Kommande rollspel med lovande innehåll

Intro

Rollspelsgenren har alltid lockat mig, det är något med att konstruera sin egen karaktär, få fatta beslut, spela taktiskt och sedan se konsekvenserna av ens agerande som särskilt fått mig att uppskatta den här genren. Men det är även en genre som är svår för spelföretagen, vi rollspelsrävar är kräsna och om vi märker att själva rollspelandet är ytligt och inte leder till något så är vi tydliga att markera det (tänk effekterna av Mass Effect 3 och Andromeda).

Jag tänkte i denna tråd skapa en diskussion kring några kommande rollspel och varför jag ser fram emot just dem, med mitt perspektiv som gammal rollspelsräv (Började på 80-talet med Drakar & Demoner, och nuförtiden spelas Shadowrun och D&D5e).

Wasteland 3, ett lovande RPG med en diger historia

Först ut är Wasteland 3 av nyligen Microsoft-köpta inXile Entertainment med planerat lanseringsdatum den 28 Augusti i år (skulle egentligen ha släppts nu i Maj). Kickstarter-betan har hållit på ett tag nu och de första intrycken av spelet är mycket positiva. Men varför är Wasteland 3 så speciellt? Wasteland har en hyfsat lång historia, det första spelet kom 1987 och utspelar sig i en post-apokalyptisk framtid centrerad kring Las Vegas, Nevada-området där olika överlevare, många grupperade i "gäng" kämpar kring makten över området. Däribland finns Guardians of the Old Order, som Brian Fargo (En av utvecklarna av första Wasteland) förde över till ett senare spel, Fallout, men där kallade för the Brotherhood of Steel. Fargo är ett känt och aktat namn i rollspelssammanhang, lite av post-apokalyptiska rollspelens version av Gary Gygax, och han ligger bakom bland annat spelversionen av William Gibsons fantastiska Neuromancer - för att förstå Fargos signifikans i spelvärlden behöver man bara kika på vilka han var vänner med och samarbetade med under Interplay-tiden: Allen Adham och Michael Morhaime, några han inspirerade att göra eget under varumärket Silicone & Synapse, eller Blizzard som de bytte namn till.

Så ett av namnen bakom Wasteland 3 är alltså Brian Fargo, vars förståelse för ett Mad Max-inspirerat post-apokalyptiskt rollspel inte kan underskattas. Med en så diger bakgrund kan Wasteland 3 inte bli något annat än en mycket intressant titel. Men vad är det som gör att jag tilltalas av detta spel? Jag backade nämligen även Wasteland 2 på Kickstarter, ett spel som under tidiga alpha-fasen såg ut att bli ganska torftigt, men som utan tvekan blev ett helt fantastiskt spel med en story minst lika tilltalande som Fallout 2, åtminstone i mitt tycke (spela den sista specialutgåvan av det om du gillar Fallout 2). Därför är jag inte heller så orolig för ett "ofärdigt" spel vid spelsläpp (som en del är, om ni kikat på YouTube), Brian har, till skillnad från stora delar av spelvärlden en ideologi som tycks ha lämnat Blizzard, och Bethesda sedan länge, men som ser ut ungefär såhär: "Vi fortsätter utveckla våra spel tills folk slutar att spela dem".

Gameplay

I Wasteland 3 spelar du hursomhelst en Desert Ranger, en grupp med överlevnadsexperter och vigilanter, alltså en slags rättskipare vars primära syfte är/var att skydda befolkningen i Nevada från dess faror. Av olika sorter (fotnot: I första Fallout-spelet stöter man på en karaktär, Tycho vars farfar var en Desert ranger). I Wasteland tre så spelar du dock i isbeklädda Colorado, en helvändning från Nevadas stekande öken. Spelet fortsätter efter handlingen i Wasteland 2, som Desert Rangers tvingades lämna, eftersom de därefter saknade ett högkvarter. Så nu beger sig Desert Rangers till Colorado med resurser från Colorado Springs patriark, som i gengäld mot deras skydd hjälper dem bygga sitt nya högkvarter.

I Colorado finns flera olika fraktioner som du som spelare antingen kan samarbeta med, eller verka emot. Även om Desert Rangers huvudsakliga motto handlar om att skydda befolkningen så är Wasteland 3 inte att beteckna som ett spel med en tydlig gräns mellan godhet och ondska, räkna med gråzoner och etiska dilemman.

I början av spelet gäller det att rekrytera nya medlemmar, då ditt gamla gäng inte överlevde flytten från Nevada, samt hjälpa till med konstruktionen av de nya högkvarteret.

Varför detta kommer att bli ett bra rollspel?

Hjärtat i Wasteland handlar hela tiden om taktisk turbaserad action och dialoger och kritiska val med ibland oklara konsekvenser. Detta i kombination med ett bra team, en bra budget och tämligen fria ramar gör mig mycket optimistisk kring spelets framtid. Är man en fan av de första Fallout-spelen, eller Wasteland och Wasteland 2 så är detta nog ett måste-ha-spel. Nytt i Wasteland 3 är dessutom ett multispelarläge där man (lite likt Divinity: Original Sin 2) kan styra olika grupper för en ännu mer intressant spelkampanj. Med ett nytt dialogsystem hämtat från Torment: Tides of Numeneria och med en djup handling med många olika möjliga slut är detta mitt första rekommenderade kommande spel.

Återkommer med ytterligare en rekommendation här framöver.

Näst upp är Baldur's Gate 3, baserat på Dungeons & Dragons 5e som nu ägs av Wizards of the Coast. Baldur's Gate ligger i speluniversumet Forgotten Realms som skapades 1967 av game designern Ed Greenwood som sålde universumet till TSR Inc. som sedan köptes upp och avvecklades och som sagt nu ägs av WotC.

Baldur's Gate är en av många städer som ligger längs Faerûns norra västkust, kallad "The Sword Coast", övriga kända städer är Neverwinter, Luskan och den enorma staden Waterdeep.

Baldur's Gate III fortsätter berättelsen från ettan och tvåan, men lång tid har passerat sedan Sarevok härjade i Candlekeep och Joneleth Irenicus visade sin makt i Athkatla. Istället handlar Baldur's Gate III om "Mind Flayers", en vattenlevande ras vars ursprung kommer från "The Underdark" och som nu terroriserar Faerûn, och däribland Baldur's Gate.

Vilka är det som gör Baldur's Gate III?

Om Interplay och Black Isle dominerade rollspelsvärlden på datorer under 90- och början av 2000-talet, så har 2010-talet istället handlat om belgiska Larian Studios vars Divinity-serie verkligen visat den passion som fanns i de gamla rollspelen på dator. Original Sin 1 och 2 är förmodligen förra årtiondets bästa klassiska rollspel på dator, och Larians grundare Swen Vincke har definitivt den passion som krävs för att ta detta IP till nästa nivå.

Larian Studios grundades 1996 och har en gedigen spelrepertoar bakom sig, där varje ny titel har varit större och mer populär än den senaste. De nådde sin höjdpunkt med sin första Kickstarter-kampanj vilken lanserade det första Divinity: Original Sin, som på många sätt hämtar sin inspiration från Dungeons & Dragons, kampanjvärlden Rivellon med den kända magikern Zandalor är inspirerad från Faerûn och Elminster, för att nämna någon liten detalj. Så när Swen hade möjligheten att samverka med Wizards, så fanns det såklart en önskedröm att få rättigheterna att göra ett spel baserat på nostalgiska Forgotten Realms och det älskade Baldur's Gate.

Gameplay: Förhandstitten var en reskin av Original Sin?

Att ge sig in i en så älskad rollspelsserie är som att ge sig ut på ett minfält, och när Larian presenterade sin första demo på PAX East 2020 så höjdes flera röster om att spelet inte bara såg ut som Original Sin, utan att det mer eller mindre var en reskin av just det spelet. Något som Swen Vincke bestämt avfärdat. Baldur's Gate 3 är gjort från grunden, baserat på Dungeons & Dragons 5e regelsystem och även om vissa grafiska temporära resurser är hämtade ur Larians grafikbank så är designen helt ny, anpassad efter detta nya IP.

Min upplevelse av presentationen är istället den motsatta till de flesta, Larian visade sin sårbarhet och öppenhet kring att det är ett tidigt stadie i utvecklingen, denna transparens och öppna ärlighet är en frisk fläkt. Jag litar personligen på utvecklarna och deras förmåga att räta upp det här spelet och göra något bra av det, av samma anledning bakom varför jag litar på Brian Fargo. Larian har en historik av att jobba vidare på sina släppta spel, och dessutom göra "Enhanced editions" som alla som köpte originalspelet inte behöver betala en krona för när de väl släpps.

Varför kommer detta bli ett bra rollspel?

När jag först hörde att Larian skulle jobba med D&D5e så kände jag till en början att det var för bra för att vara sant. För oss som spelat rollspel i flera årtionden är Dungeons & Dragons förknippat med så mycket nostalgi och goda minnen. Swen har dock varit tydlig med att de INTE är ute efter att bygga ett spel på nostalgi, Baldur's Gate 3 ska stå på egna fötter utan en massa namedropping och flashbacks.

Femte utgåvan av D&D är dessutom troligtvis det bästa fantasy-rollspelet som finns just nu, i min mening bättre än det 3.5ed-baserade Pathfinder som Paizo populariserade för ett antal år sedan, trots dess rötter i kanske den mest populära av D&D-versioner.

Baldur's Gate 3 kommer att bli fantastiskt av samma anledning som Original Sin var fantastiskt, det grundar sig i en enorm kärlek för Forgotten Realms, Dungeons & Dragons, och mer specifikt ursprungsspelen Baldur's Gate 1 och 2. Larian hade kunnat föreslå ett annat IP, eller jobbat fram en egen titel och spelserie i D&D, men de valde just BG3. Varför? För att de har ett starkt koncept, en mycket intressant story med egna twists. Kan de göra en skurk som rivaliserar Jon Irenicus? En bättre fråga är: Kan Larian göra en fantastisk uppföljare? Alla tecken, och deras tidigare titlar pekar på: Ja!

Återkommer med ytterligare en rekommendation här framöver.

Tack för alla likes gott folk! Varmt uppskattat. Jag kommer med en ny rekommendation inom kort.

Under det ironiska 90-talet härjade; förutom grungerock och 80-talsnostalgi, gothgenren. Under den här tidsperioden var det många ungdomar som vände sig till "det ockulta" och i USA så populariserades Buffy: The Vampire Slayer, filmer som The Crow (med Brandon Lee) och många liknande franchises. I samma våg så grundades rollspelsföretaget White Wolf Publishing (1991) som grundades av Lion Rampant-veteranen Mark Rein-Hagen, som under nordamerikas största table-topspelskonvent GenCon la fram grunden till Vampire; The Masquerade, ett rollspel där man iklär sig rollen som en blodtörstande vampyr som lever bland människor. Förutom att vara en av säkert miljoner författare som byggde upp "regler" för hur vampyrer fungerar, så konstruerade Mark även grunden till den spelvärld i vilken Vampire skulle utspelas, World of Darkness, en spelvärld mycket lik vår, men där vampyrer, varulvar, vålnader och andra övernaturliga ting existerade, och alla klädde sig i svarta designerkläder med nätstrumpor och andra suggestiva putiga utstyrslar. Vampyrromantiken ligger som ett sötsliskigt moln här, något som hela rollspelet omfamnar halvt ironiskt, halvt på blodigaste allvar.

Bloodlines, ett Troikamästerverk

Precis som Wasteland och Baldur's Gate så är Bloodlines en uppföljare, och det går inte riktigt att nämna Bloodlines 2 utan att prata om spelföretaget Troika Games, som av mig som rollspelsälskare saknas innerligt. Troika med Tim Cain, Leonard Boyarsky och Jason Anderson som var med och tog fram det populära Fallout 2 och som förutom Bloodlines gjorde det djupa Steampunkrollspelet "Arcanum" (om du inte har spelat det, så gör mig en tjänst och gör det snarast). Troika, precis som Larian och inXile är riktigt genuina rollspelsälskare, och passionen lyste verkligen igenom i Bloodlines, som dessvärre hade behövt mer kärlek då det av Activision stresslanserades i en ofärdig version av Source-motorn bakom Half-Life 2. Därför fick Bloodlines initialt häftig kritik för dess otaliga buggar. Men för alla oss som uppskattade hela speluniversumet, valmöjligheter, intressanta karaktärer och intriger och ett banbrytande dialogsystem med unika val beroende på vilken klan (motsvarighet till klass) du valde, så var Bloodlines en oputsad rollspelsdiamant.

Det som särskilt gjorde Bloodlines till ett av de klassiska moderna rollspelen är de detaljer Troika tog med sig från rollspelsvärlden:

1. Val ska ha betydelse, väljer du att spela i en viss klan så ska det inte bara påverka hur du börjar, utan även hela spelet, och hur det spelas.
2. Alla rollspel går ut på att lösa något mysterium. Bakom varje bra Vampire; The Masquerade-spel finns en film-noirliknande intrig med detektivarbete som ligger centralt.
3. Blanda in allt med (ibland långsökta) referenser kring mytologi, historik, arkeologi, och svunna tider så har du ett recept på en rik spelvärld som spelarna vill upptäcka.

Bloodlines 2, ett kärt återseende?

Den största kritik som föreligger kring produktionen av Bloodlines 2 behöver vi hantera direkt, och det är att spelet utvecklas av på ytan gröngölingsluktande Seattlebaserade Hardsuit Labs (fd. Zombie Studios), vars spelhistorik tycks bestå av i princip en enda titel, cyberpunkdoftande Blacklight: Retribution, som förvisso fick helt okej recensioner men som spelades av relativt få personer. Spelföretaget grundades 2015 och även om utvecklarna har en hyfsat gedigen skara spel bakom sig, så är ingen av dessa titlar kanske något som sticker ut så mycket för rollspelare. Deras "Creative Director" Martin Cluney ligger dock bakom level design i spel såsom F.E.A.R-spelen och Quake 2 och 3, och på hemsidan kan man se att de som arbetar på Hardsuit även varit involverade i titlar som State of Decay 2 och Gears of War 4.

När man däremot tittar på vilka som ligger bakom manus och mekanik i Bloodlines 2 så ser det mer optimistiskt ut, Brian Mitsoda och Chris Avellone samt Cara Ellison. Framför allt Avellone är ett tungt namn i rollspelsvärlden, med rötter i Fallout 2, Planescape: Torment, Star Wars: The Old Republic 2, men även Wasteland 2 och Divinity: Original Sin 2. Mycket som Chris är involverad i resulterar i bra rollspelsupplevelser och bra story, frågan är bara hur stort hans inflytande är, och hur denna nya studio hanterar varumärket, det är den största frågan bakom spelets potentiella succé och möjligt kära återseende.

Gameplay

Bloodlines 2 utspelar sig i Seattle runt juletid, under 2000-talet. I Bloodlines 2 så kommer du, precis som i föregångaren att kunna skapa din helt egna karaktär, dock kommer du att vara en "thinblood", en vampyr med så "tunt blod" att du kan vistas i solljus (med vissa begränsningar), äta vanlig mat till viss utsträckning och allmänt vara mer mänsklig. Därför kommer dina förmågor att återspegla detta, du är inte lika mäktig som fullblodsvampyrerna - men du kan välja att vara med i deras klan senare i spelet.

Redan från början kommer du att ställas inför olika val, tanken är att spelet ska vara hyfsat linjärt storymässigt men att man i precis som ettan kan välja att samarbeta med de olika fraktionerna som finns i vampyrsamhället. De strikt kodefterlevande Camarilla, Pionjärerna, Baronen, Nykomlingarna, eller de Osedda (Pioneers, The Baron, Newcomers eller The Unseen). Varje fraktion har en agenda, och att följa någons kommer att leda till att du skaffar dig fiender. Således är Bloodlines 2, precis som föregångaren grundat i olika val som även påverkas av hur du har skapade din karaktär, vilken bakgrundsberättelse du valde, med mera.

Bloodlines 2 är precis som föregångaren ett strikt förstapersonsspel, förutom i cutscenes där du ser allt från tredjepersonsspel. Du väljer en förmåga (disciplin) du är fokuserad på och kastas sedan in i ett spel som i många avseenden spelas precis som en vanlig first person shooter, fast med inslag av dialoger och användning av dina discipliner.

Varför kommer detta att bli ett bra rollspel?

I alla de videor och förhandstittar som Hardsuit Labs visat upp så verkar det som att man lyckats hitta andan från föregångaren. Man har valt samma kompositör, samma manusförfattare (samt några nya som är skickliga), de har en studio med flera erkänt skickliga level designers och de har ett tydligt ramverk från rollspelet som de förhåller sig till. Det centrala i spelet är spelarens val, och det är något vi sett flera exempel av i formen av olika förhandstittar.

Det är ännu otydligt hur detaljerade val du kan göra i character creation, men precis som i föregångaren så kommer du kunna "levla upp" dina förmågor, och det kommer att finnas olika vägar att gå, antingen vara mer "combat-orienterad", lismande eller kanske förförisk, eller kanske en hemlighetsfull know-it-all, eller någon slags blandning av dessa? Det öppnar för att det blir en liknande spelupplevelse som i föregångaren.

Vampire; The Masquerade lockar dock såklart en viss målgrupp, och en viss spelstil, så för de som har lite svårt för rollspel i förstapersonsperspektiv, så kommer nog detta spel att bli frustrerande. Men för oss andra så ser det mycket lovande ut!