Har spelen tappat sin personlighet eller har jag blivit gammal?

FM-guru
F.d. Sisyr

Finns hur mycket bra spel som helst. Kommer många fler vettiga spel per år nu än det gjorde för 15, 20, 25 år sedan.

Men visst, stirrar man sig blind på AAA-titlarna så kan det säkert kännas som TS beskriver det.

Medlem
Skrivet av Ravenknight:

Peter Englund skrev att "ingenting kan förstärka en upplevelse så mycket som brist på erfarenhet". Ju mer du ser, eller spelar, desto svårare att få till den där wow-faktorn.

This! Känslan när man gav sig ut i Azeroth första gången i World of Warcraft.. Första MMORPG-spelet dessutom. Släppte helt och hållet spel som innehöll ett crosshair och huvudskott i nåt år. Nu är allting rätt meh, även om vissa verkligen sticker ut.

Avstängd
Skrivet av delli:

Utvecklingen förr jämfört med idag har ju fallit så sätt att det inte sker något revolutionerande.
Från 2D till nätverksspel och 3D, gigantiskt hopp.
Idag är det bara finslip och upprepande.

Umm.. VR?


signatur

MPMG - MultiPlatform MasterGamer

Medlem

Spelen för kunde inte satsa på grafik. Och rent psykologiskt så tycker de flesta att det var bättre förr. Helt enkelt för att likt vilken drog som helst så är det helt omöjligt att toppa känslan av de första upplevelserna när de kom.

Fråga dina barn om 20 år så kommer de tycka det var bättre förr, dvs idag.

Att du inte hittar spel som sticker ut är för att det finns så stort utbud. Det finns inga klara linjer mellan spel idag. Är jättesvårt för spelbolagen att hitta på nått unikt.

eld
Medlem
Skrivet av wallde:

Spelen för kunde inte satsa på grafik. Och rent psykologiskt så tycker de flesta att det var bättre förr. Helt enkelt för att likt vilken drog som helst så är det helt omöjligt att toppa känslan av de första upplevelserna när de kom.

Nu faller även du i den där gamla fällan, grafiken vart en otrolig fokus redan i början av 90-talet och du behövde den senaste datorn för att kunna köra DOOM eller liknande i fin upplösning,

Eller när carmack klurade ut hur han kunde få samma coola smootha scrolling i plattforms-spelen som fanns på konsoll, fast på PC.

Men jag håller med om vad du säger.

Spel vart bra och dåliga förr och spel är bra och dåliga nu, det ändra som ändrats är att det släpps astronomiskt fler spel nu. Så det kommer alltid finnas fler bättre spel att spela ju längre fram i tiden man går.

Kontot avslutas

Jag kan också känna mig gammal och jag känner inte längre att jag får den där wow känslan när jag spelar ett spel.

Grafiken betyder väldigt lite för mig, jag är ju uppväxt med NES, tyckte att Nintendo 64 var riktigt häftig och blev snabbt en av mina favorit konsoler.
När Nintendo Gamecube, Playstation 2 och Playstation 3 kom var nog senast som jag blev väldigt imponerad utav grafiken.
Köpte även en Playstation 3 men det var nog där som jag insåg för första gången att grafiken inte betyder så mycket för mig längre, så jag har både hoppat över Xbox One och Playstation 4 idag.
Det är bara Xbox One som jag är lite sugen på eftersom att det går att spela både Xbox och Xbox 360 spel på den.

Senaste gången som jag fick en wow känsla när jag spelade ett spel var bara här om dagen när jag satt och spelade Final Fantasy IX.
Men det är nog väldigt mycket för att jag tycker att det var väldigt snygga film scener då och då när man spelar, i alla fall väldigt snygga för att vara på ett Playstation One spel.

Annars så gillar jag väldigt öppna spel med som exempelvis The Elder Scrolls spelen.
Vill väldigt gärna ha Skyrim till Nintendo Switch.

Men precis som du säger så är GTA 5 ett väldigt bra spel med.

Jag kanske också skulle börja att testa fler Indie spel.
Jag har ju tyvärr lite svårt att våga att testa på nya spel.
Om jag ska vara ärlig så har jag nog alltid varit sådan att jag vill testa ett spel innan jag köper det.

Senast som jag köpte ett nytt spel som jag inte kände till innan, så köpte jag Fire Emblem Echoes: Shadows of Valentia som kom till Nintendo 3DS.
Men hade jag inte laddat ner den fan översatta Fire Emblem Gaiden och börjat spela på min Nintendo Wii så hade jag aldrig köpt remaken till Nintendo 3DS.


signatur

ゼルダの城

Medlem

Tycker personligen jag ser en likhet med hur jag uppfattade musik väldigt länge. Storförtjust i 70-talet och tycker fortfarande det är häpnadsväckande vad som kom ut från det årtiondet. Men det som var lite speciellt för 70-talet var att musiken också precis nått ett stadie där produktionen blev bättre, instrumenten fortfarande utvecklades och det vad en "hitlåt" var hade inte ännu definierats full ut. Man experimenterade och kommersiellt var det gångbart. Spolar man framåt har "hitlåtarna" definierats mycket tydligare och produktionsvärdet är helt annorlunda men krav på show, och allt vad det nu är.

Som cyniker skulle jag kunna påstå att det inte längre görs bra musik, men detta är faktiskt helt fel. Det görs helt galet mycket mer musik än det gjordes på 70-talet och produktionsvärdet på låtarna är mycket högre i genomsnitt. Det går hitta mängder med högkvalitativa låtar inspirerade från alla olika delar av 70-tal, 80-tal osv. En demolåt kan ju låta i princip färdig numera pga. att tekniken inte längre kräver att man har ett skivkontrakt och dyr studio för att spela in. Hitlåtarna handlar inte så mycket om att revolutionera längre utan mer evolution och forma lite efter trender osv. Marknaden har helt enkelt mognat.

Så för att komma till spel känns det för mig som jag ser liknande utveckling, fast över kortare tid. 90-talet är fyllt med experimentlust även för AAA-spelen. Man testade sig fram och slog rätt ibland och fel ibland. Det är svårt att inte komma ihåg helt fantastiska experiment som man håller en stor mängd kärlek till som aldrig repeterats igen. Sacrifice var en favorit, Black & White var kanske inte helt lyckat men fantastiskt koncept som det fortfarande kittlas att diskutera runt.

Spelmarknaden är mycket mer mogen nu och det bolagen testar är affärsmodeller och hur man kan ta ut svängarna i mindre skala för att följa trender. Det är mycket krav på marknadsföring och produktionsvärde på alla delar runt produkten. Och dessa kommer ju ofta funka i väldigt stor skala pga. att man vet ungefär vad den stora massan gillar och man kan även göra rena Hollywood-produktioner på dom för att nå häpnadsväckande resultat.

Däremot (!) finns (precis som 70-tals musiken) spelen med experimentlust kvar, de har bara rört sig bort från AAA-marknaden. Helt plötsligt finns det en uppsjö av helt fantastiska indie-spel med grymt produktionsvärde, för att tekniken helt enkelt tillåter det. Utbudet är mycket större så det är lite svårare att hitta, men visst finns det där.

Vi kommer se AAA-spel som bryter trenderna ibland, men det är mycket svårare att göra nu när man faktiskt mer förstår vad som säljer och hur det ska säljas.

Min slutsats är helt enkelt att det är kanske lätt att bli trött på kommersiella marknaden om man har med sig ett bagage av spel som tog ut svängarna rejält för bara 10-20 år sedan, men de finns där de har bara rört sig bort från den kommersiella arenan allt eftersom spelmarknaden mognat och blivit tydligare.

Testpilot

Jag är inne på samma sak som @Pettor.
Citerar mig själv från en liknande diskussion och förklarar hur jag känner det som 47årig gamer som spelat sen jag var ca 12 bast.

Citat:
Det är så för dig som gamer , då du börjar spela så är spelen i topp även om det egentligen är ett icke direkt superbra spel du börjar med att spela eftersom det är det första spelen du stöter på. Man vill gärna höja denna första upplevelse till skyarna.
Sen spelar man massor av spel och blir ganska blase' efter ett tag.

Jag brukar dra parallellen till filmkritiker , där recensenten sett allt och ger de icke nyskapande filmerna medelbetyg medans den obskyra filmen filmad med mobilkamera i avloppsystemet i Gambia och som ingen förstår meningen med får toppbetyg för att den faktiskt är nåt "nytt" för recensenten.

Sen efter ett antal spel så vet du vad du gillar och så dyker de där guldkornen upp, spelen du lägger ner otaliga timmar på som verkligen får dig att komma in i världen , tid och rum försvinner , dom minns man för alltid.
Sen är det så att man ser gärna tillbaka till de bra minnen man har till sina klassiska älskade spel och glömmer de dåliga. Så man tittar tillbaka med rosaskimrande glasögon på sina klassiker. Då de sen dyker upp som re-makes så rycks denna slöja bort och man undrar vafan hände

Därför jag ytterst sällan ger mig på och spelar remakes på klassiker , man pajar sina goa minnen helt enkelt.
En annan sak som också automatiskt följer med detta då man tittar tillbaka är att viss spelmekanik , vissa grundläggande saker som byggs upp med åren som "standard" eller grund till spel lite som att man genetiskt hela tiden förbättrar skapelserna så med åren så höjs ribban till hur ett bra spel skall se ut och UI't skall fungera.

Spel som kanske släpps nu och är "ok" hade kunnat bli toppklassade spel om de släpps för 4 år sen eller liknande , ribban höjs hela tiden.

Ett annat tankesätt som jag starkt reserverar mig mot är att "ja men spelen var bättre förr" och "det var mer diversitet på spelen förr" nej , jag motsätter mig detta .
Det bara öser ut nya , fräscha och nydanande spel på olika kickstarter/early access och annat
som verkligen främjar kreativiteten och skapar nydanande spel.

Jag skulle aldrig i livet vilja sätta mig och köra igenom gamla C64 , Amiga eller gamla PC spel för den delen heller , skulle bli ärrad för livet att gå på nån retromässa och se dessa spel igen och inse hur fula och dåliga de skulle vara med min erfarenhet anno år 2018

Medlem
Skrivet av Halvars90:

Minns Rainbowsix Las Vegas 2, spelade terrorist hunt och sprang runt hela banan men hittade inte den sista terroristen, sköt ett skott ingenting, laddade om, DÅ HELT PLÖTSLIGT kommer det en terrorist..... Detta hände så pass ofta att man lärde sig att skjuta helt random och ladda om bara för att få spelet att gå vidare. Så ja det gör en stor skillnad på inspawnade i början av banan och fiender som spawnar under banans gång.

haha jaaaa, nostalgi! hatade just den delen. aldrig kunde man hitta den sista kamouflerade jäveln. TACK för den beskrivningen, hade äntligen kommit över det, en livstid senare


signatur

//monster

Medlem

Själv känner jag efter 31 års gaming (första datorn var en Amiga 500 ^_^) att jag har blivit mer kräsen när det gäller spel. Det betyder kanske inte att spelen blivit sämre utan att jag inte är lika imponerad som jag var vid 10-15-20 års ålder. Hade CoD Infinite Warfare släppts när jag var runt 15 hade jag faen nog pantsatt min vänstra p-kula för att få spela det

Medlem

@eld: Ja jag menade att man hade mer ensamrätt på marknaden förr. Idag så är det så många som slåss om pallen så då satsar man antingen på grafik eller innehåll, vissa på båda. Men iom att det finns så många spel så stöter vi oftare på dåliga än förr, och de bra faller in i mängden bland bra. Därför tror jag folk har svårare att fastna för bra spel då vi tröttnar snabbare eftersom det finns snart ett nytt.

Skribent

Har nog mer att göra med nostalgi. Man tänker tillbaka på hur det kändes när man lirade de gamla klassikerna och förskönar dem undermedvetet i väldigt stor utsträckning.

Medlem

Det är så pass dyrt att göra dessa "AAA"-spel idag att man safe:ar med samma mall som funkat tidigare

Medlem

håller med att det vara bättre förr, cd key och inga DLC och grejs (imho).
LANen då man satt med 10 Mbit hubbar

Medlem

Jag kan uppleva att spel blir bättre, om man ser till att återuppleva gamla spel kan vara rejält antiklimatiskt. Ju bättre spel blir, ju mer ökar valmöjligheten för konsumenter att välja och leta efter en skräddarsydd-upplevelse. Någonting som inte alls gick förut. Som att återvända till Oblivion, som för mig var ett favoritspel. Idag håller det inte alls måttet, för jag har vant mig vid mer komplexa, användarvänliga och dynamiska system.

Däremot så finner ju spelutvecklare en röd tråd i spel, och mjölkar den efter bästa förmåga. Som med alla andra medier. Bästsäljare varje år är romaner, då skriver vi romaner. Folk älskar superhjältefilmer med typisk story, då gör man fler sådana. Felet med att spel saknar "själ" kanske är att vi konsumenter är för enkelspåriga och att money (dvs sales) talks.

Kontot avslutas
Skrivet av AtlasBreaker:

Jag kan uppleva att spel blir bättre, om man ser till att återuppleva gamla spel kan vara rejält antiklimatiskt. Ju bättre spel blir, ju mer ökar valmöjligheten för konsumenter att välja och leta efter en skräddarsydd-upplevelse. Någonting som inte alls gick förut. Som att återvända till Oblivion, som för mig var ett favoritspel. Idag håller det inte alls måttet, för jag har vant mig vid mer komplexa, användarvänliga och dynamiska system.

Däremot så finner ju spelutvecklare en röd tråd i spel, och mjölkar den efter bästa förmåga. Som med alla andra medier. Bästsäljare varje år är romaner, då skriver vi romaner. Folk älskar superhjältefilmer med typisk story, då gör man fler sådana. Felet med att spel saknar "själ" kanske är att vi konsumenter är för enkelspåriga och att money (dvs sales) talks.

Oj, det är tur att det inte har blivit så för mig.
Jag spelade Oblivion igen när Switch släpptes och jag väntade på att Skyrim skulle släppas till Switch.
Jag har ju spelat Skyrim förut och gillar det skarpt men jag kan även spela Oblivion som jag också tycker är ett väldigt bra spel.
Morrowind har jag däremot lite svårare för att spela eftersom det är saker som jag saknar i spelet som kom i och med Oblivion.


signatur

ゼルダの城

Medlem
Skrivet av Zontos:

Har spel idag tappat sin personlighet eller har jag blivit gammal? Det känns ofta som att spel främst har fokus på grafik än spelkänsla, kan hända att jag hade lite bättre fantasi förr också som förstås är viktigt när man spelar. Sist jag spelade ett spel som hade "rätt" spelkänsla var GTA5 och spelet kom ut för fem år sedan, Watchdogs 2 som ska vara en GTA-variant + Mr robot fastnade jag aldrig för, eller så är jag för kräsen. Cities Skylines har jag lagt många timmar på förstås och är otroligt bra.

Är inte nostalgiker som saknar Red Alert och C&C-åren, kanske lite. Det är också väldigt svårt att hitta spel som sticker ut lite när det kommer till idéer, som Black and white exempelvis.

Håller helt med om Watchdogs2. Jag älskade 1an och kände mig verkligen som en god hackerhjälte - dessutom någorlunda verklighetsförankrat och kul att några av hacken (t.ex. att styra trafikljusen) visade sig bli sanna - kände sympati med storyn.
Men i 2an känns man som nån helt verklighetsbefriad töntig stereotypisk halvidiot - nästan så man hoppas de onda ska vinna
I Tomb raider rebooten tokspelade jag 1an, men tröttnade snabbt på tvåan
I GTA serien är favoriten klart Vice City och sedan V.

Medlem

Tycker utbudet nu med alla gamla spel, alla superbra AAA spel och hela indie marknaden gör att hobby:n har aldrig varit bättre och jag har varit gamer sedan 80-talet.

Medlem
Skrivet av ZeldasCastle:

Oj, det är tur att det inte har blivit så för mig.
Jag spelade Oblivion igen när Switch släpptes och jag väntade på att Skyrim skulle släppas till Switch.
Jag har ju spelat Skyrim förut och gillar det skarpt men jag kan även spela Oblivion som jag också tycker är ett väldigt bra spel.
Morrowind har jag däremot lite svårare för att spela eftersom det är saker som jag saknar i spelet som kom i och med Oblivion.

Glad för dig! Skall nog försöka faktiskt. Känns som en anti-smekmånad första tiden med ett gammalt spel. man får komma in i det och glömma vad man saknar.
Gudars, Oblivion och Morrowind är ju helt fantastiska spel.

Medlem

Det ligger något i Peter Englund-citatet en bit ovan, även om jag aldrig varit värsta nörd-gamern som en av mina närmaste vänner så påverkar det säkert när det kommer ett nytt Mafia-spel så förväntar man sig att det ska vara lika coolt och häftigt men det blir tvärtom. Man förväntar sig på något vis att det ska vara bättre, lite som att förvänta sig att Anderson Paaks kommande skiva ska vara exakt som Malibou. Tyckte visserligen att Mafia 2 var kul men det fanns ingen direkt frihet och något med spelet gjorde att jag tröttnade och ettan spelade jag väldigt mycket. Det var samma med Roller Coaster 3 som jag tyckte var spännande eftersom jag spelade 2an jättemycket på mellanstadiet, har nog inte gillat många uppföljare faktiskt. Jag måste ställa mig in i att inte förvänta mig så mycket om RDR2 med andra ord.

Mest självreflektion där.

Medlem

Ju mer man spelar ju "kräsnare" blir man, när jag började spela spel var det lätt att imponera på mig, minns fortfarande hur jag knappt kunde tro mina ögon när jag fick spela på brorsans Vic-20 och spelet var Shadowfax. Idag ser det ut som ett spel gjort av en amatör men då var det magiskt. Men detta var länge sedan, idag har jag spelat så många spel att grafik och fysik inte räcker, jag kräver mer, jag behöver "djup" som äldre spel hade, detta är ett faktum och man behöver bara kolla på alla "reboots" för att se skillnaden.

Har nyligen spelat klart Tomb Raider 2 (och jag har kommit en bit in i Tomb Raider 3). Första spelet imponerade på mig redan när det släpptes och jag fick samma känsla när jag flera år efteråt spelar det på allvar (tror bara jag testade ett demo innan).

Tomb Raider 2 tog det som var bra med första spelet och gjorde det ännu bättre och så här var det ofta med uppföljare förr, de var inte så sällan bättre och större än första spelet.

Som sagt, mina åsikter bygger inte på någon nostalgi, jag har spelat många äldre spel som jag inte spelade när de släpptes och de är utan tvekan bättre än merparten av det som släpps från AAA-industrin idag. Jag spelar hellre ett spel som Dungeon Master än ett "simpelt" RPG som The Division.

Problemet är att spelen idag är gjorda för en helt annan målgrupp, det är den främsta anledningen till att de har "fördummats" inte för att konsoler skulle ha några problem med att köra dem. För tusan det gjordes portningar av både Quake 3 och Unreal Tournament till både PS2 och Xbox utan att de ändrade själva sättet att spela på.

Minns ni hur det var förr? Hur spelen förväntade att man själv lade ner tid på att lära sig dem, att vissa spel inte ens hade bra manualer som förklarade vad man skulle göra, utvecklarna förväntade sig helt enkelt att detta skulle vara något som man själv kom på. Så är det inte längre, idag har vi spel som mer eller mindre spelar sig själva och fastnar man i ett spel kan man ju alltid använda sin "plånbok" för att få tillgång till vad som inte är annat än "fusk".

Medlem
Skrivet av DrAg00nEn:

Umm.. VR?

Fast VR har väl inte blivit nån större hit? VR fanns ju förr i tiden också, vet jag testa det i Köpenhamn, kan ha varit 1992 kanske

Medlem
Skrivet av PcGamer:

Så är det inte längre, idag har vi spel som mer eller mindre spelar sig själva och fastnar man i ett spel kan man ju alltid använda sin "plånbok" för att få tillgång till vad som inte är annat än "fusk".

Jag håller inte med, de spel med story och djup som finns idag är nog av kategorin 'spelar sig själva' för att de koncentrerar sig så fullt ut att få dig att följa med i handlingen utan avbrott. Är inte styrkan i tombraider att det är ganska linjärt ändå, det är skoj att hoppa runt lite i miljöerna och upptäcka vad som finns på översta platån men inget som hindrar en från att gå direkt till pusslet som tar dig vidare.

Open world grinding och extremt svåra passager kan döda en del bra spel, det betyder dock inte att man behöver ta bort dom utan jag gillar en lagom utmanande story i ett spel där man sedan kan komma tillbaka och insupa atmosfären och klara av riktiga utmaningar. Mycket handlar ju om hur bra man introduceras till världen och där behövs en story, medan dagens konsumenter helst vill köpa extrapaketet och börja med en karaktär med extra allt och multiplayer.

Kontot avslutas
Skrivet av delli:

Fast VR har väl inte blivit nån större hit? VR fanns ju förr i tiden också, vet jag testa det i Köpenhamn, kan ha varit 1992 kanske

Jag har inte så stor koll på hur populärt VR är idag men det känns som att det talas mer om det idag än vad det gjorde förr.

Jag kommer ihåg när jag var liten, detta är i slutet av 90-talet, så minns jag att jag såg ett program på tv där de fick testa VR på någon mässa.
Minns att de visade att man satt i en bil och att man tittade runt på de andra data gjorda figurerna som satt i bilen.

Kommer nog ihåg det för att jag då tyckte att det såg så häftigt ut.


signatur

ゼルダの城

KoP
Medlem

Dom enda spelen som tappat sin personlighet/själ är dessa spel som dom prånglar ut en uppföljare utav årligen. :/

Medlem
Skrivet av KoP:

Dom enda spelen som tappat sin personlighet/själ är dessa spel som dom prånglar ut en uppföljare utav årligen. :/

Tycker spel generellt tappat sin mojo. Det är ju så det blir när allt ska anpassas efter stora massan. Det mesta blir skräpmat, uttryckslöst och hjärndött. Jävligt surt för många utav oss som växte upp med spel på 80-, 90- och 00-talet och förvänta oss att det skulle finnas betydligt mer ambitiösa spel vid det här laget. Dock har man senaste 10-15 åren som regel fått nöja sig med något som bara ser lite mer flashigt ut men oftast då bara mer ytligt.

Flashigt kan vara kul en stund, men när man väl har vant sig vid det och inser att det nästan aldrig finns något av substans att tugga på, så är det inte konstigt att man tycker spel förlorat sin personlighet. Jag väntar fortfarande på när vi igen kan återuppta och även bygga vidare på den potential många spel hade förr. Tex:

12
Skriv svar