Varför spelar du?

Inaktiv

Oj jävlar. För mig är det dels terapeutiskt. Glömmer aldrig när FF7 släpptes och mina föräldrar gick genom en riktigt ful skilsmässa, då var det grymt att stänga ute allt det onda med Cloud och Company.

Sen jobbade jag utomlands i en del år, inget socialt liv alls och då räddade spelen verkligen tillvaron.

Kort och gott jag är uppväxt med spel. Och en av de få sakerna som jag inte kopplar till något negativt överhuvudtaget. Kommer aldrig sluta spela heller.

Nu är man själv förälder med villa, vovve etc men en timme kan man alltid klämma in!

Kul tråd för övrigt.

Edit: Håller med Bangecarma, detta är fan min golf. Bra sammanfattning.

Medlem

Spela spel får mig att glömma bort all stress i livet. Jag lämnar verkligheten och har kul samtidigt.

Redaktör
Ponny

För min del handlar det om att uppnå mål, uppleva berättelser och/eller slappna av. Dagsformen avgör vilken av delarna som får mest utrymme just den dagen.


signatur

En Bamseponny av folket

Medlem

Världsflykt, utan tvekan! Men även känslan av att upptäcka något nytt.

Spel med en bra story har blivit substitut för att jag ej längre kan läsa skönlitteratur med syfte avkoppling då studier har förstört hur jag angriper text, då jag per automatik "skummar", letar efter nyckelord/nyckelmeningar m.m.
Sen är det absolut humörsbaserat, hjärndöd action till rpg:r samt bilspel, ingår i repertoaren.
Men även upplevelsen överlag man får genom spel: mekaniker, berättandet/karaktärer, ljud/musik, estetik , vilket jag inte kan få i andra sammanhang/medium.


signatur

Jag skiter i vad du känner, jag vill veta vad du tycker/tänker!

Medlem

Föredrar att spela över titta film eller serier för det mesta. Man får ju styra filmen själv jöö!
Och min bättre hälft är ok med det så fortsätter väl med det till min backlog börjar sina. Då får man beta backlogen av filmer/serier man bygger upp nu


signatur

Switch OLED, PS4 slim, PS3, New 3DS XL, Wii, GC, N64, GBA & NES
PC: 5800X3D ■ 32GB■ RTX 3070 ■ 27"1440p@165 Hz

Testpilot

Först o främst är det nöjet som lockar. Känslan att sätta igång ett efterlängtat spel en fredag eller inför ett lov då man vet att man har massor med timmar nöje framför sig.
Det är också jakten efter nästa fängslande upplevelse. Vissa spel greppar tag i dig och du sugs in och vill spela mer och mer.
Man letar efter dessa guldklimpar och njuter av dem då man hittar dem.

Som Calle också beskriver i början. Ibland vet man inte att man kanske behöver lite omväxling i den typen av spel man spelar.
Tex att byta mellan olika genrer av spel är ofta avkopplande. Tex att gå från ett actionbetonat spel till ett lugnare 4X spel eller från ett enkelt spel till ett där man strategiskt måste tänka över varje drag man gör är kul och gör att man utmanar sig själv.

Medlem

Började nån gång i mitten av 80-talet med arkadspel och sedan SEGA master system sen har det rullat på. Data och tv-spel är absolut mitt största intresse och det blir nästa bara roligare med åren.

Medlem

Jag spelar för att det är så fruktansvärt roligt. Efter nästan 30 år med spelande är det fortfarande lika roligt.
Familj jobb och hus hjälper till att hålla spelandet på en lagom(för låg!) nivå.
Jag märker dock att jag tappar intresset snabbare när det ska nötas/grindas.
Jag håller alltid utkik efter ett spel med bra coop och då kan det allt bli ett litet minilan. Jag gillade den tidigare liknelsen med golf.
Den kan jag hålla med om!

Medlem

Jag är 42, Sthlm. Spel har varit mitt absolut mest genomgående intresse genom livet sedan Colecovision och Commodore C64.

Jag har faktiskt ställt mig frågan ofta varför jag spelar. Jag har inte hittat ett komplett svar. Men jag spelar mera än vad jag ser på film till exempel dessa dagar. Det finns olika drivkrafter. Ibland är det känslan i spelet eller ibland narrativ. Ibland kan det vara båda. Men jag tror att det är möjligheten att påverka samt att det utmanar sinnet som är det drivande i att spela.

Medlem

För mig så är det ett alternativ till att läsa en bok eller se på film. Det är för att uppleva något nytt. Se saker från nya perspektiv. Eller bara ha allmänt roligt. Det blir mestadels singleplayer för mig. Online multiplayer får jag inte ut så mycket av längre. Utan ska det vara multiplayer så ska det vara lokalt multiplayer med några polare.

Medlem

Det finns många saker jag skulle vilja göra i verkligheten som jag av en eller annan anledning inte kan göra eller har tillgång till, då agerar spel som ett substitut.

Jag vill resa och uppleva världen så mycket, äta utav olika kulturers mat, uppleva deras historia, få nya perspektiv. Jag vill ut och nätverka och göra karriär för något jag brinner för, träffa likasinnade person som delar samma kreativa intressen och få utlopp för tankar om allt från det vardagliga till det mer filosofiska.

Tyvärr vill inte min konstant krånglande mage samma sak och resten tar min nervositet hand om. Så då blir jag hemma mest, och det närmaste jag kan komma till dessa upplevelser och någon typ av socialt liv är mellan spel och forum som detta.

Film och böcker är inte för mig, jag blir för rastlös. Ibland ritar jag fortfarande för mig själv eller bakar/lagar någon kul maträtt, för att får någon slags kreativt utlopp utöver diverse sandlådespel.

Och så är det en vanesak. Sist men inte minst är det där jag fortfarande har kontakt med det fåtal vänner jag har kvar.

Men det har gett mig mycket som jag är tacksam för, träffat mycket trevligt folk genom tiderna som man har skrattat tillsammans med. Har fått rejäla tankeställare av vissa spel, mycket fina upplevelser i form av vackra miljöer av andra, roliga utmaningar och fått möta välskrivna intressanta karaktärer.

Det vore enkelt att bara skriva "för att det är kul", men det förklarar ju knappast varför man tycker det. Inte för att någon behöver ha en anledning, men så ligger det nog till för mig i alla fall.

Spel är också konst; det är ett sätt att njuta av samtiden i alla dess komplexa former.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Medlem

Bästa sättet att varva ner hjärnan efter en arbetsdag med blod och folk som farit illa. Verkligheten är grym ibland och då är det trevligt att grotta ner sig i något som inte är på allvar.


signatur

"It is by caffeine alone I set my mind in motion. It is by the beans of Java that thoughts acquire speed, the hands acquire shakes, the shakes become a warning. It is by caffeine alone I set my mind in motion."

Medlem
Skrivet av Walter S.A. Iego:

Spel är också konst; det är ett sätt att njuta av samtiden i alla dess komplexa former.

Exakt så ser jag det! Spela spel, läsa böcker, kolla film, promenera i naturen, träna någon sport.

Saker man gör för underhållning när man har fritid och vill sysselsätta sig med saker som intresserar en.

Lite smått sorgligt att se så många beskriva spelandet som en flykt från verkligheten som får dem att må dåligt.

Känns som man behöver styra upp sitt liv på något vis då. Men det positiva är väl att det är spel och inte droger som fyller hålen i deras liv antar jag...

Medlem
Skrivet av Fredrik Eriksson:

För min del handlar det om att uppnå mål, uppleva berättelser och/eller slappna av. Dagsformen avgör vilken av delarna som får mest utrymme just den dagen.

Det med att uppnå mål är nog min främsta anledning. När jag jobbar så har jag självklara mål och jag blir upprymd när jag når dom. När jag är ledig ett längre tag såsom föräldraledighet eller semester måste jag ha någon form av input samtidigt som jag skapar/utför ett mål som jag satt upp.


signatur

Star citizen - swedish umbrella. Ett ideellt svenskt nätverk mellan organisationer och enskilda spelare.
https://robertsspaceindustries.com/orgs/SWEUMB
Discord:
https://discord.gg/apN3dqYGM7

Medlem

Jag hade en pappa som drack och var otrevlig så att fly in i spelvärlden var ett bra sätt att slippa verkligheten (började 1982).
En annan bra sak med datorspel/rollspel är att det troligvis räddade mig från att hamna i fel sällskap, då jag hade en tendens att hitta på med saker man inte bör göra.
Som tur är har jag aldrig varit direkt intresserad av droger/sprit/röka osv...utan har alltid haft mer intresse i att lära mig mer om allt möjligt - och datorer har varit det perfekta sättet för detta.

Commodore har varit det viktigaste i min barndom - i alla dess former. De sakerna jag inte hade råd med som barn (commodore då) tar jag nu igen med mitt samlande.

BBS/Trading/wares/cracking etc etc var dom ett sidospår i mitt liv som jag ofta tänker tillbaka på men trots jag är emot dessa saker idag är jag glad att jag själva var involverad nu i efterhand. Inte för att jag stöder sånt idag - men det är erfarenheter som jag tillbringat många timmar med min son där jag berättat om hur det gick till när jag var ung.

Edit: Kul sidosak är att min sambo är genuint intresserad av att lyssna på allt jag snappat upp under mitt liv och uppmuntrar mig gärna att syssla med retrospel (hon är betydligt yngre än mig, men en riktig hardcore gamer)

Edit2: Jag försöker stöda alla kickstarter projekt som har med retrodatorer att göra - och har gjort det under en längre tid nu. Detta har gett mig chansen att prata med många av mina gamla hjältar från C64/Amiga tiden.

Edit3: För mycket cutscenes i spel gör mig förövrigt stressad...vet inte varför.


signatur

<allt jag skriver är mina åsikter och ni behöver varken hålla med eller säga emot>

Medlem

Jag är nyligen fyllda 41.

Jag insåg ca 6h in i Jedi: Fallen Order att jag inte gillade mapdeisgnen och troligen inte kommer avsluta spelet pga detta. Jag vet inte om det har med ålder o göra, men det här händer mig oftare nu för tiden.

Jag köpte RDR2(PC) vid release och jag har c:a 1h spelat. Det berodde givetvis på den katastrofala utrullningen, men lik förbannat finner jag mig grinda D3 istället. När HL och absolut CS kom lirade jag uteslutande MP men det har lixom avtagit med ålder.

Aja, för att svara på frågan; Jag spelar för att få en upplevelse likt en maffig rulle på bio men är för rastlös för att glo på en rulle i flera timmar utan att få "vara med". Jag köpte nya CoD bara för "Action-rulle-single-player".

/rant

Tack för Er tid

Medlem

För att spel erbjuder den perfekta verklighetsflykten. Det är en vana, och det är kul. Att ge sig in i världar som The Witcher 3 kan ingen film eller annan underhållning konkurrera med.

Medlem

Jag brukade spela alla möjliga spel tidigare upp tills jag började jobba heltid. Nu spelar jag nästan bara Civilization(6) som avkoppling - med några enstaka gästspel ibland, oftast VR. Varför civ är så förtrollande har jag inte reflekterat över i någon djupare grad. Men jag tror att det är en kombination av att det är lite långsammare och turbaserat, vilket tillåter en att sitta och fundera och tänka på andra saker samtidigt eller lyssna på radioprogram. Det går också bra att lämna spelet en längre stund utan att inlevelsen försvinner, eller att mot/medspelare behöver vänta på mig.

Annars så längtar jag inte tillbaka till tiden då jag spelade som mest, men ångrar det heller inte. Kanske har jag lyckats övertala mig själv att allt har sin tid och att man inte behöver romantisera/förskräckas av det förflutna. Njuta av nuet och se fram emot framtiden.

I framtiden hoppas jag fortsätta ha ett lagom intresse för spel som civilization, kanske lite mer VR spel. Får jag barn så ser jag det som min plikt att undersöka vad kidsen spelar och delta på ett hörn - även om det är nästa Fortnite 🤢.

Medlem

Den existensiella reflektionen över detta har gett mitt liv större dimension, så den är värd lång kontemplation. Vi är o många fall drivna av undermedvetna handlingar och att bli medveten om motivation och intention har befriat mig från en hel del ångest och misär i livet.

T.ex vad undviker du genom att spela? Du undviker hussysslor. Vad gör att du undviker hussysslor? Du är trött idag och vill hellre koppla av. Varför kan du inte koppla av genom att göra hussysslor? Det är stressande. Är det inte konstigt att du tycker det är stressande att göra hussysslor? Det är ju inte som om det har samma ansvar som t.ex vara en CEO ett företag. Denna ifrågasättning över beslut leder en ner i den undermedvetna unklet som kan ge större medvetenhet om ditt liv om du vågar dyka ner med sanningen som lampa.

Kontot avslutas

Då måste vi vrida tillbaka klockan till 1992.

Jag började bli intresserad av tv spel för att jag hade kompisar som hade tv spel.
Var på ett barnkalas 1992 när några barn samlades kring en tv och spelade The Legend of Zelda.
Jag visste inte vad det spelet hette då tills jag såg det igen flera år senare.

Men jag önskade mig i alla fall ett tv spel och fick en NES med Super Mario Bros 3 julen 1992


signatur

ゼルダの城

Medlem

Underhållning och tidsfördriv

Medlem

Spännande fråga!
Jag älskar spel och tycker det är riktigt kul att få sätta sig en dag eller kväll. Med en härlig SP story eller ett kul online-spel. Varför det är kul är svårare att svara på.

Som många här har sagt är balansen viktig. Familj, jobb och träning är saker jag ska ha skött bra och prioriterat för att jag ska kunna unna mig (och njuta) av en lång spelstund. Spelet blir min belöning för en bra vecka eller månad.

På senare tid har spelandet blivit sällan förekommande, där jag kanske kör 1 gång i veckan (ibland varannan). När jag väl får en kväll för det, känns dock fortfarande magiskt

Medlem
Skrivet av ZeldasCastle:

Då måste vi vrida tillbaka klockan till 1992.

Jag började bli intresserad av tv spel för att jag hade kompisar som hade tv spel.
Var på ett barnkalas 1992 när några barn samlades kring en tv och spelade The Legend of Zelda.
Jag visste inte vad det spelet hette då tills jag såg det igen flera år senare.

Men jag önskade mig i alla fall ett tv spel och fick en NES med Super Mario Bros 3 julen 1992

Vackert broder! för mig var det några år tidigare. Minns att farsan hade parkerat utanför Expert. dom hade nån "pelare" där man kunde lira Zelda. Sen dess är jag såld.

Edit: Far fick p-bot. Still worth it.

Edit2 Hade en spectrtavideo 328 och körde mkt spel på den, men zelda fick mig i brygga. Mina asgrymma morföräldrar hade Atari. Legender!!

Medlem

Oj bra fråga. Men ja det kommer nog intresse och passion och för det är kul och ja fly från verkligheten då den är hemsk. Jag menar dagens värklighet är bara hemsk, det är mord,bränder,krig,gäng bråk, våldtäkter,nytt dödligt virus som kanske inebär slutet för oss alla arbetslösa, hemlösa med mera. Så ja klart som fan man vill fly från denna skit planet så gott man kan.

Medlem

Av samma anledning som jag läser kopiösa mängder böcker. Att uppleva något så helt annorlunda mot min egen vardag. På 90 talet var det det fantastiska med att försvinna in i dessa värdar. Under 00 talet började gemenskapen i att spela med ändra och dela upplevelsen. Under 10 talet när ja träffade min fru genom en rollspelsförening var dataspel att fantastiskt sätt att umgås för oss då båda har behov av egentid men gärna tillsammans Timmarna där vi suttit sida vid sida och spelat Skyrim efter det kom ut går knappt att räkna. Co-op har verkligen bundit oss samman till ett team som hanterar allt tillsammans. (Jag friade genom att gå ner på knä och fråga om hon ville spela livet i co-op mode med mig 😆) Nu har vi hus, barn och annat som tar majoriteten av vår tid men vi ser fortfarande till att lämna tid för oss själva att spela. All escapeism är inte dålig Är säker på att jag kommer spela tills jag dör (förhoppningsvis med min fru och dotter i co-op mode) 👨‍👩‍👧

Medlem

Har studerat typologi en del senaste året och det är ett intressant konceptuellt ramverk för att tolka såna här frågor. Jag är en ENFP vilket betyder att min dominanta funktion är "extrovert intuition", vilket i praktiken betyder typ "ser möjligheter i allt". För mig är det här en distinkt upplevelse av typ inspiration/lust och nån sorts intuitiv vision om varför en viss aktivitet är meningsfull att utföra just nu. Vad som ger upphov till denna upplevelse kan vara en mängd saker. Men ja. Det är en "förklaring" till varför jag dras till att spela nåt. För att ta reda på sin Meyer Briggs "typ" kan man gå till 16personligheter.com och göra testet, men för mig krävdes det lite djupare forskning för att verkligen naila vilken typ jag var, då dagsform osv fick mig att svara olika på testfrågorna och således blev olika typer beroende på. En säkrare metod är att läsa om de kognitiva funktionerna och den såkallade "funktions-stacken" på tex https://www.typeinmind.com/
Finns även ett annat typologisystem kalla "Enneagram", men för just den här frågan tycker jag MBTI systemet är mer informativt för mig iaf.

Medlem

För att det är roligt

Gnällkuk

Fly/koppla bort vardagen i kombination med att få lite kickar (förhoppningsvis). Det blir ju tyvärr lite samma historia som med alkohol/droger, det är svårt att få samma kickar (eller ens i närheten) som när man var yngre.

Sen beror det nog på om jag spelar själv eller med vänner, spelar man tillsammans blir det ju socialt och inte samma flykt utan ett sätt att umgås.


signatur

..:: trickeh2k ::..
Windows 11 Pro - Ryzen 7 7800X3D - ASUS TUF B650-PLUS - Kingston FURY Beast DDR5 64GB CL36 - MSI MAG A850GL - MSI RTX 4080 VENTUS 3X OC - Acer Predator XB271HU - ASUS VG248QE - QPAD MK-85 (MX-Brown)/Logitech G PRO Wireless - Samsung 960 EVO 250GB, Samsung EVO 860 500GB, SanDisk Ultra II 480GB, Crucial MX500 1TB, Kingston KC3000 2TB - Steelseries Arctic 5 - Cooler Master Masterbox TD500 Mesh V2

Medlem

För mig så är det för att koppla bort från den hårda verkligheten och njuta av olika världar samt göra saker som jag vet aldrig kommer kunna hända, som t.ex slakta zombier på löpande band, slåss mot Bowser i hans slott, köra bil i San Andreas och mm. Det är dessutom ett perfekt tidsfördriv och ett lugnande medel för mig när jag mår pissdåligt. Dessutom så finns det så vackra berättelser att uppleva som inte många filmer besitter idag.

123
Skriv svar