God of War - blir det bättre längre fram?

Medlem
God of War - blir det bättre längre fram?

Satte klockan på ringning tidigt idag för att hinna med några timmars speltid innan dottern vaknar. Äntligen dags att pröva God of War efter att ha läst hajpen kring det här på FZ i snart ett år.

Har nu spelat i tre timmar och känner mig väldigt tveksam - blir det inte bättre än såhär? Repetitiva strider om och om och om igen? Utan särskilt mycket story eller annat däremellan? Och med en krigsgud som tycks ha oerhört svårt att ens klubba ned minsta lilla myra om han inte får dodga, blocka, rulla - och be lillpöjken om eldunderstöd?

Det enda positiva jag har att säga såhär långt är att det är vackert. Väldigt vackert. Men vart är manus? Dyker det upp en gripande story någonstans på vägen, eller är det bara små segment att suckanden mellan Kratos och lillepöjk som utgör storyn? Nog för att suckandet mellan actionsegmenten funkade i The Last of Us - men jag får inte samma vibbar här...

Min fråga är kort sagt - bör jag spela vidare? Kommer jag som tycker sökandet efter slagkombos är fruktansvärt tråkigt att få någon behållning? Eller ska jag bara acceptera att det här inte är ett spel för mig?

PS! Menar verkligen inte att pissa (för mkt) på någons GOTY! Smaken är som baken, och allt det där! Gillar man kompex stridsmekanik a'la Dark Souls kanske det här är tokskoj? Men är det menat att vara ett spel av den typen? Där utmaningen ligger i att hitta rätt knappkombo på den förbenade kontrollen snarare än något annat? DS.

Edit: Mina avslutande tankar om spelet finns längre ned. Hint: Det slutade med ett brustet hjärta och en bruten spelskiva.


signatur

När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.

Medlem

Håller med dig - långsamt, dåligt utveckling etc., satte mig och spelade det efter att det vann "Game of the Year" på The Game Awards. Känner däremot inte samma spelglädje som jag gjorde i förra årets - enligt mig - bästa spel; Marvel's Spider-Man. Där kunde jag sitta i åtta-tio timmar i rad utan att känna mig uttråkad överhuvudtaget.

Hoppas också att det blir bättre längre fram, så det kanske finns värde i att fortsätta spela det längre fram.

Medlem

Storyn börjar som en liten personlig resa med far och son, men utvecklas efterhand till något större. Målet finns där, men kanske inte var lika stort och omvälvande som i många andra spel där universums öde står på spel om man misslyckas. Personligen gillade jag just det.

Om du inte gillar striderna har du nog inte mycket att hämta senare i spelet heller. Striderna blir större, fler fiender, fler kombos, bättre vapen. Men i grund och botten är det samma genom spelet.

Pusslen blir inte speciellt annorlunda heller, de följer ungefär samma mönster genom hela spelet.

Medlem

@xScaryKidx Skönt att höra att jag inte är ensam om att känna så. Spiderman ligger på köplistan - hoppas vi har samma smak där med 👍

@bennii Tack för info! Att storyn inte handlar om att rädda världen gör mig inget, något fint i det lilla är ofta minst lika bra. Kanske är det bara för att jag är så usel på striderna som storyn känns upphackad och långsam för mig. Ska pröva att dra ned på lättaste nivån vid morgondagens spelsession och se om jag sugs in. Annars är det väl inte för mig, helt enkelt.


signatur

När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.

Medlem

@Nomman: Jag tycker spelet börjar lite svagt, men att det det blir lite bättre längre fram. Framförallt combat-delen, när man får fler moves och får inte lite mer "flow" i fightingen. Jag gjorde dock misstaget att börja på en för svår svårighetsgrad (hard), vilket endast bidrog till att jag fick spela om många delar i början och spelet blev "tråkigt". Även på "normal" kan spelet vara ganska svårt, så om du upplever det för svårt, så ställ ner svårighetsgraden, och ge spelet ett par timmar till. Tycker du fortfarande att spelet är tråkigt, combaten oinspirerande, och att storyn ointressant, så sluta spela. Då är det helt enkelt inte ett spel för dig, och det finns så många andra bra spel där ute att prova på.

Medlem

@Guybrush82 Nu när jag ligger ~15 timmar in i spelet kan jag bara hålla med dig. På en lättare svårighetsgrad och med lite fler kombinationer till mitt förfogande är det betydligt mycket roligare. Märker även att storyn blir mer levande när jag har fått flyt i mitt spelsätt. Tycker kanske inte att det är något goty än, men väl ett riktigt kul spel


signatur

När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.

Avstängd

Ett av de mest överskattade spelen någonsin. Jag spelade ett par-tre timmar men hade inte roligt, sålde på Tradera för nån 50-lapp under vad jag gav så inte så illa.. Men visst, det är ju inga amatörer som gjort detta spel direkt, men det spelar mindre roll om det inte har någon större spelglädje. Jag tycker även de tidigare spelen var väldigt tråkiga spelmässigt (dock precis som med detta - bitvis intressant värld och design).

Medlem

Vill påstå att god of war är en överhypad serie ända sen ps2 tiden.
Det är snyggt och våldsamt men som sagt inte mer än det.
Då gillar jag spel som Batman lite mer då det är mer planering och långsammare tempo.
(Ej spelat senaste gör)


signatur

🇸🇪 VR Sverige Discord server
https://discord.com/invite/avnhs6mgjc

Inaktiv

"Spider-Man kunde jag sitta i åtta-tio timmar i rad utan att känna mig uttråkad överhuvudtaget"
Vilket ju är ännu märkligare med tanke på hur SUPER-enformigt det spelet är. Förutom att det är svinsnyggt är det i min mening en sämre version av The Amazing Spider-Man 2 spelet.

Gen
Medlem
Skrivet av anon_326400:

"Spider-Man kunde jag sitta i åtta-tio timmar i rad utan att känna mig uttråkad överhuvudtaget"
Vilket ju är ännu märkligare med tanke på hur SUPER-enformigt det spelet är. Förutom att det är svinsnyggt är det i min mening en sämre version av The Amazing Spider-Man 2 spelet.

Är det mer enformigt än Assassins Creed? Iofs tycker jag inte AC är lika enformigt som tidigare om man tänker Origins samt Odyssey.

Hobbyjapan 🇯🇵
Andreas Eklöv 🌿

@anon_326400: Jag tyckte Spider-Man var ganska enformigt i början, innan handlingen kommit igång ordentligt var det ganska tradigt att spöa upp ligister som rånar butiker för åttahundafyrtiofjärde gången i ordningen, men några timmar in kom det igång och var inte tradigt under resten av genomspelningen skulle jag säga.

God of War tyckte var jag sjuhelvetes bra rakt igenom, men jag har å andra sidan varit barnsligt förtjust i serien från första stund, och 2018 års spel tog det till nästa nivå. Mitt GOTY 2018 utan konkurrens.


signatur

Allmän Japan-konnässör och smått besatt av allt som heter JRPG och Metroid.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Plattformar: PC, PS5, PS4 Pro, Nintendo Switch, N3DS, PS Vita, IOS/Android.

Medlem

Personligen föll jag pladask för spelet så fort det startade. Så makalöst magiskt vackert, med en rörande story, fantastisk grafik och musik samt redigt trevligt gameplay!


signatur

Processor: Intel Core i7 13700kf
Grafikkort: Palit GeForce RTX 4080 GameRock 16GB
RAM: 32 GB DDR5 6000mhz CL36
Högtalare: Sonos Arc, Sub Mini + 2 Sonos Era 300
VR: Meta Quest Pro + Link-kabel + bHaptics Tactsuit x16

Flakmonkey

Om man bortser från produktionsvärdet i God of War, vilket nog alla håller med om är skyhögt, så var det främst handlingen som gjorde att det hamnade på toppen av min GOTY. Nu gillar jag den här typen av actionspel och jag tyckte att det precis som tidigare spel i serien hade en bra balans på striderna. God of War har ju aldrig varit ett spel som ställer skyhöga krav på dig som spelare, du kan masha dig igenom rätt mycket. Visst kan man skruva upp svårighetsgraden men det är ju inget Ninja Gaiden eller Bayonetta.

Men åter till storyn som man ju inte vill spoila men jag var en av dem som verkligen var tagen av relationen mellan Kratos och Atreus. Dock så var det Atreus relation till Kratos snarare än det omvända som jag "drogs till". Nu är min egen far inte någon gudadräpare, men jag kunde ändå identifiera mig i Atreus och hans törst efter en pappa som han beundrar samtidigt som de inte riktigt har någon relation alls. En pappa som inte direkt är bra på att visa några känslor.

Det var väldigt intressant att diskutera det med vänner som är föräldrar och hör att många av dem tyckte att det var riktigt jobbigt i vissa sekvenser, de fick en klump i magen. Speciellt en kompis som blev farsa för första gången till en grabb i anslutning till spelsläppet. Han är en person som normalt sett inte gillar handling i spel och han grät både en och två gånger.

Det för mig är storheten i spelet och det blir såklart än större då den utspelar sig i en fantastisk värld, med härliga karaktärer (Mimir!!) och underhållande gameplay.

Releasehästryttare
Testpilot / Ambassadör
Speedrunning
Skrivet av Loevet:

@Rorschach: Jag tyckte Spider-Man var ganska enformigt i början, innan handlingen kommit igång ordentligt var det ganska tradigt att spöa upp ligister som rånar butiker för åttahundafyrtiofjärde gången i ordningen, men några timmar in kom det igång och var inte tradigt under resten av genomspelningen skulle jag säga.

God of War tyckte var jag sjuhelvetes bra rakt igenom, men jag har å andra sidan varit barnsligt förtjust i serien från första stund, och 2018 års spel tog det till nästa nivå. Mitt GOTY 2018 utan konkurrens.

Jag var fast i Spider-Man så fort jag fick börja svinga runt i New York!

God of War är häftigt, men jag har inte fastnat ännu. Spelat några timmar. Är inte riktigt vän med kontrollerna än. Dodge på X, känns jättekonstigt...


signatur

Testpilot | #FZ-ambassadör #Speedrunning & #Retro | Twitter
Stora Retrotråden - Stora Speedruntråden
Dator: i7-2600K | P8P67-Pro | R9 280x | 12GB DDR3
Konsoler: NES, SNES, N64, GCN, Wii, Wii U, Switch, Genesis, PS2, PS3, (PS4), Xbox 360, Xbox One S

Medlem
Skrivet av Grukk:

Jag var fast i Spider-Man så fort jag fick börja svinga runt i New York!

God of War är häftigt, men jag har inte fastnat ännu. Spelat några timmar. Är inte riktigt vän med kontrollerna än. Dodge på X, känns jättekonstigt...

Jag hittade en inställning i options som bytte X och O, blev mycket lättare tyckte jag. Dvs. Dodge på O och world interaction på X. Funkar iaf bra för mig som kommer raka vägen från Horizon där dodgen ligger på O.


signatur

När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.

Testpilot / Ambassadör
Speedrunning
Skrivet av Nomman:

Jag hittade en inställning i options som bytte X och O, blev mycket lättare tyckte jag. Dvs. Dodge på O och world interaction på X. Funkar iaf bra för mig som kommer raka vägen från Horizon där dodgen ligger på O.

Ska kolla där! Tackar! Låter precis som det jag behöver!


signatur

Testpilot | #FZ-ambassadör #Speedrunning & #Retro | Twitter
Stora Retrotråden - Stora Speedruntråden
Dator: i7-2600K | P8P67-Pro | R9 280x | 12GB DDR3
Konsoler: NES, SNES, N64, GCN, Wii, Wii U, Switch, Genesis, PS2, PS3, (PS4), Xbox 360, Xbox One S

Medlem

Måste ge en sista uppdatering här. Övervägde att skriva en recension, men insåg att den skulle bli för salt. Men måste ändå dela med mig av mina upplevelser - om inte annat för att ni som läser ska ha något att skaka på huvudet åt.

Min första upplevelse av spelet var som sagt negativ. Den första bossen, som knackar på dörren bara några minuter in, var så svår att jag till slut trodde att det var någon slags skämt. Att det var meningen att han skulle döda en, och att spelet därefter skulle ta sin början på riktigt. Så var dock inte fallet, och efter mycket om och men fick jag ihjäl honom.

Efterhand, särskilt efter att jag drog ned svårighetsnivån till "Story Mode" började jag dock uppskatta spelet. Dynamiken mellan Kratos och Atreus är intressant, även om den känns som en lite billigare version av The Las of Us. Världen är dessutom fantastiskt vacker och konstnärligt uppbyggd (Midgårdsormen! Jösses!). Även karaktärerna kom att uppskattas. De käbblande dvägarna, det dinglande huvudet och alla de andra.

Kort sagt kom jag att tycka om spelet. I story mode fick jag 'liksom' den upplevelsen som jag (en trött och avdankad casual-PC-spelare) ville ha. Denna lycka fick dock sitt slut då jag mötte en Valkyria som en del av huvudstoryn. Först tog det mig en timma av oändliga dödsfall att lära mig hennes attackmönster; när jag skulle blocka, när jag skulle dodja, när jag skulle använda olika förmågor. Därefter ytterligare två timmar av oändliga dödsfall, där jag bara någon enstaka gång ens var nära att få ner satkärringen. Problemet var kort sagt att en PC-spelare som jag, som inte har mer än max 500 timmar spelade på konsol sedan SNES-tiden, omöjligen kan träffa rätt knapp tillräckligt många gånger för att få ihjäl henne. Det är ju 'liksom' en sak att veta vad man ska göra - en annan att faktiskt förmå göra det.

Sedan en timma med Google och Youtube för att leta tips, men inga goda fanns. Hon ska vara så svår som jag uppfattade henne. Enorma mängder kombinationer ska krävas (vilket jag som sagt inte klarade av).

Beslutade mig sedan för att ge upp. Beklagade mig för en vän som istället för att uppmuntra bad mig att streama mina försök. Så sure, Jag bjuder gärna på min mina sämsta sidor. Försökte igen. Dog igen. Och igen. Och igen.

Passerade någonstans gränsen för vad jag stod ut med när jag såg att klockan hade passerat midnatt och att polaren som hade bett mig att stream inte ens tittade. Förstörd kväll, och för vad? Tog ut skivan och bröt den itu för att bespara mig fler liknande upplevelser. Kände mig omedelbart som en idiot. Jag gillade ju spelet! Skrev omdelbart den här tråden för att försöka få någon slags value av min förbenade dumhet.

Så. Spelet kommer aldrig att spelas färdigt. Eftersom det är omöjligt. Och eftersom skivan är förstörd. Och för att jag är en idiot.

Men. Well. Till skillnad från vid trådstart måste jag medge att spelet är kul. Bitvis fantastiskt. Jag förstår dock inte varför de gjorde story mode så förbaskat svårt? Förstår de inte att somliga inte är födda med PS4-kontrollen i handen? (Sedan ska sägas att jag spelat många andra spel på ps4 på Hard utan problem, men de har varit av ett långsammare mindre knappintensovt slag)

Betyg: 8 av 10 samt 1 av 10.

Så, har någon annan haft en liknande upplevelse? Ett spel som visade sig vara för svårt? Kanske en boss du aldrig klarade - eller som du till sist nötte ned efter en månads slut? Eller bara ett tillfälle då du i stundens hetta gjort något förbaskat dumt?


signatur

När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.

Medlem

Du behövde inte skriva så mycket för att trolla oss, det går att göra mer energieffektivt.


signatur

PS3 Slim 320GB (1TB) | Wii U Premium | Xbox 360 250GB | X1 1TB | PS5 + Corsair MP600 Core 2TB | New 3DS XL + Katsukity's Capture Card | PS Vita 32GB | Ryzen 5800X3D, 32GB DDR4 3000Mhz, 240GB SSD, 4TB SSD (Kingston KC3000), Radeon 6700XT, 3TB+4TB HDD, B450M-DS3H | Nintendo Switch

Medlem
Skrivet av ohem:

Du behövde inte skriva så mycket för att trolla oss, det går att göra mer energieffektivt.

Varför skulle jag trolla trolla? Jag ville dela med mig av vad jag uppfattade som en tämligen unik spelupplevelse. Aldrig förr har jag pendlat så mycket mellan ilska och fascination i ett spel.

Dessutom behövde jag ventilera min frustration efter en fredagskväll med fler dödsfall än en WW2.


signatur

När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.

Medlem
Skrivet av Nomman:

Måste ge en sista uppdatering här. Övervägde att skriva en recension, men insåg att den skulle bli för salt. Men måste ändå dela med mig av mina upplevelser - om inte annat för att ni som läser ska ha något att skaka på huvudet åt.

Min första upplevelse av spelet var som sagt negativ. Den första bossen, som knackar på dörren bara några minuter in, var så svår att jag till slut trodde att det var någon slags skämt. Att det var meningen att han skulle döda en, och att spelet därefter skulle ta sin början på riktigt. Så var dock inte fallet, och efter mycket om och men fick jag ihjäl honom.

Efterhand, särskilt efter att jag drog ned svårighetsnivån till "Story Mode" började jag dock uppskatta spelet. Dynamiken mellan Kratos och Atreus är intressant, även om den känns som en lite billigare version av The Las of Us. Världen är dessutom fantastiskt vacker och konstnärligt uppbyggd (Midgårdsormen! Jösses!). Även karaktärerna kom att uppskattas. De käbblande dvägarna, det dinglande huvudet och alla de andra.

Kort sagt kom jag att tycka om spelet. I story mode fick jag liksom den upplevelsen som jag (en trött och avdankad casual-PC-spelare) ville ha. Denna lycka fick dock sitt slut då jag mötte en Valkyria som en del av huvudstoryn. Först tog det mig en timma av oändliga dödsfall att lära mig hennes attackmönster; när jag skulle blocka, när jag skulle dodja, när jag skulle använda olika förmågor. Därefter ytterligare två timmar av oändliga dödsfall, där jag bara någon enstaka gång ens var nära att få ner satkärringen. Problemet var kort sagt att en PC-spelare som jag, som inte har mer än max 500 timmar spelade på konsol sedan SNES-tiden, omöjligen kan träffa rätt knapp tillräckligt många gånger för att få ihjäl henne. Det är ju liksom en sak att veta vad man ska göra - en annan att göra det.

Sedan Google. YouTube-videos, vilka visade precis vad jag försökte göra - men folk som lyckades med det. Ytterligare en timma av dödsfall. Och sedan rage. Och en sönderbruten GoW-disk.

Så. Spelet kommer aldrig att spelas färdigt. Eftersom det är omöjligt. Och eftersom skivan är förstörd.

Men. Well. Delar av det var kul. Andra fantastiska. Men varför inte göra Story Mode till ett läge där man får njuta av storyn? Det förstår jag inte.

Betyg: 8 av 10 samt 1 av 10.

Du möter väl aldrig en valkyria som del av huvudstoryn? Själv älskade jag spelet. Håller med om att det började långsamt men striderna utvecklades senare där varje fiende måste tas på ett visst sätt och kombinationer av olika fiender gjorde striderna väldigt intressanta. Höjdpunkterna för mig blev till sist valkyrierna samt arenorna i Muspelheim. Storyn tyckte jag var OK, men efter flertalet RPG's så tycker jag inte att det var så imponerande. Grafiken och musiken är toppklass. Momentet där man ror runt i båten och får höra historier om gudarna gillade jag även starkt.

Medlem

@Nomman: Valkyriorna är optional. Jag kanske minns fel, men jag har inget minne av någon som du var tvungen att besegra för att komma vidare i storyn.

Medlem

@maaex & @Bennii Det var i berget, andra gången man ska upp dit. Precis efter att lillgrabben har fått veta vad han är, efter besöket i Tyrs vault.

Man kom till ett stort rum där man skulle försöka hitta en ny väg upp. Där hittade jag en 'Port of Odin' eller vad de nu heter, som jag antog var svaret. Menar du att det bara var någon slags skattväktare, som jag inte ens behövde klara? 😂 Nu känner jag mig som en ännu större idiot!


signatur

När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.

Medlem
Skrivet av Nomman:

@maaex & @Bennii Det var i berget, andra gången man ska upp dit. Precis efter att lillgrabben har fått veta vad han är, efter besöket i Tyrs vault.

Man kom till ett stort rum där man skulle försöka hitta en ny väg upp. Där hittade jag en 'Port of Odin' eller vad de nu heter, som jag antog var svaret. Menar du att det bara var någon slags skattväktare, som jag inte ens behövde klara? 😂 Nu känner jag mig som en ännu större idiot!

Chamber of Odin. Det är arenorna där du hittar de flesta valkyriorna. Men det är som sagt valfria strider, och själva syftet är att de ska vara det ultimata testet för spelaren.

Medlem
Skrivet av Bennii:

Chamber of Odin. Det är arenorna där du hittar de flesta valkyriorna. Men det är som sagt valfria strider, och själva syftet är att de ska vara det ultimata testet för spelaren.

🤦‍♂️ Oh well, där ser man! Var helt säker på att det var vägen man skulle gå (kansle att jag borde ha googlat det istället för tips om hur man slår henne!).

Blir är av terapi för mig efter det här.


signatur

När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.

Medlem

@Nomman: Jag tror det var den Valkyrian (vilken inte heller jag insåg var "optional" om den nu är det) som fick mig att sänka svårighetsgraden från "Hard" till "Normal". Men hon var ändå väldigt svår, men inte omöjlig. Och tillslut så klarade jag den. Alla andra fiender och bossfighter i spelet efter det kändes relativt enkla.

Jag förstår din frustration, men att bryta itu skivan var kanske lite av en "överreaktion".

Medlem
Skrivet av Nomman:

Satte klockan på ringning tidigt idag för att hinna med några timmars speltid innan dottern vaknar. Äntligen dags att pröva God of War efter att ha läst hajpen kring det här på FZ i snart ett år.

Har nu spelat i tre timmar och känner mig väldigt tveksam - blir det inte bättre än såhär? Repetitiva strider om och om och om igen? Utan särskilt mycket story eller annat däremellan? Och med en krigsgud som tycks ha oerhört svårt att ens klubba ned minsta lilla myra om han inte får dodga, blocka, rulla - och be lillpöjken om eldunderstöd?

Det enda positiva jag har att säga såhär långt är att det är vackert. Väldigt vackert. Men vart är manus? Dyker det upp en gripande story någonstans på vägen, eller är det bara små segment att suckanden mellan Kratos och lillepöjk som utgör storyn? Nog för att suckandet mellan actionsegmenten funkade i The Last of Us - men jag får inte samma vibbar här...

Min fråga är kort sagt - bör jag spela vidare? Kommer jag som tycker sökandet efter slagkombos är fruktansvärt tråkigt att få någon behållning? Eller ska jag bara acceptera att det här inte är ett spel för mig?

PS! Menar verkligen inte att pissa (för mkt) på någons GOTY! Smaken är som baken, och allt det där! Gillar man kompex stridsmekanik a'la Dark Souls kanske det här är tokskoj? Men är det menat att vara ett spel av den typen? Där utmaningen ligger i att hitta rätt knappkombo på den förbenade kontrollen snarare än något annat? DS.

Edit: Mina avslutande tankar om spelet finns längre ned. Hint: Det slutade med ett brustet hjärta och en bruten spelskiva.

Spelets stridssystem är väldigt djupt och blir vad man gör det till. Kan verkligen förstå att det inte är för alla, men det är otroligt belönade om man sätter sig in i det.

Kan också förstå att tempot kan upplevas som segt emellanåt, men det är samma sak här. Tar man sig tiden att insupa atmosfären och alla detaljer och den historia som dessa berättar så uppenbarar sig ett mästerverk. Inte för alla dock, precis som Dark Souls och Bloodborne.

Spoiler!

Mimir hjälper till att ge värde till världen med sina otaliga historier. Han har också en väldigt härlig humor.


signatur

Ännu en dag i paradiset.

Medlem
Skrivet av Nomman:

Måste ge en sista uppdatering här. Övervägde att skriva en recension, men insåg att den skulle bli för salt. Men måste ändå dela med mig av mina upplevelser - om inte annat för att ni som läser ska ha något att skaka på huvudet åt.

Min första upplevelse av spelet var som sagt negativ. Den första bossen, som knackar på dörren bara några minuter in, var så svår att jag till slut trodde att det var någon slags skämt. Att det var meningen att han skulle döda en, och att spelet därefter skulle ta sin början på riktigt. Så var dock inte fallet, och efter mycket om och men fick jag ihjäl honom.

Efterhand, särskilt efter att jag drog ned svårighetsnivån till "Story Mode" började jag dock uppskatta spelet. Dynamiken mellan Kratos och Atreus är intressant, även om den känns som en lite billigare version av The Las of Us. Världen är dessutom fantastiskt vacker och konstnärligt uppbyggd (Midgårdsormen! Jösses!). Även karaktärerna kom att uppskattas. De käbblande dvägarna, det dinglande huvudet och alla de andra.

Kort sagt kom jag att tycka om spelet. I story mode fick jag 'liksom' den upplevelsen som jag (en trött och avdankad casual-PC-spelare) ville ha. Denna lycka fick dock sitt slut då jag mötte en Valkyria som en del av huvudstoryn. Först tog det mig en timma av oändliga dödsfall att lära mig hennes attackmönster; när jag skulle blocka, när jag skulle dodja, när jag skulle använda olika förmågor. Därefter ytterligare två timmar av oändliga dödsfall, där jag bara någon enstaka gång ens var nära att få ner satkärringen. Problemet var kort sagt att en PC-spelare som jag, som inte har mer än max 500 timmar spelade på konsol sedan SNES-tiden, omöjligen kan träffa rätt knapp tillräckligt många gånger för att få ihjäl henne. Det är ju 'liksom' en sak att veta vad man ska göra - en annan att faktiskt förmå göra det.

Sedan en timma med Google och Youtube för att leta tips, men inga goda fanns. Hon ska vara så svår som jag uppfattade henne. Enorma mängder kombinationer ska krävas (vilket jag som sagt inte klarade av).

Beslutade mig sedan för att ge upp. Beklagade mig för en vän som istället för att uppmuntra bad mig att streama mina försök. Så sure, Jag bjuder gärna på min mina sämsta sidor. Försökte igen. Dog igen. Och igen. Och igen.

Passerade någonstans gränsen för vad jag stod ut med när jag såg att klockan hade passerat midnatt och att polaren som hade bett mig att stream inte ens tittade. Förstörd kväll, och för vad? Tog ut skivan och bröt den itu för att bespara mig fler liknande upplevelser. Kände mig omedelbart som en idiot. Jag gillade ju spelet! Skrev omdelbart den här tråden för att försöka få någon slags value av min förbenade dumhet.

Så. Spelet kommer aldrig att spelas färdigt. Eftersom det är omöjligt. Och eftersom skivan är förstörd. Och för att jag är en idiot.

Men. Well. Till skillnad från vid trådstart måste jag medge att spelet är kul. Bitvis fantastiskt. Jag förstår dock inte varför de gjorde story mode så förbaskat svårt? Förstår de inte att somliga inte är födda med PS4-kontrollen i handen? (Sedan ska sägas att jag spelat många andra spel på ps4 på Hard utan problem, men de har varit av ett långsammare mindre knappintensovt slag)

Betyg: 8 av 10 samt 1 av 10.

Så, har någon annan haft en liknande upplevelse? Ett spel som visade sig vara för svårt? Kanske en boss du aldrig klarade - eller som du till sist nötte ned efter en månads slut? Eller bara ett tillfälle då du i stundens hetta gjort något förbaskat dumt?

Haha, du är rolig!


signatur

Ännu en dag i paradiset.

Medlem
Skrivet av xScaryKidx:

Håller med dig - långsamt, dåligt utveckling etc., satte mig och spelade det efter att det vann "Game of the Year" på The Game Awards. Känner däremot inte samma spelglädje som jag gjorde i förra årets - enligt mig - bästa spel; Marvel's Spider-Man. Där kunde jag sitta i åtta-tio timmar i rad utan att känna mig uttråkad överhuvudtaget.

Hoppas också att det blir bättre längre fram, så det kanske finns värde i att fortsätta spela det längre fram.

Tänk så olika man kan vara. Spelade Spiderman direkt efter Gow och tyckte att det var riktigt bra, till en början. Sen blev det väldigt repetivt med tunn story och ytliga karaktärer. Fick starka vibbar av Prototype, infamous, m.m. Allt har gjorts innan och i flera fall mycket bättre. Slutade spela efter jag hade spöat Rhino och Scorpion.

Helt okej spel, inte mer. Men kan förstå att andra gillar det mycket mer än mig


signatur

Ännu en dag i paradiset.

Testpilot / Ambassadör
Speedrunning

Nu har jag spelat några fler timmar GoW. Började i början av januari och spelade två-tre sessioner, kanske totalt 4-5 timmar, upplevde att jag inte direkt fastnade för det. Att ha låtit spelet vila i några veckor medan jag spelade ut Monsterboy and the Cursed Kingdom verkar ha varit helt rätt val för mig. När jag tog upp spelet igen, bytte funktion på X och O så kom jag snabbt in i spelet och nu vill jag inte sluta spela! Dettatrots att jag var tvungen att kära mig kontrollerna igen.

Jag vet inte vad det var, jag tror bara att jag hade fått en blockad i hjärnan som begränsade mig i fighter, jag använde aldrig skölden tidigare, bara dodgade, något som jag så här i efterhand bara gör när det krävs annars är det skölden som gäller.jag har blivit bättre på att annda den arsenal av färdigheter som spelet givit mig.

Dör inte alls lika mycket, utforskande har blivit roligare. Jag tycker att det har blivit bättre längre in. Nu ska jag tillbaka till spelet!


signatur

Testpilot | #FZ-ambassadör #Speedrunning & #Retro | Twitter
Stora Retrotråden - Stora Speedruntråden
Dator: i7-2600K | P8P67-Pro | R9 280x | 12GB DDR3
Konsoler: NES, SNES, N64, GCN, Wii, Wii U, Switch, Genesis, PS2, PS3, (PS4), Xbox 360, Xbox One S

1
Skriv svar