Varför är Goldeneye N64 ett av de bästa spelen genom tiderna?

Avstängd
Varför är Goldeneye N64 ett av de bästa spelen genom tiderna?

Av rena slumpen kom jag över följande moddade Goldeneye N64-spel igår:

Det spelades med hjälp av en EverDrive på en äkta N64-konsol med äkta N64-handkontroll och egentligen laggade det inte så mycket IRL än vad det gjorde på den streamade playthroughen enligt streamern.

Fast det som välte min bägare till att vilja skriva denna tråd var när jag läste kommenterar där det förekom mycket kritik mot skapelsen samtidigt som andra påpekade hur "obeskrivligt glada" de hade varit om detta fanns på tidiga 1990-talet.

Det fick mig att inse och även ställa mig frågan, "Varför anses Goldeneye N64 vara ett av de bästa spelen genom alla tider?" Min personliga åsikt om det hela är att det handlar om tre samverkande faktorer:

1. Övergången från 2D till 3D i TV-spel.
2. Bristen på alternativ på denna tid.
3. Onaturligt rolig Multiplayer.

Alla dessa faktorer är inte separata utan samverkar ömsesidigt med varandra och gav "summan större än dess delsummor"-effekten. Jag dyker ned i varje enskild faktor nu.

Övergången från 2D till 3D i TV-spel
Min 18-åriga brorson var aldrig tillräckligt gammal för att få uppleva det fantastiska i TV-spel när vi gick från 2D-plattformsspel till förbluffande 3D-plattformsspel och andra spelstilar i 3D.

Goldeneye N64, tillsammans med Super Mario 64 och Ocarina of Time, var ett av de första spelen som introducerade oss småttingar, på den tiden, för 3D gaming. Det var inget som togs för givet då till skillnad från idag.

Idag när ett nytt 3D-spel släpps så blir första fokuset på hur "snyggt" är det eller inte. Det blir bara en del i mängden och måste imponera oss i någon marknadsjippo trailer för att vi ens skall ge det en syl i vädret.

På gamla goda 1990-talet med N64:s intåg så blev varje nysläppta 3D-spel som ett ytterligare slag mot "wow"-punkten i våra hjärtan. Visst, inte alla 3D-spel var bra. Vi har bland annat katastrofala Superman N64 som vi inte talar om längre precis som Atari(?) har E.T.

Men ingen hade någonsin tidigare sett ett TV-spel i 3D så när detta helt plötsligt dök upp så blev det ett revolutionerande genombrott i TV-spelandet. Alla blev helt paff av glädje och det tog allas spelglädje till nästa nivå för nu fick vi fokusera på en ytterligare dimension.

Å andra sidan så har vi ju alltid levt i en 3D-värld så vad gjorde att vi kunde uppskatta och glädjas oss åt denna ytterligare dimension i TV-spel? Jo, den andra faktorn: bristen på alternativ på den tiden.

Bristen på alternativ på den tiden
På gamla goda 1990-talet så kunde antingen spela ett utbud av olika TV- & datorspel om du hade tillgång till en tillräckligt bra dator och hade råd med det. Hade du inte det så fanns det bara några få alternativ:

1. Spela hos polarna som hade det.
2. Vara utomhus och göra annat.

Du kunde inte ligga i soffan som hedonistroboten från Futurama och bara be andra komma med andra spelalternativ. Det fanns inte helt enkelt. Utbudet var fattigt, det gick inte att "pirata" spel lika enkelt på denna tid. Så när någon kom med en "bränd skriva med spel" så sågs det som en julklapp eller lördagsgodis i förskott.

Dagens ungdomar och barn kan bara föreställa sig hur det var att ha begränsat utbud och begränsad tillgång till utbudet för de överflödas av nya appar, nya TV- & datorspel i princip VARJE DAG!

Vad händer när du har för mycket att välja mellan? En otrevlig bieffekt av detta är att varje gång som du kanske startar ett spel så ligger det och gnager dig i bakhuvudet att, "det kanske finns något bättre spel där ute" och det tar bort en del (eller all i värsta fall) av all din spelglädje eftersom du alltid känner att du kunde ha spelat något bättre/roligare.

Fast på "gamla goda tiden" så var det brist på spel så det du kunde komma över fick du välja att antingen lära dig att tycka om eller gå ut och hänga med polarna på lekparken.

För böveln, jag minns när jag fick låna Boogerman till Super Nintendo där du spelade en långhakad superhjälte i trasiga gröna luddiga kläder där dina superkrafter var att kasta snorkråkor, skjuta ut pruppmissiler från arslet och skicka iväg dödliga rapar från käften.

Visst låter det förfärligt? Men vad annat fanns att välja mellan om jag inte kunde få tag på Rayman, Tekken eller Nintendos dåvarande starka konkurrent Sony PlayStation? Det var antingen att njuta av det som fanns och inte ta det för givet eller så satt du utan spel.

Återigen: detta är helt obeskrivligt för många av dagens ungdomar och barn så de kanske tycker synd om oss men för många av oss så var det snarare tvärtom: vi älskade de flesta spelen som vi kunde spela, för det var antingen det eller gå ut och leka med vännerna.

Nåja, det låter ju inte så himla hemskt att kunna gå ut och leka med vännerna i solen, sparka fotboll, åka linbana och leka vattenkrig. Vad fick då många av oss tidiga 1990-talister (eller ja, jag är född 89:a så jag räknas inte egentligen) att ändå försöka mygla till oss att få sitta inne och spela TV- & datorspel en varm sommardag?

Låt mig få introducera den sista faktorn då som knyter ihop säcken för just varför Goldeneye N64 anses vara ett av de bästa spelen genom tiderna, nämligen det som var en eftertanke i dess utveckling: Multiplayer.

Onaturligt rolig multiplayer
Tro det eller ej, men om du läser historien om Goldeneye N64 så får du läsa, hör och häpna, att dess mycket älskade multiplayer-del faktiskt bara var en eftertanke från utvecklarnas sida.

Samtidigt så var det ändå detta som skapade och förstörde många vänskaper på den tiden. Att kunna spela fyra spelare samtidigt i ett "våldsamt" TV-spel på en hyfsad stor tjock-TV var som en våt mentaldröm för många kärlekspant i yngre dar.

Banor som Facility och Complex var mångas favoriter, även om Basement och Archives kunde vara roliga att varva mellan åt. Jag var så nördig på denna tid som gamer att jag kunde aktivera koderna med hjälp av kontrollen så jag kunde bli osynlig eller odödlig vilket såklart inte gjorde många glada så jag fick sluta med det eller inte få vara med på 4-mannamatcher.

Kom ihåg nu att det fanns inte många alternativ på denna tid så det som idag ser bedrövligt ut i grafik och spelmekanik var på sin tid ett av det bästa vi någonsin hade sett och det var ett av det första i sitt slag i samband med den genombrottsmässiga revolutionerande övergången från 2D till 3D inom gaming.

Lägg ihop dessa två faktorer med den tredje och sista faktorn så kan du få ett bättre hum och, förhoppningsvis, en djupare förståelse i hur Goldeneye N64 på sin tid ansågs vara ett av de bästa spelen genom tiderna, och fortfarande anses vara det, uppe i toppen med SM64 och OOT.

Några sista varma ord
En jämförelse kan vara att om du tittar på en 50-årig pianospelare spela en piece så kan du uppskatta den tid det har tagit för denna person samtidigt som det inte förvånar dig med tanke på all tid som personen har tagit på sig att bli duktig.

Ser du samma piece bli spelad av en 5-åring däremot så blir du helt förbluffad för du BEDÖMER en 5-årings färdigheter och 50-årings fingerfärdigheter på helt andra meriter. Samma bedömning måste göras med Goldeneye N64 och dess närliggande legendariska spel.

På denna tid så var det först av sitt slag, på denna tid var det mindblowing att det helt plötsligt var en ytterligare dimension att röra sig i tid och rum, på denna tid var det aldrig tidigare sett att kunna spela upp till hela 4-spelare samtidigt på en och samma skärm!

MIND.
BLOWING.
AT.
ITS.
TIME!

Detta är då min enkla nostalgiska varmgoa kärlek till Goldeneye N64 som gav många känslomässiga bergochdalbanor räknat i antal timmar till mig som yngling.

Det är DÄRFÖR jag blir så fascinerad och kan FÖRESTÄLLA MIG hur jag hade känt mig om denna "mod", från det ursprungliga YouTube-klippet, hade dykt upp på tidiga 1990-talet.

Samma sak går att säga och argumentera om alla "mods" till Super Mario 64. Alla pessimister och kritiker mot mod:en vet inte vad de gick miste om i sina yngre dar.

Avslutningsvis så känner jag mig också tacksam över att jag fick vara barn när Goldeneye N64 kom, för hur hade jag sett på detta spel om jag var född på 2000-talet när snyggare spel började bli allt mer vanligt, när alternativ blev vardagsmat, och när det helt klart fanns bättre utförda multiplayer-spel som hade gjort att jag inte kunde ha njutit av Goldeneye N64 för var det var på sin tid?

Jag är en glad, nöjd och lyckligt lottad 89:a!

Tack för att du läste & ha en fantastisk dag! ^_^

Medlem

Visst var det kul, men Perfect Dark var bättre på alla sätt och vis.


signatur

|| Intel 8700K || Asus RTX 4070 TI Super TUF || Samsung 750 EVO 500GB & Kingston A2000 1TB & Samsung 960 EVO 250GB || Corsair RM 850x || Antec P183 || Asus G-Sync RoG Swift PG279Q || Dell XPS 15 || Thinkpad X220

The Force is like Duct Tape, it has a light side, a dark side, and holds the universe together.

Medlem

Helt klart MP som gjorde det för min del, jädrar va kul man hade.

Medlem

Skulle även räkna in att musiken till Goldeneye, sm64, oot osv väger in otroligt mycket också

Testpilot / Ambassadör
Speedrunning

Galet kul när det begav sig. Men skulle nästan säga att det är ett av de spelen från 90-talet som åldrats sämst. Det var ett bra FPS på sin tid då hade avancerade kontroller för att vara ett konsol-FPS. Sen var det såklart lite Rare-magi på det. Idag känns det "jätteclunky".

Jag har dock haft roligare med Agent under Fire och Nightfire till Gamecube. Troligtvis för att närmsta grannen hade de två istället för Goldeneye.


signatur

Testpilot | #FZ-ambassadör #Speedrunning & #Retro | Twitter
Stora Retrotråden - Stora Speedruntråden
Dator: i7-2600K | P8P67-Pro | R9 280x | 12GB DDR3
Konsoler: NES, SNES, N64, GCN, Wii, Wii U, Switch, Genesis, PS2, PS3, (PS4), Xbox 360, Xbox One S

Medlem
Skrivet av Dunder:

Visst var det kul, men Perfect Dark var bättre på alla sätt och vis.

Gillade också perfekt dark men jag och mina kompisar hade ändå roligare med goldeneye.
Trots expansionpak så var perfect dark segare speciellt i mp


signatur

🇸🇪 VR Sverige Discord server
https://discord.com/invite/avnhs6mgjc

Medlem
Skrivet av Grukk:

Galet kul när det begav sig. Men skulle nästan säga att det är ett av de spelen från 90-talet som åldrats sämst. Det var ett bra FPS på sin tid då hade avancerade kontroller för att vara ett konsol-FPS. Sen var det såklart lite Rare-magi på det. Idag känns det "jätteclunky".

Jag har dock haft roligare med Agent under Fire och Nightfire till Gamecube. Troligtvis för att närmsta grannen hade de två istället för Goldeneye.

Spelet känns clunky för att halo satte en ny standard hur fps ska spelas på konsol.
N64 kontrollen såg ju ut som den gjorde och dom gjorde nog det bösta som var möjligt ::


signatur

🇸🇪 VR Sverige Discord server
https://discord.com/invite/avnhs6mgjc

Redaktör
Ponny

Något som också var en oerhörd faktor var: "Här har vi ett spel som baseras på en film – och det är skitbra!" Visst, det kom en hel del fina Disneyspel men licensspel på den tiden var i princip synonymt med skräp. Som vi lurades på pengar av snygga omslag och löftet om att "spela filmen"! Kanske framför allt under tidigare konsolgenerationer visserligen, men det satt i.

Nu är vi ju bortskämda med t.ex. Batman Arkham-spelen och nya Spider-Man, men det var andra tider då.


signatur

En Bamseponny av folket

Medlem

Det är rätt lustigt att man knappt kan föreställa sig ett liv utan 24/7 uppkoppling med tillgång till oändligt utbud av spel, film och musik!
Trots att man själv upplevt, och överlevt, det!

Det var inte bättre förr men det var definitivt behagligare, nu blir jag bara stressad av backloggen i steambiblioteket

edit:
För mig är det nog Shadowrun SNES som är mitt bästa spelminne från barndomen, 1993. Spelet var ett av få som översattes till svenska vilket gjorde det enklare att förstå, jag vill inte veta hur många timmar jag suttit framför TVn med det


signatur

"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."

Avstängd

Helt sant med musikdelen: musiken i Goldeneye N64 och Koji Kondos fortsatta mästerliga musikverk i de två andra spelen gjorde dem helt tidlösa i det avseende även om jag håller med om att de har åldrats dåligt grafiskt talat.

Lustigt nog så finns det många SNES-spel istället då som har åldrats helt OK just för att deras grafik inte försökte sig på att vara "realistiska" så de har en slags charm till sig. Det ska väl vara Donkey Kong Country som hade en konstig pixelversion av en 3D-renderad Donkey Kong. DKC har ju samma SuperFX-chip som Yoshi's Island om jag minns rätt varav YI är ett grafiskt mästerverk på sin tid imho.

Spel som Half-Life 2 och Crysis har däremot åldrats helt OK grafiskt talat i 3D-spelsschangern. När det började dyka upp fler polygoner för att ta bort den övertydliga kantigheten i den första 3D-grafiken som dök upp så började vi få fler spel som har åldrats bra 3D-grafiskt talat.

Skrivet av Soulless:

Det är rätt lustigt att man knappt kan föreställa sig ett liv utan 24/7 uppkoppling med tillgång till oändligt utbud av spel, film och musik!
Trots att man själv upplevt, och överlevt, det!

Det var inte bättre förr men det var definitivt behagligare, nu blir jag bara stressad av backloggen i steambiblioteket

edit:
För mig är det nog Shadowrun SNES som är mitt bästa spelminne från barndomen, 1993. Spelet var ett av få som översattes till svenska vilket gjorde det enklare att förstå, jag vill inte veta hur många timmar jag suttit framför TVn med det

Det blir en personlig definitionsfråga om vad som menas med, "det var bättre förr". Om du känner dig mer stressad av backloggen i ditt steambibliotek medan du spelar ett AAA+ spel idag, känns det verkligen "bättre" idag då angående helhetsupplevelsen?

Det vore intressant att få höra ett barns perspektiv idag för att se om de kan bli lika fast i ett och samma spel trots utbudet och få samma kompletta helhetsupplevelse som många av oss hade med olika spel förr i tiden.

Ta exempelvis när Super Mario Sunshine kom på Gamecube eller Super Mario Galaxy 1&2 till Wii. Dessa kändes ju som riktiga "uppföljare" och fick säkerligen många fastlimmade vid TV:n trots att spelutbudet nu började bli allt bredare och vanligare och "för många val"-effekten började ta järngrepp över gamers.

Medlem
Skrivet av Fredrik Eriksson:

Nu är vi ju bortskämda med t.ex. Batman Arkham-spelen och nya Spider-Man, men det var andra tider då.

Tyvärr inte.
Case in point
Jumanji: The VR Adventure

*shudders*

Medlem
Skrivet av Dunder:

Visst var det kul, men Perfect Dark var bättre på alla sätt och vis.

Hear hear!

Jag spelade PS3-versionen och tyckte tyvärr den var fruktansvärt dålig, men genom nostalgins skimmer verkar allting bättre.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Medlem

Jag tror även att det faktum att N64 och Goldeneye såldes som en bundle också har med saken att göra. Dom flesta hade Goldeneye och i princip alla kände till det. PLUS att filmen Goldeneye också är en riktigt bra Bond-rulle!

Medlem
Skrivet av Walter S.A. Iego:

Jag spelade PS3-versionen och tyckte tyvärr den var fruktansvärt dålig, men genom nostalgins skimmer verkar allting bättre.

Det var väll en remake.
Dvs man försökte uppfinna hjulet engång till men tappade kännslan direkt
Jag vet inte har inte spelat den bersionen men kan inte säga att det lockade då det begav sig


signatur

🇸🇪 VR Sverige Discord server
https://discord.com/invite/avnhs6mgjc

Skrivet av Molotov:

Det var väll en remake.
Dvs man försökte uppfinna hjulet engång till men tappade kännslan direkt
Jag vet inte har inte spelat den bersionen men kan inte säga att det lockade då det begav sig

Det stämmer, nej, det fattades verkligen en gnista.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Medlem

Hur många här på FZ satt i ventilationstrumman och sköt folk på skithuset i banan "dam" i Goldeneye.

Härliga minnen från när man splittade video signalen till två separata TV och tejpade över halva TV:n med kartong (där motståndare paret syntes och vice versa) sjukt kul!!!

Inaktiv

GoldenEye var vår religion.
Uppdragen i GoldenEye kunde iaf jag spela igenom hur många gånger som helst och försöka klara på de olika svårighetsgraderna. Svårighetsgraderna gjorde ju inte bara att man tog mer skada utan man hade också fler och mer komplicerade objectives att utföra.
Roligaste var ju annars proximity mines i 4 spelars deathmatch. Gå runt om gömma minor under dörrar osv. Eller gömma sig i de hemliga gångarna på Complex.

Perfect Dark är annars ett sinnessjukt bra spel som alltför många missade för att det släpptes ganska sent i N64:ans liv och krävde minnes-expansion pack för att låsa upp det mesta av spelet.

Medlem
Skrivet av Fredrik Eriksson:

Något som också var en oerhörd faktor var: "Här har vi ett spel som baseras på en film – och det är skitbra!" Visst, det kom en hel del fina Disneyspel men licensspel på den tiden var i princip synonymt med skräp. Som vi lurades på pengar av snygga omslag och löftet om att "spela filmen"! Kanske framför allt under tidigare konsolgenerationer visserligen, men det satt i.

Nu är vi ju bortskämda med t.ex. Batman Arkham-spelen och nya Spider-Man, men det var andra tider då.

Fast än idag finns det få spel som är baserade på filmer som är bra. Batman och Spiderman är baserade på serierna (likväl som filmerna naturligtvis).


signatur

:: Regimus neque hostis :: Retrospelande Skaraborgare som har en backlog från 1984 ::

Medlem

Köpte GoldenEye för nåt år sen och lirade, fortfarande riktigt kul och bra känsla i spelet - men visst har det åldrats en smula grafikmässigt. Det som slog mig som barn var att det verkligen gick att spela FPS på konsol, med den innovativa N64 kontrollen! Det hade gjorts några försök innan på SNES men det imponerade föga utan här var fortfarande PC överlägset.

Och även som många skrivit att det var MP som gjorde det till en sån stor hit så blir det lite väl grötigt med fyra spelare på skärmen idag. Rare var duktiga, men 3D mässigt lyckades Nintendo bäst med Mario 64 (som otroligt nog var ett launch spel!)

Stående MP regel; Oddjob = fusk! "Kolla inte på min skärm!"


signatur

:: Regimus neque hostis :: Retrospelande Skaraborgare som har en backlog från 1984 ::

Avstängd

Var det kul back in the day? Absolut. Ett av tidernas bästa spel? Inte ens top 50.

Kontot avslutas

Jag kommer också ihåg hur kul man hade med det spelet. Men jag var också en fuskare, inte när jag spelade mot andra, men när jag spelade själv så knappade jag in så att jag skulle klara av storyn på alla tre svårighetsgrader.

Jag skulle verkligen vilja ha detta spelet igen, saknar att spela det nu.
Önskar att någon släpper en bärbar Nintendo 64 som kan ta kassetter eller att Nintendo släpper en Nintendo 64 Classic Mini med GoldenEye på. (bara att det sist nämnda med just GoldenEye lär ju aldrig hända)
Har ju ingen vanlig tv längre utan bara en data skärm med Hdmi, så jag kan ju bara spela bärbart eller på nyare konsoler som har hdmi idag.


signatur

ゼルダの城

Medlem
Skrivet av EXPLICIT:

Var det kul back in the day? Absolut. Ett av tidernas bästa spel? Inte ens top 50.

Nej, provade det på ett N64 för något år sen - fullständigt ospelbart.

6 fps och egentligen en total avsaknad på någon som helst intressant mekanik. Goldeneye var bra när det begav sig men saknar helt och hållet något något värde som inte rinner bort så fort spelets tekniska förstprång försvunnit.

Det kanske var 1997 års bästa spel, och väldigt ihågkommet på grund av spelets nästan totala avsaknad av konkurrens... Men tidernas? Det har gjorts 50 spel i år som är bättre än Goldeneye.


signatur

subterranean homesick alien

Medlem
Skrivet av AplAy:

DKC har ju samma SuperFX-chip som Yoshi's Island [...]

Ouch, my brain is hurting!!


signatur

Gamla kära datorer som skräpar runt i huset: Gateway 2000 P5-90, Dell Optiplex GXPro, Compaq Deskpro 386, Compaq Deskpro EP 6400, Dell Dimension XPS B1000r, Fujitsu Siemens Scaleo 600 (Athlon XP 3000+) etc.

Medlem

Jag skulle vilja säga att punkt 1 till och med är ännu starkare än vad trådstartaren argumenterar för. Jag tycker nämligen att GoldenEye var första spelet där 3D kom till sin rätt. Jag var grymt besviken på hur både Mario och Zelda såg ut, jag tyckte inte alls det var kul när snygga 2D-spel blev i mina ögon fula 3D-spel, jag tyckte bara det såg ut som pixliga skal av spel och nåt skaparna gjorde bara för att de kunde, inte för att det var bäst. Men vad gällde GoldenEye så fanns det ingen förlaga att frångå och dessutom såklart en typ av spel som funkar mycket bättre i 3D - vilket jag inte direkt kan säga om Mario.

N64-kontrollen kändes dessutom klippt och skuren för GE, som att den var tillverkad med det spelet i åtanke.

GE (och PD) håller än i dag oerhört bra tycker jag. De två spelen fick mig att tro att FPS var den genre jag gillade mest och jag köpte lite såna spel ända framåt slutet av 00-talet, innan jag började inse att det aldrig gick att komma upp i samma nivå som de två titanerna. Det är liksom nånting med N64:ans grafiknivå som är helt optimal för den typen av spel. Nämligen, det kan inte bli för mycket skit på skärmen. Det man ser har antingen med gameplayet att göra eller fungerar som tydlig inramning för det. Det är inte en massa miljögrejer som man inte kan tolka, typ "hm, går det att gå där eller inte?" - i de här spelen fattar man direkt om man "kan gå där eller inte". Detta kombinerat med en spelkontroll som är "second to none" gör att GE/PD blir så otroligt påtagliga och lärdomsrika så att säga. Man lär sig väldigt bra hur man ska, hur man kan, och hur man bör göra. I modernare spel så är det liksom att man bara flyter fram utan att riktigt känna att man styr skutan. Man hoppas på det bästa och oftast funkar det eftersom utvecklarna gjort det lätt för en. Men i de här två flaggskeppen så har man full översikt, all visuell och kontrollmässig information står i direktförbindelse med hjärnans alla synapser och man är ett med spelet.
Det är nog därför som speedrunning-communityn är så stark för de här spelen. Man kan koka ner dem till så oerhört kalibrerbara beståndsdelar som kan dissekeras ner på minsta nivå för att optimera.

Medlem

Grafiken och gameplejet var helt revolutionerande på den tiden. Speciellt när man räknar i multiplayer som var helt hysteriskt kul !

Spelet var också roligt för att Goldeneye var en sån bra film så det faktum att man faktiskt kunde spela som om man vore i filmen själv var galet coolt. Goldeneye är fortfarande den bästa "moderna bondfilmen" i mina ögon men ett av dom bästa bästa spelen nej tyvärr inte för mig. Det har inte åldrats så bra men det kan sägas om många gamla titlar iof.

Medlem

Dina punkter är varför jag anser att N64 och framförallt t.ex. Golden Eye är det sämsta som har hänt spelindustrin som helhet.

Det var iomed deras framgång som konsollskaparna insåg att "Fan, vi kan ju göra 3d spel på konsoll också!" (och därmed tävla med PC marknaden). Detta ledde till att spelskapare blev lata och gjorde sina spel fulare/sämre (grafiskt) för att kunna få någon form av FPS på en rutten konsoll. Sedan iomed Golden Eye så insåg de att "Fan, vi kan göra FPS spel på konsoll också!". Vilket ledde till att spelen gjordes enklare (Autoaim t.ex.) för att en styrspak eller d-pad är inte menat att sikta med i ett FPS; Det ska vara en mus och det vet alla.

Sedan de första generationernas 3d spel var ganska skit (och fortfarande är; ta av er era nostalgibrillor!); Kameran är ett helsike i Mario/Zelda64. Jämnför med Zelda3 och MarioWorld som fortfarande idag kan anses vara fina/attraktiva och det gör inte ont i ögonen att titta på de likväl blir man inte åksjuk för att kameran trycks upp i ansiktet när man går runt ett hörn innan den justerats om.

Vore det inte för N64 och framförallt Golden Eyes framgång så hade Halo stannat kvar på en dator och inte köpts upp av Microsoft för att få något exklusivt till Xbox. Alla spel hade sett ut som Crysis när Crysis kom, för att det hade varit mer tävling för att se vem som kunde pusha nuvarande bästa PC hårdvaran till sin gräns (istället för att få en dassig konsollport och/eller ett pc-spel som skapats med en samtida konsollport i åtanke).

Konsollspel ska vara 1-2-3år+ efter PC spel grafisk (och tekniskt) då den hårdvaran är så mycket sämre; men istället så får vi spel som är skapade att fungera OK på en konsoll (med sina sketna 30fps) och en halvhjärtad version till PC som fungerar på flera år gammal hårdvara och därmed inte nyttjar hårdvaran fullt ut på långa vägar.

Nä, ni som är födda 1988-ish och frammåt ta eran N64 och Golden Eye dynga å dra något gammalt över er.

Medlem

@Tamazin:
3D-fps till konsol hade kommit även utan Goldeneye. Kanske det inte slagit igenom just då men oundvikligen var 3D-eran född och alla ville vara med.

Avstängd
Skrivet av Fredrik Eriksson:

Något som också var en oerhörd faktor var: "Här har vi ett spel som baseras på en film – och det är skitbra!" Visst, det kom en hel del fina Disneyspel men licensspel på den tiden var i princip synonymt med skräp. Som vi lurades på pengar av snygga omslag och löftet om att "spela filmen"! Kanske framför allt under tidigare konsolgenerationer visserligen, men det satt i.

Nu är vi ju bortskämda med t.ex. Batman Arkham-spelen och nya Spider-Man, men det var andra tider då.

Ja jäklar, tänk om vi hade haft spel som Spider-Man och Batman på den tiden, man hade ju aldrig gått ut.

Jag har mina bästa spelminnen från den tiden, mest från supernintendo och PS, köpte inte N64 förrän några år efter det kommit. På tal om Goldeneye så var det en kille som brukade ta med sitt N64 på våran ungdomsgård med det spelet, så brukade vi sitta och tävla mot varandra där och göra turneringar.


signatur

PS5 och inget annat.

Medlem

ja det var fan ett larvigt roligt spel. om alla spel höll den kvaliteten hade nöjesindustrin snittat 500% högre inkomster än idag


signatur

//monster

12
Skriv svar