Vilken prestation i ett spel är du stoltast över?

Redaktör
Ponny
Vilken prestation i ett spel är du stoltast över?

I begynnelsen byggde spel på prestationer och tävlingar. Det är egentligen inte så stor skillnad idag. Visst, spelen har breddat sig till att handla om så kallade "icke-spel"; titlar utan prestationsmoment. Dock inte i de flesta fallen. Bossar, pussel, plattformspassager och så vidare är ännu idag en källa till njutning i spel.

Och frustration.

Igår kväll klarade jag till sist den hemliga superbossen i Kingdom Hearts 2. Jo, spelet är från 2006 men jag har aldrig gett mig i kast med "Lingering Will" tidigare. (Av spoilerskäl avslöjar jag inte det riktiga namnet.) Liten bakgrund: tvåan tar egentligen cirka 30 timmar att klara, men nu stannar min spelklocka på 85. Herregud. Jag har grindat upp till level 99 och dessutom farmat kristaller och ädelstenar för att plussa på mina stats (strength, defense, etc.), allt för att ge mig bästa förutsättningar. Jag har kämpat ner dataversionerna av de 13 Oraganization XIII-medlemmarna. Bara det slukade timme och timme in.

Lingering Will var jag chanslös mot, trots att jag gett mig perfekta förutsättningar. Då var det bara en sak kvar: träna. Herregud, vilken boss. Han skjuter ut stora laserbollar, utför groteska kombinationer, rör sig snabbare än vinden och är för det mesta osårbar. Dessutom kan han stänga av magi eller attacker. Vidrigt. Men känslan när han till slut föll och jag spelade som en halvgud var å andra sidan obetalbar. Jag fick en tår i ögat och började darra. Den lyckan gjorde att alla timmar och all ångest betalade sig.

Jag var stolt.

Och det fick mig att tänka på: vilken prestation i ett spel är du mest stolt över? Det kan handla om en särskild hardcore-utmaning som den här. Eller om att knäcka ett pussel, klara en svår plattformsbana, ta sig igenom en hel tidsslukande serie spel från start till mål, eller något helt annat. Berätta!


signatur

En Bamseponny av folket

Ambassadör
League of Legends

Kvällsolen steker på mer än vanligt. Trycket från arenan rent ut sagt kokar. Detta är inte vad jag eller mina spelare är vana vid. Detta är inte Allsvenskan. Detta är Europa League.

Vägen hit har inte varit lätt. Oddsen har konstant varit emot oss och tidningarna var inte snälla mot mig och mina spelare när vi tog oss vidare från gruppspelet med 2 gjorda mål totalt. Dom skrev att vi parkerade bussen, men hur kan den vara parkerad om den har tagit oss hela vägen hit? Från regniga Borås till soliga Porto.

Slaget går av stapeln på neutral mark. Läktaren är packad med fans från båda håll och åskådare som väntar sig stordåd. Ännu en gång har vi oddsen mot oss. Elfsborg mot Chelsea, självklart är majoriteten av de utländska supportrarna på engelsmännens sida. Kan man beskylla dom? Efter de första 45 minuterna har vi knappt fått in bollen på offensiv planhalva. Men Kevin Stuhr Ellegaard har återigen storspelat. Trotts det ligger vi under med 1 mål mot 0.

Vi har dock inte gett upp. Jag lyckades ge ett storartat tal i omklädningsrummet. Alla lyssnade med glädje och motivation. 1-0 är ingenting. Nu kör vi.

Andra halvlek ser helt annorlunda ut. Visst, Chelsea styr spelet men vårt kontringsspel skapar chanser. Dom är kanske inte bra men.....MÅÅÅL.

1-1.

Klockan tickar över 85 minuter. Inget av lagen håller ett bra spel. Alla är nervösa. Engelsmännen ligger på i anfallszon men börjar tappa tålamodet. Chans efter chans missas eller blockeras. Mer chansartade passningar och skott släpper in oss i matchen. Men vi är pressade. Något måste ändras. Det tar emot men jag är ledaren, jag måste ta det tuffa beslutet. Jag byter ut den slutkörda unga, Gaddhi, som jag köpt och stöpt från okänd i Kamerun till storstjärna. Trotts att han gjort ett mål och är den farligaste spelaren på plan måste jag ha in fräscha ben.

Två minuter kvar av matchen. Ellegaard skickar iväg bollen upp på vänsterkanten Holmén plockar ner den och ger sig iväg på en lång löpning. Chelsea-backen hinner dock upp honom och återvinner bollen. Han skickar iväg den uppåt... Nej det gör han inte... Holmén blockar passen och vinner tillbaka den strax utanför straffområdet och drar iväg en volley mot bortre stolpen.

Där står han. Den nyinbytta Kil-sonen Per Frick. Helt ensam. Målvakten är felplacerad. Han kan hur enkelt som helst nicka in den i målnätet. 2-1 i 89 minuten. Det är så gott som klart. Vi gjorde det. Vi får lyfta bucklan. Jag står på planhalvan och jublar...

Eller rättare sagt, jag jublar i datorstolen i min tomma lägenhet. Det är inte en varm sommardag. Utanför smattrar regnet på rutan. Det är höst. Jag är inte en "Football Manager". Jag är en gamer, och en nöjd sådan.

TLDR: Första gången jag vann Europa League i Football Manager 16.

Fragtjuv

Jag är nog inte speciallt bra på spel egentligen men minns ju när jag i tioårsåldern spelade igenom Star Wars-spelen till Super Nintendo. Har förståt att de idag anses vara ganska svåra så det är något som jag är ganska nöjd med.

Annars är det ju trevligt när man på egen hand listar ut hur spel fungerar. Exempelvis så har jag upptäckt att jag idag blivit betydligt bättre på Cities Skylines. Sakar jag i början hade problem med när jag startade upp en ny stad löser jag numera utan att jag egentligen tänker på det.

Jag minns också hur glad jag blev när jag lyckades låsa radarn på ett mål i DCS för första gången. Det är ju en simulator där man hela tiden tar små små steg framåt och känslan när man lär sig något nytt är obeskrivlig. I just det exemplet tror jag att @Tomas Helenius förstår precis vad jag menar :).


signatur

Xbox Series X
Playstation 5
AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB

Moderator | Testpilot

För mig är det nog när jag tog max level i ett MMO för första gången.

Ofta så testar jag många online-spel och tar mig knappt halvvägs då de flesta av dem är rätt så tråkiga. Första för mig var nog Age of Conan, och jag minns att det var LAN hemma hos mig då (men jag grindade i pauserna), och när max level var nådd hoppade jag lättklädd ned i snön som var ute för att "fira".

Inte så värt. Det var kallt. Minns inte vems idé det var, men den var dålig.

Hur som haver... Då jag generellt har så svårt för sådana spel var det en otrolig bragd för mig att maxa min karaktär.


signatur

Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Medlem

Att låsa upp The Guy i Super Meat Boy utan handkontroll

Inaktiv

Min första gladiator-titel i wow var nog den mest episka känslan av alla gaming-bedrifter.

Efter att ha varit så nära flera säsonger och sen till slut lyckas med det ultimata i wow pvp. (Förutom rank1 då. Drömma går ju 🤣)

Medlem

Jag var riktigt jäkla bra på DOTA ett tag. Det här var på den tiden då det spelades i Warcraft 3 och sedan betan i DOTA 2. Utan att skryta så lekte jag med motståndet. Sedan kom communityn ikapp mig då de började spela mer strategiskt, något som saknades på min storhetstid Min hjärna har aldrig fungerat bra när man ska följa strategier, utan jag är bäst när jag får freestyla. Nåväl, det var trevliga tider det

Medlem

Efter att ha slitit mitt hår, kastat sönder iaf två handkontroller och spenderat ett helt sommarlov, så löste jag MGS3 på European Extreme.
Jag kommer absolut dö i förtid av denna stress, frustration och vansinne, men det var det värt!

Medlem

MP: När man vann 1on1 mot ic-Gopher i Q3
SP: När man spöade Thunderbird samt skuggan i The Adventure of Zelda till NES.
Faktiskt det enda stora spelminne jag har, man fick sneaka in till syrran som låg och sov för hon hade TVn samt Nintendot inne hos henne så var hon 20 år och ville inte väckas.
Men man väckte henne med sitt segelvrål!

Good times!

International
Man of Mystery

Tror nog det är ghost/nonlethal-achievements i DeusEx och alla andra stealth-spel som jag alltid siktar på först. I sig kanske inte jättesvåra att få men en moralisk seger som jag känner mig väldigt stolt över.

Sen kan jag gärna köra om spelet och slakta hej vilt iofs, men det är en annan sak det.


signatur

Time flies like the wind
Fruit flies like bananas

Avstängd

Min magiker i WoW, när man spelade battleground (Alterac Valley framförallt) och när matchen var över så hade man 0 deaths samt absolut mest Kills, hände två ggr. kommer ihåg att jag blev messad och någon undrade om jag fuskade.

Medlem

Min största bedrift är pinsamt nog när jag klarade bossen i FTL.......på easy.

Medlem

Jag brukade vara galen i trophies på PS3 så jag har svettats för att ta platinum i bland annat killzone 2 och dead space 2. Men det spel som jag garanterat är stoltast över att platta är Vanquish. Det finns ett gäng med challenges i spelet som man måste klara och Challenge 6 var det värsta jag varit med om. Det tog mig 2 veckor att klara den och flera gånger tänkte jag va f*n håller jag på med? Men man vill höra det beroendeframkallande "pling" när trophyn poppar fram. Samtidigt som jag fick den tappade jag mer eller mindre lusten för att jaga fler...

Medlem

Hm, förmodligen platina i demon's souls, dark souls 2 eller bloodborne 😁


signatur

Processor: Intel Core i7 13700kf
Grafikkort: Palit GeForce RTX 4080 GameRock 16GB
RAM: 32 GB DDR5 6000mhz CL36
Högtalare: Sonos Arc, Sub Mini + 2 Sonos Era 300
VR: Meta Quest Pro + Link-kabel + bHaptics Tactsuit x16

Medlem

När jag vann mot CreatorPrime på laddern i StarCraft 2 Wings of Liberty. Han körde offrace men det kändes ändå helt underbart.

Att bli avklädd naken med en stor dos smisk av MaNa på Dreamhack Winter 2012 i deras StarCraft 2-turnering med iNcontroL som caster, på main streamen inför 10 000 tittare var också en höjdpunkt. Det var i round 1 av BYOC så var ingen bedrift, vi hamnade bara i samma grupp. Men det kändes oerhört mäktigt att spela inför så mycket folk, även om jag torskade 2:0.

Edit:

Var horde, paladin, blood elf server first till level 80 i Wrath of the Lich King på vår server också, och 3:a eller 4:a totalt tror jag. Det var också rätt mycket jobb, även om jag först började försöka vid level 75 när jag märkte att det inte var många före mig och jag var på LAN.

Medlem

100% / platina Dark Souls 2. Inför Dark Souls 3 ville jag maxa 2an...när jag var klar tog det över 1 år innan jag ens kunde överväga att titta åt 3an eftersom jag var så ofantligt trött på spelstilen.

Medlem

När jag efter sjukt mycket slit och frustration äntligen klarade Dark Souls 2 så upptäckte jag att jag hade råkat välja ett covenant i början av spelet som gör att svårighetsgraden börjar på NG+...

Medlem

Alla Achievements i L4D och L4D2 samt 100% i alla GTA ^^

Medlem

Att klara "Sword of the stars: the pit" på normal. Är även väldigt stolt över att återskapat det Österrikiska-Ungerska imperiet i Hearts of Iron 4, man måste kriga mot i princip hela världen för att få achievementen. Och att ha spöat "They are billions" på brutal.


signatur

Metal is best served heavy.

Medlem

Dark Souls 1 - SLevel 1.

Dvs klara hela Dark Souls 1 med en lvl 1 karaktär. Inga levelups, väldigt begränsat med utrustning man kan använda pga det och lite hälsa.

Hittills hade jag ALDRIG klarat Ornstein & Smough på första försöket, trots att jag spelat genom DS1 flera gånger innan detta försök... men nu, ALLT klaffade. Jag visste jag skulle dö av en eller 2 träffar. Och jag lyckades sidesteppa, dodgea, springa som en gud och undvika alla attacker och spöa skiten ur de 2 fjantarna på första försöket.
Den känslan kommer jag nog aldrig känna igen. Att lyckas med vad jag ansåg som den svåraste bossen pga de är 2, så enkelt med min svagaste karaktär... oslagbart. Resten av spelet kändes inte alls som samma bedrift längre.

Men ja, det bevisar att när man inte är stark och inte tål något så måste man git gud.

Redaktör
Ponny

Jag blir så stolt över alla här!


signatur

En Bamseponny av folket

Medlem

Är ingen tv-spels stjärna, så det jag är mest stolt över är när jag blev påhoppad i Dark Zone på Division 1 av 4 spelare samtidigt och lyckades med lite flinka rörelser ta mig bakom skydd och sedan ha ihjäl alla 4 st.

Måste känts väldigt snopet för deras del.

Medlem

Server first archimonde hyjal i wow. (TBC)
Det var på den tiden levitatebuggen uppstod. Man kunde bugga sig upp för byggnader och berg. Så jag kom på den briljanta idén om att utforska hyjal och se vart aggro rangen började. Efter flera timmars letande och ha dött otaliga gånger hittade jag till slut en onsynlig vägg som jag buggade mig upp på. Där fanns också ett osynligt tak precis ovanför toppen av den osynliga väggen. Perfekt tänkte jag och skred till verket.
Anropade mina guildvänner på ventrilo som vi använde på den tiden och bad om assistans. Vi buggade oss alla till mitt ställe jag funnit. Och där drog vi archimonde.
Och som jag misstänkte stod vi mitt i luften, archimonde under oss, alla vandrande eld attacker hamnade på marken, likaså när han kastade fear hände ingenting. När han slängde upp oss i luften tog vi direkt tag i det osynliga taket. Och snart var server first även ett faktum. Vi körde den här taktiken 3 resets. Detta är mitt starkaste minne till något fantastiskt kul som jag funnit och varit med och gjort.


signatur

Skitfiske

Inaktiv
Skrivet av Leverantören:

Server first archimonde hyjal i wow. (TBC)
Det var på den tiden levitatebuggen uppstod. Man kunde bugga sig upp för byggnader och berg. Så jag kom på den briljanta idén om att utforska hyjal och se vart aggro rangen började. Efter flera timmars letande och ha dött otaliga gånger hittade jag till slut en onsynlig vägg som jag buggade mig upp på. Där fanns också ett osynligt tak precis ovanför toppen av den osynliga väggen. Perfekt tänkte jag och skred till verket.
Anropade mina guildvänner på ventrilo som vi använde på den tiden och bad om assistans. Vi buggade oss alla till mitt ställe jag funnit. Och där drog vi archimonde.
Och som jag misstänkte stod vi mitt i luften, archimonde under oss, alla vandrande eld attacker hamnade på marken, likaså när han kastade fear hände ingenting. När han slängde upp oss i luften tog vi direkt tag i det osynliga taket. Och snart var server first även ett faktum. Vi körde den här taktiken 3 resets. Detta är mitt starkaste minne till något fantastiskt kul som jag funnit och varit med och gjort.

Så ni exploitade er till en server first? Inte direkt något man skryter om imo...

Medlem

Skulle väl vara mitt guilds server first på Ragnaros i vanilla wow.

Eller min "No ordinary wang" achievement i Shadow warrior (2013)

Medlem

När det stod att man klarat ut GTA3 till 100%

14-15 år var jag. Var väl mest stolt över att jag hittade alla 100 paket!

Senare var det nog Bad Company 2. Det spelet passade mig perfekt. Ingen direkt achivement, men den där känslan när man gång på gång bara visste att man skulle bli etta på servern, speciellt när man testade dom mindre populära vapnen bara för att det var kul 😁

Det var en annan tid 🤣

Medlem

Att Klara av Snake på min gamla Nokia 6550 eller vad det var.... Vad jag känner mig gammal bara av att säga det... heh

Gen
Medlem

Platinum trophy i Bloodborne samt nästan perfect game i Dark Souls 3 (saknar en liten achiv)

Medlem

Jag har väl inte mycket att skryta om... hmm.. Har klarat Mega Man 2 på ett liv och super Castlevania 4 på en "credit".

Skrivet av Gen:

Platinum trophy i Bloodborne samt nästan perfect game i Dark Souls 3 (saknar en liten achiv)

Jag är en ring från platinum i DS3. Gissa vilken ring jag saknar 🙃

Testpilot

Lingering Will är min nemesis. Har en sparfil där jag borde klara av honom men har inte lyckats. Behöver nog mer träning. Så imponerad blev jag!

Hmm. Har klarat lite Bloodborne och Dark Souls spel, men det är ju mer tid och tålamod. Super Meat Boy måste vara ett av de svåraste spelen jag klarat, du kan inte uppgradera din karaktär utan det är bara reflexer och träning som gäller. I allmänhet har jag svårt för plattformsspel så det är ofta de spelen som prövar mig mest.

123
Skriv svar