Att spela som förälder?

Medlem

Det skulle jag också vilja veta. Har inte spelat på 10 år efter första sonen. Nu har jag tre av dom.

//LD

Medlem
Skrivet av utemoewbel:

Mitt förra psykfall till sambo var av den uppfattningen att man inte spelade som vuxen utan att jag skulle växa upp osv osv. Fick inte spela när hon var hemma m.m. Behöver jag säga att det tog slut?

Med min nuvarande sambo är allt guld och gröna skogar om jag ska vara ärlig, hon är bra mycket yngre än mitt ex och har således alltid haft pojkvänner som spelat.

Vi har två barn ihop och ett radhus där jag tryckt in mig själv och setupen i ett gamnalt klädförråd. Det funkar perfekt, när kidsen sover går jag in där och spelar och hon går o kollar på bonde söker fru, bachelor u name it.

Efter ett par timmar ses vi i sänghalmen och har man tur får man bjuda upp till dans. Om inte så går livet vidare..

Summa sumarum, det gäller att vara lite smidig så går det bra. Man kanske inte kan sätta sig och spela direkt efter jobbet eller medan man klär på ungarna till dagis.

Det vär är egentligen ett bra exempel på varför jag inte spelar idag. Jag noterade tidigt att det blev mer dans i sänghalmen om jag inte gick in i garderoben (jo, jag hade också min speldator där) utan spenderade den lilla vuxentid vi har tillsammans. Då valde jag dans framför spel.

//LD

Skägg.
10 Chambers

Jag insåg ganska snabbt att det skulle bli svårt att lira snabba multiplayer-fps på en nivå där det är som roligast. Battlefield i conquest gick också bort, med sina halvtimmeslånga matcher. När barnen var riktigt små, och spottade ur nappar stup i kvarten, var pausmöjligheter i spel ett måste.

Nu är de 8 och 9 år, är speltokar, så vi körde igenom Zelda och Mario tillsammans förra året. Switchen är nog det jag spelar på mest hemma, perfekt att vara semisocial med i en soffa i vardagsrummet. Har tillgång till en bärbar speldator men orkar bara dra igång den när jag vet att jag har 2-3 timmar ostörd speltid framför mig.


signatur

Ja, det är ett "konstant" problem om man nu vill spela för nöjes skull. Att dra på Destiny 2 exempelvis och jaga vapen i 300 matcher går bort.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Moderator | Testpilot

Tycker det är nog med problem att få speltid i och med att man jobbar.


signatur

Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Medlem

Många relationsproffs här..
Jag har en 4-åring. Jag spelar aldrig under hans vakna tid, men efter att han gått och lagt sig så sätter jag mig vid datorn ett par timmar. Men får ju fördela tiden mellan sambo och dator. Detta har jag gjort det senaste året.
När han var yngre och sov på dagen hade jag ett ps4. Då kunde jag spela 1 timme när han sov plus ett par timmar när han gått och lagt sig för kvällen. Min sambo var så snäll att hon lät mig använda TVn för det mesta, så när hon väl ville använda den så tjafade jag aldrig om det. Annars brukade hon ha paddan och kolla på serier osv.
Har ett 7-16 jobb, så det här funkar ju för mig.

Det alla här måste tänka på är att inget svar är rätt. Alla har olika förutsättningar och måste hitta speltiden själva. Men jag är ganska säker på att man får acceptera att barnet och sambon är prio ett i ens liv. Dom där 8-timmars speldagarna är förbi. Kan man inte acceptera det så bör man nog aldrig skaffat barn

Medlem
Skrivet av Metroid:

Det är inte särskilt hälsosamt äktenskap om frun alltid ska bestämma allting om du inte håller med. Husfrid skapar man lättast genom att gifta sig med en person som inte är psykopat och kräver total dominans. Jag är medveten om att du (åtminstone delvis) skämtar.

Jag har bara kommit till sida två i tråden, men även fast det säkert inte är så på riktigt så låter det mer som att du är "psykopaten som kräver total dominans" i förhållandet snarare än Laddermannen Självklart fungerar inget förhållande bra ifall det bara är en som " bestämmer". Bara att använda begreppet "bestämmer" i ett förhållande tyder på att något är fel...en förälder "bestämmer", inte ens partner. Man "kommer överens om" om saker tillsammans i ett förhållande och ifall man tycker olika så kan man kompromissa...det är inget "toffel" över det.

Omständigheter som t ex mindre boende gör det svårt att kunna dra sig undan för privat egentid. Ifall man bara har ett gemensamt rum för underhållning och umgänge så tvingar man ju bort den andre för att kunna göra det man själv vill...ensam. Skulle du vara ok med att tvinga bort din partner från det enda gemensamma utrymme ni har för att det är "din tur"? Hur gör ni nästa kväll då när hon vill ha tv'n för sig själv så hon kan titta på Rederiet (ifall du gillar Rederiet, byt ut det mot något annat du inte skulle vilja utsätta dina ögon för) i 4 timmar?

Medlem

@Laddermannen: Som farsa till 2 barn (3 och 16) så vet jag precis vad du menar, kul att du tog upp just det här i en tråd. Vi bor inte jätte trångt men jag har aldrig känt att en konsol för något annat än solospel varit ett alternativ, även ifall vi köpt de flesta från Nintendo för familjespel. Har t ex Zelda till Switch, men inte ens klätt av plasten, då jag prioriterat datorn när jag väl haft tid för spel.
Hade du varit pc-spelare som mig hade säkert din situation varit lättare eftersom det är lättare att klämma in en dator i ett mindre hem är en till tv för konsolspelande. De flesta familjer har nog (eller iaf innan plattornas frammarsch i hemmen) plats för en dator, stationär eller bärbar.
Hos oss spelar vi allihop, vilket såklart underlättar, men sådan tur har jag inte alltid haft, och har många års erfarenhet kring kompromisser. Just nu har jag byggt ett datorbord som rymmer 3 PC så vi alla kan spela ihop (när plutten sover) eller för den som inte vill titta på våran tv när de andra sitter där. En större platta är inte heller ett dåligt alternativ ifall din fru kan tänka sig det för film och liknande ifall du vill ha tv'n en kväll.
Glöm bara inte att den där lediga tiden när barnet sover även borde gå till er egen tid ihop, inte bara till var och en...då kommer ni antagligen snabbt få problem i förhållandet då DIN hobby (ifall inte hon har ett liknande behov av 100% egentid) är den tid som tas ifrån ER tid tillsammans.

Min egen tid vid datorn sedan jag fick min lille kille har minskat dramatiskt och jag har knappt ork för mycket mer än jobbet och tiden med familjen innan grabben somnat. Därefter borde jag själv sova, och varje vaken timme efter han lagt sig blir en kännbar timme från min egen sömn. Det är inte lätt att vara småbarnsförälder
Du/ni kommer få mer tid med åren dock, och rätt vad det är så är dem tonåringar och du kommer undra var åren tog vägen istället.

Mitt bästa tips till dig är ändå: Lägg ner alla spel med upprepande grinding...dem är de största tidstjuvarna som finns...och dem stjäl det dyrbaraste du har. Se till att spela sådant som verkligen ger dig något tillbaka.

Medlem
Skrivet av uberpwnage2.0:

Tycker det är nog med problem att få speltid i och med att man jobbar.

Vad är lite speltid för dig?

Moderator | Testpilot
Skrivet av Joakim Palm:

Vad är lite speltid för dig?

15-20 min tycker jag känns lite då jag gärna sitter en timme eller två.


signatur

Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Medlem

@uberpwnage2.0:

Då är det lugnt. För det går att hitta 1 timma om dagen, även som en hemskt tidsineffektiv förälder.

Tvärtom kan en person som är tidseffektivt på riktigt onekligen gräva fram två-tre timmar de flesta dagar - utan att för den delen minska på kvaliteten på föräldraskapet och relationer, och det är något jag tror flesta föräldrar också lära sig och närma sig. En timma är enkelt.

Struktur och ordning, disciplin, regler och överrenskommelser.
Jobbar man målinriktat lite grann dag för dag för att bättra något av ovanstående kommer också större frihet kunna utvinnas ur dygnet. Du kan alltid bli lite bättre än vad du var igår!

Medlem
Skrivet av uberpwnage2.0:

15-20 min tycker jag känns lite då jag gärna sitter en timme eller två.

Då hade du bara blivit lidande av en unge i starten, efter får man fort till 1-2h, mer en det kräver kanske lite planering och samkörning med sin bättre hälft

Har tre barn i åldrarna 0-4. Vi hjälps åt med att lägga dem på kvällen och nånstans mellan 20-21 brukar lugnet infinna sig och man har en stund över för vad man nu vill göra, varje kväll. Vissa kvällar kanske jag spelar eller läser/skriver, andra kvällar spenderar jag med frugan. Självklart innebär det betydligt mindre tid än förr, men samtidigt går det ändå att klämma in ett antal timmar i veckan om man verkligen vill (särskilt om man drar in på sömnen...).

Den viktigaste förändringen för mig när jag fick barn var att seriöst börja dra ner på olika hobbies/intressen. Det funkar inte som småbarnspappa att jonglera mängder med olika saker man vill göra när tiden är väldigt begränsad. Det gjorde mig bara frustrerad över att aldrig "ha tid över" till allt man brukade hålla på med. Så jag fick helt enkelt börja prioritera stenhårt och blir betydligt gladare av att göra färre saker ofta än många saker sällan. Men det där är väl också individuellt – vissa gillar att snöa in på en hobby, andra föredrar att hoppa runt mellan många olika från dag till dag.

Och, just det, RUTINER! Fasta rutiner är guld värt i småbarnsåren.

Skriv svar