Uppföljare som gjorde oss besvikna
Den största besvikelsen för mig, med ganska bred marginal, var Metal Gear Solid V: The Phantom Pain.
Det kommer dock med viss dissonans, eftersom själva spelet till stor del var riktigt bra och underhållande. Hade det stått något annat än "Metal Gear Solid" på etiketten så hade jag troligen älskat det, men det kändes verkligen inte som ett MGS-spel sett till handlingen, och vi ska inte ens tala om att de dissade David Hayter som röstskådis till Snake.
Escape from Monkey Island
Äventyrsspel har inget att göra i 3D
Fractal Design Define 7 | Asus ROG Strix B550-F Gaming | Ryzen 7 5800X3D | Dark Rock Pro 4 |16GB G Skill DDR4 @ 3200Mhz | Samsung 970 EVO Plus 1TB NVMe | Asus Rog Strix RTX 3080 OC | Corsair RM750X | AW3423DW
Nintendo Switch Oled TotK-edition | Playstation 5 SE | PSVR2 | LG OLED B9 65''
Dragon Age 2... jag älskade Dragon Age Origins och hade höga förväntningar om DA2.
Största anledningen var att jag hade byggt upp en förväntan att jag skulle få dyka djupare in i Grey Wardens och se Kung Alistair mer och Morrigan. Kanske Duncan kom tillbaka som ny Archdemon. Men icke... istället blev det magiker mot templars.
Jag ogillar generellt att man inte dyker djupare i uppföljare utan gör helt om istället (Story baserad singleplayer spel).
Det absolut första jag tänkte på också!
Honourable mentions som jag glömde i min första post:
Dawn of War 3. Fullkomligen älskade 1an och 2an och bränt oräkneliga timmar på båda. Sedan kom 3an med en space marine som gör volter i Tactical Dreadnought Armour (stoooort lawlz på det) och ett spel som vill vara ett moba och rts men lyckas fucka upp båda parter och göra alla läger förbannade. Fick spelet gratis men kan fan inte förmå mig spela det. Spelade första och andra uppdraget, fick krupp och avinstallerade det. Att döda en så bra franchise borde vara något hårt straff, som att tvingas lyssna på rap"musik" flera timmar i sträck.
Watchdogs 2. Dedsec går från hemlig, farlig hackergrupp till fjortisar som vill skriva fräcka meddelanden på billboards. Huvudpersonen är troligtvis antingen sociopat eller psykopat, går från random nörd till massmördare på nolltid, zero regrets. Aiden i ettan var iaf en enforcer och var av tvivelaktig moralisk fiber, något som huvudpersonen vad-han-nu-hette i tvåan inte poträtterades som, innan han fick tag i vapen och man kunde skjuta precis allt och alla utan att han brydde sig. Varvat ettan 3 ggr, spelade inte ens ut tvåan.
I drank what?
Escape from Monkey Island
Äventyrsspel har inget att göra i 3D
Loggade in för att skriva just detta. Jag älskade Monkey Island 1-3 och hade stora förväntningar på del 4. Total besvikelse.
Som andra redan har nämnt så säger jag också Dragon Age 2.
Xenoblade Chronicles X är nog min största besvikelse, åtminstone den dyraste då jag köpte en Wii U för att kunna spela det. Första Xenoblade Chronicles är helt fantastiskt, men X bara föll platt.
Andra större besvikelser under årens lopp har varit Final Fantasy X, Metal Gear Solid 2, Deus Ex: Invisible War, Half-Life 2, FEAR2: Project Origin, Mass Effect 3 och NieR: Automata för att nämna några.
Alla R6 spel efter raven shield (och dess expansioner) är rena smörjan och totalt förstörda utav ubisoft.
Samma sak efter Ghost recon 2.
Jag tror att vi, som gamers, kommer att bli besvikna hela tiden framöver. Spelutvecklare och utgivare vågar inte ta risker eller göra om för mycket. Se på Activision och deras cod studios, EA och Dice med deras BF serie samt Ubisoft och deras in-house studios med söndermjölkade och repetitiva copy/paste spel som ghost recon, assassins creed, farcry, the division osv.
Dem spelstudios som står högst i kurs hos mig är Crytek, Guerilla games och Bohemia interactive (bortsett från hur illa skött DayZ är) med titlar som Killzone, horizon zero dawn, hunt showdown, vigor, crysis och arma så har dem vågat gå en egen väg och prövat nytt (eller till och med satt en ny standard).
"High life on low budget"
Here it goes:
1. ME: Andromeda, dom bara förstörda allt. Inget som klaffa, totalt oinspirerat.
2. Dark Souls 2, även om From Software är några av dom bästa i branschen så har dom dåliga äpplen i korgen. DS2 saknade magin som 1an hade, bossarna var inkonsekventa, tråkiga områden m.m.
3. RDR2, jag var så hypad och ville verkligen tycka om det och storyn levererade! Men allt däremellan var så förbannat tråkigt! Rockstar-formulan måste förnyas!
4. Dragon Age: Inquisition, älskade 1an och gillade 2an även om det var annorlunda. Men Inquistion alltså, sicket sömnpiller!
Escape from Monkey Island
Äventyrsspel har inget att göra i 3D
Va med Grim Fandango? Ett av dom bästa äventyrsspelen som finns! Men enig i att MI4 inte var nått vidare.
Sista Mass Effect var ingen höjdare.
“If you have an apple and I have an apple and we exchange these apples then you and I will still each have one apple. But if you have an idea and I have an idea and we exchange these ideas, then each of us will have two ideas.”
George Bernard Shaw
Håller med dig i allting förutom det fetstilta. Sen blev jag extremt besviken på Kingdom Hearts III också. Fy fan.
Mina förväntningar på det spelet var skyhöga då jag dels gillade föregångaren och älskar GTA-serien, men det spelet föll mig inte alls i smaken.
Kunskapsförmedlare.
Likt många andra håller jag Dragon Age 2 på en egen nivå av besvikelse.
Hänger så klart ihop med att vi var så många som älskade Origins och kände att det äntligen kom ett RPG med själ och hjärta på bra länge. Drömmen var att tvåan skulle vara ännu större, innehålla fler karaktärer och mer komplexa system. När spelet sen dök upp och det visade sig vara precis tvärtom på alla områden...
Tycker förövrigt att Inquisition också var en besvikelse, om än inte en lika stor.
Uncharted 3, 2:an är enligt mig det bästa spelet i serien.
U3 saknar den atmosfär och storslagenhet som U2 har, storyn var sämre också i U3 samt att styrning av vapnen var förstörd(vart fixat i en patch senare).
Jag gillade faktiskt trean, nästan lika mycket som tvåan. Ett tag sedan jag spelade det nu, men om jag minns rätt var flashbackscener från Nates ungdom det jag ogillade mest. Dock kände jag att Uncharted var gjort efter det tredje spelet, vilket bidrog till att jag inte tyckte att Uncharted 4 var så märkvärdigt rent spelmässigt (däremot snyggt berättat och väldigt vackert).
Den största besvikelsen för mig, med ganska bred marginal, var Metal Gear Solid V: The Phantom Pain.
Det kommer dock med viss dissonans, eftersom själva spelet till stor del var riktigt bra och underhållande. Hade det stått något annat än "Metal Gear Solid" på etiketten så hade jag troligen älskat det, men det kändes verkligen inte som ett MGS-spel sett till handlingen, och vi ska inte ens tala om att de dissade David Hayter som röstskådis till Snake.
Är benägen att hålla med. Jäkla flummig titel. Sjukt höga produktionsvärden, men samtidigt en helt tyst Snake. Trots hypen med en hollywood-skådis. Mycket märkligt.
Allt annat, typ, var dock top-notch. Otroligt bra lootsystem, underbar framerate, fantastisk ljudbild, väldigt roliga möjligheter i form av helikopter och övriga leksaker. Att ringa in en fullt uppgraderad stridshelikopter till tonerna av Final Countdown efter misslyckad stealth går rakt in i min personliga hall of fame över bra spelminnen.
Fantastiskt spel som jag absolut kan förstå är en vattendelare.
Ännu en dag i paradiset.