Recension: Mosaic (PC)

Sida 1 av 1
Recension: Mosaic (PC)

Format: PC (recenserat) och Apple Arcade
Planerat för Xbox One, Playstation 4 och Nintendo Switch
Utvecklare: Krillbite Studios
Utgivare: Raw Fury

Redan från början förstod jag att Krillbite Studios nya skulle innebära en alldeles speciell resa. Den kraftiga vardagscynismen fullkomligen sprudlade i trailern som visades under PC Gaming Show under E3 2019 samtidigt som hoppet om en ambitiös inramning föddes. En inramning som närmast förde tankarna på förhand till indie-klassikern Inside från 2016, inte minst för den stilistiska presentationen i svart och vitt, men också för den där säregna atmosfären som vilar likt ett täcke över det audiovisuella.

Men att Mosaic var något mer än så? Det hade jag aldrig föreställt mig. Åtminstone inte förrän någon timme in i vad som kommit att bli en toppkandidat till årets spel.

Under knappa tre timmar får jag följa med på några av de tyngsta (både bildligt och bokstavligen talat) stunderna från spelåret 2019, i form av att vakna upp på morgonen, göra mig i ordning för jobbet och ta mig iväg för att utföra samma monotona syssla dag ut och dag in. Jag har ingen egentlig kontakt med omvärlden utanför min mobiltelefon, grannarna i hissen undviker mig och resenärerna i tunnelbanan ser helst att jag inte ens finns där. Jag lever ett storstadsliv där definitionen att leva förblir en formulering av verbet, snarare än existensiellt syfte.

Jag är en del av ekorrhjulet och därmed ingen alls. Och det är i sina mörkaste stunder Mosaic levererar det starkast brinnande ljuset - drömmen om något bättre.

Rent spelmekaniskt handlar Mosaic i grund och botten om att styra en karaktär i genom 2D och 3D -miljöer på vägen från hemmet till jobbet. Väl på jobbet är spelmekaniken fokuserad på en syssla som ska symbolisera ett vardagligt monotont kontorsarbete och sedan återupplever jag den loopen med nya inslag både vad gäller det spelmekaniska, men självklart även tematiskt. Passande nog är kontrollen oftast väldigt seg och trögstyrd vilket skickligt rimmar med spelets överhängande atmosfär och budskap. Sättet jag tvingas in i att uppleva Mosaic precis så som utvecklarna vill att jag ska uppleva det är inte bara uppenbart, utan också tacksamt inbjudande. Men det är framförallt sättet Krillbite inför nya spelmekaniska moment och element som lyfter Mosaic från bra till fantastiskt.

Utöver de ordinarie inslagen kan jag närsomhelst även ta upp mobiltelefonen för att läsa meddelanden från min arbetsgivare, familj eller reklam från de företag jag i slutet av dagen arbetar för. Det spelar ingen roll om det handlar om att bevaka aktiekurser eller uppnå högre level i det populära mobilspelet "Blip". Det märks att Krillbite har något emot sättet våra smarttelefoner har tagit över delar av våra sociala liv och även om jag inte ställer mig helt bakom bakåtsträvande kritiker gentemot vårat alltmer digitala leverne, lyckas Mosaic helt och hållet övertyga mig om att stora delar att utanförskap även kan födas i de mest uppkopplade av socialt konstruerade samhällen.

Oavsett hur nära omvärlden vi känner oss med hjälp av en skärm i handen.

Men återigen - det är inte de spelmekaniska inslagen runt mobiltelefonen som är i fokus här, utan snarare kreativiteten i bandesignen genom min resa som obetydlig och hopplös.

Och vet du vad det värsta av allt är? Jo, det faktum att jag inte vill förtälja en enda av dessa saker i den här texten. Det vore att förta storheten i de oerhört minnesvärda stunderna som Mosaic är fyllt av på samma sätt som du själv säkerligen vill uppleva sekvenserna själv. Så känner du att du fått en tillräcklig bild över vad det är för något Krillbite har kokat ihop här, stanna här. Plocka upp ett av årets utan tvekan mest minnesvärda spel och njut.

Om du däremot känner att du behöver mer tänker jag nu avslöja en sekvens (av många) för att ge dig åtminstone lite utav en bild.

Föreställ dig att du går genom stan längs med trottoaren. Du trängs med förbipasserande, stressande människor med blicken framåt eller nedgrävt i mobiltelefonen. Ingen vill veta av dig. Alla vill bara framåt. Och du med.

Det är grått, kalt och rått ute. Om det är avgaserna eller bara ditt sinne som spelar dig ett spratt är omöjligt att svara på, men känslan av uppgivenhet hänger som ett osynlig koppel runt din hals. Men plötsligt händer något.

Du ser något vackert.

En strålande brandgul fjäril där på andra sidan gatan flaxar med sina vingar och tar sig fram genom det gråa. Du drömmer dig bort för en sekund och föreställer dig hur det hade varit att vara den lilla fjärilen själv för en stund.

Och som på beställning kontrollerar du nu den lilla fjärilen.

Du flyger längsmed en byggarbetsplats, undviker stålbalkar, flyger över arbetarnas hjälmar och väjer för hinder. Du är på väg upp nu. Bort från det tunga, bort från det gråa. Hela tiden ser du dig själv i bakgrunden på andra sidan gatan bevittna den heroiska resan som du nu får uppleva i förstahand i rollen som den lilla fjärilen.

Allt ackompanjerat till smäktande operasång.

Mosaic är inte bara ett spel om vardagen och om hur vi motvilligt kämpar oss genom dalarna i livet i hopp om att få minnas topparna. Mosaic är ett spel som tvärtom understryker varför vi behöver fråga oss själva varför vi gör det vi gör från första början.

För även om svaret på den frågan är lika självklart som det är subjektivt, kvarstår det faktum att frågan i sig nästan alltid är förenad med en nypa misströstan. En nypa hopplöshet över att bara vara en siffra på pappret och aldrig betyda mer än vårt bidrag till ett system många av oss egentligen kanske aldrig ens givits möjlighet att tro på.

Mosaic är spelet som tvingar mig att ställa just den frågan.

Om och om igen.

Och jag lovar dig, det är inte varje dag jag spelar ett sånt spel.

Mosaic
5
Mästerligt
+
presentationen
+
den kreativa designen
+
perfekt längd
-
en bugg tvingade mig starta om ett segment
-
lite sladdrig kontroll på sina ställen
Det här betyder betygen på FZ
2019-12-12 10:43

Grymt. Kommer ihåg att jag hade lagt spelet på min wishlist. Måste prova det nu!

Tyckte det var bra men samtidigt så blev det nästan lite övertydligt budskap. Klart värt att lira igenom om man ändå har Apple Arcade.

Skrivet av Kyrre:

Grymt. Kommer ihåg att jag hade lagt spelet på min wishlist. Måste prova det nu!

Det är sannerligen något som sticker ut i år.

Skrivet av Carl Johansson-Sundelius:

Tyckte det var bra men samtidigt så blev det nästan lite övertydligt budskap. Klart värt att lira igenom om man ändå har Apple Arcade.

Håller med om att det i både marknadsföring och på många ställen är väldigt övertydligt med vad det vill säga, men även om jag går in i upplevelsen med koll på vad det "kommer att handla om", kände jag att leveransen under resans lopp aldrig ville skriva mig på näsan, utan tvärtom bara vara liksom.

Märkligt egentligen. Jag som borde falla rakt in i målgruppen, gör ju egentligen inte det (är alltså nöjd med mitt jobb på ett stort företag), men kände att det rimmade med oerhört många andra punkter rent mekaniskt.

Sida 1 av 1