Det snart fyra år gamla Doom blev comebacken för ett uträknat id Software och receptet var enkelt - bjud på samma sort frenetiska och slafsiga action som spelen från 90-talet, förpackat i en modern skrud. Spelarna älskade och många ser därför fram emot Doom Eternal men om du förväntar dig samma sorts uppföljare som Doom 2 var kommer du bli överraskad - kanske både positivt och negativt.
"Ful är du men mig skrämmer du inte" som farmor brukade säga
I en intervju med Noclip berättar Hugo Martin (jag säger Marty Stratton i videon) att mycket av kritiken de fick för 2016 års Doom var att det kunde bli repetitivt. Att det räckte att springa runt med super shotgun och blästra demoner i ansiktet på nära håll. Det var inte så de hade tänkt att man skulle lira och de kunde också se att folk som var mer kreativa, bytte vapen ofta och gjorde kriget mot helvetets armé till en våldsam dans hade roligare.
Därför har man i Doom Eternal implementerat en rad system som mer eller mindre tvingar dig att spela varierat. Mängden ammo du kan bära är kraftigt reducerad för att uppmuntra dig att ta fram motorsågen och därmed få nya bulor från delade fiender. På samma sätt får du hälsa av de extra våldsamma avslutningarna och för att få armor sätter du helt enkelt eld på fienderna innan du dödar dem.
Fejs vs motorsåg - vem vinner?
Kombinerat med att många fiender helt enkelt inte låter dig komma nära nog för att göra super shotgun till spelets mest effektiva vapen gör att du måste tänka ett steg framåt hela tiden. Många fulingar har dessutom fått svaga punkter du kan utnyttja, allt från att prickskjuta Revenants axelkanoner eller lobba en granat i käften på en Cacodemon.
Hör mig Jimmy Beris snacka om våra intryck från spelets första tre timmar och ställ gärna frågor i kommentarsfältet.
