Varför spelar du?

Sida 1 av 3
Varför spelar du?

En ganska så filosofisk fråga på en söndagseftermiddag men det är något som gnagt hos mig senaste veckorna. Den föddes nog ur min egen överraskning över att jag tillbringat mest tid med Forza Horizon 4 under julhelgen. Det var säkert 20 år sedan jag la så mycket tid på ett racingspel. Jag kallade det meditativt i Fragzone-fredag, kontra mitt kanske vanligare ”kötta”.

Och jag inser att svaret på frågan kommer skifta men vilken är dina främsta drivkrafter för att starta igång ett spel? Är det verklighetsflykten, det meditativa, adrenalinpåslaget, känslorna eller något annat?

2020-01-19 17:07

Vana, verklighetsflykt och dopaminkickar.
Det är inte ofta spela känns meningsfullt i det långa hela. Det är mer tidsfördriv i väntan på bättre tider. Eller för att fly verklighetens ansvar. Och det har väl gått rätt så överstyr hos mig, haha, att jag alltid vänder mig till spel så fort jag vill fly, få klockan att rulla. Eller ta åt sig kickarna med att ''lyckas'' på competetive eller rngloot... som.. varar i några sekunder ):

2020-01-19 17:07

Fördriva tiden till pansion... Det är några år kvar...

2020-01-19 17:11

Det beror väl på humör. Spenderar mest tid med CS:GO. Tror det beror på att jag är såpass tävlingsinriktad som person. Där är det fan liv och död

Vill jag spela något meditativt blir det Heroes 3. Ibland om man vill koppla bort allt, är förkyld eller har en ledig helg och inga planer så kan det vara skönt med en verklighetsflykt och då dyker jag gärna in i någon stor värld och glömmer allt. typ Divinity

2020-01-19 17:14

Största anledningen... har inget bättre för mig. Men även för att undkomma verkligheten, få uppleva någonting som jag vet att jag aldrig kommer kunna uppleva i verkliga livet - som att köra en jättesnabb bil på Circuit de la Sarthe eller åka till Mars för att delta i en revolution - och få ta del av en härlig(t) interaktiv handling. Mer sällan är anledningen att göra någonting roligt med vänner, i ett multiplayer- eller co-op-spel.

2020-01-19 17:18

Oj. Svår men samtidigt enkel fråga.

Jag har lirat sedan barnsben när vi köpte ett Nintendo 8-bitars.

Nuförtiden är det dels ett tidsfördriv och verklighetsflykt samtidigt som det är via gaming som jag stött på en hel del folk som jag idag kan kalla mina vänner trots att jag aldrig träffat dem.
Så en social grej.

Då jag inte har någon partner att spendera tid med, vilken jag nog hade lagt ner mycket tid på, så är det gaming tillsammans med TV-serier och filmer som gäller för mig när detta hinns med. Plugg och jobb går före.

2020-01-19 17:21

Få ladda batterierna/koppla av och/eller umgås med trevligt folk, har blivit mindre tävlingsinriktad och mer för en bra story upplevelse.

2020-01-19 17:23

Riktigt bra fråga. Jag är en gammal man och för mig är spelandet min " Golf ". jag jobbar jäkligt mkt och reser mkt i mitt jobb samt träffar väldigt många människor . Min sambo har noll förståelse för mitt spelande och säger oftast "men för helvete hur gammal är du " . Ja men som sagt, jag är en gamer och kommer alltid vara och det här är min golf och jag är dessutom jävligt bra på det

2020-01-19 17:42

Har inte så invecklat svar, spel är det bland det roligaste jag vet. Alltid gillat det mer än böcker och film osv.

Spelat så länge jag kan minnas, bland dom första minnena var att sitta i farsans knä och hålla i amiga joysticken, eller att sitta och titta på när han körde igenom money island 2.
Dög inte till mer än att byta diskett typ, kunde inte ett jota engelska.

Nya världar, coola stories, kontrast av olika, men mest av allt att få agera i dessa världar, det är nog det som får mig att gilla spel mest. Man är inte bara en beskådare.

2020-01-19 18:00

För att koppla bort och leva mig in i något annat för en stund. Inte för att jag har några större problem i livet, utan främst för att det är spännande att uppleva nya saker, vare sig det är genom att lira ett spel eller att resa i verkligheten.

2020-01-19 18:10

För inspiration.

2020-01-19 18:20

"Är det verklighetsflykten, det meditativa, adrenalinpåslaget, känslorna eller något annat?"

All of the above för mig men oftast inte samtidigt. SP spel är mer åt verklighetsflykt + känslor. Avkoppling + adrenalin är MP spel, vanligtvis Battlefield-spelen för egen del.

Just nu är jag riktigt sugen på ett SP-spel men är så himla kräsen. Det måste verkligen vara skräddarsytt åt vad jag gillar för att jag ska orka prova.
Tror Cyberpunk är den typ av spel men det får man visst vänta ett tag till på..

Intressanta svar och det är som ni säger både en enkel och komplex fråga. Personligen har jag garanterat blivit lätt beroende av upplevelserna spel kan ge mig. Särskilt dopaminpåslagen som redan nämnts. Att fastna i ett riktigt bra multiplayer är fängslande, på det både bra och dåliga sättet.

Till er som säger "tidsfördriv" och "jag har inget annat för mig" låter det ju inte så roligt tyvärr

Jag spelar för jag tycker det är kul, kort och gott

2020-01-19 18:58
Skrivet av Carl Johansson-Sundelius:

Intressanta svar och det är som ni säger både en enkel och komplex fråga. Personligen har jag garanterat blivit lätt beroende av upplevelserna spel kan ge mig. Särskilt dopaminpåslagen som redan nämnts. Att fastna i ett riktigt bra multiplayer är fängslande, på det både bra och dåliga sättet.

Ska man ta dopamin osv så har det såklart en roll i detta också.
När blodet pumpar när jag är ensam kvar mot 4-5 pers på Raninbow Six: Siege.
Eller varje gång jag ser en fiende på PUBG och jag vet att jag är urkass på att döda folk på det spelet.
Men just för adrenalinet pumpar och känslan jag får efter att ha lirat riktigt bra, särskilt på R6 och PUBG, gör att jag vill tillbaka om och om och om igen.

2020-01-19 19:00

För mig har det ofta handlat om att uppleva andra världar/liv etc. än vardagen. Älskade film och böcker som riktigt liten och spel har alltid varit ett sätt att få hoppa in och vara med i det hela på något vis. De spel jag fått ut mest av genom åren har varit de spel där jag verkligen lyckats leva mig in i världarna även om man ju även lätt fastnar i "beta av"-instinkterna i många open world-spel etc. (Sen är ju spel med bra gameplay och känsla dessutom bara... jävligt kul också).

2020-01-19 19:23

Överlag så är det samma anledning som jag läser mycket böcker. Jag älskar att uppleva nya världar, att leva mig in i situationer, platser, lära känna karaktärer och uppleva fantastiska berättelser.

Har man en stark inlevelseförmåga så är spelandet en fullkomligt episk hobby.

Men där finns också det mer "speliga" som att få upp pulsen i nerviga MP-spel, eller jaga achievements eller collectibles. Båda mycket tillfredsställande när man är på humör.

Det finns också den sociala aspekten, har fortfarande kontakt med folk från hela världen som jag spelat tillsammans med för 15 år sedan. Ett gemensamt intresse bygger många broar.

Det meditativa som Calle nämner är också en del av det, när man är på humör för det. Har spenderat otaliga timmar med en podcast/musik grindandes lvl4-missions eller mining i EVE Online eller nu på senare tid dra ut på lite fiske i Sea of Thieves till exempel.

I livets jobbigare stunder så har det också varit en hel del eskapism inblandat, det ska man ju inte sticka under stol med.

jbx
2020-01-19 19:54

Ha! Rolig fråga. Var tvungen att tänka efter en stund. Kom fram till att jag är beroende av att samla trophies och achievements. Samt för att slippa tänka/känna en stund.
Ett beroende och en digital drog alltså.

2020-01-19 20:16

Minnet av svunna tider.

2020-01-19 20:36

Tidsfördriv och att hitta en annan verklighet en stund men jag tycker det är allt svårare att få samma "wow-känsla" som när man var yngre och kunde lägga massa tid på ett spel. Rockstarspelen har alltid hängt med på något konstigt vis som om jag vore en omedveten galning men de spelen gillar jag.

2020-01-19 21:32

Jag spelar för att koppla av och för att återhämta mig. Jag gillar spel med bra berättande då jag dessvärre inte läser något, så spelen blir de berättelser jag tar till mig.

Spelar bara för mig själv, rör knappt multiplayer då det ofta är berättelsen jag vill åt, vilket jag inte får av multiplayergrindande.

2020-01-20 01:03

sport

2020-01-20 01:29

För mig är det väldigt enkelt på grund av två faktorer.

1. Jag tycker det är roligt att spela.

2. Sen så anser jag utöver att jobba och umgås med folk så är någon form av underhållning/hobby i en måttlig mängd väldigt viktigt att ha, när man har tid. Spel, serier, gym samt mat och dryck för min del.

Vissa anser att spel är slöseri med tid och att det inte finns någon mening med att lägga ner massa tid på spel.

Jag håller delvis inte med dessa personer. Anser snarare att det är otroligt viktigt att ha någon hobby som man tycker är roligt. Precis som jobb/hälsa/relationer är viktigt så är det viktigt att ha någon hobby/underhållning man trivs med.

Sen får man ju prioritera tiden. Vissa dagar/helger har man mer tid för spel än andra. Sen om spel tar över all tid och alla dagar under en längre period så man går misste om allt annat, ja då är det slöseri på tid. Där har jag varit även om det var rätt många år sedan.

2020-01-20 02:13

Jag gör saker som är roliga och som underhåller mig.

Spela spel är en av dessa saker. Att kalla det för verklighetsflykt känns lite konstigt då jag tolkar det som att man försöker komma ifrån sin tråkiga och innehållslösa verklighet.

Min verklighet innebär att ha det så trevligt som möjligt.
Både på jobb och fritid.

2020-01-20 03:43

Jag tycker det är roligt att spela.
Jag spelar mer och hellre än tittar på tv, film eller böcker.
Jag gillar singleplayer och multiplayer, men det var länge sen jag tyckte nått multiplayer var kul så jag spenderade mycket med det. Senast var Battlefield 1 och kanske Pubg och Apex legends.

Jag tycker om att träna och röra på mig också där blir spel i VR en liten extra roligt inslag.
Thrill of THE fight, ett boxningspel i VR, kör det 30min varje dag och du är i form på några veckor

2020-01-20 04:01

För underhållningsvärdet och en intressant story/lore/karaktärer/gameplay. När det kommer till singleplayer då. Vissa spel ger en känsla ingen film/serie kan återge, FromSoftware är mästare på att ge den här känslan i sina spel. Hollow Knight gav mig samma känsla.

Multiplayer för att bli bättre och utvecklas. Kör jag online klarar jag inte av att vara medioker, måste känna att jag blir bättre. Kan självklart lira lite causal och för skojs skull då och då, antingen solo eller med vänner.

2020-01-20 04:33

75% eskapism, 25% underhållning.
Det är ju underhållande, men finns ju annat man kan fördriva tiden med, som är mer "vettigt" - men verklighetsflykten är rätt bra när det kommer till spel.
Det kanske är den roligaste formen av verklighetsflykt. I alla fall i sina bästa stunder.

2020-01-20 08:30

Som tidigare nämnt i tråden så blir det meditativt för huvudet att bara koppla bort sig en stund + lite verklighetsflykt ifrån den gråa vardagen.

För övrigt så är det enda gången min hjärna varvar ner lite från de oändliga tankelooparna som hela tiden går. Kanske borde få på recept att jag måste spela minst 1 timme om dagen för hälsans skull..?

2020-01-20 09:07

Stresshantering och underhållning.

Tycker ju det är genuint roligt att spela allt som oftast, men det hjälper mig mycket med att hantera stressen från jobbet eller att glömma bort verkligheten en stund.

2020-01-20 10:55
Skrivet av B-B-B-Banänäbrääken:

Till er som säger "tidsfördriv" och "jag har inget annat för mig" låter det ju inte så roligt tyvärr

Då är väl (följd)frågan varför man väljer just detta tidsfördriv framför något annat, som film, TV, böcker, tidningar, korsord och whatnot.

Sida 1 av 3