Easy, normal, hard – vilken slags spelare är du?
Lirar jag skräckspel tar jag alltid så låg nivå som möjligt då de oftast är o-förlåtande.
I andra spel kan det bli normal nivå men aldrig högre än så. Har aldrig testa på en högre nivå än normal faktiskt. Kanske ska göra det för att känna på hur det är. Har sån stor BackLog av spel att jag inte vill fastna i spelen pga svårigheten så att jag kan klara ut de o gå vidare till nästa spel. Fast jag skyndar mig inte igenom spelvärldar utan njuter av de o utforskar mig fram bra.
((( ....You Can Try and Live in Darkness, But You Will Never Shake the Light.... )))
==> NES,, Mega Drive,, N64,, PS2,, Xbox,, GameCube,, PS3,, PS4,, Wii U,, Xbox 0NE,, Steam,, Switch,, PS5 ==>
_____________________________________________________________________________________________________
|| Windows™ 10 Home || Cool Master® || Intel® Core i7 6700K @4.00Ghz || ASUS™ GeForce® GTX 1070 || Kingston© Hyper X Fury --32GB DDR4 @2133Mhz || GigaByte™ Z170 Gaming k3 || EVGA™ 600W || KiOXiA® Exceria 420Gb SSD || Seagate™ Barracuda 2TB HDD || ROCCAT™ Tyon --Laser || Logitec™ G710 || ASUS™ VG248 LCD 24" 1080p @144Hz || Bahnhof™ 250 Mbit --Fiber || OpenVPN™ + WireGuard™ || Paranoid Bastard ||
För mig beror det helt på spelet. Blir spelet bättre av att det är svårare? ja då skruvas nivån upp. The Witcher 3 exempelvis gör sig bäst på Death March där man faktiskt kan dö.
Innebär en ökad svårighetsgrad bara att man måste köra om samma segment 200 ggr så avstår jag, det kan vara det tråkigaste som finns. I alla fall om det är spel med någon som helst story.
Spelar jag om spel så höjer jag gärna svårighetsnivån något snäpp dock, då har man oftast koll på gameplay och det blir lite nytt utan att bli frustrerande.
Men jag börjar nästan alltid på "normal" eller motsvarande.
Jump in.
Valde hard, och det är garanterat det jag kör 9/10 gånger, men som vissa skriver så är det ju såklart vad det är för typ av spel.
Nya God of war är ett exempel, körde alltid dom gamla på hard men den nya var så otroligt story fokuserat samt ett ganska annorlunda fightingsystem sett till vad jag är van med i dom gamla spelen så vart normal första vändan. Dock vart spelvända nr 2 på hard!
Första genomspelningen, Normal. Andra kan jag prova hard, om det inte visar sig övermäktigt. Det finns två spel jag rockade röven av på Nightmare difficulty, det var Wing Commander 5 till PC och Batman Returns till SNES. Annars brukar Nightmare kicka min röv.
I drank what?
Normal, men vill jag köra igenom ett spel bara för storyn och inte lägga så mycket tid på det så brukar det bli lättaste. Ibland händer det ju självklart också att jag vevar upp till näst svåraste/svåraste om jag känner att det är ett spel som är värt det.
Så länge man har kul är det skitsamma vilken svårighetsgrad man kör på. Brukar köra normal. Möjligtvis hard om jag orkar spela om spelet (vilket inte är speciellt ofta). Större chans att jag faktiskt kör klart ett spel på normal.
Jag är likadan. Beror också på vilken sorts spelare man är. Vill man bara slappna av och sjunka in i ett spel eller vill man maximera adrenalinet. Jag är mer sjunka in i upplevelsen.
Praktiskt taget alltid den svåraste svårighetsgraden med vissa undantag (främst genrer jag inte spelar så ofta samt spel där svårare betyder mer tid och inte mer skill). Det är nästan kompulsivt och jag ser nästan inte dom andra alternativen. Vissa spel är definitivt sämre i svåraste dock för att det inte alls är balanserat för det.
Förr brukade jag tycka om att stångas med spels högsta svårighetsgrader, och att ha klarat av vissa spel så är fortfarande något jag minns och värdesätter (som att klara CoD 4: MW på Veteran, eller hela Mass Effect-trilogin på högsta svårighetsgraden), men nuförtiden har jag varken orken, tiden eller viljan att gnöta med sådant. Det händer, men jag måste dels verkligen tycka om stridssystemet och, inte minst, verkligen tycka att den höjda svårighetsgraden faktiskt förhöjer spelupplevelsen. Så många gånger pumpar utvecklarna bara upp hälsan och skadan på fienderna, och så får det vara Hard. Sådant har jag inget som helst tålamod för längre.
Sedan har jag mer och mer börjat uppskatta Easy/Story Mode i spel. Jag tyckte tex att de grundläggande striderna i Prey, som jag precis spelade, var fenomenalt tråkiga (det hjälptes inte av att jag fokuserade nästan uteslutande på utforskning), så att dra ned svårighetsgraden till den enklaste var ett ypperligt sätt att kunna spela på mina vilkor.
Normal, tror jag. Beror på vad det är för typ av spel, men det är i princip alltid Normal eller Hard (eller motsvarande) som jag har som utgångspunkt. Sedan finns det ju gott om spel man kan sänka en massa timmar i och därmed lirar på höga svårighetsgrader (Paradox-lir, Dominions, Total War etc) för att det inte ska bli för lätt..
Easy av tre anledningar (eller ännu hellre: Very Easy).
1. Jag suger på spel.
2. Jag verkligen hatar att spela om samma sekvens i spel vilket ofta inträffar p.g.a. av min otalang.
3. Jag har inte ro att lägga en massa onödiga timmar på upprepningar/försök/förlängda strider i samma spel. Snabbt avklarat och på nästa spel direkt.
Hmm. Punkt 3 låter nästan som värsta sortens player på krogen.
Easy av tre anledningar (eller ännu hellre: Very Easy).
1. Jag suger på spel.
2. Jag verkligen hatar att spela om samma sekvens i spel vilket ofta inträffar p.g.a. av min otalang.
3. Jag har inte ro att lägga en massa onödiga timmar på upprepningar/försök/förlängda strider i samma spel. Snabbt avklarat och på nästa spel direkt.
Hmm. Punkt 3 låter nästan som värsta sortens player på krogen.
Det är inte avklarat om man spelar på easy. Det är samma sak som att spela med fusk.
Lorem ipsum dolor sit amet
Finns det tre svårighetsgrader brukar jag vanligtvis köra på "normal". Finns det dock fyra tenderar jag att luta mot den näst svåraste ("hard" snarare än "extreme" eller liknande).
Har ingen egentlig logik bakom det tänket
Samma här!
Beror på spel men oftast väljer jag easy.
Dels för att jag hatar "bullet sponges" fiender. Stå och skjuta eller slå på samma fiende om och om igen så tröttnar jag och tycker det är tråkigt.
Dels för att jag hellre spenderar tid på story än på combat.
Dels för att jag inte har lust att dö och få spela om sektioner av spel.
3. Jag har inte ro att lägga en massa onödiga timmar på upprepningar/försök/förlängda strider i samma spel. Snabbt avklarat och på nästa spel direkt.
Tänker likadant, särskilt när de flesta spel ökar svårighetsgraden genom att öka fiendehälsan så de tar lång tid att döda. Blir bara tråkigt.