Spelrädsla - Minikrönika

Sida 2 av 2
2019-11-08 00:54

@maq777:

Hmm, det är svårt, det är givetvis inget perfekt spel, men för mig är det absolut top 3 som minst, alla tider, som spelupplevelse, så har svårt att prata om svagheter eller brister.

De som finns skulle kunna vara att världskartan kan tendera att bli lite plottrig emellanåt med många "points of interest" och en del som verkligen inte ger mycket att utforska, speciellt somliga av dessa, som råkar kräva en massa seglande för ingen annan större nytta än just att bli av med alla "?" på kartan.
Sedan kan det kännas lite fånigt att göra något tämligen avancerat dräpande av ett monster för typ 20 guld.. Kanske är mycket i spelet, men när jag flera tusen i pungen känns det nästan löjligt.

Men jag har lagt över 800h på spelet på 2 genomspelningar utav grundspelet och en av expansionerna. Det är väl dags att avsluta sagan snart, dock. Men jag vill inte bli av med känslan att ha kvar det också...

2019-11-08 03:57

Neverwinter nights 1, Baldurs gate 1&2 och Icewind dale 1&2, faktiskt också unrealtournament, tro det eller ej.

2019-11-08 04:08

Jag har kvar något/några uppdrag i dlc:et Blood and Wine till Witcher 3... Och det kommer nog förbli så. För att jag har spelrädsla? Kanske. Den uppsjö av timmar som spenderats i Witcher 3-världen har till stor del gått ut på att utforska varenda liten vrå för att hitta något spännande.

Dock så är Horizon: Zero Dawn ett av de spel som verkligen lämnat en känsla av tomhet efter att kampanjen spelades klart och en av de få platinum-troféer jag har i PS4-samlingen låstes upp.

2019-11-08 05:02

Fick exakt den känslan av Mass Effect 1-2 och The Witcher 3

2019-11-08 06:16

Senast var Rdr2. Man är lite ledsen men samtidigt jävligt nöjd med att vara det.

2019-11-08 06:53
Skrivet av ClockWise:

Känner faktiskt inte riktigt igen mig i detta, tycker oftast det är en lättnad att spela klart ett spel. Däremot kan jag vara så fruktansvärt tom efter ett bra spel, och i flera fall har jag gått och verkligen mått dåligt i ett par dagar. En sten i magen. Har iofs bara hänt när sluten varit så sorgliga, eller påverkat mig i sån enorm utsträckning att känslorna inte verkar räcka till.

Kan fortfarande inte lyssna på soundtrack till Life is Strange. Magen vrider sig varje gång.

Känslan när man, trots att man gillar spelet, bara vill att det ska ta slut. När mekaniken börjar kännas lite enformig och spelet drar ut på tiden. När man rushar sista biten av spelet och sen tittar tillbaka och tänker att "fyfan vilket bra spel men skönt att det är slut"

För övrigt är LiS season 1 nog det spel som rört upp flest känslor spelmässigt för mig. SPECIELLT mot slutet av episode 2.

2019-11-08 07:10

För mig var det utan tvekan Fallout 3, investerade sjuka mängder timmar i spelet och när jag insåg att jag hade gjort och utforskat exakt allt så fanns det allt en viss känsla av tomhet.

2019-11-08 07:15

Mass effect, escape from monkey island, diablo 2 - även om man kunde kötta om och om, ff7. Resident evil 4. De jag kommer på såhär på rak arm.

2019-11-08 07:20

Kände detta i slutet av The Witcher 2 (har ännu inte spelat 3:an) och gjorde allt i min makt för att förlänga spelupplevelsen- men till slut banade den oundvikliga slutstriden framför sig. Vad jag brukar göra är att manuellt spara spelsessioner precis innan innan särskilda beslut för att senare, gå tillbaka för att undersöka konsekvensen av de andra. Det spar tid och är som mest betydande när man är inne i spelet flow så att säga. Givetvis går det utmärkt att spela igenom spelet från början igen, men avsaknad på tid gör det svårt att genomföra.

2019-11-08 07:28
Skrivet av Blackwolfe:

Känslan när man, trots att man gillar spelet, bara vill att det ska ta slut. När mekaniken börjar kännas lite enformig och spelet drar ut på tiden. När man rushar sista biten av spelet och sen tittar tillbaka och tänker att "fyfan vilket bra spel men skönt att det är slut"

För övrigt är LiS season 1 nog det spel som rört upp flest känslor spelmässigt för mig. SPECIELLT mot slutet av episode 2.

Verkligen håller TWD S01 i liknande nivå också. Har inte gett mig på LiS 2 ännu. Behöver bygga upp lite mental energi först

2019-11-08 07:29

Måste ändå säga det var länge sedan jag kände som alla här beskriver, oavsett hur bra spelen är så känner jag mest en lättnad för att det är ännu ett spel i backloggen jag kan bocka av.

Sen är det en annan grej när det blir fina slut och avsked. Witcher 3 är ju ett exempel efter Blood & Wine, då var det både lite ledsamt att säga hejdå till alla i spelet jag lärt känna och Geralt, men samtidigt var jag glad då det även kändes rätt att säga hejdå...ett kapitel som avslutas helt enkelt.

2019-11-08 09:04

Det var så det kändes för mej när jag klarade Blood and Wine i Witcher 3. Tankarna blev nåt i stil med, "Nu är det över. Inte bara spelet, det är över med Gerlat, Triss, Yen, Zoltan, Ciri etc."
Fick den där tomhetskänslan och jag har inte kunnat spela om spelet igen för mitt slut var perfekt.

KoP
2019-11-08 09:11

Jag kan nog aldrig påstå att jag känt ångest över att ett spel har tagit slut. Blickar snarare tillbaks och reflekterar över upplevelsen och sen går man vidare till nästa spel.

ELF
2019-11-08 09:14

Har absolut hänt, speciellt när det kommer till spel som the witcher 3 eller fallout. Spel där man verkligen lyfter på varenda sten. Då är det extra jobbigt att avinstallera spelet.

2019-11-08 09:33
Skrivet av magma:

För mig är det dragon age origins. Mot slutet är då spelet är som roligast och fått lära känna flera karaktärer.

Jag håller med fullständigt!
För mig blev det än värre då jag insåg att mina val förstört allt för de karaktärer jag fäst mig mest med, jag mådde dåligt på riktigt.
..sen lyckades jag med samma sak i tvåan!

Witcher 3 är dock det spel som varit svårast att spela klart, jag försökte verkligen göra klart precis allt innan jag kunde ta det sista steget och faktiskt spela ut det sista uppdraget.

2019-11-08 10:15
Skrivet av neocon:

Jag fantiserar ibland om att ett spelföretag skulle fortsätta arbeta på sitt single player-spel i flera år och bara fortsätta fylla världen med innehåll. Varje gång man loggar in så upptäcker man något nytt. En byggnad som ena dagen bara var kuliss och inte gick att gå in i är plötsligt öppen och innehåller intressanta karaktärer och scenarion att utforska. Nya NPC:er med uppdrag, och nya kontrakt med spännande twister i The Witcher 3. Ad infinitum.

Kanske skulle man få betala en liten prenumerationsavgift för att finansiera vidareutvecklandet, eller så skulle företaget kunna finansiera det med kosmetiska mikrotransaktioner.

Det lär ju inte hända, men en perfekt kandidat för ett sådant sätt att låta ett spel växa med tiden vore Cyberpunk 2077.

Det här var ju faktiskt en fantastisk idé! Jag hade utan minsta tvekan betalat en månadsavgift för nåt sådant.

Jag får instämma om The Witcher 3 jag med. Så sjukt bra spel!
Jag hade inget spel på radarn då för tillfället så ett par månader innan The Witcher 3 kom ut så började jag kika närmare på det. Blev lite avskräckt till en början med alla rpg-element samt att jag varken hade spelat det första eller det andra men så otroligt skönt att jag inte hoppade över det.
Magiskt från början till slut!

2019-11-08 10:25

Intressant.

Jag förstår känslan då jag får den i andra sammanhang (serier, filmer, semestrar, förhållanden, etc) men kan inte komma ihåg att den infunnit sig i samband med spel. Men jag spelar sällan story-drivna spel, så det är troligen anledningen till det.

Däremot känner jag ofta det omvända. Spel som drar allt för långt ut på sluten, som inte håller mål hela vägen ut. I stort sätt samtliga FPS. Rymd-banan i Half-Life? Nej tack.

//LD

2019-11-08 10:52
Skrivet av Johlor:

Måste ändå säga det var länge sedan jag kände som alla här beskriver, oavsett hur bra spelen är så känner jag mest en lättnad för att det är ännu ett spel i backloggen jag kan bocka av.

Sen är det en annan grej när det blir fina slut och avsked. Witcher 3 är ju ett exempel efter Blood & Wine, då var det både lite ledsamt att säga hejdå till alla i spelet jag lärt känna och Geralt, men samtidigt var jag glad då det även kändes rätt att säga hejdå...ett kapitel som avslutas helt enkelt.

Jag letade efter nån som tyckte likanadant som mig, men verkar vara få. Känner med nuförtiden att det istället kan vara skönt att "bocka" av spel i backloggen när de är slut, äveb om det är superbra.
I värsta fall kan jag alltid spela om dem och göra allt jag inte gjorde första gången.
Har också fler spel i min wishlist / backlog nuförtiden än vad jag äger på Steam ( drygt 300 st ) så kanske är därför jag känner så, finns för mycket att spela..

2019-11-08 11:13

Det är därför man hakar sig på MMO I just keeps on going!

2019-11-09 03:47

Känslan när ett mmorpg stänger ner servrarna för sista gången...

2019-11-09 10:07

The Witcher 3 definitivt, alla expansioner, njutning av en värld som är levande gjorde att jag aldrig ville gå till slutbossen. Att jag sedan lade ner fööör många timmar gjorde att det både var ledsamt och skönt att klara det. Men nu sitter jag här igen och är sugen på ng+, för at uppleva allt igen.. drömmen vore en re-release till ps5.

Sida 2 av 2