När har man "klarat ut" ett spel?

Man har klarat spelet när end credits att nått slag rullas, resten är bara en fråga med vilken BEDRIFT du klarade spelet. Med fusk, utan fusk, med save states, utan save states, med good guy ending, med bad guy ending, med alla endings...

Jag spelade Wolfenstein spelen på easy peasy mode för jag ville bara uppleva en crazy story, det är fine. Jag har klarat spelet, för jag uppnådde bedriften jag ville uppnå med spelet. Du klarade spelet på impossible hardcore mode och tog alla achievements och secrets. Det är fine, vi klarade bägge spelet - men på olika sätt och med olika bedrifter.

Enda gången problem uppstår, och anledningen till denna diskussion, är när bedrifter ska jämföras. Det finns många gråzoner, och alla är inte alltid överens om vilken som är en den större bedriften. Är Dark Souls svårare med dansmatta eller gitarr?

Det är en mindre bedrift klara spelen med fusk och andra hjälpmedel (save states etc), men du har fortfarande klarat spelet. Det är ingen som säger att save states gör spelen DÖDSENKLA, men tror dom allra flesta håller med om att det absolut är ett "hjälpmedel" jämfört med dom som inte kunde eller vill spela med det.

Att "klara ett spel" är lite som att recensera ett spel. Skala 1-100? Jag klarade Wolfenstein 42%. Jag klarade hela spelet. Jag dog nästan aldrig, förutom nån gång då jag inte fattade nån one-shot sak. Så jag klarade Wolfenstein, hela spelet, till 42%. Nån annan som spelade exakt som jag säger 54% medans Mr. Hardcore säger han klarat 100% och vi bara 12%.

När har man klarat livet?

Vem det var som gav dig rätt att bestämma vad som är "bäst" är vad jag undrar.

@anon_306295: Du har naturligtvis rätt till den åsikten. Men acceptera också att alla inte håller med dig. Själv har jag till exempel aldrig spelat Dark Souls, och har inget intresse av att spela det heller, eftersom jag inte är intresserad av toksvåra spel. När jag spelar gör jag det för att koppla av.
Är jag en självutnämnd casualspelare? Jajamensan!

Det som möjligen skulle kunna få mig intresserad av ett spel som Dark Souls är om det fanns en easy mode. (Det skulle, enligt mitt sätt att se på saken verkligen ge mig en bättre spelupplevelse) So there you are.

Eller anser du att man inte ska få spela vissa spel som casualspelare?

Du får givetvis spela vilka spel du vill, men alla spel är inte till för alla.

Spel som är supersvåra är gjorda just för att man ska bemästra och lära sig kontrollerna till den grad att man kan de i sömnen. Dessa spel har oftast ingen överdrivet häftig story utan det är de svåra fighterna som är själva spelet. Tar man då bort svårighetsgraden i spelet så blir spelet meningslöst och jag tror du skulle tröttnat innan du var igenom spelet. Nu har jag inte spelat just Dark Souls men andra liknande spel vet jag att det här tillämpar sig på.

Ser ingen mening med att spela ett spel som bara går ut på att lära sig kontrollerna i sömnen.

Vill jag göra någonting med mekanisk precision så kan jag åka till jobbet.

Jag tänkte skriva den frågan i mitt inlägg, om man skriver en kod och går direkt till Tyson i Punch Out, har man klarat spelet då? Ja, om du besegrar bossen och kommer till spelets tänkta slut då har du klarat spelet. Din bedrift är att du klarat spelet med fusk. Och det är min poäng, du kan inte jämföra din bedrift med någon som klarat spelet UTAN fusk. Precis som folk med save states inte kan jämföra sin bedrift med någon som inte använder save states.

Alla kom till spelets tänkta slut, med olika sätt & bedrifter. Vi kan sätta en miljon olika gråzonsfall, men det är samma bedrifter man måste jämföra. Om man klarar Super Mario Bros och har alltid hoppat förbi så många levels som möjligt genom warp zones, har man klarat spelet då? Finns ju levels du aldrig ens spelat!

Har speedrunners som "glitchar" sig förbi stora delar av spelen klarat dem?

Säger man verkligen ”klara ut” och ”utklarat” ?
Låter naturligare med ”klara av” och ”avklarat” imo...

I mina ögon har man "klarat" ett spel när man kört igenom main storyn och creditsen rullar.
Att "hundra procenta" ett spel är något annat om du frågar mig.
Du har i höger hand ett spel på 150 timmar där skaparna bakom produkten vill berätta en historia och i vänster hand ett mobilspel där du ska klicka på din touchscreen ett par gånger per dag (sen måste du betala för att kunna klicka mer).

Olika för olika kort sagt?

Jag tycker det är som med allt annat, högst individuellt och krävs en ärlighet mot sig själv som mätstock.

Om Mike inte anser sig klara ett spel om savestates är inblandade (oavsett påverkan eller avsikt) så får han väl skita i att använda dem för att kunna känna att han klarat ut ett spel.

Om jag lirar Mega Man 2 på Retropie (har för övrigt det även på NES ifall jag vill ta fram) och vill klara ut det men har ett möte på stan så jag kör en savestate (kontra att låta NES stå på i pausläge medans jag är iväg) och sedan fortsätter klara ut det när jag kommer hem så anser jag mig fortfarande ha klarat spelet.

Detta eftersom jag själv känner att jag bara "pausat" av bekvämlighet men inte gjort spelet lättare eller fuskat.

Sedan kanske det kan argumenteras för att jag fick en paus från spelet och det i sig är fusk, och visst kan det väl anses så. Får väl ses gränsen någonstans.

Men allt det leder mig till att tänka att standarder är väl bra, ska det göras en tävling eller mätning på vem som är bäst utefter spelets originalregler så är det väl självklart det inte kan va rimligt att använda fusk.

Känslan av att klara av ett spel är ju högst subjektiv.
Och faktumet att klara av ett spel i relation till andras syn på det går ju inte att mäta ärligt utan några kriterier.

Och säger nån att "klara SPELET" så får det väl antas det syftar till spelet i dess grundutförande.

Jag tycker t ex inte om jag pausar med savestates att det är tillräckligt betydande för att det ändrar inte spelets grundförutsättningar enligt mig.

Att fuska oändligt liv däremot är det ju plötsligt en form av "hack" eller "mod" av spelet och därmed en variation som går utanför spelets grundförutsättningar. Jag skulle väl inte anse mig klarat just det spelet, utan något annat spel som är en variant av det.

Precis och därför är det inte ett spel för dig, vilket är helt ok. Det finns massor med spel och alla spel passar inte alla. Precis som det ska vara.

"kontroversiellt" vet jag inte om det är, bara för han tycker man varvat ett spel utan savestates/replay.
Känner någon sig "nöjd" efter klarar sista bossen på ninja gaiden men använde replay funktionen 100 gånger så får dom väl göra det, men jag och dom flesta (känns det som) skulle nog se det som att vi precis övat på spelet, för klarat hela spelet as intended, gjorde vi inte.

Single player är huvudfokus i den här tråden så vi håller oss till det, annars blir det väldigt spretigt. Glitches och sånt i MMO är en annan diskussion. För att snabbt belysa "nerf" så när man pratar om att nerfa så är det ju för att utvecklarna har gjort ett misstag som de justerar och då handlar det oftast om multiplayer och där har alla samma möjlighet att utnyttja det som nu för tillfället är felbalaserat till sin fördel. Jag som är gammal spelar CS med AK47, trots att SG 553 är betydligt bättre men jag har inte tid/ork eller lust att lära mig ett nytt vapen så då nöter jag på med AKn och hoppas SG:n blir nerfad och sedan när alla går tillbaka till AK så har jag förhoppningsvis ett övertag ett tag som är mer van med det vapen som nu är "meta".

Du nämner glitchar och dylikt, andra har pratat om save states och sedan har även SMB-flöjtar, konamikoder och andra fusk kommit på tal. Kanske kan man börja med att bena ut vad som är vad?

Såhär skulle jag vilja definiera dem:
1. Exploits: Något i ett spel som finns där av mening eller omedvetet men som agerar inom spelets ramar (SMB-flöjt, genvägar i Mario Kart o.s.v.). Det krävs ofta någon form av skicklighet för att få tag i dessa Exploits som t.ex. att hitta flöjten i SMB3 eller hoppa på rätt ställe i Mario Kart för att ta en geväg. Ofta är det även en risk/reward för att lyckas med dessa.

2. Glitchar: Något i ett spel som halkat in utan att utvecklarna vet om det. Krävs oftast skicklighet för att utnyttja dessa. Pixelperfekta hopp och knapptryckningar som gör att man kan ta sig ställen det inte var tänkt från början eller skippa en del av spelet på ett sätt som inte var tänkt genom t.ex. out of bounds eller bugga sig genom en vägg. Används i princip aldrig vid en första genomspelning.

3. Hjälpmedel: Save states och andra externa hjälpmedel (tänk duct-tape modden till Doom 3) som inte direkt påverkar spelet men hjälper till mot t.ex. viss otur gällande slumpmässigheten i spelet och för att spara tid med backtracking o.s.v.

4. Fusk: Saker som underlättar spelet långt under den nivå det var tänkt från början. Något som eventuellt kan vara inprogrammerat men som ändå tar udden av hela spelet, t.ex. konamikoden, IDCLIP, IDDQD o.s.v. samt externa programvaror.

Jag tycker 1 och 2 är helt ok, 3 är väldigt tveksam och 4 är långt ifrån ok, förutsatt att man ska säga att man har "klarat ett spel"

Självklart ska man spela på ett sätt som man själv tycker är kul, men jag tycker inte man kan säga att man har klarat ett spel om man har använt fusk eller externa hjälpmedel. I slutändan så vet jag dock att jag kan tycka vad jag vill, men det är upp till var och en om de väljer att svara ja/nej på frågan om de klarat ett spel när de har spelat igenom det med utomstående hjälpmedel/fusk.

@Shadee: Bra poänger! Intressant hur olika man kan se på det - sen finns det ju en del glitchar/buggar som blir ökända ganska fort, och som egentligen inte kräver någon större skicklighet (snarare än tur/otur/obskyra inputs från spelare). Men jag håller med i att det gäller att skilja på det och balansering - det känns dock lite grumligare när vi pratar exploits, ibland är svårt att definiera var gränsen går för en exploit, när något är att betrakta som obalanserat till den grad att det är trasigt.

Givetvis beror det på hur man som individ spelar ett spel också - jag själv älskar att utforska, och har stött på otaliga glitchar/buggar genom åren, en del helt bisarra sådana. (Var sluten beta-testare åt bl.a. Atari och Ubisoft på en drös spel under 2000-talet, så jag vande mig förvisso vid att jaga buggar och leka med spelen så mycket som gick.) Act of War:HT hade en intressant bugg där man i en tidig build kunde öka infanteris rörelsehastighet in absurdum genom att fånga POWs på ett specifikt sätt (som jag själv upptäckte när jag satt och lekte, det var inget jag läste mig till), det kunde bli rejält flippat efter en stund.

Framförallt när det gäller just singleplayer kan dessa påverka upplevelsen och utmaningen rejält, där AI ju är ytterligare ett helt kapitel som kan innehålla sina egna spännande glitchar/buggar - kontra PvP MP, där det i alla fall i omodifierade spel i regel är jämnare förutsättningar.

Spelens enkelhet i sin utformning känner jag personligen också är en faktor i diskussionen - desto färre möjliga handlingsgrenar ett spel har (vi pratar givetvis fortfarande rent absurda mängder om man ser varje enskild pixelrörelse som en "fork"), desto färre sätt finns det att slutföra spelet på.

Om vi kommer tillbaka till att definiera "klara ett spel" - där ser jag det som en mer filosofisk än en absolut fråga, vilket gör diskussionen (imo) intressant. Rent subjektivt kan jag dock definitivt hålla med om poängen i att det inte blir likställt att klara av ett spels huvudsakliga innehåll med tydligt specificerade fusk, som att göra det utan. Men jag står fast vid att det finns många vinklar som leker med gränserna för vad som är likställt och inte.

Nee, varva = klara spelet två gånger! ^^

Jag skulle kalla denna jämförelse ganska befängd. Speedrunners är folk som spelet spelen i sin helhet ofantligt många gånger, många av dessa glitcher som hela tiden upptäcks i spelen är ju för att dessa spelare konstant söker i princip överallt.

Sedan om vi ska vara väldigt specifika, inom speedrunning så delas bedrifterna in i olika kategorier som typ: Glitchless, Glitched, X% klarat osv och ingen av dessa tider eller bedrifter jämförs med varandra.

Annars skulle jag säga att spela spelet som du vill, oavsett metod borsett från regelrätta "godmode" så om du klarar spelet så klarar du spelet. Däremot skulle jag inte jämföra att klara spelet med rewinds, levelkoder som finns i spelet eller savestates med att köra rakt igenom från A till Ö utan hjälp.
Jag har klarat spel med continues och levelkoder i massor av spel och det har alltid känts som en bedrift när man äntligen är klarar sista bossen, men jag är fortfarande mer imponerad av dem som gjorde utan detta.

Tycker att original-tweeten mest är ett sätt att försöka höja hans egen bedrift. Pga tweetens toon tolkar jag det som att han menar att om någon har klarat ett typ ett NES-spel med hjälp av t.ex. rewind är det inte lika mycket värt som om man gjorde det utan sådana features (underförstått = "använder man sånt är en sämre spelare"). Inte konstigt om folk reagerar på det. Vem bryr sig förresten om hur någon annan klarade ett spel? Personligen tycker jag att Mike uttrycker en töntig åsikt på ett klantigt sätt. Idag är det ju inte ens relevant, med tanke på games as service och rena multiplayer-spel.

Om det däremot är en semantisk skillnad han är ute efter (som redan diskuterats ovan, vad är skillnaden på att klara/klara ut/varva ett spel?) kan jag förstå vad han vill säga, men tweeten var ändå dum.

@uberpwnage2.0: Mike ser det som fusk, vilket det ju är.Håller helt med honom, man har inte klarat ut spelet som det är tänkt att det ska spelas. Men å andra sidan vad du gör på din fritid får stå för dig själv, har du inte tid att sträckspela Chrono Trigger så används save states för all del - men då kan du inte säga efteråt att har klarat ut spelet (utan att ange att du fuskat).

Har jag nått slutet av ett spel.. och jag dessutom känner mig klar. Då anser jag att jag klarat spelet oavsett fusk eller ej. Vad andra tycker ger jag blanka fan i! Det är min upplevelse och den gör jag som jag vill med!

Och det är din rättighet att tycka du har klarat ett spel genom att fuska dig till slutet

Brukade fuska i spel mycket förr i tiden, slutade med det. Men det är fortfarande min rätt att göra det och tycka att det är ok.. sålänge det är singleplayer!

Men att fuska i ett spel jag lagt min cash på känns inte ok ändå. Vill liksom ha mervärde för pengarna.

Att fuska i spel man.. kan ha införskaffat i en mörk gränd av nån snubbe med träben och ögonlapp på internets mörka baksida.. ja det var en annan femma