The Last of Us Part II

Medlem
The Last of Us Part II

Regnet öser ner. Jag och min partner hukar oss i det dyngsura gräset för att undvika att bli sedda. Ett antal beväpnade fiender närmar sig. Vi smyger runt den vänstra flanken och lyckas kniva en av dem i tysthet. Lika tyst fäller jag en av dem med pilbågen innan vi blir upptäckta. Jag springer in i närmsta byggnad och tar skydd. De närmar sig från två håll. Jag skjuter en med jaktgeväret och springer, hoppar över ett hinder och klämmer mig genom en springa i väggen. För ett ögonblick har de tappat bort mig. Vi cirkulerar runt och jag skjuter en till i tysthet med bågen. Den sista får syn på mig, men mina pilar är slut. Jag springer så fort jag kan mot den sista fienden. I språnget kastar jag en tegelsten på henne som får henne att stanna upp och det ger mig chansen. Avståndet till henne minskar snabbt och med ett bestämt hugg med yxan sänker jag henne. Det flyter inte samman lika perfekt som Sonys E3-demo, men det ser ändå bra ut. Nöjd med insatsen knallar jag runt och plockar på mig ammunition, och lite annat smått och gott som de tappat.

Det var ett exempel på en sammandrabbning med spelets många fiender, men som i många andra storyfokuserade spel är det stunderna mellan kaoset som jag älskar mest. Det är något speciellt med spelvärldar som känns trovärdiga och välbyggda. Jag stannar gärna upp och bara lyssnar när Dina och Ellie skämtar med varandra om något som inte alls för storyn framåt, utan bara finns där för att fördjupa relationen mellan karaktärerna. Under delarna när man rider skrittar jag mest fram långsamt och insuper atmosfären, trots att det finns en knapp för galopp. Ibland hittar jag handskrivna lappar som förklarar den ostadiga vapenvilan som råder i Seattle mellan WLF och Scars, eller ger mig ledtrådar om kombinationen till ett kassaskåp.

Spelets gameplay har inte förändrats mycket från första spelet. Några rörelser har tillkommit men i övrigt känns det mesta igen. Kontrollerna känns tröga, men på ett bra sätt som att karaktärerna har tyngd. Craftingen finns kvar, och även om jag aldrig uppskattat renodlade survival crafting-spel så kändes resurssamlandet och craftandet i The Last of Us som det var på en lagom nivå. Därför är jag glad att det fungerar i princip identiskt som i föregångaren. Visst är det jobbigt ibland att behöva dammsuga varje utrymme efter resurser, men ikonerna som visar något du kan plocka upp är så pass tydliga att det räcker med ett snabbt svep genom rummet för att hitta det mesta.

Tempot går upp och ner. Ibland är det långa sekvenser när man mest går runt och pratar, ibland löser man pussel, och ibland blir man jagad genom mörka tunnlar av en hel hord infekterade. Pulsen åker berg- och dalbana i takt med berättandet, men jag har för det mesta roligt. Storyn är naturligtvis den största anledningen att spela Part II, och därför känns det tråkigt att säga att den har en del tydliga brister. En stor del av nöjet i första spelet var att se relationen växa fram mellan Ellie och Joel samtidigt som det fanns ett tydligt mål som hägrade vid horisonten. I Part II känns målet inte lika intressant, samtidigt som storyn är jobbigt strukturerad med tidshopp och flashbacks vid fel tillfällen. Vissa flashbacks är dessutom så långa att jag nästa glömt vad jag gjorde i nutid innan den tar slut. Tidshoppen fram och tillbaka stör ofta flowet (Svengelska!) rejält, men som helhet är det ändå godkänt enligt mig även om storyn inte är alls lika stark som i ettan.

Ellie har kommit långt sedan hon sköt sin första människa i en mellansekvens i The Last of Us. Hon hanterar vapen, smygande och kärleksrelationer som om hon aldrig gjort annat. Hon är helt klart det mest intressanta med spelet. I sina bästa stunder är hon lätt att tycka om, när hon skämtar om något eller spelar en låt på sin gitarr. I sina värsta stunder gör hon saker som får mig att inse att världen hon lever i format henne till ett monster, för att senare bryta samma över det hon gjort. Hon är en person med trasigt psyke som jag gärna utforskar mer av i framtida spel.

Ur ett tekniskt perspektiv är det svårt att klaga på något. Naughty Dog har verkligen bemästrat konsten med performance capture, och i kombination med de realistiska karaktärsmodellerna känns skådespelet riktigt trovärdigt. Prestandaproblemen som fick mig att stänga av det första spelet på PS3 verkar inte finnas här. Känslan är att spelet ligger på stabila 30 fps under hela min genomspelning, och om några drops förekom var de så korta att jag inte märkte dem. En grafisk bugg där golvet på en byggnadsställning försvann är det värsta jag stött på.

Att sätta betyg på Part II är inte speciellt svårt för mig. I sina bästa stunder är det utan tvekan en fyra. Tyvärr tycker jag spelet tappar en hel poäng på hur storyn är strukturerad. Det känns som de kunde förbättrat berättandet genom att strukturera om uppdragen lite och berätta historien i en mer kronologisk ordning. Betyget landar därför på en stadig trea. Jag tycker definitivt att det är ett spel man ska uppleva innan man slänger in sin gamla PS4 i garderobens mörkaste vrå.

The Last of Us Part II
3
Bra
+
Skådespelet
+
Tekniskt mästerverk
+
Storyn är i grunden bra...
-
… men berättas stundtals klumpigt...
-
… och tappar en del fokus i mittpartiet
Det här betyder betygen på FZ
Medlem

Bra recension.
Fråga. Hur tätt inpå tvåan spelade du ettan?

Medlem
Skrivet av Jaxz:

Bra recension.
Fråga. Hur tätt inpå tvåan spelade du ettan?

Senast jag spelade ettan var nog förra sommaren om jag minns rätt, så cirka ett år.

SoL
Medlem

Snyggt skrivet!
Mitt betyg landar nog på 4 av 5 tycker skådespelare och karaktärer va mycket bra och ND har verkligen lyckats röra upp känslor till att hata och älska dom. Jag verkar va ganska ensam om att gilla striderna dock. Storyn är bra och intressant men det når inte riktigt samma nivå som första TLOU. Älskar miljön och alla detaljer, är nog det snyggaste spelet jag spelat. Ett plus för alla inställningar du kan mixtra med också.
Spelade på överlevare och det var svårt och det tog tid. Spelet hade definitivt kunnat klippas ned några timmar, mot slutet kände jag att jag nästan sprang igenom endast för att se hur sagan slutar.

Ett otroligt bra spel! Jag sitter redan med en andra genomspelning

It's not a lake, it's an ocean

Med FZ-skalan landar nog även jag på 3/5. Rent tekniskt är detta 5/5, utan tvekan. De vägval som görs i berättelsen sänker däremot betyget avsevärt, och hade övriga delar inte hållit en så hög kvalitet hade betyget blivit ännu lägre. Syftet med de val som Druckmann gjorde var uppenbarligen att chocka oss, detta har han mer eller mindre medgett i efterhand. Jag är dock mer besviken än chockad.


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Frilansare

Tack för recensionen!

Medlem
Skrivet av Joakim Bennet:

Tack för recensionen!

Tack för att du läste.

Och tack för spelet! (Som jag vann i FZ-tävlingen).

It's not a lake, it's an ocean

Nu är jag klar med min recension också. Efter initiala tvivel som förbyttes till stora förhoppningar under flera års väntan och förbokade collector's och special edition-utgåvor för flera tusen kronor måste jag tyvärr konstatera att jag är besviken. Detta var inte vad jag hade hoppats på. Tyvärr.

Eller för att citera Joel: "There was a sequel. Wasn’t as good."

http://www.frispel.net/2020/07/recension-the-last-of-us-part-...


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem

Aldrig någonsin sett så naturligt spelade och välgjorda karaktärer som i spelen TLOU. Tvåan levererar ju bara ännu mer av det. De flesta andra spel lider antingen av en blandning av cheese dialoger, onaturliga reaktioner till situationer, eller bara känns rent artificiella i det tekniska.

Jag kommer ihåg att jag såg vissa scener i TLOU och tänkte, ja fan det är nog nästan precis hur jag hade reagerat, eller så där hade jag nog sagt i en sådan situation. Aldrig upplevt det i några andra spel än dessa.

Produktionsvärdet klipper verkligen hela branschen på käften.

Medlem
Skrivet av heady89:

Aldrig någonsin sett så naturligt spelade och välgjorda karaktärer som i spelen TLOU. Tvåan levererar ju bara ännu mer av det. De flesta andra spel lider antingen av en blandning av cheese dialoger, onaturliga reaktioner till situationer, eller bara känns rent artificiella i det tekniska.

Jag kommer ihåg att jag såg vissa scener i TLOU och tänkte, ja fan det är nog nästan precis hur jag hade reagerat, eller så där hade jag nog sagt i en sådan situation. Aldrig upplevt det i några andra spel än dessa.

Produktionsvärdet klipper verkligen hela branschen på käften.

Ja, skådespelet är riktigt bra, och jag älskar verkligen de karaktärsbyggande små händelserna som t.ex i musikaffären i Seattle.

Medlem

tyckte spelet sög mr mega

Medlem

Eftersom jag inte hade några hypade förväntningar och började gilla en viss person nästan direkt. Så tyckte jag spelet var riktigt bra. 7/10 för att andra verkar ha stora problem. Så betyget är delvis för deras skull. Men annars så vill jag ge den strax under 9/10. Jag hakade inte alls upp mig på vissa saker. Så jag kunde njuta av spelet. Och är jätte glad att spelet inte var värre. Jag trodde att det skulle vara på ett helt annat sätt tom brutalare och att fler skulle dö faktiskt.

Medlem

Tumme upp för ännu en FZ-medlems recension!

Medlem

Så här kan man sammanfatta spelets grunda story i helhet:

Abbys story: Kolla vad gullig Abby är när hon kastar apport hennes hund.
- Vi ska gilla Abby tycker Neil Druckmann.

Ellies story: Kolla vad brutal och ondskefull Ellie är när hon dödar hunden.
- Vi ska inte gilla Ellie tycker Neil Druckmann.

Ellie MÅSTE enligt spelet döda hunden och vi ska tycka synd om Abby för att hennes söta hund dog. Allt går ut på att få Ellie till att se så ondskefull ut som möjligt. Neil Druckmann vet att människor gillar hundar och där har ni hur han tänkte för hela storyn. Neil funderade lite på vad människor inte gillar lät Ellie göra det utan motivation.

Skribent

Bra recension, väl skriven och balanserad. Fick mig lite mer sugen på spelet än läsa de som tokhyllar det, eller tokhatar.


signatur

"Writer and Fighter"

Medlem
Skrivet av Jeehao:

Så här kan man sammanfatta spelets grunda story i helhet:

Abbys story: Kolla vad gullig Abby är när hon kastar apport med hunden.
- Vi ska gilla Abby tycker Neil Druckmann.

Ellies story: Kolla vad brutal och ondskefull Ellie är när hon dödar hunden.
- Vi ska inte gilla Ellie tycker Neil Druckmann.

Ellie MÅSTE enligt spelet döda hunden och vi ska tycka synd om Abby för att hennes söta hund dog. Allt går ut på att få Ellie till att se så ondskefull ut som möjligt. Om man inte är en master ninja så dödar man hur många hundar som helst, Neil Druckmann vet att människor gillar hundar och där har ni hur han tänkte för hela storyn.

Sämsta sammanfattningen jag hört.

Medlem
Skrivet av zevile:

Sämsta sammanfattningen jag hört.

Den är dock sann. Abby får massa gulligull scener med karaktärer och Ellie bara dödar allt i sin väg som om hon vore en T-1000 och sedan förlorar hon allt.

Medlem
Skrivet av Jeehao:

Så här kan man sammanfatta spelets grunda story i helhet:

Abbys story: Kolla vad gullig Abby är när hon kastar apport hennes hund.
- Vi ska gilla Abby tycker Neil Druckmann.

Ellies story: Kolla vad brutal och ondskefull Ellie är när hon dödar hunden.
- Vi ska inte gilla Ellie tycker Neil Druckmann.

Ellie MÅSTE enligt spelet döda hunden och vi ska tycka synd om Abby för att hennes söta hund dog. Allt går ut på att få Ellie till att se så ondskefull ut som möjligt. Neil Druckmann vet att människor gillar hundar och där har ni hur han tänkte för hela storyn. Neil funderade lite på vad människor inte gillar lät Ellie göra det utan motivation.

I en av de första scenerna du får se med Abby...

slår hon ihjäl Joel med en golfklubba.

Men du tycker de målar upp Ellie som den ondskefulla för hon dödar en hund?

Medlem
Skrivet av Johlor:

Bra recension, väl skriven och balanserad. Fick mig lite mer sugen på spelet än läsa de som tokhyllar det, eller tokhatar.

Tack, och kul att du blev sugen på spelet. Det är definitivt värt att spela om du gillade ettan.

Medlem
Skrivet av Bennii:

I en av de första scenerna du får se med Abby...
Men du tycker de målar upp Ellie som den ondskefulla för hon dödar en hund?

Hennes 10+ timmars gulligull börjar efter det hon gjorde i sin första scen. Neil försökte så hårt att få en att gilla Abby och hela manuset är manipulativt skrivet så att Abby ska se ut som en människa och Ellie som ett monster. Jag är helt okej med Abbys hämnd även om det var en skitnödig scen som hade kunna gjorts mycket bättre.

Medlem
Skrivet av Jeehao:

Hennes 10+ timmars gulligull börjar efter det hon gjorde i sin första scen. Neil försökte så hårt att få en att gilla Abby och hela manuset är manipulativt skrivet så att Abby ska se ut som en människa och Ellie som ett monster.

Haha du har tydligen missat hela poängen med spelet, om du nu ens spelat det.

Medlem
Skrivet av zevile:

Haha du har tydligen missat hela poängen med spelet, om du nu ens spelat det.

Vad är poängen med spelet förutom att förklara att det är dåligt att utöva hämnd?
''Om du hämnas så kan det bli ännu värre'', oj Ellie förlorade allt för att hon var korkad..

Medlem

Hade ni spelat TLOU om det knappt fanns någon story? Alltså, är spelmekaniken i sig tillräckligt bra för att spela igenom det?

Medlem
Skrivet av Jeehao:

Vad är poängen med spelet förutom att förklara att det är dåligt att utöva hämnd?
''Om du hämnas så kan det bli ännu värre'', oj Ellie förlorade allt för att hon var korkad..

Att "eLliE oNd, AbBy SnÄlL" såklart..
Finns många lager i spelet, mer än bara hämnd. Det vore mer intressant att höra vad du tyckte var dåligt med spelet mer än en sammanfattning som inte stämmer överens med spelet och handlingen i sig?
Edit: Lite jobbigt när du redigerar dina inlägg efter jag svarat dig haha

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av KimiKiwi:

Hade ni spelat TLOU om det knappt fanns någon story? Alltså, är spelmekaniken i sig tillräckligt bra för att spela igenom det?

Storyn är själva grejen för mig och det som driver hela spelet, men TLOU har bra gameplay och är kul. TLOU2 har ännu bättre gameplay än det första spelet (det är utvecklat på alla punkter, men den som inte gillade att smyga runt i det första spelet lär inte göra det denna gång heller) men, i mitt tycke, en story som imploderar.


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem
Skrivet av KimiKiwi:

Hade ni spelat TLOU om det knappt fanns någon story? Alltså, är spelmekaniken i sig tillräckligt bra för att spela igenom det?

Svår fråga. Jag gillar gameplayet, och tycker striderna är ganska kul. Däremot tror jag inte att det på egen hand skulle bli ett bra spel om man struntar helt i storyn. Det skulle nog snabbt bli enformigt.

Medlem

Tycker själv att spelet får max poäng i alla skalor. Det finns spel som misslyckas bra mycket mer och får liknande betyg. Men det är min åsikt! En ress ska inte bara visa ett betyg utan även ge en bild av spelet i form av text. Det gjorde du bra!

Just ja! Själv gillar jag skarpt kaffe scenen även om det inte var i rätt tidslinje så att säga.. normalt hatar jag t ex filmer som börjar med en scen som senare fortsätter.. 2 dagar tidigare. Men inte här..


signatur

Den som har flest prylar när han dör vinner!

Medlem
Skrivet av KimiKiwi:

Hade ni spelat TLOU om det knappt fanns någon story? Alltså, är spelmekaniken i sig tillräckligt bra för att spela igenom det?

Jag köpte TLOU 1 till PS4 när remastered kom. Spelade uppskattningsvis 4-5 timmar innan jag tröttnade på illusionen. Allt gick på ett snöre på något sätt. Speciellt ogillade jag känslan att komma till ett rum med ett eller flera farliga monster, smyga mig förbi och så fort jag stängt dörren till det rummet så var faran som bortblåst. Så för mig var inte storyn tillräckligt tilldragande i TLOU 1 för att övervinna, och jag får känslan att TLOU 2 inte är speciellt mycket bättre på det. Jag väntar på någon rea lite längre fram


signatur

En av två halvor i spelpodden Gejma. 🎮

Medlem
Skrivet av Jeehao:

Vad är poängen med spelet förutom att förklara att det är dåligt att utöva hämnd?
''Om du hämnas så kan det bli ännu värre'', oj Ellie förlorade allt för att hon var korkad..

Du får absolut känna/tycka så. De flesta historier i film/böcker/spel går koka ned till en sådan summering:

"Om bara x inte hade gjort y så hade inte z hänt"

Problemet är att det inte hade blivit en film/bok/spel då. Men, jag tycker inte att storyn riktigt är så enkel, för vi människor är inte enkla. Det är lätt att avfärda allt med "Vem f** hade gått berserkargång över land och rike för detta? Hon visste ju dessutom varför". Ellies liv har vart allt annat än en dans på rosor, och när man lever i en värld full av våld så tror jag i alla fall att det är lätt att falla tillbaka på det. Speciellt när hennes psyke fått ta rätt rejält med stryk. Folk på riktigt har gått apeshit över väldigt mycket mindre...

Historian för mig handlar om hur lätt man kan låsa sig fast i en känsla och hur svårt det kan vara att ta sig ur den. Men precis innan hon helt förlorat sig, som personen som stod henne närmast gjorde, så vände hon. Finns så mycket att diskutera om de olika scenerna i spelet, finns massor av djup. Det är väldigt lätt att vara enkelspårig bakom en skärm utan dessa trauman som våra karaktärer upplevt, men om vi försöker att sätta oss in i deras skallar, så öppnar sig en annan värld.

Disclaimer: Mina åsikter

Medlem

Jag gillade spelet. Både gameplay och story var rikigt bra.
Kan dock förstå att vissa individer har problem med storyn.
För min del gillade jag hur storyn utvecklade sig. Det är en blek värld och realistisk värld . Det finns en story bakom varje person. Den visar även att personer kan ändras över tid och påverkas av händelser. En person du kännt i 10 år kan visa sig vara en helt annan person än du trott Precis som i verkligheten!
8/10. Kunde ha kortats ner en bit.

12
Skriv svar