Forne Dragon Age-chefen: "Inquisitions värld var lite ihålig"
Om han gjorde det idag skulle det likna Witcher 3.
#dragon-age, #dragon-age-inquisition, #mike-laidlaw
Tyckte 3:an var helt ok. Spenderade ändå 100 ish timmar men jag håller med om att världen kändes lite tråkig. Alltså det var en fint designad värld men att springa runt i den och göra side missions blev lite tröttsamt efter ett tag. Speciellt om körde en replay.
Sen att dem tog bort cinematic view när man pratar med NPCs (vilket dem även gjorde i ME:A) var ju hel idiotiskt, förstår mig verkligen inte på det korkade beslutet. I ett story drivet spel vill man ju se karaktärernas ansikte och ansiktsuttryck när man snackar med dem. Fan verkligen avskydde att dem tog bort det. Vet inte hur många som bryr sig men dialoger enligt mig blir 10x mer intressanta när man får en närbild och lite olika vinklar på karaktärerna som i dem gamla ME och DA spelen och även i Witcher.
Jag hoppas dock ändå på en uppföljare, efter Mass Effect fiaskot måste dem leverera med nästa Dragon Age spel. Man får hålla tummarna!
Ihåligt är nog ett väl beskrivande ord för vad jag själv också kände kring DA:I:s side quests och värld. Nu är minnet lite luddigt, men vill minnas att vissa uppdrag kändes extremt repetitiva, vilket ledde till att jag - ju längre jag hade spelat spelet - hamnade i någon sorts "mmo-trans" där det kändes mer som att jag farmade i ett mmo än att faktiskt försöka lösa ett greppbart problem för någon stackare ute i spelvärlden. Mycket av det går dock också att skylla på den något tradiga stridsmekaniken, i min subjektiva mening.
Dock måste sägas att jag tyckte de gjorde ett strålande jobb med ens kompanjoner - har nog aldrig känt av en så äkta "personlighet" i spelkaraktärerna som i Inquisition. Deras interaktioner sinsemellan, med hjälp av röstskådisar i toppklass, var grymt underhållande att lyssna på (Sera, Dorian och Blackwall var mina favoriter), och de personliga uppdragen höll enligt mig högre kvalitet än de flesta andra uppdrag i spelet - huvudstory inkluderat. Witcher 3 har utan tvekan en uppsjö av intressanta karaktärer också, men det blir lite som att jämföra äpplen med päron då en i Witcher mestadels spelar ensam som Geralt.
Just kompanjoner i Biowares spel är nog, skulle jag säga, deras största styrka och något jag önskar att t.ex. Bethesda var bättre på. Fallout 4 och de kompanjoner en kunde lära känna där var ett stort steg framåt, men fortfarande hästlängder ifrån Biowares känsla för intressanta karaktärer med unika personligheter. Here's hoping for Elder Scrolls 6...
Den må ha varit ihålig men jag har spelat igenom spelet 5 ggr och älskat det varje gång. Dock hade jag vissa QoL mods i spelet. Ett spel som kändes ihålighet var BotW men detta berodde mycket på att man inte hade roliga följeslagare med sig i spelet vilket var DA:I stora styrka imo. Kanske ska spela igenom igen...
Dragon Age: Origins var fantastiskt! Dragon Age 2 var underskattat, bakom de repetitiva miljöerna fanns en ganska bra berättelse som ändå gav ett helt ok spel.
Dragon Age: Inquisition var...ja ihåligt är en ganska bra beskrivning. Känslan av att spela ett MMO ensam på servern var påtaglig. Repetitivt, enformigt och småtråkigt stundtals.
Jump in.
Och ändå är Inquisition det Dragon age spel jag personligen haft roligast med.
Samma sak här, för mig och min sambo var Inquisition det absolut mest underhållande i serien. Jag tycker att det låg på en väldigt bra nivå vad gäller casual <-> "mer seriöst" och karaktärerna var riktigt bra.
Ettan är min favorit, tvåan har blivit bättre med genomspelningar och trots ~90 timmar i Inquisition kommer det på en tredjeplats. Känner mig inte alls unik med den uppfattningen, det verkar vara hur majoriteten känner.
Men alla tre har utan tvekan karaktärsgallerier som heter duga! Bioware har tappat sedan Mass Effect 2 (och även i och med ME2, om jag får vara en suris) i mina ögon, men karaktärer misslyckas de sällan med.
Trottoarkantssnubblande insjögangster.
Tycker personligen att Inquisition är favoriten. 1an körde jag aldrig klart, 2an varvade jag då jag tyckte det var bättre än 1an och Inquisition har jag lagt många timmar på. Många (men absolut inte alla) världar är ruskigt snygga och har fantastisk atmosfär, tex Storm Coast. Andra är klart sämre som ökenvärldarna.
Tror jag spelade Inquisition i 15-20 timmar innan jag gav upp. Det fanns inget som höll uppe intresset. Striderna var rätt banala - skåpmat - medan gameplay i övrigt var direkt uselt. MMO-känsla i ett singleplayer-RPG betackar jag mig för. Fifan. Manuset var ojämnt det också.
Älskade Dragon Age: Origins. Hade längtat efter något som kunde fylla Baldurs Gate's plats. Sen kom tvåan som en hästspark rätt upp i juvelerna. Har nog aldrig varit så besviken på en uppföljare någonsin. Nya stridssystemet hade jag eventuellt kunnat leva med, men de repetitiva miljöerna var bara löjeveckande. Två grottor som ligger på olika plats i världen, men som är samma grotta fast du kan gå längre. De murade ju för fasen bara igen öppningar med en slarvig betongvägg! Efter tvåan hade inte DA:I någon större chans i mina ögon. De skulle behöva gå tillbaka till Origins och dessutom snegla både ett och två håll på Witcher 3
Dragon Age Origins: Fick mig att minnas tiderna med Baldurs Gate, Neverwinter nights, planescape osv.
2an och 3an var extrema letdowns..
Sen kom Pilars Of Eternity ut och då glömde jag allt med Dragon Age och har inte tittat tillbaka.
Deras fixering på konsol och fördummade kontroller var döden för hela IP'n.
För er som inte har testat, Pillars Of Eternity 2: deadfire är nog det bästa sen Baldurs Gate kom ut om man gillar eller har gillat CRPG.
Dragon age 1 och dess DLC var det bästa även om världen man spelade i var ganska linjär.
2an hade bra story men allt annat var ett grymt nerköp.
I Inqusition lyckades de mot alla odds få fightingsystemet bli SÄMRE än 2an (det är en bedrift)
Storyn däremot höll hög klass och det var roligt att spela. Sen kom Witcher 3 och visade vart skåpet skulle stå.
Inför kommande Dragon Age spel hoppas jag de tittar på stridssystemet för det är deras riktigt svaga punkt.