Era bästa spelupplevelser

Tråddemonen
Testpilot
Era bästa spelupplevelser

Hej gott folk, det är nämligen så att jag satt häromdagen och tänkte på vilka spelupplevelser som man har upplevt inom spelvärlden och jag fick för mig då att detta är något man bör skriva en tråd om. Skulle vara kul och se vad ni här på communityt har upplevt samt höra vilka ögonblick inom spelvärlden som ni tycker har varit mest minnesvärda.

Skriv en text, dela videos eller bilder och förklara vad ni anser har varit de bästa upplevelserna inom spelens digitala värld.

För mig måste ett utav de bästa minnena ha varit på spelet Journey, införskaffade spelet samma dag som det släpptes på Playstation 3 och börja på en gång med att spela det. Spelet inleddes och jag tog kontroll över min karaktär, det vart mycket sandsurfande och utforskning de allra första minuterna. Men efter ett tag så stötte jag på en spelare som kommer vara orsaken till varför spelet vart en utav de bästa stunderna som jag har upplevt inom spel.

Det påbörjades med att vi letade efter tygliknande nycklar för att kunna öppna upp en gång som skulle få oss att kunna fortsätta, inom spelet så kan spelare som matchas via onlineläget bara kommunicera med olika ljud. Under den tiden så lärde vi varandra att kommunicera med korta ljud och även långa ljud skapade ett eget språk som hade betydelser som "Följ mig", "var är du?", och "Här borta!". Även om vi spelare inte kunde skriva eller prata med varandra genom spelet så märktes det att vi båda förstod vad ljuden innebar, vi sprang ifrån varandra ett antal gånger men vi använde samma ljud för att hitta varandra och följa varandra. Att vi två som spelare har lyckats att skapa något helt unikt inom ett spel som grundar sig på att främlingar skall sammarbeta och dela ett äventyr på ett par timmar. Vårt äventyr fortsatte, vi kom till en bana där spelarna skall sandsurfa genom ruiner och den biten så var det en solnedgång som var otroligt vacker. När vi kom till en punkt där karaktärerna kan stanna så ställde vi oss sida vid sida och tittade på solnedgången. Vi stod där och bara njöt utav utsikten och den underbara musiken som spelades under det tillfället. För mig kändes det som att jag hade funnit en spelpartner som delade uppskattningen utav att bara njuta och ibland ta det lugnt för att smälta en spelupplevelse som i sig vart otroligt unikt.

För de som vill se det vackra ögonblicket med solnedgången inom spelet

Senare så kom vi från den vackra biten med solnedgången och hamnade i mörka tunnlar, vi blev snabbt omringade utav stenormar som ville skada oss, vi vart jagade ner i den mörka tunneln och vid ett tillfälle så blev min partner attackerad, han slogs så hårt att han kastades nerför tunneln och jag som hade bondat med min partner skyndade mig ner efter honom. Han låg i sanden skadad och jag gick fram och försökte kommunicera med honom för att se att han inte dog, min partner ställde sig på sina ben och gav ifrån sig ett ljud som måste ha menat "Jag klarade mig, var inte oroligt". Bara den biten visar sig att vi har skapat någon form utav kompisrelation som betydde otroligt mycket för oss båda.

Äventyret fortsatte, vi tog oss genom tunnlar, pussel och snötäckta berg. Vid ett tillfälle i spelet när man går i snöbergen så kollapsar karaktärerna, jag såg min partner frysa ihjäl och kollapsa framför mig och vart orolig på nytt. Men efter att han kollapsa så kollapsa även min karaktär. Efter det så kommer ett par figurer in i skärmen och ger min karaktär någon kraft, kraften gör att gubben börjar att flyga och då återförenas jag med min vän. Vi flyger bland bergen tillsammans som ger någon form av lycka för oss båda att vi inte splittrades och vårt äventyr fortsätter. Vi gör ljud ifrån oss och flyger runt som ett par lekandes fågelungar som precis har lärt sig att flyga. Efter att vi har flygit till högsta toppen utav bergen så landar vi båda sakta men säkert mellan två bergsväggar, vi går nästintill varandra eftersom att vi inte vill bli splittrade återigen. Vi kommer till ett starkt ljus som lyser framför oss och vi båda vänder oss mot varandra som att vi båda förstår "Detta är slutet, låt oss gå in tillsammans" vi gör ett par ljud till varandra som att vi båda vet att detta är ett adjö och att vi kanske inte kommer att träffas mer.

Vi båda vandrar in i ljuset och återigen börjar en vacker musik att spelas, eftertexterna börjar att spelas upp och jag sitter nu i min fåtölj och tänker om hur unikt den här spelupplevelsen har varit. Men jag känner även en sorg att jag inte kommer att få träffa eller kommunicera med min vän som jag har lärt känna genom spelet. Eftertexterna rullar till ett slut och ett PSN namn poppar upp "Du har spelat med *****, vill du lägga till den här personen?" glädjen återkommer igen om att jag nu kan skriva med min vän via meddelanden och jag skriver på engelska till personen jag har spelat med "Hey, that was an amazing adventure. Thanks for the amazing memories" personen svarar på meddelandet, men svarar i japanska med japanska tecken. Just då kändes det som att man fick en klump i hjärtat, att vi genom ett spel har kunnat kommunicera bättre via ljud och rörelser än vad vi kan utanför spelet med meddelanden. Kände en viss sorg att jag inte kunde fortsätta lära känna den personen utanför spelet och att den korta vänskap och äventyr som vi delade nu kommer att alltid vara ett minne för livet.

1. Lands of Lore: Guardians of Destiny
2. Thief: The Dark Projekt
3. Half-Life: Uplink
4. Deus Ex
5. Half-Life 2
6. Uncharted 2
7. Batman: Arkham Asylum
8. Schack
9. The Last of Us
10. Half-life 3


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Tråddemonen
Testpilot

@Walter S.A. Iego: Ser många bra spel på din lista! TLOU är klart en av de mest känslomässiga titlarna som gör spelet extra minnesvärt.

Medlem

Oj, snacka om svår fråga.

Ett minne jag har är hur starkt påverkad jag blev av Baldurs Gate. Det var första gången jag verkligen levde mig in i ett spel. Innan det hade spel varit en utmaning, en aktivitet, ett tidsfördriv. När jag gick runt i skogarna utanför Candlekeep blev spel något mer, det blev en värld full av äventyr. Jag vill minnas att jag var runt 15 år när jag spelade BG, men ville inget hellre än att tillverka ett träsvärd och springa ut och leka fantasy i skogen. Där och då blev RPG min favoritgenre, och än idag finns det inget annat än spel som får mig att känna sån inlevelse i en berättelse.

Tråddemonen
Testpilot

@Bennii: Lite meningen att man ska tänka till och tänka tillbaka lite, men jag tyckte att du gav ett bra svar på frågan. Själv har jag tänkt på detta till och från senaste två dagarna innan jag kom fram till vad som var mitt allra bästa minne.

Medlem

Som jag kommer på på rak arm: Första genomspelningen av Mass Effect. 1an då alltså.


signatur

Ducati Streetfighter 848

Medlem

1. Tekken 3
2. GTA Vice City
3. Counter-Strike

Medlem

Lite tråkigt att bara lista spel i en sån här tråd. Jag vill ju veta vad "upplevelsen" var.

Avstängd

Sånt som jag direkt tänker på och blir glad bara av att tänka på:

ultima underworld 2
ultima 7 II
mario 64 (N64)
half-life 1
Morrowind
system shock 1-2

sen på senare år

dark souls
last of us (PS4)
rimworld
world of warcraft
no man's sky (Atlas)
witcher 3

..inte riktigt lika bra som förr men det har väl att göra med att man blir avtrubbad, ställer högre krav osv.

Det blir en väldig lång text om jag förklarar alla spel. Men om jag tar mina 2 första, Ultima Underworld 2 var ett av de där spelen man verkligen såg fram emot på PC när man läste recensionen i DatorMagazin (eller om den hette High-score då). Verkligen groundbreaking på så många sätt (mouse look te.x, open world) samt min favoritgenre (RPG). Det var en helt otroligt atmosfär i det spelet, mörkt, ofta rätt trångt, farligt och mystiskt (väldigt svårt att veta hur nästa "nivå" skulle vara). Bara Dark Souls liknar stämningen / känslan lite grann, men Underworld är ett mycket djupare och intressantare spel.

Ultima 7. Känslan av äventyr och utforskning och en levande värld blir inte bättre än såhär. Baldur's Gate som kom några år efter blev jag väldigt besviken på i jämförelse. NPC's som går till jobbet, donar i sina hem, sover osv.. Städerna känns verkligen som små samhällen som lever och existerar. Inte ens nutida spel är så avancerade ofta eller förmedlar liknande känsla av en plats som faktiskt finns. Fantastiskt grafik på den tiden.. Musik som man fortfarande kan nynna på ibland..

Skulle väl även kunna nämna en massa från Amiga, C64-tiden men det är så mycket nostalgi i det att det är svårt att säga om det direkt var jättebra spel (Friday 13th var en favorit, fick typ 1/5 överallt vill jag minnas).

KoP
Medlem

The Last Ninja då man kom till katakomberna. Musiken av Ben Daglish gav en gåshud och när jättespindeln kom fram och ville mumsa på en, då var man inte kaxig.

Medlem

World of warcraft - WotLK. Den där gången när vi efter månaders av slit äntligen lyckas ta kol på The Lich King. Glädjeskriken i ventrilon kommer jag aldrig glömma.

Vi var en bra raidning guild som alltid var sams, vi hade aldrig något dkp system utan rollade för need om man tyckte man behövde ett gear mer än någon annan, och alla var ärliga. Vi var verkligen ett lag som lyckades med det jobb vi satt upp, bästa spelupplevelsen!

Och ni som listar... tråkmånsar när trådstartaren skrev en så fin historia om min absoluta favoritspel som jag aldrig spelat.


signatur

IDKFA

Medlem

Första gången jag och mina 5 medspelare kämpat i många timmar och till slut fick ihjäl Atheon i Vault of Glass (Destiny). Det var en höjdpunkt.

Medlem

Jag hade upplevt något av ett bortfall av tv-spelsintresse efter Perfect Dark. Jag hade sedermera köpt ett PS2 men fastnade aldrig riktigt i nåt spel förutom Champions of Norrath och uppföljaren. Såg inte alls mig själv som någon sorts gamer.

Jag var senare ibland hemma hos en kompis och tittade då han spelade Fallout 3 men intresset väcktes inte helt. Sen köpte en annan kompis New Vegas och det såg lite mer lockande ut. Jag lärde mig hur spelet funkade medan jag kollade och en kväll då han hade lagt sig så plockade jag upp kontrollen. Efter ett kort tag kom jag så till det som, även i backspegeln, skulle visa sig vara det mest spännande stället jag någonsin upplevt i ett Fallout-spel: Vault 34.

Själva vägen in till vaultet var redan den spännande, med aggressiva geckos och strålning som inte verkade upphöra. Jag gick in blint och man hörde bara kusliga ljudeffekter av ventilations- eller avloppsrörsystem. Samt väsanden från ghouls. Vaultet var väldigt krångligt att navigera i, ingen handhållning men inte heller frustrerande på ett "från spelutvecklarna taskigt sätt" - men man fick lov att tänka efter något oerhört för att ta sig vidare. Och ghoulsen blev svårare och svårare - det var på den tiden ghouls faktiskt var respektingivande i Fallout. Man funderade hela tiden på om man verkligen skulle överleva till slutet. Och så fanns det en boss-overseer. Och som klimax, ett armory fullt med extrema vapen, en belöning helt i paritet med svårigheten att ta sig dit.

Alla vaults sen dess har bleknat totalt i jämförelse med mästerverket vault 34. Inget annat vault har varit svårt, inget annat vault har haft nån belöning värd namnet. Jag förväntade mig också hemska overseers som fortfarande stod vakt men så blev det aldrig.
Där och då blev jag återigen en tv-spelsälskare. På jobbet så låter ibland nånting i byggnaden som det där ekande brummandet i Vault 34 och då kommer jag att tänka på den där kvällen då lågan tändes igen.

Medlem

Tror knappt jag ens kan börja skriva ner alla upplevelser och känslor man har fått genom många kungspel genom åren.

Tråddemonen
Testpilot

@mrFluffy: Härligt med guilds som kommer så bra överens, tillhörde ett svenskt guild vid namn Ronin Of Sweden när Burning Crusade fortfarande var nytt. Vi hade en hel del skratt och roliga stunder som jag aldrig glömmer.

Äsch folk får skriva precis som de vill, är ju alltid kul att höra mer om spelminnen med lite detalj. Men känner man att listor räcker så får de skriva det om de vill. Kan vara en aning svårt för oss andra bara att ta del av deras upplevelser.

Medlem
Skrivet av Zimpan:

@mrFluffy: Härligt med guilds som kommer så bra överens, tillhörde ett svenskt guild vid namn Ronin Of Sweden när Burning Crusade fortfarande var nytt. Vi hade en hel del skratt och roliga stunder som jag aldrig glömmer.

Äsch folk får skriva precis som de vill, är ju alltid kul att höra mer om spelminnen med lite detalj. Men känner man att listor räcker så får de skriva det om de vill. Kan vara en aning svårt för oss andra bara att ta del av deras upplevelser.

Haha jo såklart folk får göra vad de vill, men jag tyckte det bara var lite tråkigt när du hade skrivit så fint


signatur

IDKFA

Tråddemonen
Testpilot

@mrFluffy: Tack så mycket! Det var ett bondande med en främling som jag har svårt att tänka mig hända på något annat sätt. Har fortfarande den personen i friendslist, ibland sitter man och önskar att man en vacker dag skulle kunna skriva med den personen och att han/hon fortfarande minns vårt lilla äventyr tillsammans.

Medlem

Dark Souls serien - Vilken serie. Vilket värld att utforska. Första spelet förtjänar verkligen en riktig remastered så fler kan upptäcka denna värld.

Morrowind - Samma här. En riktig remastered med dagens grafik och ljud så fler kan få upp ögonen för Vvardenfell.

Horizon: Zero Dawn - Det är värt att köpa en PS4 för att få spela detta. Länge sen jag var så inne i en värld fylld av robotdinos.

Counter-Strike - från beta 5.0 till 1.6 - Det yngre jaget hade aldrig sett ett spel med verklighetstrogna vapen, taktiskt snabbt gameplay. Började spela det på 54k modem i ca 100 ping. Sen kom ADSL bredband och CS exploderade ut bland mainstream-folket.

Medlem

Jag tror banne mig det är The Last of Us. Var fanimej nära tårar mest hela tiden...

Medlem

Metal Gear

Jag grät som ett barn. Kan bero på att jag var ett barn också.

Saknar Metal gear och ps1 tiden. Så många bra spel.

Medlem

Elite II: Frontiers

Medlem

När jag loggade in i WoW för första gången 2006 och fick känslan av att in-game världen kändes större än verkligheten.

Medlem

Det finns många spelupplevelser som jag skulle kunna nämna, men jag orkar inte riktigt lista dem alla eller försöka rangordna dem så jag ska i stället bara välja ut en. Eller snarare två, relaterade, eftersom den ena tekniskt sett bara är introt till spelet och inte någonting man spelar själv.

Jag talar om Icewind Dale. Det introt är nog fortfarande det bästa jag någonsin sett i ett spel. Jag älskar verkligen David Ogden Stiers (RIP) berättarröst. Han får det hela att kännas som ett klassiskt sagoäventyr - lika delar allvarligt som mysigt, en del av en berättelse jag bara vill höra Stiers berätta mer av. Fantastiskt intro.

När man någon timme in i spelet kommer till Kundahar så infrias det löfte som introt avlade. Kuldahar är precis så mysigt som Stiers fick spelet att verka och det är fortfarande en av mina favoritplatser i något spel. Jag älskar verkligen den lilla druidbyn som ligger kring ett enormt träd. Det är en av de mysigaste platserna jag känner till i ett spel, inte minst tack vare perfekt musik.

Medlem

Det får bli lite av en lista:

- Lego Racers: Satt o spelade med morsan och lärde mig alla genvägar och klådde tillslut Rocket Racer banan. Kommer ihåg att jag var så sjukt stolt. Säkert busenkelt nu när man är äldre.

- Call of duty originalet: Farsan tog hem sin bärbara jobbdator med spelet installerat och vi spelade sida vid sida i timmar. Jäklar vad problem jag hade med "The Eder Dam" banan. Också här jag fick upp intresset för fps-spel. Ett riktigt kärt minne.

- Smash Bros Melee och Mario kart 64: Otaliga timmar med vänner som jag tyvärr inte har kontakten med längre... men minnena kvarstår. Släng in lite pizza och en tur till sjön en varm sommarkväll med avslutande tur till ica för att sedan spela hela natten. Satan vad man orkade cykla på den tiden.

-Def Jam Fight for NY: Att spöa upp polarna på det gamla chippade xboxet blev aldrig gammalt. Ganska brutalt fighting spel för en liten spoling kanske men kul var det ("Suspect" var banne mig helt OP och borde ha tagits ur spelet). Detta som fick mig in på att börja med Karate men det var inte samma sak som i spelet konstigt nog. HAH

- Halo 3: Den gyllene eran. Allt var fantastiskt, från Storyn och multiplayern till forge mode och custom games. Direkt när man kom hem från skolan och satte sig så var alla gamla xbox 360 polare inne (saknar dig "Hyper Machine") och det var bara att hoppa in.

- Skyrim: Ett spel som jag fortfarande återvänder till då och då. Detta var mitt liv under 3 månader i sjuan. Föräldrarna blev galna, polarna var frågande och betygen gick käpprakt åt *******. Ångrar jag något? Möjligtvis att jag inte startade ett Stealth Archer Wood Elf save till.

- Och slutligen "drumroll please" The Witcher 3: Vad ska man säga som inte sagts tusen gånger redan. Ibland ser jag det som det bästa spel jag nånsin spelat. Tur att sista året på gymnasiet var så pass slappt så jag kom undan med att lira detta dygnet runt. Tror aldrig jag levt mig in i ett spel så mycket. Skratt, glädje, ilska, trötta suckar och ibland en tår eller två. Detta spel gav allt. Tack CDPR!

Finns garanterat många fler men dessa är de jag kommer på sådär på rak arm.

Medlem

Det har blivit väääldigt många oförglömliga spelminnen genom åren men vissa sitter kvar lite djupare än andra. Ett av de första måste vara när jag äntligen klarade ut Sonic på Sega mega drive. Jag hade inget minneskort(var för liten och dum för att förstå att det fanns) så varje gång jag fått slut på liv eller inte fick spela längre så var det bara att stänga av och börja om från bana 1 nästa gång man starta. Den glädjen när man till slut lyckades klara sista bossen är svår att glömma!...
Ett av de senare starka minnena är nog från slutet på Witcher 3 expansionen Blood and Wine när Geralt kollar in i ”kameran”(spelarens ögon) och ler. Den rysningen och ångesten blandat med känslan ”TA FAN INTE SLUT NU SPELJÄVEL” är svår att glömma.

Medlem

@HELV3TE:
Fick minnesflashar nu bara för det
Dock inte Orginal Sonic utan tvåan då jag fick den där "andra generationens" megadrive bundle som ser betydligt tråkigare ut än den futuristiska designen orginalet har. Anyway, grymma minnen, fick den i Julklapp.. Man var inte lite glad då hehe.
Inte bästa minnet ever men hade helt glömt bort så var kul att bli påmmind. Nostalgi är så trevligt !

Medlem

Minns att jag sprang över till grannen, tillika polaren, och kikade på när han spelade Rune. Satt ofta och kollade på när han spelade spel, men särskilt Rune och Silver har jag goda minnen av. Lirade även dessa själv senare.

Annars är nog mina upplevelser av Myst, Riven och 3an och 4an (som jag inte minns namnen på) de bästa upplevelserna jag haft alla kategorier. Kan rekommendera dom till alla.

Medlem

Four player deathmatch i Goldeneye på en 13 tums tv, var väldigt svårt att inte tjuvkika.
Counter-strike betan, speciellt banan cs_747.
Även första gången man testade Command & Conquer, musiken var fantastisk.

Edit: Glömde Super Mario 64, hade en tävling på min födelsedag vem som kunde få bäst tid på "The Princess's Secret Slide".. blev ju såklart jag med tanke på att ingen jag kände hade ens spelat Mario 64. Nu i efterhand kanske man inte skulle ha varit med.

Medlem

Buck Rogers: Countdown to Doomsday av SSI ligger mig varmt om hjärtat.
Minnet av spelet då, nu vete fan om det är värt att spela.

För mig var det nog slutet på Hellblade: Senuas Sacrifice. Efter att ha gått igenom en sådan otroligt stark och rörande resa så kommer man till slutet som verkligen berör! Fantastiskt viktigt spel.

Bubblare är nog Deadly Premonition, Silent Hill 2, Metal Gear Solid 4, Mass Effect 2, FF VII, Portal 2. Säkert ett par fler.

12
Skriv svar