Senaste spelet du INTE har klarat
Det finns trådar där vi kan stoltsera med senaste spelet vi har klarat.
Men som vi alla vet så påbörjar man spel som ej avslutas. Förmodligen oftare än man önskar.
Så min fråga är:
Vilket är det senaste påbörjade spelet som du har lagt på hyllan innan eftertexterna?
För mig är det Xenoblades Chronicles: Definitive Edition.
La över 70 timmar på tvåan men det klickade aldrig. Hade fortfarande problem med att få ihop kombon som krävs för att striderna ska vara kul.
Köpte därför ettan i hopp om att tempot och striderna var bättre, med allt annat som var bra i tvåan intakt.
Så var det, glädjande nog. I början.
Tyvärr blev striderna monotona samt att storyn tappade skärpa.
Inte rört det sedan dess.
Ännu en dag i paradiset.
Vi snackar alltså spel som vi inte har planer att fullfölja, dvs ger upp på? Inte spel man lägger på hyllan för att sedan nån gång återvända?
Med reservation för att jag kanske har något senare spel men Dark Souls till Switch köpte jag när det kom ut, spela nån dag, sålde spelet dan där på. Bloodborne har samma status, men jag har fortfarande kvar det i hyllan.
Har inte tid och tålamodet att lägga på "git gud"...
Through smoke and fire and shot and shell and to the very walls of hell, But we shall stand and we shall stay. Over the hills and far away.
Trails of Mana. Gillar inte striderna i det. Har nog aldrig gillat hack and slash action strider i RPG. Speciellt i RPG med flera party medlemmar. Hatar när jag inte har full kontroll över mina medföljare och att bara button masha sönder fiender är så tråkigt. Finns många spel jag slutat p.g.a detta. T.ex Star Ocean: Till the End of Time som jag gav till min polare.
Gillar helt enkelt Turn Based mycket bättre i RPG med ett party system. Ett långsammare spel med mer strategi.
Den som vet vet.
Fallen Order. Många öser ju kärlek över det så jag köpte en månad Premier för att se vad all the fuzz was about liksom.
Jag gav det en tre-fyra timmar men tyckte att striderna kändes stumma och ointressanta och Cal hade mindre personlighet än de Storm Troopers man hackade ihjäl i prologen.
Jag hade iofs precis avnjutit Sekiro veckan innan så det mesta kändes rätt grått jämfört med det just då.
H-How can she slap, kupo!?
Vi snackar alltså spel som vi inte har planer att fullfölja, dvs ger upp på? Inte spel man lägger på hyllan för att sedan nån gång återvända?
Med reservation för att jag kanske har något senare spel men Dark Souls till Switch köpte jag när det kom ut, spela nån dag, sålde spelet dan där på. Bloodborne har samma status, men jag har fortfarande kvar det i hyllan.
Har inte tid och tålamodet att lägga på "git gud"...
Jag tänker mig spel som man tröttnade på och la ner. Där det tar emot att starta spelet.
Spel vi köpte i syfte att klara men där tålamodet/intresset inte fanns hela vägen.
Tanken på att återuppta spel finns ofta, men i min sits så är det mer eller mindre alltid ett självbedrägeri där prislappen och statusen på spelet "hindrar" mig från att helt ge upp hoppet.
Ännu en dag i paradiset.
Fallen Order. Många öser ju kärlek över det så jag köpte en månad Premier för att se vad all the fuzz was about liksom.
Jag gav det en tre-fyra timmar men tyckte att striderna kändes stumma och ointressanta och Cal hade mindre personlighet än de Storm Troopers man hackade ihjäl i prologen.
Jag hade iofs precis avnjutit Sekiro veckan innan så det mesta kändes rätt grått jämfört med det just då.
Bra exempel. Ett spel jag verkligen diggade till en början, för att efter x antal timmar tappa intresse för.
Sålde det och är nöjd med det beslutet.
Ännu en dag i paradiset.
Bra exempel. Ett spel jag verkligen diggade till en början, för att efter x antal timmar tappa intresse för.
Sålde det och är nöjd med det beslutet.
Jag tvingade mig igenom spelet och det var inte kul, håller med er om att det snabbt tappar. Jag är glad för folk som uppskattade spelet men för mig var det en besvikelse.
World of Final Fantasy
Horribel PC-port. Verkligen någonting av det sämsta jag stött på. Gav det mindre än en timma innan jag avinstallerade och bestämde mig för att aldrig ge mig på det igen.
Utöver de tekniska problemen led spelet av fruktansvärt röstskådespeleri och outhärdliga karaktärer samt spelmekanik som påminde om en off-brand-kopia av Pokémon.
Det senaste Gears of war. Jag har ju alltid spelat de spelen själv utan någon kompis men ibland är det delar där AIn är noll till hjälp för den andra karaktären. Blev så förbannad i en "bossfight" när jag fick hjälpa den spelstyrda karaktären och ständigt försöka besegra bossen själv.
Det spelet är nu rensat från hårddisken.
Krävs väl ingen större intelligens för att spela dessa spel. Lite roligt överdrivet våld för stunden. Men man vill ju ha "belöningen" när man klarar en lite svårare fight.
Nioh - Kom till ett moment där det 'krävdes' grinding på kartor jag redan spelat för att vara i level till kommande. Tappade motivation.
Persona5 - Främst för att jag sålde mitt ps4 mitt i playthroughen så vet inte om det räknas.
🖥 i5 9600k | RTX 2080 | Z390 | 16GB DDR4 |ROG 34" 21:9 1440p
🎮 PS5 | LG 55" CX
Divinity - Original sin, tog för mycket tid att ta sig in i, tog liksom bort magin för mig. För mycket och många små detaljer att tänka på. Blev liksom mer av ett jobb än ett spel, därav jag ej orkat fullfölja det.
Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro | Ps5 pro? |
Nioh - Kom till ett moment där det 'krävdes' grinding på kartor jag redan spelat för att vara i level till kommande. Tappade motivation.
Persona5 - Främst för att jag sålde mitt ps4 mitt i playthroughen så vet inte om det räknas.
Nioh för mig också...
Switch OLED, PS4 slim, PS3, New 3DS XL, Wii, GC, N64, GBA & NES
PC: 5800X3D ■ 32GB■ RTX 3070 ■ 27"1440p@165 Hz
Metro Exodus. Tror jag ligger på sista banan? Tyckte spelet var riktigt kul. Mycket stealth, moral points baserat på om du dödar "oskyldiga" och coola miljöer.
Det är definitivt ett bra spel men tappade ändå känslan när jag börja närma mig slutet av någon anledning. Det gav inte riktigt samma som tidigare Metro spel.
Sen tycker jag Artyom är så sjuuukt tråkig main character. Gillar inte silent protagonist i spel som har sån djupgående story.
Var helt ok med silent protagonist i Persona 5 som jag lirat väldigt mycket på sistone men där är alla side characters mycket mer involverade och Joker säger ändå någonting ibland. Men tycker ändå silent protagonist är dåligt i spel där man har väldigt mycket interaktioner med folk.
Fallen Order. Många öser ju kärlek över det så jag köpte en månad Premier för att se vad all the fuzz was about liksom.
Jag gav det en tre-fyra timmar men tyckte att striderna kändes stumma och ointressanta och Cal hade mindre personlighet än de Storm Troopers man hackade ihjäl i prologen.
Jag hade iofs precis avnjutit Sekiro veckan innan så det mesta kändes rätt grått jämfört med det just då.
Samma här. Inte ett spel i min smak. Nu spelade jag längre än fyra timmar då, hade lirat närmare 15h när jag la ned. Slätstruken, gäspig story med ointressanta stereotyper till karaktärer. Gameplay var väl.. ok? Jag vet inte, det var inte dåligt men jag kände ju knappast ett sug efter mer.
Den första banan man är på är ju dessutom brutalt ful. Oklart hur de tänkte där, men det blev lite bättre vad gäller den aspekten senare i spelet.
Nästan samtliga spel dom senaste 15 åren med några undantag. =P
Asus ROG Strix Z370-H Gaming | Intel Core i7-8700K | AMD Radeon RX 6950 XT | Corsair Vengeance LPX 3500 MHz 2x16 GB 16-18-18-38 | Diverse lagring | Fractal Design - Define R5 | Corsair RM1000x
C64 | C64C | NES | Amiga 500 | Mega Drive | Game Gear | SNES | N64 (RGB) | GCN | DS Lite | Xbox 360 | Wii | 3DS XL | Wii U | New 3DS XL | PS4 Pro | Switch
Nu svär jag i guds hus.....
Ett spel jag älskar men jag kommer inte vidare. Har tröttnat, förpassat och lagt åt sidan.
Witcher 3, Blood and wine.
Klarat huvudspelet, Heart of Stone är slut. rensat kartorna på skatter, side quest och Gwent, Done! men kört fast totalt! Startat upp det några gånger. Totalt stopp.
Tror inte jag kommer plocka upp det igen.
Och detta är min bästa spelupplevelse jag har.
Älskar det.
Divinity Original Sin
Kom till sista eller näst sista bossen. Men hade inte tillräckligt bra grejer med mig så lyckades inte även om jag gorde som man skulle.
Hade ingen tidigare sparfil som inte var för långt tillbaka. Så jag sa "fuck it, jag har nästan klarat det" och stängde av för gott.
Lesson learned; Save scumming är importante..... ;p
Pillars of Eternity. Astråkigt.
Jag tyckte samma sak när det kom. Testade det några år senare igen, och då varvade jag det istället... Inget fantastiskt spel direkt, men jag gillade det till sist. Har dock full förståelse för varför somliga tycker det är trist. För egen del var det framför allt manuset som var svårpenetrerat; att engagera sig i storyn.
GTA V - 16 timmar in
Subnautica - 1.5 timme in
The Witness - 3 timmar in
Har väl inte riktigt gett Subnautica en ärlig chans, men fastande inte direkt. Det kanske klickar för mig? Jag gissar på nej, men vem vet.
GTA V - Mja,mje. Det är väl OK, men inget jag verkligen känner megasug att spela. Vad som tar emot är att det helt enkelt inte har speciellt rolig gameplay samt väldigt seg/dålig karaktärsstyrning.
The Witness är ganska trevligt, mer att jag bara inte fortsatt.
Kommer förmodligen spela igenom dessa spel så småningom(kanske). Men just nu tar det emot och har inte mycket till sug.
The more I practice, the luckier I get.
AC Odyssey här också faktiskt, börjat med det en gång förut och kom bara ifrån startön ungefär, denna gång kom jag betydligt längre men sen snöade jag in på lite andra spel och tappade lusten. Bra exempel på när ett spel är på tok för stort för min smak. Kanske återvänder nån gång men det känns tveksamt. Ska dock sägas att jag är rätt ointresserad av settingen också, hade det varit ett Assassins Creed i 12/1300-tals medeltidsmiljö eller dylikt i samma storlek hade jag nog fastnat mer.
och angående pillars of eternity:
För egen del var det framför allt manuset som var svårpenetrerat; att engagera sig i storyn.
Håller med där, kände mig mest engagerad i storyn kring borgen man får och det kriget man får utkämpa till sist. Den andra storyn minns jag inte ens om jag ska vara ärlig, annat än att det var mycket snack om gudar etc. Som vanligt i många RPG's så är de små historierna kring karaktärer etc. mycket mer intressant än den stora "oj, världen kommer gå under"-ploten.