Att få nån att börja spela?

Men herregud. De är ju gifta. De borde ju känna varandra så pass bra att de kan prata om detta.

Varför inte försöka dela intressen? Nu har jag tur att min partner också är en gamer, men han är väldigt mycket inne på konsoler medan jag är en PC-spelare. Vi har introducerat spel till varandra som vi annars aldrig hade spelat. Efter att ha lyssnat på hans oerhörda engagemang för Breath of the Wild och Animal Crossing började jag titta på när han spelade Switch. Det slutade med att jag själv köpte en Switch förra veckan och är inte längre en PC Master Race. Animal Crossing har totalt slukat mig och jag har upptäckt hur fantastiskt det är att kunna spela på toaletten

Han har också ett stort intresse för Japan. Jag var öppensinnad och lyssnade på allt han berättade om landet och kulturen och vi bokade en månads semester där som blev mitt livs absolut bästa resa. En resa som jag troligen aldrig skulle ha upplevt om jag inte hade försökt förstå hans intresse för landet.

Dialog och vänskap är det absolut viktigaste i en relation.

/Tips från en som har varit ihop med samma partner i sju år.

Visade tjejen Vrchat och oj..
Från ha spelat The sims lite då och då så blev hon frälst vid detta.
Använder jag vr eller datorn det är kopplad in i så använder hon andra datorn och spelar Vrchat.
Spelet har t.o.m gjort henne sugen på köpa ett Oculus rift S så hon kan använda Vr i spelet när hon vill.

Kanske inte den typen av spel du tänker men kanske är en bra start?
Vrchat är grymt för att träffa nya vänner och träna sin engelska.

Sen kanske någon kan svara på om det är stor skillnad på index och rift s när det kommer till illamående, har ett index nu och det är lugnt men vill inte hon ska köpa ett rift S och bli besviken pga illamående..

Jag vet inte varför du citerar mig och går in på hur bra kommunikation laddemannen och hans fru har i deras relation, det får du fråga honom om. Det enda jag kan göra är att utveckla mitt korta inlägg.

Först till dig så har du och din partner samma intresse, gejming. Bara det att ni använder olika plattformar. Jag tycker inte det går att jämföra med någon som inte gillar gejming i någon form och en annan som har det som sitt största intresse. Det är ju en skillnad på att förstå och acceptera sin partners intressen än att dela det fullt ut. Visst kan det vara trevligt att dela sin passion med någon, men det fungerar alldeles utmärkt att ha kvar sina egna intressen och hitta något annat gemensamt att dela, så jag tycker inte man ska tjata på någon att börja intressera sig för det man själv tycker om. Fråga kan man göra och har man respekt för varandra i sitt förhållande så är man öppen och försöker i alla fall innan man säger att det inte var något man tyckte om.

Säg att din partner hade varit sjukligt intresserad av fotboll (ingen koll vad du har för intressen men för saken skull antar vi du är totalt ointresserad av fotboll). Varje lördag är det tre Premier League matcher och på söndagarna är det Premier League plus spanska ligan. Mitt i veckorna är det allt som oftast något av Allsvenskan, Sverigematcher, Europa League, FA-cupen, Ligacupen, Premier League eller Champions League. Din partner ber dig sedan vara med och titta på matcherna, men du vill ju hellre gejma än att sitta framför TVn. Skulle du sätta dig och spendera 4-6 h varje lördag och söndag samt minst 5-6 h mitt i veckorna med att titta på fotboll eller skulle du godta att din partner har sitt intresse och du har ditt? Kanske efter matcherna fråga hur det gick, titta på något kort klipp med några snygga mål tillsammans medan din partner frågar dig hur det gick på den banan du satt fast på igår o.s.v. och sedan göra någon annan aktivitet tillsammans?

Det går'nte. Tyvärr. Har man inte ett naturligt intresse så verkar det inte spela nån roll att någon annan försöker inspirera med olika förslag och prov på spel.

Jag har gjort några tröstlösa försök under åren att få ens tjejer att fastna för spel. Som sagt i tråden, man får mest vara glad för att ens eget spelande överhuvudtaget accepteras. För mig innebär det ständigt gråt och tandagnisslan för att få spela mer än några timmar per vecka. 😞

Jag tror det gemensamma intresset är viktigt.
På ett eller annat sätt bör man få sin partner att acceptera sitt intresse.
Liberalism är inte alltid det rätta.

Vara medveten och skapa en gemensam intresse på ett vist plan kan inte vara fel.
Det svenska tänket. Att allt går lösa sig självt. Eller att allt ska accepteras låter lite galet i min värld.

Är man partners ska man förstå sig på varandra.
Och i min värld ska man förstå sig på varandras intressen.

Pistolhot brukar funka.

Till att börja med måste man som person vara öppen för nya upplevelser, har många gånger hört "jag är ointresserad av spel" men att det då i grunden beror på förutfattade meningar och att man redan bestämt sig innan man testat.

Har man öppenheten är steget till att njuta av det man testar inte långt, men som med t.ex. film gäller det ju att man får välja ut något man själv tror är intressant. Att sätta sig ned och testa 10 spel någon annan påstått vara bra, kanske inte bli så lyckat

Jag har genom åren konverterad mången mugglare och ofta hamnat i bakvattnet själv.
Generellt gäller det att hitta rätt genre ganska snabbt, Nintento-spel, typ Zelda brukar funka bäst. Sims är ett annat men brukaren har då ofta en förmåga att fastna i just Sims universumet och svårt att ta sig vidare.