Nån mer som är trött på hopplösa och deprimerande spel?

Medlem
Skrivet av scaryfoot:

Den där känner jag inte igen, haha! Har spelat Persona 4 och 5, och Nocturne.
Japaner är ett släkte för sig. Mycket skumt som pågår där

Haha har ganska nyligen lirat igenom Persona 5 vilket var det första Atlus spelet för mig och det var en riktigt fet "WTF!?" när jag såg Mara

Medlem
Skrivet av 1337Figaro:

Haha har ganska nyligen lirat igenom Persona 5 vilket var det första Atlus spelet för mig och det var en riktigt fet "WTF!?" när jag såg Mara

Förstår det. Jag borde nog minnas fulingen om jag sett den, men kom på att jag inte varvade femman, hade några tim kvar

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av Över45:

Jag kan hålla med om att det kan behövas lite mer roliga och positiva spel särskilt i dagens värld. Verkligheten: "idag har det dött si och så många i corona, eländes elände med växthuseffekten, översvämningar, det har bombats i Syrien, person körde in i folkmassa och flera dog och nu till vädret"
Jag har faktiskt slutat med Nintendo men det får jag nog ändra på.🤔

Nintendo gör i och för sig inte humoristiska spel på det sättet, men de har ofta en lugn och skön känsla över dem. Definitivt skönt att bryta av mörka spel med lite Donkey Kong Country eller Super Mario 3D World.


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem

Jag är trött på dom, ja. Har pga det undvikit post-apokalyptiska spel i nära ett årtionde nu, spelade Fallout 3 och New Vegas som en galning och har varit helt slutbränd på genren sedan dess. Och bortsett från första Walking Dead så har jag i stort sett undvikit alla zombiespel.

En gång så kände jag verkligen "näe, jag måste spela något färgglatt" och köpte Yoshis Woolly World bara för att.

Medlem
Skrivet av scaryfoot:

Jag tycker att Worms Armageddon, Mario Kart Wii, Toejam & Earl, Spyro the Dragon och Tombi är spel som lättar upp när man hamnat i en depression som jag gjorde efter The Last of Us 2

Också härliga spel!


signatur

Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro | Ps5 pro? |

Medlem
Skrivet av N0S4A2:

Min stora dröm är att vi får fler storspel som inte handlar om att döda och förstöra.

Spelens motsvsrighet till t.ex. komedi eller drama.

Ett nytt Settlers är ju på gång! Hugga sten o baka bröd!

Mysigaste spelen någonsin!


signatur

"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."

Skrivet av scaryfoot:

Alla walking simulatorer jag spelat var deprimerande. Red Dead Redemption 2 och The Last of Us 2 är deprimerande.
Alla var bra spel, men behöver vi känna att vi blir deprimerade av att spela spel, i dessa tider?
Det slår mig när jag spelar The Legend of Zelda: Breath of the Wild. En helt annan känsla. Jag blir inte deprimerad.
Jag antar att det är bra att vi kan välja vilken typ av spel vi vill spela. Personligen är jag i alla fall trött på att känna mig deprimerad, ledsen rent ut sagt, efter ett spel.
The Last of Us 2 var det värsta jag har varit med om faktiskt.

Håller med "The Last of Us II", var alldeles för långt och det levereras med en hög dos av depression. Inget lyckligt slut på något sätt.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Medlem

jag hade lättare att känna melankolisk med Last of Us 1 än 2an, mycket pga metodiken i 2an fick det hela kännas påtvingad "feel bad" mot "antagonist vänd till protagonist". För att i 1an genom resan med Ellie och Joel skapar dem ett "adoptivt" band emellan, Joel blir en beskyddande far och Ellie den dotter han förlorade.

2an handlade i stort om Zero-Sum hämnd där ingen vinner, vilket inte är särskilt intressant.

Men personligen jag som lider av kronisk depression så finner jag det är lättare att behandla det när man spelar något som kan provocera samma emotionellt tillstånd - som Bloodborne, Horizon Zero Dawn (backstoryn), Hellblade, Horace och LIMBO. Det är en form av terapi, i brist på någon annan beskrivning eller term, att återuppleva något framför mig jag annars hela tiden känner, och självreflektera genom det.

Jag uppskattar självklart andra spel som är mer "livliga", men dem resonerar bara inte på samma sätt.


signatur

PS3 Slim 320GB (1TB) | Wii U Premium | Xbox 360 250GB | X1 1TB | PS5 + Corsair MP600 Core 2TB | New 3DS XL + Katsukity's Capture Card | PS Vita 32GB | Ryzen 5800X3D, 32GB DDR4 3000Mhz, 240GB SSD, 4TB SSD (Kingston KC3000), Radeon 6700XT, 3TB+4TB HDD, B450M-DS3H | Nintendo Switch

Medlem

Läst på flera forum och sett videos på Youtube. Skönt att det finns fler som mig, som kände sympati för Abby, och blev ledsna på riktigt. Jag är trött i alla fall. Vill aldrig mer spela nåt sånt här. "Var är det?" (letar efter Spyro the Dragon)

Medlem

Det är väl så att man vill få ut olika saker av spel (och kultur i största allmänhet) vid olika tidpunkter i ens liv.

När jag var yngre så konsumerade jag mycket hård och mörk kultur. Gritty, eller vad folk nu kallade det ett tag för några år sen. Som aningslös tonnåring påverkade det mig inte alls. Allt annat var ju ljust och skönt i livet.

Som vuxen vet jag ju hur mycket mörker och skit det finns i världen, samt att jag har ett jobb där jag ibland får handskas med barn och vuxna i riktigt deprimerande situationer. Spel har nu blivit en slags terapi/verklighetsflykt för mig. Ett tillfälle att ladda batterierna igen för att sedan kunna gå ut i den gråa verkligheten igen. Försöker i ganska stor grad att undvika spel där fokus ligger på att döda fiender, samt spel som är mer feelgood.

Om man gillar att spela våldsamma och mörka spel så ser jag inget fel med det, men för mig har det varit väldigt skönt att helt enkelt acceptera att dessa spel inte är för mig längre.

Medlem

Spelade det nya King's Quest nyligen och något jag uppskattade var fokuset på vänskap, romantik och familj. Jag delar din uppfattning att väldigt många spel idag ska försöka vara väldigt mörka och cyniska och det är tröttsamt. Men det är inte enbart allmän cyniskhet och nihilism utan det är även att man avstår från att lägga in romantiska inslag osv och låter spelen förbli väldigt kalla.

Jag är själv mjuk och rosa på insidan och tycker om gulliga inslag i mina spel och i slutändan om det är som så att karaktärerna i spelet inte bryr sig om något, varför ska jag som spelare bry mig då?

Har vi några nya spel med gulliga romanser? Frågar åt en kompis.

edit: Ser att många säger att man inte behöver spela deprimerande spel. Självfallet så är inte alla spel misär-porr men med det sagt så upplever jag att vi inte får så många upplyftande titlar. När jag säger upplyftande titlar tänker jag då på spel med fokus på familj, vänskap, romans, humor ur ett positivt perspektiv.

Man kan så klart säga att mario spel osv är upplyftande men för mig är inte det nog.

Medlem
Skrivet av Dumledanco:

Spelade det nya King's Quest nyligen och något jag uppskattade var fokuset på vänskap, romantik och familj. Jag delar din uppfattning att väldigt många spel idag ska försöka vara väldigt mörka och cyniska och det är tröttsamt. Men det är inte enbart allmän cyniskhet och nihilism utan det är även att man avstår från att lägga in romantiska inslag osv och låter spelen förbli väldigt kalla.

Jag är själv mjuk och rosa på insidan och tycker om gulliga inslag i mina spel och i slutändan om det är som så att karaktärerna i spelet inte bryr sig om något, varför ska jag som spelare bry mig då?

Har vi några nya spel med gulliga romanser? Frågar åt en kompis.

edit: Ser att många säger att man inte behöver spela deprimerande spel. Självfallet så är inte alla spel misär-porr men med det sagt så upplever jag att vi inte får så många upplyftande titlar. När jag säger upplyftande titlar tänker jag då på spel med fokus på familj, vänskap, romans, humor ur ett positivt perspektiv.

Man kan så klart säga att mario spel osv är upplyftande men för mig är inte det nog.

Jag är lite besviken över att vi inte direkt fått fler genrer där dödande inte ligger i fokus. Det finns, men inte i den mån jag hoppats på.

Shenmue visade för snart 21 år sedan att det går att göra storspel med annat fokus. Visst, man slåss ibland i Shenmue, men en stor del av spelet består av långsamt meditativt vardagslunkande, utforskande och detektivarbete. Det är dessa aspekter som fansen av serien uppskattade. Trist att få utvecklare tagit steget vidare och skapat spel med liknande fokus.

Många storspel idag är ju filmiska. Varför inte göra en "komedi"?

Medlem

Jag kan inte spela spel som öht innefattar psykologisk stress idag. Det hände något när jag spelade RE7 som jag inte riktigt kan sätta fingret på, men jag får sån ångest av s.k. "mörka spel" idag. Spelat mycket Silent Hill etc tidigare i mitt liv men det är det också slut med.

Medlem

Jag tror det är viktigt att göra åtskillnad på vad som är "inne" just nu inom populärkultur och vad som är tillgängligt.

Nu är det ju som sagt populärt med berättelser (oavsett format) med olyckliga historier som sällan slutar väl, men det räcker ju att bara spola tillbaka klockan 20-30 år för att få motsatsen. Då var det ovanligt med lättuggade Hollwood-filmer, sitcoms vars enda uppgift var att underhålla och spel som aldrig berättade en djupare handling än "rädda prinsessan". Då var det "inne", nu har pendeln svängt.

Det betyder inte att det inte finns titlar som är mer upplyftande, bara det gäller att ta reda på var en skall titta. Någon har ju redan nämnt Nintendo och en rad andra titlar, till exempel, och indiemarknaden överöses ju med spel över hela dess spektra.

Det jag DÄREMOT kan sakna är spel som verkligen har som uppsåt att vara direkt roliga. Komiska spel, helt enkelt. Peka-och-klicka-genren var ju känd för detta och visst finns Paper Mario som ett substitut idag, men det är ändå försvinnande få spel som har intentionen att få dig att skratta rakt ut. Det är lite synd, det känns som att det finns mycket att hämta där.

Medlem

Jag håller med dig men det är samma sak jag känner med en typ av filmer/Serier. Typ varenda Sci-fi eller fantasi är är antigen horror eller bara jävla massa död eller rent av psykologiska . Jag menar kolla game of thrones eller the expanse. Jag önskar sci-fi och fantasy var mer äventyr bara typ ta Buck Rogers eller Andromeda eller Leex eller Xena the warrior princess eller Hercules det var sci-fi och fantasy som var bra och spännande utan att man blev deppig eller så fucked up psykologiskt att man bara fick on i skallen av det.

Men idag är det som att det enda populära ska vara mörkt och deppigt och psykologiskt.

Ta justice league dark apokolips war som är en animerad serie men den är så jävla mörk och hämsk jag skulle sätta 18år gräns på den.

Häng på att och köp Fall Guys nu när det släpps 4 Augusti. Fantastiskt roligt och färg glatt haha!

Medlem

Känner igen mig. The Last for Us 2 verkar sjukt välgjort men så himla rått, mörkt och deppigt att jag inte skulle palla ett sådant spel just nu.

Medlem
Skrivet av Duke_Gamer:

Jag håller med dig men det är samma sak jag känner med en typ av filmer/Serier. Typ varenda Sci-fi eller fantasi är är antigen horror eller bara jävla massa död eller rent av psykologiska . Jag menar kolla game of thrones eller the expanse. Jag önskar sci-fi och fantasy var mer äventyr bara typ ta Buck Rogers eller Andromeda eller Leex eller Xena the warrior princess eller Hercules det var sci-fi och fantasy som var bra och spännande utan att man blev deppig eller så fucked up psykologiskt att man bara fick on i skallen av det.

Men idag är det som att det enda populära ska vara mörkt och deppigt och psykologiskt.

Ta justice league dark apokolips war som är en animerad serie men den är så jävla mörk och hämsk jag skulle sätta 18år gräns på den.

Håller med. Efter Game of Thrones och Sons of Anarchy så var jag less och trött på allt sånt. "Ok, nu har jag sett folk dö på alla möjliga vis. Det var ju kul. Ett tag."
Efter en lång paus började jag faktiskt kolla på The Walking Dead igen. Ironiskt, då den serien känns mest snarlik just The Last of Us 2, som jag blev deprimerad av

Medlem

Detta är ett vanligt fenomen du beskriver, läst mkt amerikanska forum om frågan där man belyser "post game depression", finns även youtube videos om detta. Googla och läs, intressant

Medlem

@scaryfoot: Det är som depression är en ny trend alla vill må skit så känns det i allafall.

Medlem
Skrivet av JonnyBravo:

Detta är ett vanligt fenomen du beskriver, läst mkt amerikanska forum om frågan där man belyser "post game depression", finns även youtube videos om detta. Googla och läs, intressant

Jag tror inte att jag känt såhär efter ett spel, inte så länge i alla fall.
Det var jobbigt att se allt som hände på slutet.
Jag blev chockad och ledsen.
Det var på gränsen, orkar jag verkligen?
Den här tjejens reaktioner säger det mesta, kände precis som henne.
"I don't want to do this"
"Please stop"

https://www.youtube.com/watch?v=Ipp6vG-hZmU&t=5837s

Medlem
Skrivet av ohem:

jag hade lättare att känna melankolisk med Last of Us 1 än 2an, mycket pga metodiken i 2an fick det hela kännas påtvingad "feel bad" mot "antagonist vänd till protagonist". För att i 1an genom resan med Ellie och Joel skapar dem ett "adoptivt" band emellan, Joel blir en beskyddande far och Ellie den dotter han förlorade.

2an handlade i stort om Zero-Sum hämnd där ingen vinner, vilket inte är särskilt intressant.

Men personligen jag som lider av kronisk depression så finner jag det är lättare att behandla det när man spelar något som kan provocera samma emotionellt tillstånd - som Bloodborne, Horizon Zero Dawn (backstoryn), Hellblade, Horace och LIMBO. Det är en form av terapi, i brist på någon annan beskrivning eller term, att återuppleva något framför mig jag annars hela tiden känner, och självreflektera genom det.

Jag uppskattar självklart andra spel som är mer "livliga", men dem resonerar bara inte på samma sätt.

Detta är verkligen "underbart" att läsa för mig som ofta haft långa sjukliga depressionsperioder. Vi finns ju här ute i världen och vi behöver kunna ses och höras mer. Så att människor lär sig mer om vanliga psykiska sjukdomstillstånd. Att ha det som en sjukdom är ju inte det samma som om man blir nedstämd en tid.
De flesta är väl ofta nedstämda nu p g a bland annat corona och tvingad isolering. Är man inte depressiv blir det väl lätt att man tar spel som är deppiga på ett sätt som gör att nedstämdheten ökar.

Dock kan jag säga att jag har ungefär samma känsla som du har. Spelar man deppiga spel är det nästan terapeutiskt. Men när jag är som längst ner orkar jag inte spela alls. Men jag kan kolla krigsfilmer och dokumentärer som bara är eländiga då mår jag bättre. Diverse personal inom psykiatrivården har inte fattat det. "Gå hem och gör något positivt", ungefär.
Då letar jag reda på någon riktigt eländig dokumentär om en massmördare på Netflix som exempel.

För tillfället är jag i en mer positiv period. Men jag spelade klart the Last of us 2 nyligen. Jag blev förbannad på att handlingen skulle tryckas in i huvudet på oss spelare. De idiotförklarade oss spelare, vi fattade handlingen utan så extremt mycket "förklarande". Ledsen och nedstämd blev jag dock inte.

Medlem
Skrivet av RullstolsHulkeN:

Häng på att och köp Fall Guys nu när det släpps 4 Augusti. Fantastiskt roligt och färg glatt haha!

Det är väl det som kommer "gratis" för PS+ medlemmar. Något bra med medlemskapet iallafall👍🙂

Medlem
Skrivet av Över45:

Detta är verkligen "underbart" att läsa för mig som ofta haft långa sjukliga depressionsperioder. Vi finns ju här ute i världen och vi behöver kunna ses och höras mer. Så att människor lär sig mer om vanliga psykiska sjukdomstillstånd. Att ha det som en sjukdom är ju inte det samma som om man blir nedstämd en tid.
De flesta är väl ofta nedstämda nu p g a bland annat corona och tvingad isolering. Är man inte depressiv blir det väl lätt att man tar spel som är deppiga på ett sätt som gör att nedstämdheten ökar.

Dock kan jag säga att jag har ungefär samma känsla som du har. Spelar man deppiga spel är det nästan terapeutiskt. Men när jag är som längst ner orkar jag inte spela alls. Men jag kan kolla krigsfilmer och dokumentärer som bara är eländiga då mår jag bättre. Diverse personal inom psykiatrivården har inte fattat det. "Gå hem och gör något positivt", ungefär.
Då letar jag reda på någon riktigt eländig dokumentär om en massmördare på Netflix som exempel.

För tillfället är jag i en mer positiv period. Men jag spelade klart the Last of us 2 nyligen. Jag blev förbannad på att handlingen skulle tryckas in i huvudet på oss spelare. De idiotförklarade oss spelare, vi fattade handlingen utan så extremt mycket "förklarande". Ledsen och nedstämd blev jag dock inte.

Jag citerar mig själv. Vill bara be om ursäkt om någon kan tycka det känns jobbigt att läsa om andras sjukdom. Men tråden handlar ju om spel som gör att man själv blir deppig.
Det är väldigt viktigt att se på psykiska problem som något som kan drabba vem som helst!!
Vi som har erfarenhet av sådana problem bör göra så att andra som drabbas känner att det faktiskt finns väldigt många som är drabbade av liknande problem. Man kan lätt hamna i isolering och tro att det bara är en själv som har dessa problem när det egentligen är väldigt vanligt.

Själv håller jag ibland lite föredrag riktade till personal och vanliga Svenssons i regionen. För att föra ut budskap om hur man kan bli drabbad och att detta inte är farligt att tala om.
Så bra gjort att ta upp ämnet även som spelare hoppas att fler känner hopp. Vi är ju många som släppt ut ångesten i tråden!

Medlem
Skrivet av Duke_Gamer:

@scaryfoot: Det är som depression är en ny trend alla vill må skit så känns det i allafall.

Ja, ibland undrar man. I de här tiderna när det känns som att allt stannat av, det mesta är inställt.
"Det folk behöver nu är en rejäl depp-injektion. Låt oss ge dom The Last of Us 2"

Vi: "åh tack! Asbra spel alltså. Jag mår skit nu efteråt, men det var det värt"

Medlem
Skrivet av scaryfoot:

Ja, ibland undrar man. I de här tiderna när det känns som att allt stannat av, det mesta är inställt.
"Det folk behöver nu är en rejäl depp-injektion. Låt oss ge dom The Last of Us 2"

Vi: "åh tack! Asbra spel alltså. Jag mår skit nu efteråt, men det var det värt"

Hehe jo och jag måde skit en vecka efter justice league dark apokolips war. Jag är tacksam för anime då det finns många serier som är så humor fokuserade att jag mår bra av det. Fan utan anime skulle jag nog deppat ihop nå så in i norden. I försig teknade serier överlag har hjälpt typ 3 below tales of arcadia under eller Dragons: Race to the Edge både på netflix och båda underbara.

Medlem
Skrivet av scaryfoot:

Jag tror inte att jag känt såhär efter ett spel, inte så länge i alla fall.
Det var jobbigt att se allt som hände på slutet.
Jag blev chockad och ledsen.
Det var på gränsen, orkar jag verkligen?
Den här tjejens reaktioner säger det mesta, kände precis som henne.
"I don't want to do this"
"Please stop"

https://www.youtube.com/watch?v=Ipp6vG-hZmU&t=5837s

Det är nog de flesta som reagerar så. Hon i klippet har ju en katt att klappa iaf (det brukar det ju pratas om här i fz)😉.

Medlem

Jag är ok med slutet nu när jag fått smälta det.
Mycket var frustrerande, men det var meningen. Det skulle kännas hopplöst.
Man sitter inte och är likgiltig över det som händer (jo, en del verkar göra det, har jag läst och sett), det är en berg-och-dal bana av känslor.
Nu tycker jag faktiskt att det är riktigt bra skrivet.
Ska spela om sektionen med Rattlers och skaffa fler explosiva pilar. Som Ellie säger: "fuck all these assholes".
Blev insprirerad av den här videon. Hans kommentarer "I ain't got time for this. I'm gonna break it up. Loud and proud"
https://www.youtube.com/watch?v=sDq0ETTCKLw&t=1840s

Medlem

Det ultimata spelet enligt mig ska innehålla både mörker och ljus. Se på RDR2, mycket humor t.e.x. saloonbesöket med Lennie i Valentine. Fina stunder som festerna i lägret och en del samtal med gängmedlemmar.
Mörker som våld, hänsynslöshet, sjukdom m.m.
Tycker det var en idealisk blandning av mörker och ljus där.

Sen har depressiva spel sin plats liksom upplyftande spel har det.

Beror mycket på din egen sinnestämmning och plats i livet vilket du för tillfället uppskattar.


signatur

7900XTX
7800X3D

123
Skriv svar