Gene Roddenberry - hört talas om honom? Inte det? Kanske inte så konstigt eftersom han varit död i ett tiotal år, dessutom har han inte gjort mycket väsen av sig i modern tid över huvud taget.

Men gamle Gene skapade faktiskt det vi idag känner som Star Trek ? en fiktiv framtid som spänner över universa som tidsåldrar. Roddenberry skapade såväl kapten Kirk som den allsmäktiga Star Trek-trikån, men mest av allt var han en inbiten pacifist, vilket satte sina spår i hans berättelser, I det ursprungliga Star Trek var det alltid det goda som vann över det onda, vapen användes enbart i absoluta nödfall och strålpistolerna stod alltid på ?stun?.

Phasern - nu ett dödligt vapen

Icke så längre. Med tiden har Star Trek förgrenat och knoppat av sig i ett stort antal olika instanser ? The Next Generation Deep Space Nine m fl - och även ?the prime directive? har urkolkats alltmer med tidens gång. Framtiden är alltså inte vad den varit.

När det gäller datorspel som bygger på Star Trek, verkar det snarast som om Gene kastats överbord helt och hållet. Först kom ST Voyager: Elite Force, där phaser-ratten var fasttejpad på ?frag?, och i det senaste tillskottet ? Star Trek: Away Team - är det inte mycket fredligare. Här gäller det att disintegrera eller disintegreras?

Away Team är det senaste tillskottet av datorspel som lånar manskap och miljö från Star Trek-universum. När vi kommer in i handlingen, är det kris i galaxen, det har dykt upp en okänd fiende som har förmåga att infiltrera och hjärntvätta såväl romulans, klingons och människor och alltså utgör ett hot mot hela den kända civilisationen.

Verkar i det fördolda

Tur då att Star Trek-kommandot inrättat en elitstyrka som kan rycka ut till vilken krishärd som helst. Till sin hjälp har styrkan, under ledning av kapten Marcus Refellian, ett specialbyggt insatsskepp, The Incursion, som har förmåga att maskera sig till vilken typ av rymdfarkost som helst ? t ex en Klingon-kryssare.

Handlingen utspelar sig så att säga parallellt med den ordinära Star Trek-vardagen. Det är en superhemlig styrka som man finner sig kommendera; en styrka som agerar helt vid sidan av den ordnära rymdhjälteverksamheten med alla dess lagar och regler. Och som sagt ? de skjuter först och frågar sedan.

The name of the game

Det skulle vara en överdrift att påstå att Away Team bryter ny mark. För den som har spelat något strategispel i Commandos-stil är det idel kända grepp som använts. Spelplanen ses snett ovanifrån, man kommenderar en styrka om maximalt sex medlemmar och ska helst se till att få hem alla helskinnade. Det går dels att styra truppen i samlad ehh...trupp, dels ge order till var och en.

Prepare to be assimilated...

Uppdragen delas ut av Stjärnflottans överkommando, vars desperation tilltar i takt med att de främmande inkräktarna ilfiltrerar mer och mer av konfederationens utposter. Ganska snart står det klart att till och med maktens innersta skrymslen intagits av den främmande organismen ? och det blir en grannlaga uppgift för kapten Refellian och hans muntra anhang att rensa upp utan att det blir allmänt känt.

Vilket innebär att de flesta uppdrag får ut på att utföra en uppgift utan upptäckt. Vissa gånger, som inne i Borgernas ruggiga rymdkryssare, är det fritt fram för att grilla allt i sin väg. Vid andra tillfällen, som när det gäller att kidnappa en hög officerare som är med i konspirationen (eller rättare sagt, har smittats av konspirations-alien-viruset), får det inte ske några mänskliga förluster överhuvudtaget.

Till sin hjälp har styrkan ett antal påhittiga vapen och specialutrustning, men det gäller också att sätta samman sin grupp rätt ? om uppdraget kräver att man bryter sig in i datorsystem, står man sig t ex slätt utan vetenskapsofficeren. Och en doktor är alltid lämpligt för att plåstra om styrkan. Som tur är får man veta detta vid briefingen inför varje uppdrag.

Smyg, hoppa eller fragga loss

Det hela börjar ganska bra, med ett första uppdrag som även fungerar som träning. Här får man hela tiden hjälp med att välja vapen och strategier, att använda handgranater, smyga sig på fienden mm ? ett utmärkt sätt att snabbt komma in i spelet. Dessvärre blir det inte så mycket mer spännande efter det här. Det ena uppdraget är det andra likt och förutom lite miljöombyten bjuder inte Away Team på mycket variation att tala om. Grafiskt sett är det fullt acceptabelt, och vissa av rösterna i spelet är mycket välspelade - men det är en aning trist med samma typ av byggnader och konstruktioner oavsett var man är. Varenda datorterminal ser likadan ut, oavsett om den är klingonsk eller tillhör federationen.

Dessutom beter sig såväl fienden som ens egna mannar som kompletta idioter. Blir de beskjutna står de bara blickstilla och skriker ?jag är träffad, jag är träffad? utan att vare sig springa iväg eller skjuta tillbaka. Och försöker man få hela gänget att ta vägen genom en skog, kan man ge sig fanken på att någon av dem stöter på ett träd och blir stående som ett fån.

Varför måste de bete sig som idioter?

Möjligheten att använda olika taktiker är ju förstås något som borde göra det hela lite mera spännande ? men även här stöter man på designmissar som bara får en att surna till. Att kasta en shockgranat är ett bra sätt att få en grupp fiender att svimma av, men varför ska det inte gå att kasta den om det råkar stå en halvmeters låda i vägen?

Star Trek Away Team är väl inte direkt dåligt, men det finns betydligt bättre spel i Commandos-genren om man inte är fastligt intresserad av att det måste utspela sig i Star Trek-universum. Desperados ligger t ex närma till hands att rekommendera?

Testat på:

Pentium III, 733 MHz
256 MB RAM
Geforce 2 32 MB VRAM
Windows 98 SE