Fulkultur om Buffy the Vampire Slayer

Robot
Fulkultur om Buffy the Vampire Slayer

Med pålen redo djupdyker podcasten i denna kultserie.

#buffy-the-vampire-slayer, #fulkultur, #podcast, #tv, #vampyrer


Medlem

Buffy är barndom för mig

Underhållande gammal kult-serie! Tog mig dock ett bra tag innan jag fastnade för serien. Då jag fortfarande mindes original långfilmen (1992) som ju var ganska usel, så var mitt intresse för tv-serien minimalt.

Det var först när den gick i repris flera år senare som jag började titta (tror det var i brist på något bättre att se på när jag stod och lagade mat) och inledningsvis var jag inte imponerad då den var svag i början men snart fastnade jag för karaktärerna, humorn och den rätt speciella "mythosen" i buffyverse. Kan rekommendera spin-offen "Angel" också, som även den är mycket underhållande även om inte själva huvudpersonen är någon favorit.

Medlem

Första säsongen var helt ok...men när all teen emo bullshit började för att inte tala om fler jävla varelser och skit än vad självaste George Lukas skulle kunna drömma upp så visste man att det var helt kört. Ett perfekt exempel på en ko vars skelett blev torrmjölkad.

Medlem

Serien började bra, men det gick utför rätt fort.

Medlem

En av de stora serierna!

Medlem

Jag har sett hon som spelar lillsyrran i en annan film...

Medlem

Äger boxarna, sett allt flera gånger. Älskar den!

Medlem
Buffys djup

Så kul att ni pratar Buffy <3

Angående seriens "big bads", och huruvida de är lätta att döda eller inte, så är ju grejen med Buffy att allt har lager på lager och ingenting är som det verkar på ytan. Alla säsonger har en fysisk big bad, ett monster som går att ta på (utom sista där det ju är finally är onskan själv som är bossen), men den verkliga big baden är egentligen alltid någonting helt annat.

Ta säsong 6 till exempel. Det kan verka som att monstret är dark Willow, men det är egentligen psykisk ohälsa. Även här cred till Joss som avhandlar tabubelagda ämnen. Man kan inte slåss mot Willow, Buffy kan inte vinna, Giles kan inte vinna, för det går inte att använda magi eller knytnävar mot psykisk ohälsa. Det är Xander som når fram, eftersom han närmar sig problemet på ett annat sätt, som en medmänniska. Säsong 6 handlar inte bara om att rädda världen, utan om att att lära sig vilja leva i den. "The hardest thing in this world, is to live in it". Buffy säger det som en sorts premonition i sista avsnittet av säsong 5, och skapar samtidigt premissen för säsong 6. När Xander når fram till Willow och världen inte går under, börjar Buffy gråta, och Dawn tror att hon är ledsen för att världen INTE gick under. Och det är hjärtskärande. Men hon är glad. För hon har långsamt tagit sig ur det hål hon varit i sen säsongens början. Och DÅ vinner de över the big bad.

Säsong 1, the master. Hela säsongen klagar Buffy över sitt "kall". Hon får inte själv styra över sitt liv. Hon är bara 16 år. Hon vill inte vara någons marionettdocka, hon vill inte dö. Och det kan verka som att the master till slut besegras lätt, men det är inte förrän Buffy accepterar att hon ÄR the slayer, och slutar försöka komma undan, men också lär sig att det inte gör henne till ett offer utan att hon faktiskt har makt att styra över sitt öde.
The Master: "You were destined to die! It was written!"
Buffy: "What can I say? I flunked the written."

Det finns otaliga fler exempel, säsong 4 har Adam, men den egentliga big baden är splittring. När de enas (bokstavligt talat) löser de även Adam.

Sorry för lång post, haha, men det finns så mycket att prata om när det gäller denna serie!

1
Skriv svar