Använda de och dem rätt har blivit svårare med åren

Enkel minnesregel:
Kan du byta ut de/dem mot mig eller jag? Vilket passar bäst? Passar bägge/inga så kan du använda både de eller dem, passar "Mig" är det "deM" passar "jag" är det "de".

Jag brukar ersätta "de/dem" med "vi/oss" om jag är osäker. De går att ersätta med vi, dem med oss. Då blir det tydligt. T ex: ska det vara "de tog bussen" eller "dem tog bussen". Prova med "vi tog bussen" eller "oss tog bussen" så ser man ju tämligen tydligt vilket som ser rimligt ut.

Ja, det svenska språket är ju fantastiskt på så vis att man kan få till riktigt långa ord, t.ex. koronarangiografiundersökning. Detta har för övrigt inget med Coronaviruset att göra utan är en kranskärlsröntgen.

Vill påstå att förfallet började när Svenska Akademien kapitulerade för användandet av "mej/dej/dom".

Det är därför jag alltid säger "dom" så behöver man inte tänka på bruket av "de" och "dem". Folk förstår ju vad man menar i slutändan ändå.

Stör mig mer på alla dessa språkpoliser än på lite felstavningar här och där.

Det är oftast inte så svårt att se vad folk menar även om de gör en felaktig särskrivning eller två.

Och det tycks som att det är mycket roligare att gnälla och klanka ner på folk än att ge konstruktiv kritik.
Finns ingen anledning att fästa uppmärksamhet på dessa små grammatikfel som ändå är skitenkla att ignorera.

Det är väl konstruktivt att rätta folks felskrivningar? Hur ska de annars lära sig hur det ska se ut?

Jag har svårt att hålla med. Jag upplever inte att dessa stavningar har fått något genomslag alls.

Jo för all del, men många väljer att göra detta med sarkastisk ton, vilket jag inte anser är konstruktivt.

Dessutom så anser jag att detta med fördel, om man nu känner sig tvingad att kritisera, kan göras via PM, så slipper den berörda känna sig offentligt påhoppad. Även om det är i all välmening.

Jag tänker tvärtom – för många (unga) är det just i dessa internetmiljöer de har möjlighet att se hur svensk text ska se ut. De tillbringar långt fler timmar på internet än med näsan i en bok. Korrekturen gör därför mer nytta som "offentlig" än om den göms undan i något PM. Skriver du en text ska du ändå räkna med att stå för det du skrivit, så det är ju egentligen ingenting konstigt med det hela.

Mer än att det kanske blir lite obehagligt om en är lite bortskämd med att inte ha blivit korrigerad tidigare.

Jag skulle definitivt säga att du är ute och cyklar. Offentlig tillrättavisning är acceptabel under ordnade former, till exempel om du befinner dig i ett klassrum, en konferenshall, eller liknande.

Jag ser de flesta andra former av sådan här offentlig tillrättavisning som verbal mobbning.
"Vet du inte ens hur man stavar! Vad dålig du är!"

Och för övrigt - Stå för vad du har skrivit? Javisst. Men det skall gälla vad som sägs, inte hur det sägs. Att klaga på folks språkbruk i ett forum är inte ett dugg bättre än att klanka ner på någon för att han pratar med dialekt.

Jag håller inte med. Rättning fungerar exemplariskt där individen aktivt vill vara en del av sammanhanget.
Med tanke på hur många killar och tjejer jag sett bryta ihop under tiden på högskolan när de plötsligt ställs inför en opponering, är jag inte helt säker på att skolan tagit sitt ansvar när det gäller att lära ut hantering av kritik.

Ett forum är förstås också en ordnad form. Det finns ju trots allt människor här som bedömer vad som är inom gränser. Ditt exempel är knappast inom gränsen för lämpligt och inte ens en tillrättavisning, eftersom exemplet inte visar någon tillrätta. Ej heller sarkastiskt, vilket du tidigare fört fram som förekommande. Din första exempel-mening är också mer av en fråga än ett uttalande, så meningen bör avslutas med ?, alternativt ?! (som passar bra för den informella kontexten).

I skrift är hur din mening sägs också viktigt. Slarv i skrift visar slarv i tanke. Vårdar du din skrift skickar du signaler till andra att du lagt energi på ditt budskap. Även om du inte funderat särskilt jättenoga på det du skriver så har du mycket att "vinna" på att föra fram något enligt konstens alla regler. Detta blir även tydligt i det mer offentliga talspråket, så vill du jämföra med det talade språkbruket så är skrift mer jämförbart med offentligt tal (där det exempelvis är en fördel att inte ha en utpräglad dialekt).

Jo, fast detta är inte en högskola, Och vad har det för relevans här att folk bryter ihop under disputationer?
Det här är ett internetforum där alla, inklusive nioåringar och dyslektiker har möjlighet att delta.

Det budskap jag ser i dina ovanstående inlägg är att du anser att man bör vara akademiker bör få skriva i ett forum, eller som absolut minimum, ha godkänt gymnasiebetyg i svenska. (Minst treårig linje.)
Och Gud förbjude att du inte korrekturläser ditt inlägg minst tre gånger innan du postar det.

Jag försökte för övrigt inte direkt täcka in alla möjliga nedvärderande kommentarer som kan ges här med mina exempel.
Jag försökte med "min första exempelmening" att verka så nedvärderande som möjligt, vilket borde ha varit uppenbart. Det var i sammanhanget kanske ett dåligt exempel, men jag försökte varken tillrättavisa eller att ställa en fråga. Det var exempel på hån, inget annat.
Okej, jag kunde ha lagt till ett frågetecken också. men so what?
Den här responsen från dig är ett typexempel på sådant som retar upp mig på internetforum. Grammatiskt paragrafrytteri på hög nivå.

(Det finns naturligtvis andra saker på internetforum som retar upp mig också. Kände att det kanske i sammanhanget kunde vara bäst att klargöra detta.)

@Akronym: Jag pratade om opponering, inte disputation. Opponering hade vi efter en dag på högskolan då vi skulle lite lätt opponera på ett halvt A4 självpresentation, där fokus på kritiken låg på det skriftliga. Det klarade inte eleverna som kom direkt från gymnasiet (där de trots allt borde ha övat opponering).

Budskapet är att vara noggrann i skriftspråket, vilket är särskilt viktigt på ett forum. Klarar man att läsa nyheterna, klarar man att skriva väl. Det behöver inte vara ett intrikat ordbruk men det som skrivs bör vara korrekt – vilket även en 9-åring bör klara. Till och med en dyslektiker kan klara det. Eller har vi fallit så långt ner bland PISA-resultaten att vi kan förvänta oss korrekt skriven svenska först efter tre års gymnasiestudier (där det inte borde läggas tid på rättstavning alls)?

@hannes.theorell: Du har uppenbarligen höga krav på nioåringar och dyslektiker. Jag vill inte dra alla nioåringar över en kam, men här kommer ett urklipp från 1177

"Till och med en dyslektiker kan klara det."? Riiiiight.

Och by the way, rättstavning kanske de inte pysslar med på gymnasienivå, men definitivt grammatik. vilket du också tycks prioritera högt.
Vidare så använde jag mig även av bildspråk i mitt förra inlägg. Vilket, även det, borde ha varit uppenbart.

Du menar på riktigt att dyslektiker helt enkelt inte kan skriva enligt våra skrivregler? I vår digitala tidsålder där vår teknik har en mängd funktioner som hjälper oss?

Självklart ställer jag höga krav. Det är ju inte så att jag tror att ungdomarna idag är "dummare" än tidigare generationer. Jag tror snarare att det är en vansklig "låt gå"-attityd som gör att folk slutar anstränga sig.

@hannes.theorell: Jag menar (fortfarande) att det här inte är högskolan, utan ett spelforum, där en felskrivning eller tre, vilket är skitenkelt att åstadkomma även om man inte är dyslektiker, är mindre irriterande än språkpoliser som måste peka ut varje felaktig särskrivning, apostrof, stavfel eller satsfel.

Självklart är det lätt att göra fel men det är knappast särskilt svårt att ta en extra titt på vad det är du vill ha sagt. Dessutom slipper du irriteras av folk som påpekar ditt slarv, vilket torde vara en trevlig bonus. ¯\_(ツ)_/¯

Jag har heller inte påstått att det här är högskola. Rättstavning och grammatik är grundskolenivå och det tycker jag är en rimlig lägstanivå för ett internetforum.

@hannes.theorell: Till att börja med. Du kanske inte läste grammatik i gymnasiet, men det gjorde definitivt jag.

För det andra: När sade jag specifikt att det handlade om mitt slarv. Här lägger du ord i min mun.

Jo, jag brukar faktiskt korrekturläsa mina inlägg, men liksom alla andra, så är jag inte perfekt. Och om jag kan göra fel så kan definitivt även den smartaste nioåring göra det.

Och det är kanske inte svårt att korrekturläsa, men det borde vara ännu lättare att ignorera andras slarvfel.

Det är det i alla fall för mig.

Tack för ett bra och enkelt tips. Jag är en av dem som har svårt för detta (använde ditt knep i föregående mening, kändes som att det fungerade bra).

Jag lägger inte ord i munnen på dig, det är ett scenario. "Du" och "ditt" kan bytas mot "man" och "ens" om det känns lite bättre.

@hannes.theorell: Okej.

Känn dig fri att ignorera resten av mitt förra inlägg.

Jag tänkte att det andra inte var mycket att ta upp. Du tycker det är irriterande att andra korrigerar dig, ser hellre att folk ignorerar misstag och anser att din inställning ska följas av andra?
Jag tror redan att jag har varit på det klara med att jag inte anser att detta är ett lämpligt förhållningssätt till skriftspråket?

@conthox: Du har rätt i att jag inte tycker att det är så noga på ett internetforum med blandade stavfel och liknande. Det här är något vi gör för nöjes skull, inte för att det har någon större relevans på hur vi lever våra liv, så vad gör en felstavning eller tre för skillnad?
För min del, ingen alls. Jag ignorerar dem och går vidare.

Men för övrigt så är frågan som jag ställer mig just nu, när blev det här en tråd om retorik?

Min ursprungliga ståndpunkt i den här tråden var att jag ogillar språkpoliser här. Inget annat. Och det berodde på att jag helt enkelt tycker att dessa språkpoliser skapar en dålig stämning.
Tydligt nog?

@Akronym: Därför att det uppenbart gör skillnad. Om ingen reagerar på ett misstag, så är det inte ett misstag. Det som inte är ett misstag är helt korrekt. Detta ser andra och så sprids det vidare. Skrivspråket beter sig ganska exakt som DNA, det muterar helt naturligt med tiden och dessa mutationer sprider sig. Sen vet vi alla vad som händer om dåliga mutationer får fäste och sprider sig...

Ämnet har hållit sig inom sociolingvistik med inslag av ortografi, vilket var trådens övergripande ämne; Varför har det blivit svårare med de och dem? Svaret är troligen att vi i större utsträckning lär oss att skriva i forum där det "inte är så noga" och att det ger "dålig stämning" att få veta att man gör fel. I slutändan leder det till att vi offrar vårt skrivspråk enbart för att inte kränka någon.

Utan att ha läst mer än din post här så måste jag säga att inte ha mer respekt för språket som en källa till makt och kunskap är skrämmande.
Kan man inte stava, läsa eller skriva så är man påväg tillbaka till medeltidens klassamhällen i slutändan.
Därför anser jag språkpoliser bara vara personer som bryr sig om sin omgivning och inga besservissrar.
Men alla är vi olika.

Jag stör mig betydligt mer på det skrivfelet du just nu gjorde. Du använde akut accent ´ istället för appostrof ' vid engelsk skrift. Det är fel och ser för jävligt ut. Should´ve ger för långt avstånd mellan bokstäverna.

Tyvärr mycket vanligt på butiksskyltar och i reklam när svenskar ska använda engelska ord.

Jag tror att du helt har missuppfattat vad Svenska Akademien gör. Det är inte SA som bestämmer vad som är rätt och fel i språket. Hur skulle det se ut? SA följer hur språket används av de som använder det, d.v.s. vi svensktalande. Om SA ser att vi börjar användaett visst ord eller ändrat ett ord, så noterar de denna ändring efter ett tag och för in det i SAOL/SAOB. Att mej/dej/dom togs upp beror på att vi som skriver på svenska börjat använda dessa stavningar mer frekvent.

Språk utvecklas konstant och det finns inget alls som självutnämnda språkpoliser kan göra åt detta faktum. De som förfasar sig över språket idag hade förmodligen fått hjärnblödning om de sett hur folk (även bildat) stavade för 200 år sedan.

Jag förespråkar en högre nivå av språkbruk generellt sett, det har blivit till synes svårare för människor att skilja på De och Dem. Personligen vill jag dock påstå att bristerna kring grammatik, meningsbyggnad, och särskrivning är ett ett större och betydligt mer allvarligt problem. Vad gäller De och Dem, så ser jag hellre att människor i värsta fall skriver dom. Det beror i min mening helt på situationen, är det en mer formell text eller ett chattmeddelande etc.

Om vi nu bortser från personer med dyslexi eller dylikt, så har jag svårt att ens förstå mig på människor som särskriver. Om du i talade form uttrycker ordet som ett sammanhängande ord, så ska det skrivas ihop. I de fall där det finns en osäkerhet förespråkar jag ett bindestreck, något som löser väldigt många språkliga problem.

Slutligen vill jag raljera över människors bristande grammatik, varför, varför är det så många som säger saker som "Jag är uppväxt" istället för "jag är uppvuxen", eller 'dåligare' istället för 'sämre'. Jag är fullt medveten om att språk förändras med tiden, det heter numera 'knivar' istället för 'knifvar', men det är en väldig skillnad i att modernisera ord i kontrast till att använda sig av felaktig grammatik.

Man måste inte ordbajsa och slänga sig med de finaste orden som finns innanför pannbenet, det ger dock väldigt olika intryck av en person som använder sig av ett bra respektive dåligt språkbruk.

Inte alls! Jag älskar text från 1700- och 1800-tal på grund av att de hade en mycket högre nivå i sina sätt att uttrycka sig. Även om de som kunde skriva också var de som var bildade. Visserligen tycker jag inte den gustavianska inblandningen med franska är särskilt snygg men efter Napoleon-krigen återhämtade sig språket igen. Visst, det fanns inga formella skrivregler men de följde ändå en viss informell struktur.

Jämför man språkliga uttryck för 200 år sedan med idag så har vi, i min mening, blivit något tråkigare. Oklart varför. Kanske för att vi skriver mer än vad vi någonsin gjort idag mot vad vi gjorde då. Det är så normalt att det inte ska läggas någon extra tid på det. Alternativt har vårt talade språk blivit mindre uttrycksfullt och det i sin tur spiller över i skrivspråket.

Det kan också vara en viss blindhet till det nuvarande språket. Jag hör det så ofta, jag läser det så ofta, att det inte är utmärker sig.