Favoritmusik från ett spel? (Med en tvist!)
Det här är ingen favoritlåt, men nostalgikicken jag får utav den slår det mesta.
Något som gjorde bytet från Pokémon Röd & Blå till Guld & Silver som kom till Game Boy Color så spännande var att man fick spela som en helt ny Pokémon-tränare. Alla timmar man la i de första spelen blev som bortblåst när man nu fick börja om från början i en helt ny region, med nya Pokemon att fånga och gym att besegra.
Något jag gissar ingen var redo för är det sista stället i spelet som kallas för "Mt. Silver". Resan dit gjorde att jag gick igenom en 3-stegs extas.
Efter att man vunnit över "elit-fyran" får man möjligheten att besöka Kanto-regionen, området där man äventyrade i spelen till Game Boy, för att samla åtta gymnålar till, totalt sexton stycken i hela spelet. Det här var stort, då områdena såg exakt likadana ut som i det tidigare spelen och man fick nu alltså besöka dem igen, se vad som hänt sedan sist och med en ny karaktär.
När det är gjort får man möjlighet att besöka Mt. Silver, ett berg med väldigt starka och sällsynta Pokémon. Det låter inte så spännande, helst med dagens mått, men vad man hittade på toppen blev ett spelögonblick som inget annat lyckats slå hittills.
Högst upp står "Red". Spelarkaraktären från första spelet. Hans utseende är identisk med hur han såg ut tidigare och när man går fram och pratar med honom säger han inget alls. Tre punkter "..." och en Pokémon-strid börjar, låten kör igång och det visar sig att Red har exakt samma Pokemon som "Ash" i Pokémon-serien som går på TV4, som jag givetvis älskade.
Efter striden säger Red ingenting ännu en gång och försvinner. Den svåraste utmaningen i spelet är nu avklarad och jag har aldrig haft ett så fantastiskt ögonblick i ett spel sedan dess.
Chrono Trigger har jag redan gett beröm för i den här tråden. Yasunori Mitsuda kommer alltid vara en legend och det finns inte riktigt ord som kan beskriva hur viktig han varit för många spelares upplevelser i branschen.
Men jag vill ännu igen ändå slå ett slag för ett verk han gett oss.
Den avgörande striden i Chrono Trigger, mot spelets antagonist Lavos, görs i en del olika faser. Den sista och mest spektakulära ser ut att ta oss till en annan dimension, eller något ställe mitten av allt mellan tid och rum.
När man tror att Lavos äntligen är besegrad så tystnar det till. Det stora monstret vi tampats med förvandlas till något mer ynkligt i jämförelse, likt mer en människa; och sedan kommer ett illvrål ifrån monstret. Den är arg, och kommer nu göra sitt yttersta för att våran existens helt ska raderas. Inte en minsta molekyl i någon tidslinje ska finnas kvar.
Arenan förvandlas till någon form av nostalgisk "best of" där vi får återse andra kära stridsfält vi kämpat oss förbi genom spelets gång många drabbningar.
Tempot, ljudet som går från ena hörluren till den andra, allvaret, allt är perfekt. Man känner verkligen att man är i en stor och viktig strid, där vinnaren kommer få bestämma våran planets framtid.
"Last battle" är ett fantastiskt avslut för ett fantastiskt spel.
Här kommer även en remix av "Time Rock Orchestra" på Youtube som jag tycker gör ett ypperligt jobb med att ge oss en remake med dagens mått.