Den enda genren som kan utmana First person shooters i antal släppta titlar är troligtvis real time strategy genren. De flesta håller med om att det allra första spelet i RTS genren var Dune2. Efter det har vi sett främst Blizzard och Westwood utkämpa sina egna slag sinsemellan med att släppa Command & Conquer, Red Alert, Warcraft, Starcraft, Dune 2000 och så vidare. Flera andra titlar som t.ex. Total Annhiliation och Age of Empires har också lyckats slå sig högt upp på listan. Utan att nämna några namn finns det minst hundra andra RTS titlar, många bra och många mindre bra. Blizzard har valt att utveckla sitt nästa spel i 3D eftersom topp vyn blivit ganska uttjatad. Men ändå väljer Westwood studios att göra sitt nästa spel i traditionell stil.

Command & Conquer

Det märks tydligt att Red Alert 2 bygger på samma motor som Command & Conquer 2, vilken i sig är i stort sett likadan som den tidigare motorn som användes till Red Alert 1 och Command & Conquer 1. Man ser fortfarande spelet uppifrån och styrningen känner man igen från alla tidigare Westwoods spel, om än något förbättrad och förfinad.

Story

Som alla Red Alert spelare vet så lyckades Einstein skapa en tidsmaskin som tillät honom att få Hitler ur vägen långt innan hans planer om världsherravälde kom till. Men istället så växte Sovjet och försökte ta över större delen av världen. I RA2 så försöker de ta över hela världen och börjar med USA. Man kommer att få se kända landmärken som Pentagon, Vita huset, Frihetsgudinnan, och Eiffeltornet. Det är inte så oväntat hur de båda sidorna är porträtterade med tanke på att det är ett amerikanskt företag som utvecklar spelet. USA kämpar tappert för att slå tillbaka ryssarna och sedan hjälpa övriga Europa. Även om presidenten är lite smått feg så gör man allt för fred, brödraskap och sådant där tjafs. Sovjet är däremot motsatsen, där landet egentligen styrs av en psykopat och som alla Ryska ledare så spårar även han ur och det blir några mindre inbördeskrig.

Stridsmiljön

Banorna är väl knappast helt olika de vi sett i de tidigare spelen i C&C serien. De har samma detaljrikedom som i C&C2. På Pearl Harbour hittar man ett turistparadis fullt med turister, solstolar, hotell, palmer och andra små detaljer, medan man i Washington t.ex. hittar körande polisbilar, en basebollplan med spelare etc. Många slag utkämpas i stadsmiljöer, men man kommer även få utkämpa slag på öar och ute på vischan. Precis som innan kan man skjuta sönder byggnader och broar och reparerar dem igen. En helt ny, men väldigt bra ide, är möjligheten att ockupera byggnader med sitt infanteri. Det ger inte bara ett utomordentligt skydd eftersom hela byggnaden måste skjutas ner innan dina soldater måste överge den, men fungerar även bra som bakhåll då motståndaren lätt missar att dina trupper ockuperat ett hus.

Sovjetunionen

De röda får som vanligt förlita sig på att ha fler infanterister, mer destruktiva vapen och vara allmänt skrämmande. De drar sig självklart inte för att använda kloning, kärnvapenmissiler eller självmordsbombare (Jobbade Westwood med anti-sovjet propaganda tidigare måhända?). Som kommunist får du tillgång till stora mängder av infanterister, attackhundar, rejäla pansarvagnar, ubåtar och massa andra trevliga massförstörelse vapen. Teslateknologin har utvecklats och finns inte bara i stationära försvarstorn utan bärs av infanteri och pansarvagnar.

De Allierade

Självklart skall inte USA offra så många amerikanska liv utan väljer istället att kämpa med ny och avancerad teknik. Infanteriet kostar det dubbla mot Sovjets men har möjligheten att snabbt bygga upp en liten mur av sandsäckar och montera upp ett maskingevär vilket gör dem väldigt effektiva. Einstein står till de allierades tjänst och uppfinner diverse avancerade enheter, bland annat ett helt nytt försvarstorn, kamouflerade tanks och möjligheten att teleportera enheter.

Variation

Det som gör Red Alert 2 till ett av de kanske roligaste RTS spelen är möjligheten till att använda flera olika taktiker för att uppnå sitt mål. Som alltid har man valet att skicka in en ordentlig styrka för att slå ut fienden, men vill man inte förlora så mycket enheter kan man försöka utföra det hela lite mer elegant. Att skicka in en spion i fiendens kraftverk lamslår nästan allt stationärt försvar och tillåter dig att anfalla hans bas med flyg utan hot från luftförsvar. Är hans landförsvar för starkt kan du oftast skicka in en stor flotta istället, de allierades hangarfartyg och ryssarnas dreadnougths har nämligen stor räckvidd. En riktigt användbar nyhet är att missiler nu kan skjutas ner av luftförsvaret. Så nu är man inte tvingad att göra en motattack om ryssarnas V3 raketer eller dreadnoughts missiler börjar hagla ner över din bas. Istället skjuter luftförsvaret ner missilerna innan de gör någon större skada och dina flyg kan i lugn och ro skjuta sönder fienden.

Datorn som fiende

I singleplayer kampanjerna så utför datorn sitt jobb alldeles utmärkt. Banorna handlar om mycket mer än att bara bygga en bas och slå ut motståndaren. Det finns flera mål att uppnå och ofta så händer oförutsedda saker på banorna, som att en atombombsavfyrning måste stoppas eller att en invasionsstyrka oväntat anfaller. Tyvärr kan det samma inte sägas om så kallade skirmishes, enstaka uppdrag mot datorn där båda börjar utan bas. Antingen har jag blivit mycket bättre sen tidigare spel eller så är datorn utomordentligt kass, och jag tror tyvärr inte jag är speciellt mycket bättre. Lättaste motståndaren kan man nästan sova sig igenom och till och med en dator på medium slog jag ut med enbart 10 infanterister.

Problemet med datorn är att den skickar varenda enhet som byggs mot motståndaren utan att ha kvar något försvar alls. Till slut står den utan några rörliga enheter alls och det är enkelt att plocka försvarstornen ett och ett. Ett något löjligt exempel är en omgång där jag tänkte spela med tre datorer så det blev fler strider. Men jag hoppades på för mycket och det närmaste vi kom strider var när resurssamlarna möttes i mitten och sköt några skott mot varandra. Ingen av datorerna byggde så mycket som en enda infanterist fast de måste ha haft överflöd av pengar. Vi får hoppas det är nåt Westwood fixar snarast.

Multiplayer

Men det roligaste med RTS har väl aldrig varit att spela mot datorn. Att totalt köra över sin kompis med tanks eller smyga bakvägen och spränga upp några byggnader är väl något av det mest tillfredställande man kan göra. Multiplayer i Red Alert 2 är riktigt roligt och är förbättrat från Red Alert 1 på många sätt. Själv kommer jag ihåg hur det enda målet i RA var att bygga så många mammoth tanks som möjligt för att sedan avsluta striden med att två gigantiska pansarvagnsstyrkor möttes. I Red Alert 2 så fungerar inte strategin så bra längre. Pansarvagnarna är riktigt dåliga på att skjuta ner infanteri och behöver ofta hjälp av andra trupper. Båda sidorna har dessutom bra specialvapen för att slå ut just tanks vilket kräver att man har en mur av infanteri främst. Utan luftförsvar så kan man snabbt bli sönderbombad av Sovjets luftskepp eller de allierades flyg. Detta gör att det krävs mer taktik och förståelse för andra enheter än tanks.

Slutsats

Själv tycker jag Red Alert 2 nog är det bästa RTS spelet jag sett av just den här typen.. Möjligt så är Starcraft bättre i multiplayer men knappast i singleplayer. Det som kan göra Red Alert fansen lite sura är den stora mängden av framtidsteknologi som finns med men som inte ens finns tillgänglig idag. Men bortser man från detta och den totalt idiotiska datorn är det ett superbt spel. Singleplayer kampanjen och att spela mot mänskliga motståndare är det som är riktigt roligt. Har man ännu inte tröttnat på den här sortens spel så råder jag er att snarast skaffa Red Alert 2.