”The Old Republic ska bli den definitiva Star Wars-upplevelsen”. Hur många gånger har inte #Bioware hamrat in det budskapet sedan det blev officiellt att de arbetade på #Star Wars: The Old Republic? Visst, de är långt ifrån unika i att framhäva sin produkt som ”nästa stora grej”, men ju mer jag ser av spelet desto mer skeptiskt blir jag.

Vaccineringen för ett par tusen år sedan var något primitivare.

Jag älskar #Knights of the Old Republic. Det var spelet där jag äntligen fick sy ihop min egen berättelse i universumet jag velat leva i sedan jag såg filmerna för första gången. Jag var så liten att jag inte ens kunde läsa undertexterna så mor återberättade händelserna, komplett med egna röster för varje karaktär. Jag köade till och med ett dygn för premiärbiljetter till Phantom Menace. Med när jag kliver ut från demonstrationen på Gamescom har jag till och med svårt att pressa fram den gåshud George Lucas episka berättelser vanligtvis kickar igång lika intensivt som Palpatines blixtnedslag från fingertopparna. John Williams mästerliga toner till trots.

Alla goda ting är tre?

Dagens visning fokuserar inte på storyn utan på tre av de upplevelser du kan dela med andra. Flashpoints (vad andra kallar Dungeons), Warzones (PvP) och Operations (Raids). Precis som i de flesta andra onlinerollspel är det förstnämnda underhållning paketerad för en mindre skara äventyrare och vi har redan sett räddningsuppdraget på Taral V i en grundlig videogenomgång (se den här). Nytt för dagen är däremot krigszonen Hutt Ball på planeten Nar Shadda, en sporthall i styre av en viss fläskbergsfamilj vi lärt oss att hata genom åren.

Tänk amerikansk fotboll blandat med Star Wars-karaktärer och du är ganska nära det jag ser. Unikt för just denna arena är att lagen blandas hejvilt, oberoende av vilken sida du vanligtvis tampas för, vilket kryddar tillställningen en smula. Att se jedis slåss mot jedis lär säkert göra ont i ett par fanhjärtan men som tidsfördriv lär det fungera.

Endast artighetsmodulen hindrade honom från att skrika "hjälmen är bakochfram!

Dagens höjdpunkt blev ändå när en grupp från Bioware demonstrerade en raid live. Den utspelade sig på fängelseplaneten Belsavis där rymdens värsta uslingar hålls bakom lås och bom. Målet var att bryta sig in i Eternity Vault, en särskilt bevakad del, och problem uppstår redan vid den första porten. Två kanontorn och en gigantisk vaktrobot sätter gängets färdigheter på prov men mekaniken är klassisk i sammanhanget. En sith warrior med juggernaut-inriktning är gruppens tank och slänger sig rakt in i striden för att dra åt sig all skada och stryk. En imperial agent ser med sina helande förmågor till att han hålls levande medan en bounty hunter på powertech-bana utdelar mängder med stryk på nära håll med sina eldkastare. Sith inquisitor-klassen föredrar att hålla sig på avstånd med sina blixtrande attacker, där kulmen är force storm som bombarderar ett stort område med blå död.

En bekant dans

Dansen mellan attackerare och försvarare pågår länge och det är här jag börjar störa mig på spelet. Det ser så taffligt och stelt ut att ljussablar svingas i tomma intet och karaktärer skuttar omkring oberoende av varandras rörelser. Det är inte på något sätt unikt för The Old Republic, men animationerna i onlinerollspel är i mitt tycke ett stort problem och kanske särskilt när något beskrivs som den ”definitiva Star Wars-upplevelsen”. George Lucas har förvisso en vana att ändra den definitionen; hur många versioner av filmerna står inte i bokhyllan?

Din usling, jag hatar dig, låt oss vifta med våra vapen i fem minuter!

När jag själv sätter mig med spelet och tar mina första staplande steg som sith warrior har jag också svårt se det storslagna. Visst, röstskådespelare som berättar vad du ska göra tillför mycket men när de i slutändan bara vill att du ska ha ihjäl sex kräldjur och hitta tre prylar i grottan framför oss tappar jag intresset. Har vi inte kommit längre än så? Efter ett par passionerade år i #World of Warcraft har jag redan gjort det där och vartenda nytt onlinerollspel som säger sig frälsa genren återkommer till samma trista uppdrag. Då räcker det inte att paketera det i ett så älskat varumärke som Star Wars, i alla fall inte för mig.