Året är 1920 och det första stora kriget är över. Det betyder dock inte slutet på stridigheterna utan istället pågår ett kallt krig mellan Polania och Rusviets. En alternativ tagning på det Polsk-Sovjetiska kriget. Under mina första stapplande steg i kampanjen får jag stifta närmare bekantskap med Polania och dess unga hjältinna Anna. Ett hjärtskärande uppdrag där jag även stöter på björnen Wojtek, baserad på en verklig menig i den polska armén.

"En kärleksfull tolkning av brädspelet Scythe"

Iron Harvest är en kärleksfull tolkning av brädspelet Scythe och konstnärens Jacub Rozalskis illustrationer. Det har varit lätt för King Art-studion att dra skrivbordsgeneralernas uppmärksamhet till sig och det fanns inga tvivel om att deras Kickstarter-kampanj skulle lyckas. Ett strategispel är dock mer än bara sin yta och det är med en viss skepsis jag tar mig an det här spelet, men visst fan trånar jag efter ett riktigt bra strategispel igen.

Har du spelat Company of Heroes eller Dawn of War, kommer du känna igen dig i det mesta. Relics take på strategigenren är också, enligt min mening, en av de bättre. Du bygger din bas och tar över strategiska resursstationer i form av olja och järn. Efter hand som du får in resurser kan du uppgradera din bas och köpa in starkare trupper. Mycket handlar om att finna en balans i dina enheter. En stor fyrfota mech kommer få problem mot en fiende med antipansarsoldater och kanoner.

"Känslan av att faktiskt vara där i första världskrigets uthållighetskamp"

För egen del brukar jag försöka bygga upp en försvarslinje och låta fienden komma till mig. Låt dem gå rakt in i ett välplanerat bakhåll för att sedan gå till motoffensiv. Inte ett steg tillbaka, men inte heller ett för långt kliv framåt. Det är just känslan av att faktiskt vara där i första världskrigets uthållighetskamp som sätter atmosfären. Ja, det är ganska häftigt när man väl producerar ett gäng gigantiska mechs som kliver igenom byggnader som om de vore papier maché.

Iron Harvest är även sprängfyllt med saker att göra och utmaningar att ta sig an. Kampanjen innehåller tre delar där du får spela som Polania, Saxony och Rusviets. Ett ypperligt tillfälle att stifta bekantskap med de hjälteenheter du kan rekrytera och att lära sig att ta skydd. Att använda skydd är vitalt för spelet, det är därför viktigt att ha med sig ingenjörstrupper som snabbt kan placera ut sandsäckar, taggtråd, minor och bunkrar. Ett skadat förband klarar inte en offensiv där fienden tar till bajonetterna. Något jag fick erfara de första skirmish-matcherna mot datorn.

Kampanjen är välgjord och sätter stämningen. För egen del var den mer ett sätt att lära känna spelet och mer ett måste för själva recensionen. Att få medaljer för väl utförda uppdrag, fick mig dock att kämpa lite extra hårt och det brukar vara långt från typen av spelare jag är. För den som hellre tar sig an lite mindre utmaningar finns det uppdrag där du skall klara ett visst mål och får en liten belöning baserat på utförande. Små belöningar i form av medaljer och porträtt till din avatar, men ibland krävs det inte så mycket mer.

Stora behållningen med Iron Harvest är dock flerspelarläget, även här kommer du som varit med förr känna igen dig. Rankade matcher är låsta till dess att första säsongen påbörjas den 15 september, men “quick match” ger dig utmaning och underhållning till dess att det är dags att öka insaterna en aning. För egen del har jag valt att göra lägen med fler än fyra spelare, det blir lagom köttigt och pressen på mig minskar en aning. Jag har nog med press och stress i mitt liv.

"Det är ett habilt tempo, utan att bli för snabbt och inte heller för långsamt"

King Art är ingen välkänd studio för mig och jag tror inte den är det för dig heller. Det är därför jag förväntar mig barnsjukdomar, men de är extremt få. Tack vare den öppna betan har jag haft motspelare, men i spelet varnas det för långa väntetider för att hitta motspelare. Det tar dock, trots detta, mellan 5 och 10 sekunder att hitta motspelare. Något som får anses extremt ok. Trots att jag har varit en sådan där spelare som föredrar att spela med kompisar och helst mot datorn, så återkommer jag till flerspelarläget. Det är ett habilt tempo, utan att bli för snabbt och inte heller för långsamt. Det blir oftast frontkrig, där du gör rätt i att verkligen tänka dig in i tidserans taktiker.

Iron Harvest är inte utan sina brister i form av path finding på trupperna och någon designmiss här och där. Röstskådespeleriet kommer inte heller vinna några priser, men det är ett spel som kommer gå varmt här hemma. Inte bara för att traktorliknande mechs och dieselpunk är häftigt, utan för att det fångat den där känslan av ett levande slagfält.

Iron Harvest
4
Mycket bra
+
Kort väntetid för onlinespel
+
Björnen Wojtek är ett härligt inslag
+
Traktorliknande mechs och brutalt artilleri
-
Röstskådespeleriet är inget att hurra för
-
Halvdassig path finding på trupperna
-
Vissa designmissar som kan kräva omstart
Det här betyder betygen på FZ