Seriens pappa väljer sitt favorit-Final Fantasy

Jag röstade på 6an. Men egentligen så är 3an, 5an och 7an lika stora favoriter för mig. Fast på väldigt annorlunda meriter.
9an var också bra, och ett hopp om seriens framtid efter katastrofen som var ff8 (i mitt eget smak och tycke, jag vet att det anses vara ett bra spel). Men sedan FF9 så har faktiskt inget spel i serien fångat mitt intresse särskilt länge...

Jag förstår precis vad karln menar. Nian är liksom så Final Fantasy det kan bli. Sexan fick min röst men kan vara lite nostalgi där. Tactics är med på listan med. Så, sexan nian eller Tactics

Det finns många bra FF spel men nian är nog min favorite av dom.

7an är hästlängder bättre än alla andra. 9an som för mig kommer på andra plats får 4/10 medans 7an får 10/10 så mycket bättre är det punkt.

För mig får både FF9 och FF7 en solklar 10/10. Har så underbara minnen från båda. FF10 ligger där uppe också men hade nog hellre lutat mot en 8:a eller 9:a. Alla andra spelen innan och därefter tror jag nog ligger runt där också eller lägre.

Har såklart inte spelat alla, men X är solklar favorit för mig i rent nostalgivärde, top 3 favoritspel någonsin. VII är också en favorit. XV har också fått hamna i favorithögen, även om XV behöver lite mer tid och bli färdiga med sina patchar och DLCs innan man kan bedömma spelet fullt ut.

Sjuan blir en solklar vinnare för mig, tycker den hade allt. Framför allt så hade den Sephiroth, en karaktär som nästan bär hela spelet.

För mig blir det FFVII och FFIX, men Final Fantasy XII ska också få den kärlek spelet förtjänar. Det blev något av en vattendelare när det släpptes, men utöver en något oengagerande antagonist är det ett fullständigt fenomenalt spel. Efter flera hundra timmar i originalversionen är jag som ett barn i en godisbutik med The Zodiac Age, lär bli några hundra timmar till här tror jag.

Jag gillade spelstilen i FFXII, jag hatade däremot storyn och det sänker betyget väldigt mycket. Samma sak med FFX, fy fan vad Tidus är jobbig och uselt skriven. Däremot är battlesystemet i X helt klart det bästa de någonsin har gjort.

I övrigt är 6:an och 9:an de som jag tycker fungerar bäst som spel overall, kärleken för 7:an har jag aldrig förstått mig på. Visst jag spelade det från day one men det är många saker som haltar i spelet. 8:an hade vissa bra saker, det är långt ifrån så dåligt som vissa vill att det ska vara. 9:an klarar sig bra på de flesta hållen, vissa saker gillar jag inte som att spelet låser ute dig ifrån platser du har klarat av så du inte längre kan återvända samt att storyn inte är helt klockren, men den är bättre än föregående spel.

@Esri: Första gången jag spelade igenom FFXII uppskattade jag inte handlingen som helhet, det var äventyrandet, spelmekaniken och duon Fran och Balthier (Fran är för övrigt en av de bästa karaktärerna i serien), men under min andra omspelning började jag faktiskt uppskatta mycket i handlingen. Vayne är fortfarande en ganska intetsägande antagonist men utöver det är handlingen faktiskt ganska bra. Den kan definitivt inte mäta sig med FFVI, FFVII eller FFIX, men å andra sidan är spelmekaniken, spelvärlden och Gambit-systemet vida överlägset de andra spelen i serien. Jag tycker att stridssystemet i FFX är bra, klart steg framåt från PS1-eran, men det står sig slätt mot FFXII. Med The Zodiac Age introduceras dessutom jobbsystemet som gör den strategiska sidan än djupare.

Final Fantasy VII är för många det bästa i serien, och det gör objektivt många saker fenomenalt bra. Temposättningen är snudd på perfekt med en antagonist som egentligen är resultatet av en än större ondska (Shinra, mänsklighetens girighet, etc). FFVII är helt klart ett av de bästa i serien, men hur bra man tycker det är beror såklart på personliga preferenser, men också när man spelade det. Jag upplevde det i tonåren när allt upplevs upphöjt till tio, så för mig är det ohotat som det bästa någonsin. Andra spelade FFVIII som sitt första spel och tycker att det är bäst, medan jag tycker att det är ett av de sämsta. Personliga preferenser och var i livet man upplever spelet påverkar mycket, men jag hoppas att The Zodiac Age får folk att ge FFXII en chans till. Det är ett fenomenalt äventyr, särskilt nu med förbättringarna.

Handlingen i XII är inte problemet egentligen utan problemet ligger i vem de väljer att följa. Hade spelet haft Balthier, Fran och Ashe som huvudkaraktärer så hade jag uppskattat handlingen mer. För vem fan bryr sin om Vaan och Penelo?! Det är ett stort problem i många av deras spel att karaktären som är huvudkaraktär inte är en del av storyn i det stora hela. Och jag skyller på FFX för det spelet är så ofokuserat på storyn att det är fånigt. Tänk dig FFX story, skit i Tidus och följ istället Auron som huvudkaraktär, hur han följer med Yuna för att kunna förhindra henne att möta samma öde som hennes far, dvs Aurons bästa vän. Det hade varit 1000 gånger bättre men istället får vi följa med Tidus! Den största idioten i FF:s historia! Eller ja... fram tills FFXIII :S.

Men jag håller med om FFXII, jag tycker att det var en frisk fläkt för serien, en frisk fläkt på ett bra sätt till skillnad ifrån XIII och XV (som jag hatar, fy fan vad tråkigt det var :/), det finns saker de kunde gjort bättre och när man lär sig systemet (dvs spela som healern och köra Lure på tanken hela tiden) så blev striderna mera MMO :P.

@Esri: Jag håller med, och första gången jag spelade igenom det störde jag mig en del på just Vaan och Penelo, och att Vayne var så intetsägande. Andra rundan fokuserade jag mer på Fran och Balthier, och de intressanta delarna i de politiska intrigerna som råder mellan de olika nationerna, och alla andra bra karaktärer runtomkring (bland annat "Sir Lillgammal" Larsa). Jag lärde mig faktiskt att uppskatta Vaan och Penelos relation efter att ha spelat igenom FFXII: Revenant Wings till DS, men det gör såklart inte dem bättre i originalspelet.

Håller med om att Tidus var en särdeles menlös huvudkaraktär, jämfört med honom är Vaan tio gånger mer intressant. Men FFX hade andra problem också, linjärt som tusan och hysterin med olika bossar på slutet gjorde avslutningen till något av ett antiklimax. Hade de hållit vid striden mot farsan med heavy metal soundtrack of awesomeness hade jag varit nöjd, men nej, istället ska vi slåss mot olika espers och bossar innan vi möter Old Man McNobodyface. Men det är synd, FFX har många riktigt bra delar, synd att det slösades bort.

Få inte igång mig om FFXIII, om vi någonsin gör ett Fulkultur-avsnitt om våra största besvikelser vet jag ett spel som är spikad för den listan Inte bara att spelet i sig är sämst, men att de lyckas ta en av de få riktigt bra delarna (Lightning) och successivt förstöra henne i de efterföljande två delarna. Handlingen där alltså ... L'Cie, Fal'Cie ... får krupp bara av att tänka på det. Jag gillade faktiskt FFXV, det är lite som med FFXII, utforskandet av spelvärlden och att ta sidouppdrag är kul, och spelmekaniken fungerar riktigt bra. Men karaktärerna och de olika platserna man besöker är inte alls lika minnesvärda som i FFXII, och handlingen är inte heller så värst minnesvärd i jämförelse.

Just gällande FFX och att det är linjärt, det där är en rätt intressant diskussion i sig för helt ärligt, alla FF spel är vansinnigt linjära. Du kan oftast (inte alltid men oftast) bara gå åt ett håll, kartan du reser runt på påverkar i stort inget du gör utan ger dig mera en illusion av fri vilja. När du väl är inne i ett område så kan du bara gå åt ett håll, du följer korridoren även i FFVII och FFVI. Det finns några tillfällen där du är lite mera fri, t.ex. när du skaffar Yufi i FFVII, det är helt frivilligt men i det stora hela så är spelen faktiskt ganska linjära. Problemet med FFX var att de raserade illusionen av den fria viljan och när de lade till mini mapen så såg du helt plötsligt att du bara kunde gå på en smal väg. När de tog bort kartan så försvann känslan av äventyr och upptäckande, även om antalet platser är lika många i både VII och X så känns VII större, även fast det inte är det.

Gällande XV så tröttnade jag p.g.a. storyn var så tunn och ointressant samt att bilkörandet gjorde att jag höll på att somna, det var ett äventyr sure men världen kändes så död och jag blev aldrig nyfiken att försöka utforska den. Till skillnad från att göra hunt quests i FFXII där man bara hade några få ledtrådar om vart fienden fanns och jag faktiskt var tvungen att gå ut på upptäcksfärd för att hitta dem.

FFXIII och uppföljarna gillade jag mest

@Esri: Det är en bra poäng, FFVII kändes ju öppet när det begav sig eftersom det var möjligt att göra massa sidouppdrag, men majoriteten kunde man ta sig an först när man nått en viss punkt i handlingen (fått buggy, Highwind, etc), men rent objektivt var det som du är inne på ganska linjärt. FFXII är väl det enda spelet till dags dato som faktiskt är nästintill helt öppet, man kan springa iväg och äventyra långt ut i spelvärlden redan efter att man först kan lämna Rabanastre. Första gången jag spelade det lyckades jag springa långt ut på Ozmone Plains och ta mig ner i Zertinan Caverns där jag mötte en level 40-hunt (som utplånade mig hysteriskt snabbt så klart). Men det var möjligt att besegra några fiender där nere med smart och envis strategi, och levla toksnabbt tack var det. En av många anledningar till att jag älskar spelet. Sedan kom FFXIII, och ja ... det var inte lika öppet

Jag tyckte faktiskt att världen var kul att utforska i XV. Visst, den var inte lika fantasirik och fantasieggande som i XII, men den var vackert stöpt och kul att utforska. Jag spenderade ändå cirka 120 timmar i spelet, så något gjorde de rätt Men elva år senare är jag fortfarande helt uppåt öronen lycklig över att kasta mig in i FFXII igen, och jag förutspår att jag inte kommer känna likadant om XV om elva år. Det är en kul och vacker värld, men saknar den karaktär och mystik som är så lockande med Ivalice.

Jag gav min röst till 7, men det var tight mellan 7 och 8. Även 10 var riktigt bra.
Bland alla 3D FF så tycker jag faktiskt nian är sämst.

Bäst story i min mening är VII och bäst stridssystem är VIII.
Komplexiteten i åttan gav det en bättre livslängd.

Vad som gjorde att jag gillade FFXII så mycket var just det att det utspelar sig i Ivalice, eftersom att det är samma värld som FF Tactics så gillade jag settingen de valde. Det var först när man kom till Rabanastre och musiken påminde så mycket om Tactics Advanced som man mer eller mindre kände sig hemma och kände att det här kommer bli bra. Däremot tog det mig en pinsamt lång tid innan jag insåg att bästa sättet att få pengar på är att göra hunts :S. Jag missade helt det när jag började spela.

Är åttan komplext? Jag tycker nog att det är ett av de mest simpla systemen de har haft, visst du har mycket frihet att lägga ut magierna på olika skills men det är nog det FF spelet som jag har klarat fights med att hålla in X mest större delen av tiden och end game är nog bland det enklaste som finns, kasta Aura på alla och sitt och cancela attacken tills du fick limit och sen mörda fienden med Lionheart :P. Visst jag gillar åttan och tycker att folk hatar det för att det är coolt att hata det, men jag vet inte om jag vill hålla med om att det var komplext :). Spelet är ganska duktigt på att själv lägga ut bra skills på varje plats. Sen tycker jag att summons, eller GF's, var tråkiga i jämförelse med FFVII.

@Esri: Haha, själv gjorde jag misstaget att bara anta att pengarna kom från de magra summor man fick från kistor, blev inte mycket pengar. Men å andra sidan blev jag rik som ett troll när jag flera timmar in i spelet insåg att lejonparten av pengarna kommer från att sälja material man plockar upp under striderna Började också göra hunts sent in i spelet, Hunt level I-V blev oförskämt enkla då. Men ändå galet roligt, körde upp till level VII och besegrade hunts som låg på 1,3 miljoner HP, sedan fick det vara nog för den första vändan.

Jämfört med FF7 så kändes möjligheterna oändliga i att knyta dragen magi till dina stats.
När jag fått tag på max antal Ultima och knöt det till till status defense eller när jag fått max antal Tripple och knöt det till Speed, då kändes det bra mycket mer "customizable" än FF7.