The Last of Us Part II

Sida 2 av 2
Johlor
2020-07-03 11:10
Skrivet av Bennii:

Tack, och kul att du blev sugen på spelet. Det är definitivt värt att spela om du gillade ettan.

Jag är en av de få som håller ettan som 6-7/10, så är inte något gigantiskt fan. Intresset för tvåan har också varit rätt svalt pga det, men din recension gjorde mig mer nyfiken. Jag tänker att jag ska plocka upp det lite senare när priset gått ned lite.

zumo
2020-07-03 12:22

OMG, vad många förutfattade idioter som vädrat sin åsikt om detta över Reddit. (Inget relevant i denna tråd eller inlägg egentligen men).
En vän som förövrigt är en PC-människa, frågade mig om jag var besviken med Last of Us II med tanke på hur det floppat.
Jag tittade lite frågande på honom??
Han förklarade att han sett internet gå lös över storyn etc.
Men min bestämda uppfattning om det är att de allra flesta hatar för att det är populärt att hata, utan att varken bildat sig en egen uppfattning, eller haft öppet sinneslag. Tror de flesta med en dålig attityd pga leaks, som ändå köpt spelet, har spelat tills tragedin i början, sedan avbrutit pga förutfattade meningar, påverkade av andra etc.

Efter att ha spelat det, och fått sig en grundläggande uppfattning, samt upplevt storyn så tycker jag kritiken gentemot valet av huvudkaraktärer etc, faller totalt platt.

Det är så jävla tydligt imo att leaksen skapade en nål i ögat på samma haters som klagar på EPIC launcher, PK element i Battlefield, och andra spel. De som låter högst har aldrig spelat TLOU ens. Eller i sin besvikelse över Joels icke-spelbarhet, rage över kvinnliga karaktärer, deras sexuella preferens och "bristen på trovärdighet". Varav man bestämt sig för att detta är något dåligt, utan att ens själv upplevt det eller ge det en chans.

zumo
2020-07-03 12:24

@Jeehao:
Tjena reddithater92.
Har du ens spelat spelet, eller likt övriga Reddit läst ett par uttdrag och anser dig väl informerad?

bickelito
2020-07-03 12:27

Mästerlig story i detta spel. Otroligt skådespel, musik och regi. knäpper del 1 på fingrarna helt klart. Lämnar en mållös efter sista scenen är avklarad. Så vackert och sorgligt samtidigt.
Helt fantastiskt spel utan dess like.
Men spelet är nog riktat mot en mognare publik då generation pewdiepie inte riktigt verkar kunna/vilja ta till sig vissa essentiella delar. Det är förståeligt och helt okej.

Ronzem
2020-07-03 12:58
Skrivet av zumo:

OMG, vad många förutfattade idioter som vädrat sin åsikt om detta över Reddit. (Inget relevant i denna tråd eller inlägg egentligen men).
En vän som förövrigt är en PC-människa, frågade mig om jag var besviken med Last of Us II med tanke på hur det floppat.
Jag tittade lite frågande på honom??
Han förklarade att han sett internet gå lös över storyn etc.
Men min bestämda uppfattning om det är att de allra flesta hatar för att det är populärt att hata, utan att varken bildat sig en egen uppfattning, eller haft öppet sinneslag. Tror de flesta med en dålig attityd pga leaks, som ändå köpt spelet, har spelat tills tragedin i början, sedan avbrutit pga förutfattade meningar, påverkade av andra etc.

Efter att ha spelat det, och fått sig en grundläggande uppfattning, samt upplevt storyn så tycker jag kritiken gentemot valet av huvudkaraktärer etc, faller totalt platt.

Det är så jävla tydligt imo att leaksen skapade en nål i ögat på samma haters som klagar på EPIC launcher, PK element i Battlefield, och andra spel. De som låter högst har aldrig spelat TLOU ens. Eller i sin besvikelse över Joels icke-spelbarhet, rage över kvinnliga karaktärer, deras sexuella preferens och "bristen på trovärdighet". Varav man bestämt sig för att detta är något dåligt, utan att ens själv upplevt det eller ge det en chans.

Det dök väl upp cirka 70 tusen user reviews första dagen på MetaCritic.
Rätt säker på att inte någon av dom hade hunnit lira klart spelet då. Bara hata för hatets skull.

Popski
2020-07-03 13:58
Skrivet av Ronzem:

Det dök väl upp cirka 70 tusen user reviews första dagen på MetaCritic.
Rätt säker på att inte någon av dom hade hunnit lira klart spelet då. Bara hata för hatets skull.

Jag tror i och för sig att den övervägande majoriteten av alla 10 första dagen också kom från folk som inte spelat spelet (eller i alla fall inte spelat klart det).

Själv är jag på episod 3 kust nu och gillar helt klart vad spelet än så länge.

zumo
2020-07-03 14:29
Skrivet av Jeehao:

Hennes 10+ timmars gulligull börjar efter det hon gjorde i sin första scen. Neil försökte så hårt att få en att gilla Abby och hela manuset är manipulativt skrivet så att Abby ska se ut som en människa och Ellie som ett monster. Jag är helt okej med Abbys hämnd även om det var en skitnödig scen som hade kunna gjorts mycket bättre.

.................................. omg
Det är fan imponerande hur man kan vara så simpel.
Det är tydligt du suttit och grubblat på Reddit, TS med polarna och Twitch och repeterar vad du nu hört andra säga om spelet. Lär inte spelat själv öht. Förmodligen äger du inte ens en PS4, och har noll intresse av det heller.
Jag hatar den här macho-vibben över "gulligull" pga att det handlar om tjejer.
Precis som man ville visa att Joel gått från prologen till att förakta mänskligheten, bli ruthless och cynisk gällande världen, i takt med utbrottet och världens utveckling, under det första spelet, till att bilda ett starkt fader-dotter band med Ellie under första spelets slut. Så vill man här visa att relationen med Joel, hur den sedermera svalnade pga lögnen om händelserna i Salt Lake City, hur hans egna synder (om än för ett gott syfte) kom att kosta honom livet. Och hur hennes skuldkänslor kring den sista årens vacklande relation med Joel fått henne att bli än mer hämndlysten, som ett sätt att lindra sin egen skuld gentemot Joel och hennes avslut.

Att säga de målar upp Ellie som ondskefull är ju en very big load of horseshit to say the least.
Hon är liksom en lesbisk tjej, med stort intresse i Gitarrspel, serietidningar och annat nördigt. Låter jätte-ont eller hur?
De målar upp henne som "vilken som helst" som blir bitvis konsumerad av hat och hämndbegär efter ett trauma.
Det blir tydligt du inte vet vad du pratar om mer än ngt du för vidare, då spelet innehåller mängder av scener (+ hennes dagbok), där hon framgår som känslomässigt fucked men även määängder där hon framgår som en vanlig person vars dröm är att bo på en farm med Dina, ha en normal relation med Joel, och konflikttyngd av bördan att ha varit en potentiell räddning för mänskligheten, vars möjlighet stängdes för alltid i Salt Lake City. Hon bröt liksom kontakten med den hon betraktade som far som motreaktion, vilket knappast är särskilt ondskefullt...

Abby nämns som Isaacs favorite scar-killer av en anledning. Nämner flertalet ggr hur de attackerade militärer, checkpoints och begick terrorattentat under sin tid med Fireflies, vilket benämns som något de ångrar, och ser felet med senare under spelet. Hennes faction torterar och mördar kvinnor, barn etc regelbundet. Medans Ellie lever fredligt i Jackson, där t.om Joel strax innan sin undergång, räddade Abby undan en hord infekterade. Abby är en soldat. Hon dödar fiender regelbundet, torterar och avrättar. Vilket antyds i spelet också. Samtidigt har hon ÄNDÅ dessa mänskliga, VANLIGA kvalitéer och personlighetsdrag, trots dessa till synes ondskefulla gärningar. Vilket också garanti är en del i storyns poäng. Att gärningarna i sig säger inte alltid allt om personen, att det är INTE svart/vitt. Det finns gott och ont i alla.

Här är snarare budskapet att vem som är antagonist, den "onda", skiljer sig markant beroende på vilkens perspektiv man följer. Att båda två rättfärdigar sina onda handlingar genom oförätter. Att de vill få en att känna för bägge karaktärerna samt deras vänner. Och som de lyckades ändå. Jag HATADE Abby första delen, medans jag nästan satt med tårar i ögonen när hon kom tillbaka från ön med Lev. När man spelade som henne fick man uppleva ett helt annat perspektiv, i och med att alla de som iskallt dödade Joel, nu framgick som vanliga, normala personer i nästan alla lägen. Det gjorde att man kunde känna sätta sig in i Abbys situation, hur det såg ut från hennes sida när Ellie hämnades.

Mästerligt skrivet spel. Och jag tycker var och en bör bilda sig en egen uppfatting och SPELA det med öppet sinneslag, utan nån förutfattad mening gällande kön, elr favoritkaraktären i ettan. Eller sitta och rage på forum över den rådande PK-utveckling man ser i spel, trots man aldrig ens tänkt röra spelet från första början ^^....

Ruffles
2020-07-03 14:52
Skrivet av zumo:

Samtidigt har hon ÄNDÅ dessa mänskliga, VANLIGA kvalitéer och personlighetsdrag, trots dessa till synes ondskefulla gärningar. Vilket också garanti är en del i storyns poäng. Att gärningarna i sig säger inte alltid allt om personen, att det är INTE svart/vitt. Det finns gott och ont i alla.

[...]

Mästerligt skrivet spel. Och jag tycker var och en bör bilda sig en egen uppfatting och SPELA det med öppet sinneslag, utan nån förutfattad mening gällande kön, elr favoritkaraktären i ettan. Eller sitta och rage på forum över den rådande PK-utveckling man ser i spel, trots man aldrig ens tänkt röra spelet från första början ^^....

Det säger ju en del om hur tafatt och endimensionellt skrivna spelmanus vanligtvis är när självklarheter som ovan, "det finns gott och ont i alla", ses som något mästerligt. Vi är så vana vid en svartvit historia att allt som problematiserar och erbjuder gråzoner höjs till skyarna automatiskt. Lite så kan jag känna med TLOU2. Och ja, jag gillar vanligtvis Naughty Dogs manus. De är riktigt duktiga på att berätta en trovärdig historia om karaktärer som är lätta att bry sig om. Jag tycker bara att de misslyckades med detta denna gång.

Det är för övrigt svårt, och i fallet med TLOU2 nästan omöjligt, att spela ett omtalat spel helt utan några förutfattade meningar över huvud taget. Särskilt om man har spelat det första spelet, då är det ganska troligt att man kommer ha något att tycka och tänka om Joels öde, exempelvis. Det är svårt att gå in i uppföljaren som ett blankt blad.

Rh3nium
2020-07-03 16:08

Två saker som jag inte giller (förutom vissa saker som redan nämndes):
a) hundar som är nästan omöjligt att inte döda
b) slutescenen. helt onödigt. fattar inte pöängen trots att jag upplevt alla positiva och negative känslor i spelet, både för Abbys och för Ellies del.
Men, det var nog inte min story att berätta.
Hur som helst, kommer att spela igen ngn, men just nu för det räcka. Spelar Uncharted 4 igen istället

Jeehao
2020-07-03 16:42
Skrivet av zumo:

Mästerligt skrivet spel. Och jag tycker var och en bör bilda sig en egen uppfatting och SPELA det med öppet sinneslag, utan nån förutfattad mening gällande kön, elr favoritkaraktären i ettan. Eller sitta och rage på forum över den rådande PK-utveckling man ser i spel, trots man aldrig ens tänkt röra spelet från första början ^^....

Visst ska man bilda sig en egen uppfattning men tydligen får inte jag göra det för då blir jag attackerad och kallad simpel, macho, PK eller något annat töntigt.

Abby fick en fin gameplay där man ska gilla henne och Ellie fick en horribel gameplay med ett värdelöst slut orsakat av beslut som man själv inte kan påverka. Ja de har flashbacks och lappar att läsa men jag kollar på spelets gameplay, det är där hela berättelsen sjunker för mig. Lapparna är för övrigt det enda stället som faktiskt har en djup story, det kallar jag dåligt då jag vill spela ett spel och inte läsa en massa dagböcker.

Gulligull texten hade sedan INGET med att karaktären är en kvinna att göra, det hade att göra med att Abby fick ett snuskigt gulligt gameplay gentemot Ellie. Hade Abby och Ellie varit män så hade jag kommenterat likadant och då hade troligen ingen ridit in på sin vita häst i riddarutrustning, redo för att gå till personliga attacker.

Unstable
2020-07-08 09:36

Sällar mig till konsensusen.

Storyn hade kunnat vara tillräckligt bra för att vara det drivande elementet i spelet, men berättartekniken är allvarligt eftersatt. Jag tycker inte att det känns som om att man som spelare aktivt driver storyn oavsett om man kör som Abby eller Ellie. Från eget perspektiv sätt jämför jag TLOU2 mer som en karusell-åktur än en spel-upplevelse (kanske är en liknelse till Game of Thrones säsong 8 också på sin plats).

Man är tvingad att "uppleva" en berättelse där allt går i exakt den ordning som teamet har satt upp. Varje scen lämnar väldigt lite uttrymme för egen tolkning och är istället överagerade där det är väldigt tydligt vad man som spelare förväntas uppleva.

Som exempel: scenerna där man leker med hunden och sedermera tvingas döda hunden är kanske inte representativa för spelet som helhet, men är fortfarande det för den cliché-aktiga berättarteknik som hela tiden används. Jag tycker att det visar på en oerhörd brist hos berättaren när man måste använda scener där man ska döda hundar och gravida kvinnor för att tvinga fram en empatisk reaktion.

Sedan ogillar jag hur Ellies karaktär bryter mot hur hennes personlighet blev uppbyggd under det första spelet. Det finns en uppsjö bra scener i TLOU2 fortfarande, men borta är mycket av den oförstörda glädje som hon kunde uppvisa trots att hela deras värld är i ruiner. Den starka medmännskliga sidan hos henne, som att stanna upp och hitta detaljer som helt bryter mot det elände som existerar runtomkring henne och Joel, tycker jag är nästan helt borta i 2:an när man väl har börjat komma in i spelet.

Avslutningsvis är det frustrerande hur dåliga film-sekvenserna är. Gång på gång händer det att man räddas bara av ren slump, där man istället borde ha givits ett val eller ha kastats tillbaka till gameplay för att försöka rädda upp en nästan hopplös situation.

--

Gameplayet är kul och ganska varierat, även fast jag tror att jag uppskattar det första spelet mer (kanske emotionell bias).

Grafiken är likaledes fantastisk.

Storyn kommer jag aldrig att komma tillbaka för. 5/10

Bennii
2020-07-08 10:27

Vissa verkar tycka att Ellie framstår som ett monster medans Abby målas upp som den gode hjälten. Jag håller inte helt och hållet med. Ellie begår fruktansvärda handlingar i sin jakt på hämnd, men hon har ett samvete och mår dåligt över mycket som hon gör. Efter scenen där hon misshandlar Nora med ett järnrör för att få information är hon väldigt skärrad och tröstas av Dina. Den roliga, bekymmersfria Ellie finns också där. Man får se henne i flashbacks, i dialoger under spelets gång, och man får se att hon fortfarande finns kvar i scenen på farmen efter Seattle när hon försöker leva ett normalt familjeliv. Abby begår istället sin ondaste gärning i början av spelet, och hennes resa är mer en redemption story för att hon ska återfå sin mänsklighet i spelarens ögon. Ingen av de är rakt igenom ond eller god. Deras gemensamma motiv är hämnd, och den gemensamma nämnaren är att de båda begår onda handlingar i sin jakt på den. Att Ellie förändrats sedan första spelet är självklart, hon lever i en hemsk värld. Att hon inte är samma bekymmersfria person idag som då är inte konstigt.

Det jag främst menar med att storyn stundtals berättas klumpigt är två saker. Dels att vissa delar blir lite väl övertydliga och in-your-face när de istället borde få växa fram gradvis. Jag som spelare har inget emot att få antydningar och läsa mellan raderna, och jag avskyr när en historieberättare tar för givet att jag inte skulle förstå om de inte är extremt tydliga. Men framförallt handlar det klumpiga berättandet för mig om hur storyn är strukturerad. Den berättas som dag 1-3 med Ellie och dag 3 slutar med en cliffhanger. Sen klipper vi till Abby dag 1-3 och upplever samma tid ur hennes perspektiv. Inom varje kapitel får vi dessutom flera återblickar till flera år tidigare, vissa av dem ganska långa. Det blir tidshopp inom tidshopp och cliffhangers mellan tidshopp som inte får en upplösning på många timmar. Att berätta en historia i icke kronologisk ordning går att göra bra, men lämnar man en tidslinje för länge tappar den fokus och man måste plocka upp den tråden igen när man kommer tillbaka dit. I ett spel där man också spenderar tid på att uppgradera sin karaktär med nya egenskaper och förbättra sina vapen blir det dessutom en omstart från noll på den punkten ungefär en tredjedel in i spelet. Jag hade hellre sett att de strukturerat storyn annorlunda och kanske klippte mer mellan karaktärerna genom spelet istället för att ge dem varsitt jättelångt avsnitt. En tanke jag hade efter att jag spelat färdigt var att Abbys roll i grundspelet kunde tagit ett steg tillbaka och ändå fört fram budskapet på ett bra sätt, och sen kunde man släppt en Left Behind-liknande DLC som fördjupade hennes story. Och scenerna i Kalifornien känns ganska påklistrade. I slutskedet vill man inte introduceras till en ny fiende med nya motiv som egentligen inte spelar någon djupare roll i storyn än att stå i din väg en kort stund. Det kändes som ett försök att göra spelet längre.

Men som sagt, i grunden tycker jag om storyn, och jag gillar vad de försöker göra med två karaktärer som är antagonister i varandras historia. Jag håller för tillfället på med en andra genomspelning.

Sida 2 av 2