Until Dawn (PS4)

Sida 1 av 1
2019-01-23 16:45
Until Dawn (PS4)

En övergiven stuga mitt ute i ingenstans. Ett gäng hormonstinna tonåringar. En sinnessjuk mördare som går lös. Vad mer kan man önska från detta spel som liknar de flesta slasherfilmer man har fått se idag? Vanligtvis så är temat med en seriemördare och ungdomar ett utnött sådant. Until Dawn är kanske inget mästerverk, men att skrämma en är något den gör med bravur.

Jag är en skräckfantast. Jag älskar allt som har med det att göra. Speciellt när det kommer till genren Slasher där handlingen utspelar sig om en grupp ungdomar med för mycket sprit och för lite förstånd som beger sig till en övergiven stuga, sjukhus eller vad fan som helst där hemska saker skett. En efter en så mördas dom på bestialiska sätt, den tuffa killen bryter ihop och den snygga tjejen (som vanligtvis blir den sista överlevande) får för sig att bada naken, skämtaren i gruppen försöker lätta stämningen genom att skrämmas och nörden som anar att något inte känns rätt dödas på det mest brutalaste sätt. Allt detta (med inslag för billiga chockeffekter och volymhöjningar) för att våra underkläder ska färgas med bruna bromsspår.

Jag kan inte gå ifrån tanken om hur klichéartat det här spelet är. Det påminner mig starkt om hur den idiotiska stortuttade tjejen med för lågt IQ sprang alltid åt fel håll och slutade med att få en yxa i skallen. Eller att någon som hade fått armen avhuggen av en machete reagerar alldeles för långsamt och försöker ta sig an mördaren men slutar också med att kola vippen. Det är just detta som gör Until Dawn ett av mina favoriter bland skräckspel. Jag kan skratta hur mycket jag vill för det påminner mig starkt om Fredagen den 13:e-serien. Men trots sina klichéer så är det skrämmande på samma gång. Vilket är något jag faktiskt gillar.

Åtta vänner ska tillbringa en natt i en övergiven stuga mitt i den snöiga vildmarken. Nä, vad skulle kunna gå fel?

Spelet tar sin början vid en stuga där ett gäng ungdomar ska spendera natten med varandra för att knyta ihop kontakten och för att ha roligt. Vi får lära känna karaktärerna, får chansen att spela som dom och det finns även mätare som visar hur relationen är mellan dem. Några har varit ihop tidigare och därför är det lite gnissel, de flesta har svårt att släppa sina ex, andra beter sig bara mystiskt och ytterligare andra känns sympatiska. Redan från start känns det väldigt tvivelaktigt att det här gänget alls skulle vilja spendera tid med varandra under samma tak då de inte tycks komma överens och den dåliga stämningen hänger konstant i luften.

Detta skulle ha varit en nackdel om det nu inte vore för att Until Dawn medvetet är lite som en b-skräckfilm. Det fungerar alldeles utmärkt här, och jag finner mig själv road i att hur ungdomarna jämt och ständigt utsätter sig själv för konstant fara för att senare inte mer tänka på det. Så här funkar det i slashergenren och det hade varit mycket sämre utan detta. Dock så upplever jag inte att mätaren som justerar personernas relationer påverkar spelet. Det finns givetvis många olika slut och det är möjligt att någon liten grej ändras här och där som kan påverka berättelsen rätt mycket. Min relation med en annan person kan gå i botten helt och hållet, och det som händer sedan kan ge allvarliga konsekvenser. När Until Dawn är som bäst får jag tid att välja olika alternativ för hur svåra eller personliga situationer ska lösas.

Det finns t.o.m moment där jag kan låta bli helt att göra något alls. Ska jag kasta snöbollen på fågeljäveln bara för att jag kan eller ska jag låta bli? Själva spelet går sedan vidare och jag märker snabbt hur mina val har betydelse för hela historien. Det var först efter halva spelet som jag förstod att det är jag själv som påverkar hur hela berättelsen ska utvecklas. Senare när mer intensiva saker händer så vankas det QTE:s (Quick Time Events) i mängder. Du kan välja mellan ett lättare men långsammare alternativ, eller en annan som är svårare, men snabbare att göra. Jag känner många som avskyr denna spelstil, men jag älskar det däremot och här fungerar det alldeles utmärkt, och det är väldigt få stunder där du måste mosa sönder en knapp för att inte en av dina vänner ska dö en brutal död.

En sak som gör spelet riktigt häftigt är hur väl karaktärerna liknar sina röstskådespelare. Hayden Panettiere spelar rollen som Sam här.

Jag har däremot lite problem med Supermassive har tagit inslag från andra spel och lagt in det här. T.ex att jag mellan varven misslyckats med saker som att ta en vedklabb och lägga den på brasan, tända en lampa eller vända på en bit papper. Det är inget som påverkar spelet eftersom man kan försöka om och om igen tills man lyckas. Men att ens en enda gång misslyckas med en enkel vardaglig grej är ingen bra grej att lägga i ett spel. Varför göra saker svårare i i spel när det är redan tillräckligt mycket saker som är svåra i livet? Men en sak som är rätt självklar är att Until Dawn gör skäl för sin 18-årsgräns. Dock bara för våldet. Utvecklarna av spelet har undvikt allting när det gäller alkohol, droger och sex. Det gör att storyn tappar lite trovärdighet och lever inte upp till slashergenrens sanna anda.

Jag godkänner det inte att åtta ungdomar åker till en stuga bara för att köra straight-edge-stilen utan att ha med sig något starkt att sukta i sig. Samtidigt så tjatas det om sex men det visas aldrig. Detta skulle kunna funka i mer seriösare spel men när det samtidigt vankas på med blodigt våld och storyn liknar en ännu sämre version av Fredagen den 13:e så står det självklart för en att det inte är för berättandets skull som detta händer, utan det är för att man helt enkelt inte vågat löpa linan ut. Detta är rätt komiskt när ungdomarna är kåta som djur och frågar efter preventivmedel - men det finns inget tillgängligt eller så händer helt enkelt inget. Ska detta likna en föräldrafri fest? Jo, tjena.

Men nu går vi in på berättelsen. Det sätter sig direkt tydligt om att något står inte rätt till här, och den som bidrar till detta mest är otroligt nog våran egen Peter Stormare som gör en otroligt bra insats i spelet (såg honom först i The Lost World: Jurassic Park). Hayden Panettiere spelar rollen som Sam och är som vanligt charmig. Båda två är snyggt digitaliserade, vilket får mig nästan att tro att båda två är med i själva spelet. Inte som röstskådespelare utan som två riktiga personer. Jag hade gärna velat ha bättre animationer och bilduppdatering, men trots det ger så kan jag ge cred för det grafiska som är genomarbetat och framför allt oerhört väldesignat.

Finns det något mer klyschigare sätt att dö på?

Fjällstugan som storyn tar ställning i är rysligt väldesignad, och påminner mig starkt om miljöerna i Resident Evil-spelen. Varje rum känns lika obehagligt som det andra. Det känns otroligt verkligt på samma gång. Och chockeffekter är något som det inte finns ont om här. Det här är ett spel som får mig att älska mitt påkostade surround-ljud, för det här låter nämligen riktigt bra. Att inte kunna uppslukas av ljudbilden i ett underhållande spel är en detalj som man verkligen missar då. Jag vill också lägga till musiken, som jag fullkomligt älskar. Det ramar in detta skräckfyllda äventyr perfekt. Musiken liksom bara finns där och stör aldrig, utan sätter snyggt an precis rätt stämning.

När det kommer till slutpunkten så är Until Dawn ett spel som verkligen är i min smak när det kommer till skräck. Jag gillar allt från berättande till design, upplägg och skrämselfaktorn. Det är dock aldrig helt perfekt, då karaktärsgalleriet utnyttjas dålig och vissa personer får inte vara med nästan alls, utan går iväg och kör soloäventyr bland dom mörka korridorerna i stugan. Jag upplever också att storyn inte är helt övertygande, med väl stora logiska luckor (även för slashgenren) och lite för mycket försiktighet.

Tjena damen, haru något under handduken där, mån tro?

Utan att dra ut på det hela så kan jag konstatera att Until Dawn är ett sådant skräckspel som jag kan rekommendera för slasherfansen därute. Det här är för tillfället det mest filmaktigaste typen av skräckspel som vi fått, och jag har svårt att tänka mig ett bättre spel att mysa med nu när nätterna är längre än vad dagarna är.

Until Dawn (2015)
4
Mycket bra
+
Riktigt spännande
+
Valen har konsekvenser
+
Suverän ljudbild
+
Bra röstskådespelare
+
Många otäcka scener
+
Högt omspelningsvärde
+
Rysligt trovärdig design
-
Storyn tappar trovärdighet halvvägs
-
En del kontrollproblem
-
Karaktärsgalleriet utnyttjas dåligt
-
Seriöst? Inget naket? Alls?
Det här betyder betygen på FZ
2019-01-27 15:05

Gillade spelet mycket. Men det är i stort behov av optimering. Ofta FPS kring 10-15 känns det som.

2019-01-27 15:25

Kul spel, hoppas på en uppföljare

2019-01-27 15:51

Välskriven recension!

Jag hoppas Sony gör en riktig uppföljare.

2019-01-27 15:55

@Margy: Tack så mycket! Ja, vi kan bara hoppas på en uppföljare.

eld
2019-01-27 16:34
Skrivet av jamaha121:

@Margy: Tack så mycket! Ja, vi kan bara hoppas på en uppföljare.

https://www.thedarkpictures.com/ eller kanske rentav flera?

2019-01-27 16:42
Skrivet av Nioreh:

Gillade spelet mycket. Men det är i stort behov av optimering. Ofta FPS kring 10-15 känns det som.

Är väl samma motor som i Horizon och Death Stranding så den har ju optimerats lite mer sen Until Dawn släpptes. En uppföljare flyter nog på bättre.

2019-01-27 17:20

Välskrivet och jag instämmer på nästan allt (kan väl inte påstå att jag störde mig på att det inte var något naket, men det tillhör absolut genren) 😀 Skulle verkligen vilja ha ett nytt spel i stil med detta, men i väntan på ett sådant kan vi bara hoppas på att The Dark Pictures - Man of Medan blir bra. Det ser ändå ut att gå i liknande fotspår, och samma utvecklare!

2019-01-27 20:36

@Loevet:

När släpps det här spelet ?

2019-01-27 21:19
Skrivet av submariner:

@Loevet:

När släpps det här spelet ?

Senast jag hörde något var det under 2019, men inte mer specifikt än så. Det är bara den första delen av fyra planerade spel i The Dark Pictures-antologin.

2019-01-27 22:18

Bra recension! Riktigt kul läsning.

Jag håller med om betyget. Ett riktigt bra spel i sin genre.

2019-01-27 23:02

Jag gillar ju inte skräckspel men spelade ändock genom detta så i varje fall en 3a från min sida. Bra recension!

2019-01-29 01:51

Gillade spelet fram tills det övergick från skräck till övernaturligt meh, precis som du skriver; "Storyn tappar trovärdighet halvvägs". Kanske det skulle berörts mer i själva recensionen?

2019-01-29 06:50
Skrivet av Pinnen:

Gillade spelet fram tills det övergick från skräck till övernaturligt meh, precis som du skriver; "Storyn tappar trovärdighet halvvägs". Kanske det skulle berörts mer i själva recensionen?

Det finns något som heter spoilers och det är något som jag helst försöker avstå.

Sida 1 av 1