc) ingen av dessa gav mig det som Souls gjorde under de åren jag nördade de spelen. Även om jag såklart förstår att de är andra typer av RPG spel, så hittar jag inget som ger mig det som Souls gjorde och det värsta är att jag inte riktigt längre uppskattar souls, spelade inte igenom 3an förens här förra året då jag tvingade mig själv till det. Jag har helt enkelt lagt för många timmar i spelen, men tyvärr bleknar också allt annat jag provar i jämförelse. Så som någon annan skrev "Frågan är bara om resan är värd det i slutändan", för mig är svaret egentligen: Nej...

Draconis
2020-07-29 20:28
Skrivet av Gubbgamern:

Fast jag tror att det går att ha spel utan pekpinnar som ändå spelas på annat sätt än just Dark Souls. Det kan ju vara svårt på andra sätt än att brutaldöda dig, liksom.

Självklart. Men när Dark Souls släpptes år 2011 fanns det inte många exempel på det, Demon's Souls möjligtvis men lyckades inte uppnå samma popularitet som Dark Souls.

2020-07-29 20:36

Som ett stort Souls fan måste jag säga att det tog mig nästan ett år från det att jag köpte och började testa Dark Souls innan det klickade för mig. Innan jag förstod vad spelet faktiskt handlar om och hur man spelar det. Det handlar om att...

1. Gå framåt - för i inget annat spel har resan gjort så mycket som i DS. Att komma in i en ny del av spelet och vända sig om och se bron där draken sprutade eld tills du sköt den i svansen, eller när man förstår hur olika delar av kartan hänger ihop eller bara att få se Anor Londo för första gången! Det är helt fantastiskt och mycket bättre än i nästan alla andra spel. Lägg dessutom till att du hittar ledtrådar om vad som hänt här
innan du kom dit. En gammal bröstplåt visar en legend om riddaren som var den om du kollar dess beskrivning - och det finns nog en anledning till att den ligger här utanför Valley of Drakes. Osv.

2. Att slåss. Jag körde igenom det tidiga spelet med Sköld och Spjut och kom inte in i det metodiska våldet som Dark Souls stridssystem är förens långt in i spelet. Men när jag förstod hur det fungerade så insåg jag att i princip alla fiender bara är ett hot tills du lärt dig slåss mot dem. I samma ögonblick som din fightingstil och fiendens rörelsemönster lär känna varandra har du för alltid vunnit och kan bara springa förbi dem (egentligen kan man såklart springa förbi dem tidigare om man kan spelet). De går fortfarande att slåss med men i stället för en strid på liv och död är det som att bryta arm med en kompis.

Över45
2020-07-29 20:41

@Gubbgamern
Här har du en gubbe på 52 som kommit underfund med att livet går in i olika faser och därmed olika sorters spelande under olika faser. Med barn blir det vissa spel och det är svårt att kämpa på med svårare "vuxenspel" eftersom det ofta är svårt med att få egentid. Har man det kan man ändå känna att man inte har ett nog stort engagemang för komplicerade spel. Jag kan nog säga att man är mer inne i familjelivet då.

Som sagt om överdriven ilska minskar det med åren på alla jag känner och mig själv.

När man inte har småbarn längre, mer egentid och alltid är en gamer då tycker jag att jag verkligen plockar russinen ur kakan. Det blir en väldigt nogrann undersökning på om detta spel är passande för MIG.

Det är nu man spelar bara för eget nöje. Man är mer sig själv och har mycket bättre självkännedom. Dessutom förhoppningsvis självkänsla nog att erkänna både för sig själv och andra att jag gillar att spela spel. Det är en helt acceptabel fritidssysselsättning som allt annat.
De som tycker något annat lägger jag inte ner kraft på att övertyga.
Är jag nöjd med min fritid så är jag. PUNKT!

Naturligtvis kan man upptäcka att det där spelet jag trodde skulle passa mig perfekt det var inte alls passande. Då tar jag helt enkelt och slutar spela just det. Slösa med sin egen fritid är ju totalt meningslöst. Då har jag ofta något bättre att spela i backloggen. Är det något man har som spelare när man är 52 så är det massor av ospelade spel 😄.

Dessutom blir det ofta köp av de senaste nya spelen som nog passar. Då blir det oftast de man spelar och avbryter något annat.
Det är ofta viktigt att man tänker på att man har olika humör olika tidpunkter (faser) vilket naturligtvis påverkar spelvalet. Så man spelar olika sorter vid olika tidpunkter. Så det är då bra att ha en backlogg.

Ja, det är väl en hel del om min spelfilosofi. Så lycka till med DINA favoritspel.

2020-07-29 20:54

Med kan man köra dark soules på switchen så menar jag kontrollerna. Är dom verkligen 100%. Ska man köra med pro kontrollen för den är lite bättre el?

2020-07-29 21:11

Jag kom på att jag, när Dark Souls remastered kom började på en guide, som aldrig blev klar. Går igenom det mesta fram tills Sen’s Fortress eller så. Vet inte om den blev något att ha och har aldrig länkat till den tidigare efter som den inte blev klar. https://www.youtube.com/playlist?list=PLpXcuFBldF0AhWh-zjSEIQ...

Pecman
2020-07-29 21:23
Skrivet av kebbe:

Har gett mig på Demon’s Souls, Dark Souls och Dark Souls 3. Skulle inte ens vilja påstå att ingredienserna för ”soppan” är särskilt bra. Sega kontroller, trial-and-error och urtråkiga strider.

Minns första gången jag testade Dark Souls: Efter spelets tutorial råkade jag slå till en NPC där man startar varpå en dödsloop satte igång där NPCn dödade mig varje gång jag startade. Samma sak finns tydligen kvar även i tvåan och trean och händer det inte innan man har spelat ett tag så verkar främsta rådet vara att ”starta om med ny save”. Helt makalöst värdelös speldesign.

Är ju coolt att det är så. Det är bara att döda NPC:n och gå vidare i spelet.
Lite roguelike-känsla. De flesta NPC:er klarar man sig utan.

Skrivet av Digital_Lifestyle:

Bra inlägg.

Livet är för kort och backloggen för lång för att ha tålamod med spel som DS.

Spelet är inte superlångt egentligen i jämförelse med andra rollspel och bättre än 99% av dem. Det är mest i början som man känner sig som Bambi på hal is och att man inte kommer nånstans.

PcGamer
2020-07-29 21:42

Dark Souls är ett spel jag lagt ner mycket tid på, även om jag gillar Dark Souls 3 så är nog det första spelet fortfarande det bästa. Det tog mig nog 40 timmar eller så innan jag klarade av Dark Souls (undvek alla former av spoilers, för mig handlar Dark Souls spelen om att själv upptäcka spelet, lära sig hur man besegrar bossar och liknande) men känslan av att till slut besegra sista bossen, den hade jag inte upplevt så ofta i spel fram tills dess, påminde mig om när jag som barn lyckades klara av Last Ninja.

Det finns en hel del partier i Dark Souls som verkligen är frusterande, även efter att ha spelat så mycket av det som jag gjort kan jag fortfarande känna denna frustration. Varje gång jag spelar om det så lyckas AI´n göra saker som jag inte räknat med, ibland känns det som att AI´n lär sig hur man spelar det.

När det kommer till att dö i spelet så köpte jag utgåvan kallade för "Prepare to Die Edition" och dör gör man ofta, det är så man lär sig att bli bättre på det. Som sagt så spelade jag spelat utan någon kunskap om hur man besegrade bossar men om man finner det för svårt så är min rekommendation att kolla på en video där man kan se hur man ska döda en viss boss. Det handlar väldigt mycket om att att veta när man kan anfalla och när man ska blocka/rulla undan (Stamina är väldigt viktigt i Dark Souls, först förlorar man Stamina sedan förlorar man hälsa). Vilket leder mig in på builds, detta är en hel vetenskap och det finns många builds man kan använda för att göra spelet enklare eller svårare.

När jag körde Dark Souls så spelade jag i "offline" läge, detta på grund av att spelet tillåter folk att lämna meddelande och jag vill som sagt upptäcka saker själv, det går inte att stänga av dessa så bara utvecklarens meddelande kvarstår. Om man väljer att spela spelet "Online" så blir det svårare om man väljer att använda "Humanity" eftersom det ger andra spelare möjligheten att invadera ens spel. Men det innebär även att man kan få hjälp av andra spelare om man har problem med en viss boss (AI kan även hjälpa en men det kräver att man gjort vissa saker (det finns mycket i Dark Souls som man måste upptäcka själv, NPC quest är en sådan). Spelet skalar dock efter antalet personer som hjälper en. När fiender får mer än ett mål att välja på så blir de också enklare att slåss mot men det kräver då att den personen (eller AI´n) kan hålla sig vid länge nog.

Till sist, Dark Souls handlar mycket om att lära sig kartan så att man kan ta sig från stället där man "spawnar" till bossen, fiender längs vägen är egentligen bara intressanta om man behöver få mer XP (för att besegra en boss, allting i Dark Souls går ut på en enda sak, besegra bossar och ta sig närmare och närmare mot slutbossen). När man kan kartan tillräckligt bra (och detta inkluderar var fiender befinner sig) det är först då som man kommer kunna undvika alla "onödiga" strider och kan istället fokusera på att lära sig hur man ska besegra bossen för den delen av spelet.

För om man ska hårddra det, Dark Souls handlar uteslutande om "trial and error" man lär sig genom de misstag man gör och det är på sättet man slutligen besegrar det.

Huvan
2020-07-29 22:40

Jag gav DS2 ett antal chanser, men tyckte hitboxarna var fruktansvärda.

Mo0rbid
2020-07-29 23:25

Jag tyckte väldigt mycket om souls-serien, DaS1 är ett av mina favoritspel, spelat igenom det flera gånger.

Huskisson
2020-07-29 23:46

Här är en till gubbe (31 år) som nog aldrig kommer att uppskatta Dark Souls-spelen. Jag har faktiskt aldrig ens spelat något av dem men jag spelar inte lika mycket nu som jag gjorde för 15 år sedan och när jag väl spelar något så är det främst för berättelsen. Jag köpte Star Wars Jedi: Fallen Order utan att kolla annat än betygen det hade fått och det var tyvärr den sortens spel jag inte är så förtjust i. Jag spelade på den enklaste av de tre standardsvårigheterna i ganska många timmar men fick till slut änsra till "story mode" vilket gör fienderna skitdumma och jättesvaga.

Jag kan förstå hur tillfredsställande det säkert är att klara spel som Dark Souls på svåraste svårighetsgraden men jag skulle nog bli galen innan jag själv lyckades med något sådant (till exempel så sjöng jag 'Det här är inte roligt!' högt för mig själv i tio minuter när jag var tvungen att åka nedför samma lervägg om och om igen i Fallen Order).

Hanzo
2020-07-30 00:19

Jag skrev för några dagar sedan i forumet hur tråkigt Bloodborne är, men jag fortsatte en bit längre och fick ihjäl ett par bossar...

Jag blev bitvis mer engagerad i spelet. Det var flera saker som hjälpte. Jag träffa flera småhäftiga npc:er som köttade ut loren. Det bästa är nog att jag gav upp ideen att aldrig kolla upp något online. Så jag kollade upp lite möjliga end-game vapen som jag skulle kunna specca in till, för att ändra spelstilen ifrån den yxa jag körde med. Nu kör jag på arcane istället för strength och spelet känns bra mycket roligare.

Att kolla lite guider på var fasn ska jag nånstans är bra mycket roligare än att gå runt i 30-40 minuter och försöka hitta vägen framåt.

TLDR
Jag var nära på att lägga ner Bloodborne helt, men tack vare att jag höll ut lite till, ändrade spelstil och tillät mig själv att kolla upp lite guider blev spelet mer omväxlande och roligt!

Ribcage
2020-07-30 00:29

Låter som att många kollat upp guider för att njuta av spelen. Tycker nånstans att de misslyckats med spelen då. Jag har också testat Dark Souls (pc) men fastnade inte för det.

Cidden
2020-07-30 00:45

Jag var tidig på Souls-serien och importerade Demons Souls som jag efter en viss tids frustration sen inte kunde lägga ifrån mig. Nu vet jag inte vad du har för möjlighet att spela på men min rekommendation är faktiskt Dark Souls 3 som ingång till Souls-serien, trots att Demons Souls var min första ”kärlek” och att dom flesta brukar rekommendera just Dark Souls tycker jag spelen blivit bättre och bättre (ja, även 2:an). Tycker nog 3:an ger lite mer utforskarmöjligheter, mjukare kontroller och större variation i striderna vilket låter som det skulle passa dina önskemål.

Fezk
2020-07-30 01:16
Skrivet av Ribcage:

Låter som att många kollat upp guider för att njuta av spelen. Tycker nånstans att de misslyckats med spelen då. Jag har också testat Dark Souls (pc) men fastnade inte för det.

Fast det har dom inte. Går ypperligt att spela FromSoftwares-spel utan guider.

Att folk kollar upp guider eller fusk är väl upp till var och en, vilken anledning det nu må vara, tidsbrist/folk tycker det är för svårt osv. Guider och fusk har funnits nästan sedan TV-spelens begynnelse.

Jaxz
2020-07-30 01:23

Gillade aldrig tanken med Dark souls när jag hörde talas om det men sen kom det som fick mig att fullkomligt älska DS och dess uppföljare vilket var Bloodborne detta pga av BB tvingar dig att spela mer aggressivt vilket gör att när man väl spelar DS kommer det vara busenkelt då spelet inte är byggt för att spelas som BB.

Det bästa med spelet är att det inte för alla utan är gjort för en konstig grupp människor (där jag ingår) som gillar att göra samma sak om och om igen. Fastnar man inte för det ska man låta bli att spela det. Har inget med att göra om man är duktig eller inte utan mer att smaken är som baken.

Pecman
2020-07-30 01:24
Skrivet av Ribcage:

Låter som att många kollat upp guider för att njuta av spelen. Tycker nånstans att de misslyckats med spelen då. Jag har också testat Dark Souls (pc) men fastnade inte för det.

Nje, tror lite att de har designat spelet för en värld där internet finns. Att hela grejen baseras på att man ska berätta saker för varandra och dela med sig av sin kunskap.
En stor del av upplevelsen är att nysta i alla system i världen och hitta nya saker, grotta ner sig i hur man får tag på vissa starka vapen, rustningar eller trollformler o.s.v. Om man gör det med eller utan internet är lite sak samma.

2020-07-30 01:25
Skrivet av Huskisson:

Här är en till gubbe (31 år)...

Vad i Hel...?!?

2020-07-30 07:03
Skrivet av Digital_Lifestyle:

Livet är för kort och backloggen för lång för att ha tålamod med spel som DS.

Kan relatera.

Skrivet av employed:

Jag upplever att de flesta som inte kommer någonstans i spelet är folk som skyndar sig igenom spelet som ett mainstreamspel och därför dör om och om igen.

Jag måste säga att jag verkligen inte har problem med spel som tar sin lilla tid, förutsatt att den tiden är fylld av nytt innehåll och att jag ständigt när en progression. Gillar även att utforska mycket i spel, så jag det är sällan jag rusar genom en upplevelse. Men här kom jag in i en vägg.

Skrivet av Rwaat:

"Frågan är bara om resan är värd det i slutändan", för mig är svaret egentligen: Nej...

Känns som det är här jag hamnat. Att hur mycket jag än nöter mig i genom det kommer jag mest att känna en tomhet. Jag spelade för ett par år sedan Spiderman & X-men: Arcade´s Revenge till Super Nintendo i samband med ett avsnitt till Retroresan. Maken till horribel upplevelse fick jag leta efter.

Klarade det till sist. Men kände mig mest sorgsen över att ha tagit mig i genom en så kass titel.

Skrivet av Draconis:

Självklart. Men när Dark Souls släpptes år 2011 fanns det inte många exempel på det, Demon's Souls möjligtvis men lyckades inte uppnå samma popularitet som Dark Souls.

Fast det fanns ju gott om spel 2011 som erbjöd andra typer av utmaningar än den Dark Souls erbjuder. Titlar vars svårighet låg i utforskning, pussellösning, plattformsmoment... You name it. Så att Dark Souls var det enda svåra spelet 2011 har ju i så fall att en bara har en snäv tolkning av vad "svåra spel" innebär. Det finns ju flera typer av svårigheter i spel.

Med det sagt har du rätt i en del, att det inte fanns många nutida spel 2011 som erbjöd samma typ av utmaning som Dark Souls, absolut.

Skrivet av Över45:

@Gubbgamern
Här har du en gubbe på 52 som kommit underfund med att livet går in i olika faser och därmed olika sorters spelande under olika faser.

Måste säga att detta inlägg gladde mig. Skönt att det finns flera gubbar

Skrivet av Alienshade:

Med kan man köra dark soules på switchen så menar jag kontrollerna. Är dom verkligen 100%. Ska man köra med pro kontrollen för den är lite bättre el?

Nu har jag inget att jämföra med, men har inte upplevt att de skall vara bökiga på det sättet. Däremot kan jag känna att kontrollschemat är onödigt komplicerat i Dark Souls. Styrkors-knapparna används för att byta vapen i realtid, axelknapparna för strider och de vanliga actionknapparna för olika typer av interaktioner. Jag tyckte det kändes lite väl komplicerat, även om jag fick häng på det efter ett tag. Dock blir det fel ibland i stridens hetta (potion istället för att slå, till exempel).

Dock att du inte kan pausa spelet är satans otyg.

Skrivet av newlaseridea:

Jag kom på att jag, när Dark Souls remastered kom började på en guide, som aldrig blev klar. Går igenom det mesta fram tills Sen’s Fortress eller så. Vet inte om den blev något att ha och har aldrig länkat till den tidigare efter som den inte blev klar. https://www.youtube.com/playlist?list=PLpXcuFBldF0AhWh-zjSEIQ...

Tackar för tipset!

Skrivet av Pecman:

Är ju coolt att det är så. Det är bara att döda NPC:n och gå vidare i spelet.

Måste nog säga att jag tycker det är mer coolt än dåligt, så jag håller med.

Skrivet av Huvan:

Jag gav DS2 ett antal chanser, men tyckte hitboxarna var fruktansvärda.

Inget jag upplevt, tycker att när jag missar (eller träffar) så är det helt på grund av mina aktioner.

Skrivet av Huskisson:

Jag kan förstå hur tillfredsställande det säkert är att klara spel som Dark Souls på svåraste svårighetsgraden men jag skulle nog bli galen innan jag själv lyckades med något sådant (till exempel så sjöng jag 'Det här är inte roligt!' högt för mig själv i tio minuter när jag var tvungen att åka nedför samma lervägg om och om igen i Fallen Order).

Jag tror det var Anders Brunlöf i någon podd från Svampriket som sade att en måste "kvalitetssäkra sin fritid". Jag kan inte annat än att hålla med. Att spela spel du inte gillar är inget bra sätt för rekreation. Dock kan det mellan varven vara bra att testa nya saker eller ta sig i genom tuffa partier för att det blir bättre sen och ger nya perspektiv, men ibland är det också smärtsamt tydligt att "detta var inget för mig", även om en kan se storheten i konceptet, förstås.

loerk
2020-07-30 08:15

@kebbe: Är det dålig speldesign för att du klantar dig? Man kan döda NPCer av en anledning
dessutom räcker det inte med ett slag för att NPCer ska lacka ur på dig.

Kiario
2020-07-30 08:56

Dark souls, gillar inte souls spelen. Främst för att man kan inte förstå sig på storyn. Dessa spel förutom bloodborne skulle lika gärna kunna vara utan story för man kan inte förstå sig på den.

Mojo
2020-07-30 09:17

Aldrig fastnat för något Dark Souls-liknande spel.
Dock har jag inget emot spel som straffar dig om du spelar obetänksamt.
Spelar/spelat mycket Squad, Insurgency Sandstorm, Red Orchestra 2, Rising Storm 2, Arma, Post Scriptum och Hell Let Loose och dylikt.
HLL kan jag varmt rekommendera. Det är precis lagom mängd svårt och varje match känns som ett actionfyllt avsnitt av Band of Brothers.

s3ng
2020-07-30 11:44

Har inte Dark Souls rätt keffa hitboxes också?
Typ du blir literally inte träffad men du tar skada ändå. Sånt kan ju vara väldigt irriterande.
Köpte det på Steam strax efter det kom till PC, lord what a shitfest med buggar och
trasiga upplösningar. Nu är det säkerligen helt okej att spela men jag vet inte, har väl gått för lång tid.

Pecman
2020-07-30 12:03
Skrivet av s3ng:

Har inte Dark Souls rätt keffa hitboxes också?
Typ du blir literally inte träffad men du tar skada ändå. Sånt kan ju vara väldigt irriterande.
Köpte det på Steam strax efter det kom till PC, lord what a shitfest med buggar och
trasiga upplösningar. Nu är det säkerligen helt okej att spela men jag vet inte, har väl gått för lång tid.

Mjo den första PC-porten var allt annat än bra.
Låst till 720p och 30fps, det släpptes dock en mod kort efter release kallad DSFix som fixade problemen och låste upp upplösning och FPS.
Nu finns inte ens den versionen på Steam store längre utan har ersatts av Dark Souls: Remastered vilken körs i 60 FPS och upp till 4k-upplösning.
Om man äger originalet har man det kvar i sitt bibliotek dock.
Tyvärr fuckade de upp ljussättningen i den nya Remastered-versionen:

Men det är inget en ny spelare märker.

Stripe
2020-07-30 20:46

Jag har känt likadant med dessa spel.
Testade först DS1 på dator, efter att ha sett många streams med folk som spelar DS. Tyckte det såg riktigt fint ut. Mitt problem var att jag hade ingen aning om var jag skulle ta vägen (var fan är kartan?). Jag gick rundor och dog hela tiden, tröttnade.

Efter några år var det dags för DS3. Det var "lättare" sades det. Tydligare väg osv. Jag skaffade DS3 till ps4. Spelade totalt 5 timmar. Kom till (vad jag tror är) andra bossen
Men dog gång på gång. Gav upp skiten och avinstallerade.

Jag tyzker fortfarande att det är ett väldigt roligt spel att se på när andra streamar. Blir alltid imponerad över deras färdigheter och kunskaper om spelet. Men ett spel som (för mig) kräver guider och annat för att klara det är inget spel jag orkar med.

Det fanns ett spel som jag uppskattade mycket och som jag upplevde som svårt när jag var yngre, nämligen Ninja gaiden. Detta spel älskade jag trots att det var svårt. Det ska också sägas att jag i år har spelat igenom Nioh. Ett spel som påminner lite om souls spelen men har ett eget stuk. Nioh uppskattade jag otroligt mycket. Testa det! Kanske får du samma upplevelse som jag.

Bra tråd för övrigt!

Nemo
2020-07-31 22:43
Skrivet av Gubbgamern:

Jag spelade för ett par år sedan Spiderman & X-men: Arcade´s Revenge till Super Nintendo i samband med ett avsnitt till Retroresan. Maken till horribel upplevelse fick jag leta efter.

Klarade det till sist. Men kände mig mest sorgsen över att ha tagit mig i genom en så kass titel.

Jag skrattade högt när jag läste detta. Jag känner igen det så otroligt väl.

Trots att jag inte gillat ett spel så har jag fortsatt spela klart bara för att jag varit så pass investerad i spelet. Jag kan liksom inte lägga ned då. Jag brukar tänka att om jag redan spelat 50 timmar så kan jag lika gärna spela 10 timmar till och sedan är det över. Spelet blir förmodligen inte bättre men jag får i alla fall ett avslut. Alltid nåt.

Sen tittar jag på end credits och känner hur sorgligt det är att jag spelat klart ett så kasst spel.

Sida 2 av 2