Bayonetta 2 (Nintendo Switch)

Sida 1 av 1
2019-03-12 18:35
Bayonetta 2 (Nintendo Switch)

Spelvärldens tuffaste häxa såg dagens ljus i sitt första spel år 2010. Ett mästerverk till spel, minst sagt. Hon ses numera i Smash Bros Ultimate. Men nu vill jag prata lite om tvåan. Och håller uppföljaren samma mått? Det har jag tagit reda på nu. Här är Bayonetta 2.

Jag är på toppen av ett bepansrat stridsflygplan som befinner sig i rörelse och jag bokstavligen mosar och smiskar sönder onda änglar sönder och samman. Det är en lika kaotisk som graciös kamp, en dödsdans lika provocerande som lekfull där jag med mina fyra pistoler en i varje hand och på varje fot får kulorna att regna över mina fiender. Innan jag vet ordet av har jag dessutom trollat fram en medeltida tortyrmaskin, tvingat in en enorm kentaur i den och gjort slarvsylta av honom varpå hans kropp förintas och lämnar ett moln av guldfärgade glorior efter sig. Det låter makabert, och tro mig, det är det.

Bayonetta var en rätt stor överraskning inom spelvärlden för min del. Jag var innan min första upplevelse med spelet rätt obekant med utvecklarna Platinum Games då jag varken hade hört talats eller sett dom. Spelet såg dock på förhand ut som en kaosartad massiv färgexplosion med tvivelaktig karaktärsdesign och helt knäppt fightingsystem.

Det räckte dock med några minuter för att få bli helt fast i spelet. Jag började känna att jag fick kontroll över kaoset som tog vid på skärmen. Jag blev rätt förälskad i Bayonetta ganska snabbt. Här finns det nästan helt och hållet gott om spelglädje och spelbarhet. Det är den aspekten som det första spelet gjorde bättre än så oerhört mycket annat i genren och Bayonetta 2 besitter samma styrkor. Sådana här tajta kontroller och ett sånt finputsat stridssystem har jag förmodligen inte skådat förut.

Det finns proppfullt med bossar och farliga fiender i Bayonetta 2. Mot de större så gäller det att använda strategi och sin hjärna för att klara sig ur knipan.

Spelet är lite som en hybrid av ett actionspel av "hack n' slash"-typen i samma anda som Devil May Cry, fast taget till helt nya nivåer. För medans det är otroligt väldesignat i sin spelmekanik som andra actionspel bara kan drömma om. Scenariot med stridsflygplanet och det skenande tåget händer redan i spelets första tio minuter. Spelet arbetar ständigt med att höja ribban för dig och ett av sätten genom vilket det lyckas med det är att låta bossar som du mött tidigare dyka upp senare som vanliga fiender.

I Bayonetta 2 så finns det en liten grej som kallas för Witch-Time. Det vill säga, om du lyckas väja undan från en inkommande attack i precis rätt tillfälle saktas tiden ner för några sekunder vilket ger dig chansen att börja leverera dina tyngsta attacker. Ju mer du delar ut stryk och undviker att ta emot skada så byggs din magi upp. När den har fyllts kan du göra en förödande tortyrattack som ofta har en gammaldags tortyrapparat involverat och det är alltid tillfredsställande att göra. Att bemästra Witch Time och således helt och fullt utnyttja magimätaren är viktigare än att kunna göra avancerade combos även om man snabbt lär sig den biten också.

Fiendevariationen är otroligt välgjord då det inte bara är änglar som vill se dig död utan demonerna som plötsligt har fått smak på ditt blod också, av någon anledning. Designen på samtliga av dessa monstruösa motståndare är som väntat helt galna, på gränsen till obeskrivliga i sin form. Dessa monstruösa ting liknar något ur en Resident Evil-film.

Även om fightingsystemet kan vara svårt att lära sig i början, så vänjer man sig ändå rätt fort.

Här finns också ett spelläge för två spelare. Det är en oväntad och kul grej som uppmanar både samarbete och tävling på samma gång. Det går att spela online med andra spelare eller med en datorstyrd medhjälpare och målet är att vara den som är effektivast med att ge stryk. Tyvärr är dessa nivåer begränsade till enstaka rum fyllda av olika variationer av fiender och den som hade hoppats på att få spela hela kampanjen med en vän lär bli besviken.

Bayonetta 2 är inte ett perfekt spel. Den första halvan av kampanjen är bättre än den andra, till att börja med. Jag älskar miljöerna man får utforska tidigt i spelet. Det är mysigt med dessa städer, vackra torg och fontäner och ett enormt snötäckt berg i bakgrunden. Men en bit in i spelet byts dessa vyer ut mot mer mörka och surrealistiska platser. Något som absolut är att förvänta sig, i och för sig. Den sista konfrontationen med spelets antagonist är riktigt blek dessutom i jämförelse med föregångaren. Och den så uppenbart sexualiserade presentationen av inte minst Bayonetta själv, kommer sticka i ögonen på många. Kameran glider nerför hennes privata delar så fort den får chansen och alla hennes rörelser är utmanande animerade. Men det tillhör ju hennes karaktär så jag ska inte klaga.

Men dessa små brister är just det: Oviktiga. Det finns så mycket mer att jubla åt än att klaga. Stridsmusiken är inte längre lika tjatig som i föregångaren medan musiken in emellan konfrontationerna faktiskt är riktigt fin, grafiken är trots föråldrad otroligt imponerande och visuellt fantastisk.

Bayonetta 2 är ett mycket bra spel samt en lyckad uppföljare på en magnifik actionpärla som är oerhört lätt att komma in i men svårt att bemästra där man känner sig utmanad på alla de sätten som räknas. Visst är detta mer av samma men ni vet hur man säger: Man kan inte få nog för mycket av det goda.

Bayonetta 2 (2014)
4
Mycket bra
+
Sjukt bra spelkontroll
+
Otroligt välpolerat fightingsystem
+
Rättvisa utmaningar
+
Lekfull presentation
+
Visuellt imponerande
-
Tvåspelarläget kunde man ha varit utan
-
Den konstanta sexualiseringen av Bayonetta (inte för att jag klagar men.... ja, ni fattar)
Det här betyder betygen på FZ
2019-03-12 18:51

Bra text!

Diggar spelet som tusan, striderna är otroliga, men tycker att storyn och filmsekvenser sög. Det är väldigt sällan som jag skippar filmsekvenser men det gjorde jag här.

2019-03-13 18:23

Vill ha det till xboxen då 1:an var riktigt kul!

2019-03-13 18:43

1an o 2an ligger i bakloggen. suget att lira de har just växt

2019-03-14 08:08

Man kan ju undra över när nästa 3an kommer. Hoppas på nästa gen så den blir så snygg som den förtjänar.

Sida 1 av 1