Allt för kräsen fingamer söker vän för stöttning och råd.

Medlem
Allt för kräsen fingamer söker vän för stöttning och råd.

I perioder är jag en rastlös gamer. Slentrianspelar gamla spel som man behärskar till fullo, slötestar nya titlar utan att egentligen ge spelen den chansen dom förtjänar. Det brukar ge med sig, känns oftast som att anledningen kanske är någonting som irriterar eller skaver lite utanför gamerlivet.. men ibland tror jag det är enklare än så.

Jag vet att den stora kataklysmen för mig var den elfte novemner, 2011 när Skyrim släpptes. Som en inbiten single-player rollspelsnörd som älskar open-world, high fantasy och drakar så var det allt som jag behövde. Nästkommande år sänkte jag ett par tusen timmar i spelet. Äger det till PC, Xbox 360, Xbox One och nu även till mitt Switch, jag ångrar inget av köpen, även om jag för något år sedan kunde kasta in handduken (vad jag tror är) permanent efter att för första och hitills enda gången faktiskt gjort allting som finns att göra.

Då var det dags för ett nytt spel att hitta, som kunde mäta sig med det som för mig och mina preferenser är ett perfekt spel. Och ingenting, rimligt nog, kund axla den blytunga kappa som Skyrim lämnade efter sig då jag lät Dohvakiin gå i pension på riktigt. Och sedan dess har det varit lite tunt på spelfronten. Jag mötte Geralt i Witcher 3 och där föll jag handlöst, men efter dess har det varit svårare och svårare att hitta tillbaka till ren magi och uppslukning. Tröttnar för fort, identifierar brister som irriterar eller avskriver spel som "ingenting för mig" trots att jag lägger ruskigt mycket pengar på spel.

Tanken med inlägget egentligen att få höra om likasinnade och om hur ni gör för att hantera det. För jag saknar verkligen att spela, saknar att begrava mig och saknar att få bli fullständigt uppslukad. Jag vet att i mina yngre dagar agerade spel en total verklighetsflykt till världar varifrån jag inte ville lämna, och dit är jag inte intresserrad av att återvända... Felet ligger inte i bristen på riktigt bra spel, felen ligger i mig som gamer.

Någon som kan känna igen sig i vardagsgamerskavet? Hur hanterar ni det?
Allt gott, peeps.

Medlem

Felet som jag själv känner ofta pga man spelat så mycket är att man verkligen får solla ut spel.
Många spel som visserligen är bra och hyllas av många känns som gammal skåpmat.
Känns som man spelat denna typ av spel tidigare.
Så det gäller verkligen att hitta kvalitet framför kvantitet för min del.
Spel som battlefield, cod och vilket 3e person action/story spel som helst känns ofta som man spelat tidigare, det är bara andra storys eller annat utseende.
Så du kanske behöver prova nån ny typ av spel som du inte kört så mycket av

Spel som jag föredrar just nu är typ xcom, indiespel på switch och VR-spel.


signatur

🇸🇪 VR Sverige Discord server
https://discord.com/invite/avnhs6mgjc

Medlem

@AtlasBreaker: Du låter (tyvärr) precis som mig! Efter att ha upptäckt Bethesdas underbara öppna världar (i och med Morrowind) där jag kan gå vart jag vill och göra vad jag vill så känns inga andra spel riktigt roliga längre.

Så fort jag börjar spela ett spel så sitter jag bara och tänker på alla begränsningar som spelet i fråga har gentemot Bethesdas diton och så blir jag uttråkad.

Andra spel och särskilt då rollspel som är min favoritgenre varit småkul men inte mer än så. Bethesdas spel har sabbat spelandet för mig och sedan förstör dom ännu mera för mig när dom inte ger ut sina vanliga spel längre utan håller på med onlineexperiment.

Precis som du skriver så är det inte spelens fel, utan felet ligger i mig som har snöat in totalt på en smal genre och sedan upptäckt att ingen annan gör sådana spel.

Sätter mitt hopp till Cyberpunk 2077, men det är såå långt dit.


signatur

Skippy R.I.P. 17/7 2006

Håller med till fullo, men ser samtidigt i mig själv spelmönster som påvisar att man med åren blir utled på dom flest koncept. Som exempel, GTA V superhyllat, spelade jag 15 timmar innan jag var urled på gameplay jag gjort så många gånger innan, hade samma sak med Skyrim då jag kände att vinter och vikingar kändes så blasé och jag har tusentals timmar i Oblivion och särskilt Morrowind. Började precis i hyllade AssCreed Odessey, man har gjort det förr.

Spelvärlden återanvänder idéer om och om igen utan större nytänk eller polish, inte för jag har någon ide hur jag man skall lösa det men känns som det i stort bara kommer uppföljare på uppföljare och det är inte mycket som känns värt att finlira. Ibland undrar jag om man bara är trött på att gamea, men sen blir man sugen igen men har svårt att hitta något som fyller tomrummet. Men ibland så blir man superexalterad och uppslukad igen som motbevis.


signatur

"There are a few way we can do this and the choice is yours"

Medlem

Känner igen mig totalt.

Den där känslan av att bli helt uppslukad är svårt att finna. Man tröttas ut. Har haft exakt samma scenario i Skyrim, gjort allt. Helt uppslukad av Witcher men samma sak där. Slut och ett djupt tomrum som behöver fyllas.

Däremot två titlar som iallafall funkat för mig
Red Dead (varför inte detta betecknas som ett RPG fattar jag inte, GRYMT!)
Fallout 4, inte Skyrim. Men bra!

Medlem
Skrivet av SID 6.7:

@AtlasBreaker: Du låter (tyvärr) precis som mig! Efter att ha upptäckt Bethesdas underbara öppna världar (i och med Morrowind) där jag kan gå vart jag vill och göra vad jag vill så känns inga andra spel riktigt roliga längre.

Så fort jag börjar spela ett spel så sitter jag bara och tänker på alla begränsningar som spelet i fråga har gentemot Bethesdas diton och så blir jag uttråkad.

Andra spel och särskilt då rollspel som är min favoritgenre varit småkul men inte mer än så. Bethesdas spel har sabbat spelandet för mig och sedan förstör dom ännu mera för mig när dom inte ger ut sina vanliga spel längre utan håller på med onlineexperiment.

Precis som du skriver så är det inte spelens fel, utan felet ligger i mig som har snöat in totalt på en smal genre och sedan upptäckt att ingen annan gör sådana spel.

Sätter mitt hopp till Cyberpunk 2077, men det är såå långt dit.

By the nines, precis så. Bethesda-sjukan!
Känner som du rörande Cyberpunk 2077, måte det bli nya måttstocken efter annat skall falla och dömmas. Ser ju ut som det i alla fall!

Har du lyckats bryta det med enstaka spel eller är det ett ihållande tema?

Medlem
Skrivet av Molotov:

Felet som jag själv känner ofta pga man spelat så mycket är att man verkligen får solla ut spel.
Många spel som visserligen är bra och hyllas av många känns som gammal skåpmat.
Känns som man spelat denna typ av spel tidigare.
Så det gäller verkligen att hitta kvalitet framför kvantitet för min del.
Spel som battlefield, cod och vilket 3e person action/story spel som helst känns ofta som man spelat tidigare, det är bara andra storys eller annat utseende.
Så du kanske behöver prova nån ny typ av spel som du inte kört så mycket av

Spel som jag föredrar just nu är typ xcom, indiespel på switch och VR-spel.

Yes, Molotov, skall göra det. Vet inte vad ännu, men skall försöka hitta någonting nytt som kan vara roligt!

Skrivet av Conan Barbaren:

(...) Ibland undrar jag om man bara är trött på att gamea, men sen blir man sugen igen men har svårt att hitta något som fyller tomrummet. Men ibland så blir man superexalterad och uppslukad igen som motbevis.

Relaterar så starkt. Vi är lite dumma vanedjur, många gamers. Jag tänker inte så här med musik eller annan typ av konsumerbar media. Hittar jag en fantastisk skiva, så mäter jag inte andra likvärdiga artister efter den (inte ens mot artisterns tidigare skivor). Eller tv-serier eller litteratur. Varför är tv-spel exkluderade från den godheten? HUr gör man för att bryta det här?

Skrivet av Gregerory:

(...) Slut och ett djupt tomrum som behöver fyllas.

Det är någonting här som Du och Conan sätter fingret på. Jag känner igen det så jävla väl, det är en tomhet som behöver fyllas., som bara vissa spel kan påverka. Själv har jag fungerat på om man inte kan göra någonting kreativt med den tiden eller det utrymmet. Men, jag vill ju spela, älskar ju det! Kommer gå på en månads nattarbete, arbetar på en larmcentral, där man kan ha 5 timmar utan någonting att göra; och att byta panlöst mellan spelen är inte roligt, det får bara frustrationen att växa.

Hur kommer vi över det här?

Medlem
Skrivet av AtlasBreaker:

By the nines, precis så. Bethesda-sjukan!
Känner som du rörande Cyberpunk 2077, måte det bli nya måttstocken efter annat skall falla och dömmas. Ser ju ut som det i alla fall!

Har du lyckats bryta det med enstaka spel eller är det ett ihållande tema?

Njae, visst kan jag tvinga bort känslan tillfälligt med andra bra spel med öppna världar som t.ex. Elite: Dangerous eller andra bra rollspel som Dragon Age, men det är inte samma sak som att kunna leva ett annat liv i en annan värld som jag kan i Bethesdas spel.

Köpte Prey på steams sommarrea så jag skall testa det till semestern.


signatur

Skippy R.I.P. 17/7 2006

Medlem

Har haft liknande perioder där jag verkligen vill gräva ner mig i spel men blir bara stressad istället när känslan inte vill infinna sig.

Jag tog en längre paus från spelandet, återkom och började med mindre indiespel och gav mig senare på rpg som de gamla baldurs gate, fallout 1-2 och nu pillars of eternity (deadfire är sjukt bra). Var en utmaning att gå från 3d open world till isometrisk men upptäckt att de kan vara minst lika bra.

Mitt råd blir att försök inte tvinga fram det, ta en paus och återkom när du känner att du har verkligen har lust/tid att ta dig an ett spel.

Medlem

@SID 6.7: Mmm, det är så vi går göra! Återkom gärna med några reflektioner av spelen i höst?

Testpilot

Oh ja! Detta är ett gammalt ämne som jag sett kommit upp flera gånger under åren på forumet.

Jag har spelat mycket och länge och de tips jag kan ge är flera.

* Ta en paus från spelandet och känn efter. Du måste ju ha det där suget efter att spela och finns det inget som ger dig dig pepp att spela då är det ingen mening att sätta igång heller.

* Lär känna dig själv. Du vet ju vilken typ av spel du gillar. Numera är det ju enkelt att se gameplay på alla spel som släpps och snabbt avgöra om spelet är rätt för dig.

* Gör en lista på spel du är sugen att spela. Sortera gärna listan så du vet vilken ordning du tänkt ta dig an de spel du trots allt är peppad på

* Sätt mål. Bestäm dig för att t.ex. klara av spel eller liknande. Själv brukar jag bestämma att om spelet är okej efter en viss tid. Ja då skall det spelas till slutet.

* Sortera ofta. Om ett spel är kul så får det ju såklart största prio och ändra då om i din lista på spel du tänkt köra.

* Ha inte bråttom. Njut av spelen du tycker är roliga så länge du kan. Extra bonus är om det kommer DLC och expansioner som ökar livslängden ännu mera.

Medlem

Jag känner verkligen igen mig i detta.

Personligen så gick jag från att leva i världar till att måla dem i mitt vackra imperiums färg. Det tog ett tag, inlärningskurvan är enorm till Europa Universalis IV men när man väl tar sig över den så är det helt fantatiska speltimmar.

Jag vet att just ovan exempel är väldigt subjektivt, men jag tror det kan ligga något i approachen i alla fall. Att ta sig tid och sätta sig in i något nytt, precis som någon skrev här ovan också.

Edit: En lite rolig anekdot, kanske något offtopic - you be the judge of that.

Min syster har en tatuering på handleden där det står "Make a nipple".
Meningen bakom är att ens "comfort zone" är en cirkel och ibland kan det vara nyttigt att sticka ut lite, och detta symboliseras av att cirkeln buktar ut något vid ett ställe och liknar en bröstvårta. Kan liknas något vid ämnet som diskuteras i tråden.


signatur

"A lie is truth, until you recognize it as a lie. To see the truth behind those lies is probably the right thing to do. However, it may not necessarily bring happiness. Lies are Happiness."

PC-spelare
Dator: TUF Gaming B550 Pro, Ryzen 5600G, 16GB RAM, Sapphire Radeon RX 5600 XT

1
Skriv svar