Max Payne 3 sålde sämre än väntat

Anledningen till varför spelet sålde så dåligt är många. Först beror det på att spelet är nytt för casual spelare. Det är i princip bara Core spelarna som vet vad Max Payne är för spel.

Andra är att spelet borde ha gjorts för Core spelare först o främst. Det är vi som bestämmer ifall ett relativt nytt IP stannar eller inte. Dem behöver inte ösa in miljoner på marknadsföring och 3d parts utveckling.

Tredje är att utgivare måste inse att alla inte är potentiella gamers. Det är aldrig ok att försöka nå varje hörn för att få en försäljning.

Avslutar med ett citat som passar in ganska bra.

"In the fast food and fizzy pop industries, they call their cores 'heavy users'. They are the segment that eats at a particular restaurant every day, or consume more than 8 servings of pop per day. They are a very profitable and reliable market to sell to. But the people who run those industries do not see everyone in the world as potential heavy users, and they do not piss off their heavy users by changing their products to appeal to the 95% who do not eat at fast food outlets everyday or drink >2L of pop/day."

Jag var väldigt öppen och såg fram emot att spela Max Payne 3. Det som förvånade mig mest var det linjära samt cut scenes. Samt att storyn och replikerna var rätt dåliga och b. Men känslan spelet hade i skjut sekvenserna var suveräna vilket gjorde att man ville spela färdigt spelet.

måste säga att jag gillade MP3 starkt, lirade ifos på konsol framför en tv och då kommer cutscenses mer naturligt i sig, då kan man luta sig tillbaka i soffan och ta ett par klunka öl och njuta...kan tänka mig känslan är långt ifrån samma på pc.

nej den största anledningen var att dom släppte spelet samma vecka som Diablo 3

Riktigt bra berättande? Jag skulle säga att MP3 visade prov på riktigt odugligt berättande.
Alan Wake hade bra berättande.
Half-Life 2 hade bra berättande.
Bioshock hade bra berättande.
Ett spel som inte vågar släppa taget om kameran av rädsla för att du ska missa deras scriptade evighetssekvenser ger en ungefär lika underhållande berättelse som en ljudbok med Leif GW som högläser.

Inte konstigt MP3 floppade. Det var den dyraste filmen jag köpt.

Det var ju liksom inte Max Payne öht

Hur funkar det att lira med mus och tangentbord om du sitter i en fåtölj?

Ja, så kan man givetvis resonera men om vi inte ska kritisera och diskutera varandras åsikter så blir det ju rätt poänglöst att torgföra dem till att börja med?

Det som skiljer spel från film är just interaktivitet och därför så hävdar jag också att spel som i alltför stor utsträckning fråntar spelaren kontrollen för att berätta en historia sysslar med dåligt historieberättande, helt enkelt därför att de inte lyckats hitta en jämnvikt mellan interaktivitet och narration. Dessa behöver inte vara ömsesidigt uteslutande, som Half-Life 2 är ett bra exempel på - vad som dock sker är att utvecklarna också tar en risk - nämligen att spelaren kanske inte upplever historien precis på det sätt som de själva har tänkt sig. Ingen tvingade dig t ex att titta på järnvägsbron som rasade ihop i början av HL2 EP2. Ingen tvingade dig att uppmärksamma de civilas lidande i början av HL2. Ingen tvingade dig att titta upp på Alyx då hon klättrade upp för stuprör till ett hustak där hon sedan tillfångatogs.

Detta kan du sedan jämföra med MP3. Hur många minuter fr o m att Max kom till Favelan tog det innan du faktiskt fick börja spela? Hur länge fick du titta på hur folk dansade runt i Panama innan du fick börja spela? Det finns drösvis med exempel på det här och förutom det faktum att det är irriterande så förstör det dessutom historien därför att det allienerar den som spelar. Så var det åtminstone för min del: jag kände ingen förankring i Max handlande och därför så kände jag mig heller inte engagerad. Alls. Jag sket fullständigt i hur det gick för Max medan jag däremot brydde mig passionerat angående hur det skulle gå för Alyx och de andra karaktärerna i Half-Life.

Nu kan man så klart tycka att det är lite orättvist att jag använder ett av världens bästa spel (enligt mångas uppfattning) som måttstock så vi kan istället jämföra med MP 2. Jag brydde mig om Mona Sax. Jag brydde mig inte om Paco. Jag brydde mig om Max när hans liv sket sig framför hans ögon då. När jag nu sedan ser honom sitta och gapa svordomar medan han bälgar i sig sprit och tycker synd om sig själv önskar jag mest att fiendens kulor ska träffa honom.